Romerska symboler

Från Romolus och Remus till Västroms fall.
Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 4941
Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Inlägg av Dûrion Annûndil » 22 januari 2007, 18:19

Gierow,Krister/Holmboe, Haakon/ Krarup,Per . Red. Vårt kulturarv 1 - 6, Förlaget För Facklittertur AB (Hälsingborg 1961) innehåller alltså en del felaktigheter, men så är den ju också snart 50 år gammal... :)

Att gudarna hade skyldighet att utföra det man bad om är ett (visserligen på fler håll gjort) missförstånd av romarnas religiösa formalia. Rent logiskt skulle ett sådant förhållande betyda 1) att gudarna lydde under människorna, och 2) ganska snart skulle det bli uppenbart att det inte stämde (så snart en bön inte blev uppfylld, vilket borde ske ganska ofta). Som exempel på detta verkar författarna då ta praxisen av evocatio. Ungefär alltså att besvärja (fiendens i det här fallet) gudarna. Livius beskriver väl det första fallet av detta tillvägagångssätt i sin historia, där romarna alltså förmår Juno att överge sin hemstad Veji genom att locka med kult och ett nytt tempel i Rom. Enligt Livius slutar det med att romarna under belägringen gräver sig under murarna och kommer upp i Juno's tempel i Veji (surprice!), vartefter en leende Juno-staty dras till Rom och sitt nya hem.

Och det där med en hemlig gud verkar man hittat på, eller så är det ytterligare ett missförstånd.

Mvh -Dan

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2247
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Inlägg av cats » 22 januari 2007, 19:44

Ok Dan. Verkar logiskt, fast när har logik och religion följts åt?
Jag är medveten om att Vårt kulturarv är gammalt, professorn är död sedan länge, och jag fick böckerna när jag blev student och bandet var väl använt redan då. Tänkte faktiskt först när jag fick det: "hade inte kärringen råd med en ny bok istället för att ge ett gammalt lexikon"(ena ryggen sprucken) hon såg min min och sa att jag i framtiden kommer att uppskatta det eftersom jag var intresserad av historia.
Och faktiskt har det blivit väl använt genom tiden. Främst för att det inte innhåller en mängd uppgifter om militära framgångar och slag, vilket tråkar ut i längden. Människor, och vad de verkligen tänkte och kände och levde är så mycket intressantare.
Gamla källor skall man inte förakta för att de är gamla, varken Suetonius eller Livius är ju inte precis nya källor. Både nya och gamla källor kan innehålla sakfel.
Men nog om detta.
Har du någon rekomendation över nyare läsning som innehåller liknande uppgifter som mitt lexikon?
Blev nyfiken på Dea Roma, just för att hon inte hörs så mycket om.

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 4941
Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Inlägg av Dûrion Annûndil » 22 januari 2007, 23:41

cats skrev:Ok Dan. Verkar logiskt, fast när har logik och religion följts åt?
Det finns alltid en logik i religon: blir inte bön hörd, så har de ombytliga gudarna valt att inte lyssna, eller så har man väl gjort något fel... :)
cats skrev:Jag är medveten om att Vårt kulturarv är gammalt, professorn är död sedan länge, och jag fick böckerna när jag blev student och bandet var väl använt redan då. Tänkte faktiskt först när jag fick det: "hade inte kärringen råd med en ny bok istället för att ge ett gammalt lexikon"(ena ryggen sprucken) hon såg min min och sa att jag i framtiden kommer att uppskatta det eftersom jag var intresserad av historia.
Och faktiskt har det blivit väl använt genom tiden. Främst för att det inte innhåller en mängd uppgifter om militära framgångar och slag, vilket tråkar ut i längden. Människor, och vad de verkligen tänkte och kände och levde är så mycket intressantare.
Gamla källor skall man inte förakta för att de är gamla, varken Suetonius eller Livius är ju inte precis nya källor. Både nya och gamla källor kan innehålla sakfel.
Men nog om detta.
Har du någon rekomendation över nyare läsning som innehåller liknande uppgifter som mitt lexikon?
Blev nyfiken på Dea Roma, just för att hon inte hörs så mycket om.
Om man är ute efter kul läsning om historien och myterna utan att gå in på alltför torr fakta, så är ju alltid Alf Henrikssons Antikens Historier alldeles underbar tycker jag (jag är helt enkelt svag för allt Henriksson skrivit). Den är också från 1958, men han tar historien med en klackspark och förväntar sig inte att någon ska ta romarnas egna återgivanden på allvar.

