Romerska symboler

[~Eirene~]

Hejsan!
Är ny här på denna informationsrika och lärdomsfulla plats, som jag hoppas kan hysa någon med svar på min fråga som gäller de gamla romarnas symboler. Som alla andra kulturer borde de haft någon form av, kanske religiösa, symboliska tecken. Och jag funderar om någon vet vart jag kan hitta dessa?

Tack på förhand!

[Giancarlo]

Alla kulturer har inte direkta "symboler" (i den moderna betydelsen) som betecknar religioner även om det är mycket vanligt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Religious_symbols

Den "officiella "romerska religionen" hade inte några direkta symboler som symboliserade religionern, förutom bokstäver som betecknade gudarna och avbilder, mosaiker och statyer.
Visst fanns det symboler i många framställningar som t.ex poängterade något typiskt hos varje gud, men det här kunde variera
med varje framställning och var inte lika vanligt.

Sen måste man poängtera att inom Rom fanns det massor av olika religioner som använde sig av många symboler, även om det på den tiden inte var lika vanligt att symbolerna tog lika stor plats idag. T.ex så finns swastikor avbildade i Pompeii.

[cats]

För romarna var i örnen var en viktig symbol för makt.Viktiga förebud och varsel om blivande härskare handlade ofta om någonting med örnar. Legionens fälttecken utgjordes av bilden på en örn och dyrkades. Annars är det ganska svårt att hitta något som skulle kunna betecknas som rent romerskt eftersom de vördade de erövrade ländernas gudar lika gärna som sina egna. Swastikan eller solskivan, dyrkades och kan spåras ända till Indien, och Isisdyrkan blev ett tag en av huvudreligionerna.

[Giancarlo]

Örnen var ju inte riktigt religiös utan mer en maktsymbol som du skriver. Roms symbolik handlar mycket om staten Rom. Rom var den första staden i världen där man dyrkade staten. Roms stadssymboler "SPQR", örnen etcetra var mycket vanligare än religiösa symboler. De religiösa symboler som fanns var i princip större bilder/statyer och inte avskalade symboler.

[Dûrion Annûndil]

Hejsan!
Är ny här på denna informationsrika och lärdomsfulla plats, som jag hoppas kan hysa någon med svar på min fråga som gäller de gamla romarnas symboler. Som alla andra kulturer borde de haft någon form av, kanske religiösa, symboliska tecken. Och jag funderar om någon vet vart jag kan hitta dessa?

Tack på förhand!

Det finns gott om symboler. Romerska ämbetsmän hade naturligtvis olika ämbetstecken när de bedrev offentligt arbete, och legionärerna hade sina fälttecken. Vill man förstå symbolspråket för statyer och religiösa byggnader får man lära sig de enskilda gudarnas attribut.

Roms symbolik handlar mycket om staten Rom. Rom var den första staden i världen där man dyrkade staten.

Dyrkan av Dea Roma dyker först upp i den erövrade hellenistiska världen i öster, där man av någon anledning satte upp statyer som representerade Rom, eller Senaten för att visa sin uppskattning. Det är först i och med Hadrianus som gudinnan Roma dyker upp bland romarna själva (han byggde ett tempel till Venus och Roma)... Tidigare hade man satt upp statyer över hellenistiska kungar och härförare i öster, men det kan vara så att romarna inte skulle uppskattat sådant åt individuella romare vid den tiden (vid pass 200 - 150 f.Kr).

Mvh -Dan

[cats]

Kejsardyrkan var utbredd i Rom efter Augustus tid. Både Augustus och Claudius blev upphöjda till gudar efter sin död. Även om de flesta kejsarna inte gick så långt som t.ex Caligula, som gjorde anspråk på gudomlighet redan när han levde, och lät i templen hugga huvudet av gudbilder för att ersätta det med sitt eget, kan man väl säga att kejsardyrkan var en av de viktigaste religionen av alla.
Som kuriosa kan jag säga att; Nero, den andra supertoken det första århundradet lär ha föraktade all religion förutom dyrkan av den syriska fruktbarhetsgudinnan Kybele, ända tills han bokstavligen pissade!!!! på henne i slutet av sin levnad.
För vanliga medborgare yttrade sig kejsardyrkan på det sättet att man offrade i hemmen rökelse till kejsarens genius, inte direkt till kejsaren, medan han levde, de flesta kejsarna först blev upphöjda till fullvärdiga gudar vid sin död. Genom att offrat till kejsarens bild visade man först och främst sin solidaritet mot riket.
Om man inte tänker kejsardyrkan som en form av nationalism blir kejsardyrkan ganska obegriplig, för dyrkan av kejsaren innehöll inga böner och man väntade inte någon hjälp av honomo på samma sätt som från andra gudar, Jupiter, Mars och Quirinus(en stamgud). Att kalla kejsaren gud var huvudsakligen en politisk fråga.
Annars har jag en bild hemma av Tiberiusgem, som visar kejsar Tiberius som Zeus vid sidan av Dea Roma, staden Roms gudinna från 1 århundradet e.Kr bibliothéque Nationale, Paris

