http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=743666Redan för 2.000 år sedan kände de gamla kineserna till matematiska metoder som vi i Europa inte utvecklade förrän på 1800-talet. En regeringstjänsteman ansåg matte så viktigt att han tog med sig sin problemsamling i graven.
År 1983 gjorde kinesiska arkeologer en fantastisk upptäckt, som de länge höll hemlig. I en grav från 186 f Kr i provinsen Hubei i centrala Kina hittade de Suan shu shu, eller Texter om beräkningar.
- Det är en praktisk handbok i matematik för tjänstemän. Men den är mer än så, vissa problem i den har definitivt skrivits av någon som är intresserad av svåra problem för deras egen skull, säger professor Christopher Cullen vid Needhams forskningsinstitut i Cambridge i Storbritannien.
De lokala kinesiska arkeologerna höll länge upptäckten mer eller mindre hemlig. Rykten cirkulerade, men det dröjde hela sjutton år innan de publicerade texten från Suan shu shu. Och då var det en osäker översättning till modern kinesiska. År 2001 publicerade Peng Hao, intendent vid Jingzhous museum i Hubei, fotografier av stavarna, så att andra forskare äntligen kunde studera dem själva. Christopher Cullen var en av dem som otåligt väntade på att få se Suan shu shu.
- Jag hoppas att kinesisk arkeologi kommer att förändras. Om någon hittar något nu så vill de hålla det borta från andra, för att publicera resultaten själva, säger han.
Suan shu shu består av 190 bambustavar som från början var sammanbundna med snören, som en bambumatta. Tecknen är mycket välbevarade och ganska lätta att läsa för den som är van vid äldre kinesisk skrift. Det var knepigare att placera de utspridda stavarna i rätt ordning. Christopher Cullens översättning av Suan shu shu kom 2004 och han har skrivit en artikel om den i den vetenskapliga tidskriften Historia Mathematica.
[...]
De flesta forskare är överens om att kinesisk matematik utvecklades helt oberoende av den västerländska. Kineserna löste för över 2.000 år sedan många problem som de flesta svenskar skulle ha svårt att klara i dag. Åtminstone utan miniräknare. Som hjälpmedel använde de ett knippe olikfärgade pinnar. Reglerna för att flytta omkring pinnarna liknar dagens datorprogram.
Omkring år 100 samlade en okänd författare ihop alla kända matematiska recept till en enhetlig bok, "Jiuzhang suanshu" eller "Nio kapitel om matematikens konst". Alla problem framställs på samma sätt: En fråga, svaret och metoden du ska använda för att få fram rätta svaret.
De Nio kapitlen börjar med problem som liknar dem i Suan shu shu. Där finns även formler för att beräkna ytor och volymer, till exempel för cirklar, sfärer och avhuggna pyramider. Sedan följer mer avancerade metoder, som beräkning av kvadrat- och kubikrötter och gougu (som vi känner som Pythagoras sats).
Så långt var motsvarande matematik känd av de gamla grekerna. Men de Nio kapitlen går längre. Interpolation innebär att räkna ut mellanliggande värden. Om du till exempel vet hur dags solen gick ner på måndagen och på torsdagen kan du räkna ut hur dags den gick ner på onsdagen, trots att det var molnigt då. Interpolation kom till Europa ungefär tusen år senare.
Det mest avancerade av de Nio kapitlen handlar om lösning av ekvationssystem. Säg att Wang köper två apelsiner och tio litchi och betalar 22 pengar, medan Qing köper tre apelsiner och sju litchi och betalar 25 pengar. Vad kostar apelsiner och litchi per styck? Det blir ett ekvationssystem med två ekvationer och två obekanta.
När du kommer till universitetet får du lära dig att lösa ekvationssystem effektivt med så kallad Gauss-elimination. Och du får lära dig att metoden skapades omkring år 1800 av den tyske matematikern Carl Friedrich Gauss.
Men det är fel. Metoden fanns 1.700 år före Gauss. De Nio kapitlen ger exempel på "Gauss-elimination" med upp till fyra obekanta.
/Marcus