Vill man ha mer lexikonorienterat men ändå intressant och spännande så kan man ju läsa Tullia Linders böcker Vem är vem i antikens Grekland och Vem är vem i Romarriket, vilka Prisma slog ihop i en samlingsvolym, Vem är vem i antikens Grekland och Romarriket, år 2003. Den bör finnas ute i handeln fortfarande. Där är notiserna uppradade över de kända figurerna, verkliga och mytologiska, och när det gäller de mer notabla görs det utförligt.

Det vad gäller den svenska produktionen. Tyvärr blir det nog bara som mest utförligt om man sållar bland engelska, franska eller tyska fackböcker, även om de gamla ursprungskällorna nu börjat publiceras av Wahlström och Widstrand.

Mvh -Dan

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2247
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Inlägg av cats » 23 januari 2007, 14:54

Jag skall se om jag hittar något av Henriksson på nätbokhandeln.
Suetonius Kejsarbiografier tyckte jag var mycket underhållande. Lite som att läsa skvallerpress från första århundradet. Men objektivitet är väl svårt att vänta sig allt för mycket av de romerska historieskrivarna. Smutskastningen av rivaler och gamla kejsare verkar ha varit mer regel än undtantag. Speciellt Marcus Antonius verkar ha varit en rätt frispråkig person när det gäller både Julius och Augustus. Sexuell läggning var tydligen en bra sak att hugga med på den tiden, lika väl som idag.
Det var säkert ganska riskfritt att skriva om döda personers kvalitéer men levande fick man tydligen vara mera försiktig med. Vilket hans sista rader om Domitianus tyder på.
Suetonius skriver att kejsaren hade fått ett förebud i en dröm om att riket; "när han var borta, skulle få uppleva en lyckligare och skönare tid. Och snart blev hans dröm verklighet genom de följande kejsarnas oegennytta och måttfullhet". Vad kunde han annat skriva? Än att säga att nuvarande gossar var helt toppen :)
Men för att inte halka bort från tråden allt för mycket, det handlade visst om symboler i Rom, så den här oklarheten med tolkningar om t.ex i vilken grad romarnas religiositet var formalistisk och hur de tillbad. Beror det på att de kristna, när de väl blev stadsreligon, rensade ganska friskt i gamla tempel, statyer och allt annat som inte på något sätt gicka att oformatera till den kristna läran?

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2247
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Inlägg av cats » 26 januari 2007, 10:24

Angående möjligheten att erövra andra städers skyddsgudar kan man läsa sid 13 i den här uppsatsen: http://www.arkeologi.uu.se/aks/educatio ... lstrom.pdf
Finns annat intressant också som kan beröra ämnet symboler

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 4941
Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Inlägg av Dûrion Annûndil » 26 januari 2007, 11:17

cats skrev:Angående möjligheten att erövra andra städers skyddsgudar kan man läsa sid 13 i den här uppsatsen: http://www.arkeologi.uu.se/aks/educatio ... lstrom.pdf
Finns annat intressant också som kan beröra ämnet symboler
Jag noterar att Hellström hävdar det där med hemliga namn på sidan 14, utan att hänvisa till någon?

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2247
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Inlägg av cats » 26 januari 2007, 11:34

Tycks vara en envis uppfattning också i modern tid

Skriv svar