[cats]

Vet någon vad Dea Roma hette?
(en miniQuiz fråga)

[Dûrion Annûndil]

Annars har jag en bild hemma av Tiberiusgem, som visar kejsar Tiberius som Zeus vid sidan av Dea Poma, staden Roms gudinna från 1 århundradet e.Kr bibliothéque Nationale, Paris

Det finns ett verk i snidad onyx troligen från Augustus tid som visar denne, med Roma sittandes beundrandes bredvid (nu på Kunsthistorisches Museum i Wien), Gemma Augustea:



Augustus skall vara den nakna killen med lagerkrans över huvudet, Roma till vänster. Detta visar dock bara på att romarna som vanligt hade en symbol för de flesta abstrakta värden, även sin stad och sitt folk, dock inte att de ägnade någon kult åt gudinnan Roma.

Mvh -Dan

[cats]

Romarna trodde att om man bad till en gud på rätt sätt var det dennes skyldighet att besvara bönen. Bad man på fel sätt så...
Den här sidan av den gammalromerska religionen uttrycktes med formeln: do ut des. Ungefär Jag ger för att du skall ge.
Därför var det viktigt att dett inte begicks något fel i någon rituell handling. Var man inte säker på hur riten skulle utföras, kunde man skydda sig med ett tillägg till bönen; "vare sig du är gud eller gudinna", eller: "om du föredrar att kallas vid något annat namn".
Guden var alltså tvingad att lyda bönen om den framställdes rätt.
Detta kunde användas som vapen. Man kunde försöka stjäla en fientlig stads skyddsgud med en formel.
En sådan formel har man bevarat och kunde lyda så här:
"Vare sig sig du är gud eller gudinna, under vars skydd Kartagos folk och stat stå, så beder och besvär jag dig att övergiva Kartagos folk och stat, lämna deras, land deras tempel och deras stad och gå bort från dem. Ingjut fruktan och skräck i dem. Övergiv dem och kom till Rom, till mig och mitt folk. Må vårt land, våra tempel och vår stad vara dig välbehagliga. Var oss nådiga och låt oss veta detta. I sådant fall lovar jag dig tempel och heliga festspel".
Alltså lyder svaret på min fråga. Man vet inte namnet på staden Roms skyddsgud, eftersom man hemlighöll namnet för att skydda staden. Formeln funkade ju på Karthago, den kunde ha fungerat omvänt lika väl.
Så väl bevarade Rom den hemligheten att eftervärlden inte fått reda på det

[tyskaorden]

Angående örnen så såg man väl den som symbol för Jupiter?

[Dûrion Annûndil]

Romarna trodde att om man bad till en gud på rätt sätt var det dennes skyldighet att besvara bönen. Bad man på fel sätt så...
Den här sidan av den gammalromerska religionen uttrycktes med formeln: do ut des. Ungefär Jag ger för att du skall ge.
Därför var det viktigt att dett inte begicks något fel i någon rituell handling. Var man inte säker på hur riten skulle utföras, kunde man skydda sig med ett tillägg till bönen; "vare sig du är gud eller gudinna", eller: "om du föredrar att kallas vid något annat namn".
Guden var alltså tvingad att lyda bönen om den framställdes rätt.
Detta kunde användas som vapen. Man kunde försöka stjäla en fientlig stads skyddsgud med en formel.
En sådan formel har man bevarat och kunde lyda så här:
"Vare sig sig du är gud eller gudinna, under vars skydd Kartagos folk och stat stå, så beder och besvär jag dig att övergiva Kartagos folk och stat, lämna deras, land deras tempel och deras stad och gå bort från dem. Ingjut fruktan och skräck i dem. Övergiv dem och kom till Rom, till mig och mitt folk. Må vårt land, våra tempel och vår stad vara dig välbehagliga. Var oss nådiga och låt oss veta detta. I sådant fall lovar jag dig tempel och heliga festspel".

