paulderfinne skrev:Olof Trätälja skrev:Det vet jag inte om det finns fog för det påståendet.
Men det finns det. Expeditionen som först bedrevs av Drusus och sen av den senare kejsaren Tiberius hade tillfölje att de underkuvade många av de starkaste germanska stammrna höger om Rhen, såsom Sugambrerna, Usipeterna, Cheruskerna och Markomannerna. Men Rom gjorde inga andra erövringsförsök. Man gjorde upp kontrakt med stammarna där de lovade att erkänna romersk överhöghet, men gränsen till romarriket förblev vid Rhen. När underkuvningen var perfekt uppgav romarna tom. lagren Oberaden, Rödgen och Dangstetten. Det bevisar att deras krigsmål, säkringen av gränsen till Gallien, var nådd.
Det beviset verkar något tunnt, betraktar det som obefintligt. Men framförallt så kan man ju inte hävda att Tiberius politik var oberoende av slaget. Drusus bedrev terrorkampanjer, efter slaget under först Augustus och senare Tiberius försökte man istället skapa de allianser som krävdes för fred.
paulderfinne skrev:Olof Trätälja skrev:
Man ägnade sig åt expeditioner långt in i germanien vilket naturligtvis terroriserade befolkningen.
Säkerligen rätt. Jag har aldrig påstått att germanerna tyckte om romarnas fälttåg.
Olof Trätälja skrev:
Det är knappast lämpligt om syftet är att säkra gränsen.
Varför inte? De germanska stammarna bråkade hela tiden vid gränsen och då var det dags för en straffexpedition
På det sättet får man aldrig fred. Var det en fred man var ute efter så hade man behövt allianser. Man kunde givit handelsmonopl till vissa germanhövdingar, vilka då fått en anledning att bevara den rådande ordningen osv. Men aldrig terrorräder, syftet med sådana är att förbereda invasion.
