Romerska republikens fall

[M Corleone]

Den romerska republiken hade en hel del säkerhetsmekanismer för att försäkra sig att ingen enskild romare införde envälde, bla så var det högsta ämbetet i republiken, konsulämbetet begränsat till 1 år och det delades också av två personer där ingen stod över den andra. Legionerna upplöstes oftast efter att det hot de kallats samman för besegrats, ingen ståthållare eller prokonsul fick allt för långa uppdrag så att denne skulle kuna utnyttja sin position för att (alltför mycket) berika sig själv och bli alltför mäktig att vända sina legioner mot rom.

Ändå visade sig dessa säkerhetsmekanismer flera gånger otillräckliga, Marius och sullas inbördeskrig, sullas diktatur, det första triumvirvatet, caesars diktatur, det andra triumvirvatet och i slutändan octavianus envälde.

Var det romarnas imperiesträvande och upprätthållandet av stora arméer i de icke italienska provinserna som gjorde ambitiösa, äregiriga och skrupelfria personer som caesar och octavianus kunde ta makten om de fick sina arméer med sig? Var det den romerska adelns tävlan sinsemellan om makt och ära som gjorde att man tillslut inte skydde några medel såsom våld och korruption för att nå den yttersta makten? Var hela den romerska republikens maktsystem för oflexibelt och mer anpassat till den statsstat rom en gång var än att styra ett världsimperium? Var det avsaknaden av "egna" legioner och inte legioner som prokonsuler som caesar och pompejus hade kontroll som gjorde att senaten inte klarade av att "skydda" republiken?

[tyskaorden]

M Corleone, framför allt var det nog framväxten av en yrkesarmé som ändrade förhållandena. Som du skrev upplöstes tidigare Legionerna när kriget var slut. Nu skapades en stående armé där befälhavare och soldater utvecklade starka lojalitetsband under fleråriga kampanjer. Då kunde det vara frestande att göra anspråk på makten.

[M Corleone]

Antagligen var det så, problemet kvarstog också under kejsartiden då mäktiga och framgångsrika generaler kunde nå kejsarposten med hjälp av sina arméer. Men de stående yrkesarméerna behövdes också för att expandera och skydda imperiet. Kanske slumpen också spelade roll. Hade caesar fiender inte målat in han i ett hörn som ledde till rubicon och inbördeskriget eller om pompejus segrat vid Pharsalos så hade kanske republiken levt kvar ännu en tid. Men förr eller senare hade det antagligen kommit en annan man som hade än högre ambitioner än caesar.

[pajfarmor]

Men slutade konsulerna någonsin att väljas på någorlunda demokratisk väg? Augustus lät sig omväljas så många gånger han ville (ung. som Vladimir Putin idag) men upphörde comitia centuriata någonsin att utse konsulerna, även om deras makt sögs ut allt mer av kejsaren? Fanns det någon tidpunkt då konsulerna började utses av kejsaren och i så fall när?