Det här är inte riktigt korrekt. Romarna ansåg inte att deras gudar var skyldiga (kontraktsbundna) att utföra vad man bad dem om med löfte om offer. Istället var de typiskt romerska i sitt kontraktsmässiga sätt att göra offentliga löften om exakt vad som skulle offras eller uppfyllas från deras sida om guden/gudarna gav dem exakt det man bad dem om. Om guden/gudarna valde att inte uppfylla bönen, så behövde inte den som gjort löftet heller offra/uppfylla det man lovat vid leverans av uppfylld bön. Quid pro quo.

Alltså lyder svaret på min fråga. Man vet inte namnet på staden Roms skyddsgud, eftersom man hemlighöll namnet för att skydda staden. Formeln funkade ju på Karthago, den kunde ha fungerat omvänt lika väl.
Så väl bevarade Rom den hemligheten att eftervärlden inte fått reda på det

Om vi inte vet något, så vet vi ingenting. Finns det några uppgifter om att de hade en hemlig skyddsgud över huvud taget?

Angående örnen så såg man väl den som symbol för Jupiter?

När Romulus var ute i fält skall han ha sett några örnar som förebådade seger, varför man sedan släpade örnen framför sig som standard... Örnen var en av Jupiters atribut, tillsammans med blixten. Jupiter avbildas gärna hållandes i en blixt, en härskarstav, och med en örn i anslutning. Jupiter var ju romarnas främsta gud och hade ett tempel i varje romersk stad i riket. Främsta templet i Rom var för Jupiter Optimus Maximus på Capitolium, alltså "Jupiter den bäste och störste".

Mvh -Dan

[cats]

Romarna trodde att om man bad till en gud på rätt sätt var det dennes skyldighet att besvara bönen. Bad man på fel sätt så...
Den här sidan av den gammalromerska religionen uttrycktes med formeln: do ut des. Ungefär Jag ger för att du skall ge.
Därför var det viktigt att dett inte begicks något fel i någon rituell handling. Var man inte säker på hur riten skulle utföras, kunde man skydda sig med ett tillägg till bönen; "vare sig du är gud eller gudinna", eller: "om du föredrar att kallas vid något annat namn".
Guden var alltså tvingad att lyda bönen om den framställdes rätt.
Detta kunde användas som vapen. Man kunde försöka stjäla en fientlig stads skyddsgud med en formel.
En sådan formel har man bevarat och kunde lyda så här:
"Vare sig sig du är gud eller gudinna, under vars skydd Kartagos folk och stat stå, så beder och besvär jag dig att övergiva Kartagos folk och stat, lämna deras, land deras tempel och deras stad och gå bort från dem. Ingjut fruktan och skräck i dem. Övergiv dem och kom till Rom, till mig och mitt folk. Må vårt land, våra tempel och vår stad vara dig välbehagliga. Var oss nådiga och låt oss veta detta. I sådant fall lovar jag dig tempel och heliga festspel".

Det här är inte riktigt korrekt. Romarna ansåg inte att deras gudar var skyldiga (kontraktsbundna) att utföra vad man bad dem om med löfte om offer. Istället var de typiskt romerska i sitt kontraktsmässiga sätt att göra offentliga löften om exakt vad som skulle offras eller uppfyllas från deras sida om guden/gudarna gav dem exakt det man bad dem om. Om guden/gudarna valde att inte uppfylla bönen, så behövde inte den som gjort löftet heller offra/uppfylla det man lovat vid leverans av uppfylld bön. Quid pro quo.

Alltså lyder svaret på min fråga. Man vet inte namnet på staden Roms skyddsgud, eftersom man hemlighöll namnet för att skydda staden. Formeln funkade ju på Karthago, den kunde ha fungerat omvänt lika väl.
Så väl bevarade Rom den hemligheten att eftervärlden inte fått reda på det

Om vi inte vet något, så vet vi ingenting. Finns det några uppgifter om att de hade en hemlig skyddsgud över huvud taget?

Angående örnen så såg man väl den som symbol för Jupiter?

När Romulus var ute i fält skall han ha sett några örnar som förebådade seger, varför man sedan släpade örnen framför sig som standard... Örnen var en av Jupiters atribut, tillsammans med blixten. Jupiter avbildas gärna hållandes i en blixt, en härskarstav, och med en örn i anslutning. Jupiter var ju romarnas främsta gud och hade ett tempel i varje romersk stad i riket. Främsta templet i Rom var för Jupiter Optimus Maximus på Capitolium, alltså "Jupiter den bäste och störste".

Mvh -Dan

Vore det inte ännu märkligare om de inte hade någon kult alls ägnat stadens egen skyddsgud? Det jag skrev var ett citat ur Vår kulturhistoria band 1 sid 105. utgiven av förlaget för facklitteratur AB i Hälsningborg

[Dûrion Annûndil]

Vore det inte ännu märkligare om de inte hade någon kult alls ägnat stadens egen skyddsgud? Det jag skrev var ett citat ur Vår kulturhistoria band 1 sid 105. utgiven av förlaget för facklitteratur AB i Hälsningborg

Vad är det exakt Vår kulturhistoria skriver?

