Romerska fältherrar

[Stefan]

Jag är ingen specialist på J.C. Läste dock en nyutkommen bok "av" honom. Egentligen en skönlitterär bok på en 600 sidor, men ganska tydligt med Caesars egna böcker som underlag. Skriven som om dikterad av Caesar natten innan han skall iväg till Senatssammanträdet där läsaren vet han kommer att bli mördad... Minns inte författaren, verkar vara en tungviktare. (återkommer!).
Jaja, jag vet det är rakt ingen bra källa iom att det inte är en historisk avhandling utan en skönlitterär bearbetning av vissa källor. Men den kan förklara i sig hans rykte som massmördare!!!

Min kommentar här är att vissa av kampanjerna i främst Gallien = läs mängderna av dräpta fiender - kan mycket väl vara bättrade på av Caesar själv, för att ge en ännu bättre bild av mängden nyttigt arbete han nedlagt för Roms fromma...

Det framgår att Caesar har varit på nästan hela den kända världen. Mängder av ofta blodiga stora fältslag, men också en flera massakrer på civilbefolkningen inkluderande ibland regelrätta utrotningar. Och då nämner jag inte förödande depressionerna som brukar inträffa i krigshärjade områden.
Gallien, Germanien, Spanien/Portugal, Brittanien, fälttåg i Grekland, Egypen, "Afrika" (dvs närmast väl Tunisien och Algeriet).
Han tycks inte ha varit massmördare per preference, tvärtom - föredrog välvilliga lösningar. Men ansåg han utrotning strategiskt eller taktiskt motiverad - gjorde han det utan åthövor.

Några exempel.
Det var alltså Caesar själv som utrotade Helvetierna som jag nämnt i ett annat inlägg. Han skriver om en ännu noggrannare utrotning av en frankisk stam som varit upprorisk mot honom.
I början av sin galliska kampanj, när han försöker göra sig till vän med dem, anfölls Gallien av den ledanden germanske kungen med 80.000 man stridsvana trupper. Tre rader längre ner är dessa besegrade och döda näst intill siste man...
Några sidor längre upp hotas de belgiska stammarna av en germansk invasion. Bortåt 400.000 krigiska och stridslystna germaner har gått över gränsen. Caesar lyckas lura och ta tillfånga deras 12 hövdingar, varpå han omedelbart inleder fältslaget mot deras armé som alltså är berövad sina anförare. Kvinnorna och barnen lämnar vagnsborgen och flyr till skogs: Caesar skickar sitt rytteri mot dem, dessa civilister huggs obarmhärtigt ner tills sista flicka. Krigarna som åser detta lämnar leden i sin förtvivlan, kaos sprider sig... Några timmar senare är de nerhuggna och borta... Nästan alla drygt 400.000. Det är bara några tiotal romare som stupar sammanlagt.

Etc.

[Dûrion Annûndil]

Med tanke på att Caesars De Bello Gallico snarast är en propagandaskrift över Caesar själv, så kan man nog utgå ifrån att han överdriver ganska rejält. Men visst beskriver han sig själv som hänsynslöst effektiv när det gäller att slå ner sina fiender. Men dessa historier gäller kriget i Gallien, där Caesar erövrade området och sedan fick slå ner en rad uppror, eller slogs mot invaderande folkstammar (vilket också kan vara vilseledande att dessa beskrivs som hela folket, och när de skingras så upphör de existera). De flesta andra områden var romerska områden, där han slogs mot rivalernas härar som han försökte vinna över till sin sida. Efter att Gallien blivit pacifiserat beskrivs det snart som en folkrik provins där man rekryterar legionärer. Varken Afrika, Egypten, Asien, Grekland, Hispanien eller Italien beskrivs väl någonstans som hårt krigshärjat?

Så vart är källorna som stödjer att övriga områden fick en sådan påstådd drastisk befolkningsminskning?