Om citatet är det där om hur man andra folks gudar för att få dem att komma över till romarnas sida med löften om offer, så är det alltså inte någonting som menar att gudarna var skyldiga att uppfylla böner. Inte heller säger det någonting om en hemlig gud för Rom. Romarnas främste gud var Jupiter, och han och de andra främsta gudarna hade tempel i Rom. Romarna dyrkade inte Roma som sin stadsgud, även om Hadrianus som sagt uppförde ett tempel där hon residerade på kejsartiden.

[cats]

Vore det inte ännu märkligare om de inte hade någon kult alls ägnat stadens egen skyddsgud? Det jag skrev var ett citat ur Vår kulturhistoria band 1 sid 105. utgiven av förlaget för facklitteratur AB i Hälsningborg

Vad är det exakt Vår kulturhistoria skriver?

Om citatet är det där om hur man andra folks gudar för att få dem att komma över till romarnas sida med löften om offer, så är det alltså inte någonting som menar att gudarna var skyldiga att uppfylla böner. Inte heller säger det någonting om en hemlig gud för Rom. Romarnas främste gud var Jupiter, och han och de andra främsta gudarna hade tempel i Rom. Romarna dyrkade inte Roma som sin stadsgud, även om Hadrianus som sagt uppförde ett tempel där hon residerade på kejsartiden.

STATENS GUDAR OCH KULTFORMALISM
För att inte missförstås och för att redaktionen inte skall tro att historieförfalskning skett SKANNADE jag direkt av det citerade stycket ur Vårt kulturarv (ursäkta jag skrev fel titel på boken först) Ända ändringen jag gjort, lovar på heder och samvete, är att jag kört stycket genom rättstavningen. skannaren vill göra roliga krumelurer av vissa bokstäver...
Jag försökte sträcka under orden "hemlighöll" och "skyldiga att hjälpa" men det föll bort när jag kopirade över härligheten till forumet från World

FORMALISM

Bredvid familjens gudar stod statens. De förnämsta stats gudarna är de redan nämnda, luppiter och Mars samt Quirinus, den sistnämnde förmodligen ursprungligen en stamgud. Den offentliga kulten bar i hög
grad en formalistisk karaktär. Därmed sammanhänger att många primitiva föreställningar och riter bevarades med seg konservatism. Ty man menade att om riten utfördes till punkt och pricka, så måste den medföra avsedd effekt. Denna sida av den gammalromerska religionen brukar uttryckas med formeln do ut des, d.v.s. jag giver för att du skall giva. Om människan skötte sina förpliktelser mot gudarna, så var dessa också skyldiga att hjälpa henne.

Böneformulär
Därför var det så viktigt att inte minsta fel begicks vid en rituell handling. Visste man inte säkert, vilken gudom som bäst borde anropas, kunde man skydda sig med tillägget: vare sig du är gud eller gudinna, eller: om du föredrar att kallas vid något annat namn. En romersk författare skriver:

Våra högsta ämbetsmän använda bestämda formulär i sina böner och för att icke något ord skall överhoppas eller sägas på orätt plats, så har man en person som läser före ur det skrivna formuläret, en annan som lyssnar och en tredje som ser till att fullkomlig tystnad råder. Under tiden spelar en flöjtblåsare för att inga andra ord skola bli hörda.

Guden var alltså tvingad att verka, om man anropades på rätt sätt. Detta framgår också av att prästerna hade en särskild formel för att förmå guden i en fientlig stad att överge sitt folk. Formeln kan förtjäna att anföras:

Vare sig du är gud eller gudinna, under vars skydd (Kartagos ) folk och stat stå, så beder och besvär jag dig att övergiva (Kartagos ) folk och stat, lämna deras land, deras tempel och deras stad och gå bort från dem.
Ingjut fr-uktan och skräck i dem. Övergiv dem och kom till Rom, till mig och mitt folk. Må vårt land, våra tempel och vår stad vara dig mera välbehagliga. Var oss nådig och låt oss veta detta. I sådant fall lovar jag dig tempel och heliga festspel.

Det är inte underligt att man hemlighöll namnet på den gud, under vars beskydd staden Rom stod - till och med så väl att eftervärlden aldrig fått reda på det.

[cats]

Och "tvingad att verka" hade jag också streckat under. Avsnittet är skrivet av Erland Ehnmark