Quiz: Forntiden & Antiken

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 19 mars 2004, 20:57

Tackar!
Jag är lite sen, så det får bli en kort helgfråga:
Vad hette det felfinnande skämtets gud, i grekisk mytologi?

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 27 mars 2004, 14:28

Tydligen en för obskyr gud

... Han hette Momos, och blev tidigt utkastad ur Olympen för att alla tröttnade på att få höra om sina brister och misstag. En kort notis ur Alf Henrikssons Hexikon som lexicon.

Jag tar en (kanske) lättare fråga:
Hur valde spartanerna medlemmarna till de äldstes råd för året?

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 2 april 2004, 00:32

Dûrion Annûndil skrev:Hur valde spartanerna medlemmarna till de äldstes råd för året?

Man fattade väl beslut på så vis att den kandidat eller det förslag som fick det ljudligaste bifallet godtogs (men det gällde väl i så fall inte bara valen av geronter)? Geronterna satt väl på livstid och var 28 till antalet, så det borde väl heller inte vara fråga om val "för året"... kanske är jag på helt fel spår!

Dûrion Annûndil · Inlägg av **Dûrion Annûndil** » 2 april 2004, 23:25

Dilbert skrev:
Dûrion Annûndil skrev:Hur valde spartanerna medlemmarna till de äldstes råd för året?
Man fattade väl beslut på så vis att den kandidat eller det förslag som fick det ljudligaste bifallet godtogs (men det gällde väl i så fall inte bara valen av geronter)? Geronterna satt väl på livstid och var 28 till antalet, så det borde väl heller inte vara fråga om val "för året"... kanske är jag på helt fel spår!

Du har ju helt rätt, det var jag som blandade ihop det i formuleringen!

De 28 (plus 2 kungar) livstids medlemmarna i de äldstes råd (gerusi'a) valdes genom att valnämnden (som satt i ett fönsterlöst rum i närheten av folkförsamlingens, ape'lla, mötesplats) bedömde styrkan av skriken som mötte de möjliga kandidaterna. De 5 eforerna (som styrde i realiteten i klassisk tid) valdes däremot för ett år i taget genom lottning i bland de äldstes råd. Allt enligt Lykurgos lagar.

Din tur Dilbert!

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 4 april 2004, 16:36

Vilken konst avhandlas i den antika skrift som gått till historien som Ad Herennium?

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 6 april 2004, 00:32

Dilbert skrev:Vilken konst avhandlas i den antika skrift som gått till historien som Ad Herennium?

Jag trådleder med att den ofta (med tvivelaktig rätt) tillskrivits Cicero, som (med antagligen större rätt) ansågs som den oöverträffade mästaren på detta område.

Engan · Inlägg av **Engan** » 6 april 2004, 16:23

Den fulla titeln är väl Rhetorica ad Herennium, vilket ju totalt avslöjar vad det handlar om: formulerings- och talekonst.

Finns ganska högt upp på min lista över "böcker jag borde läsa någon gång".

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 7 april 2004, 00:47

Rätt, förstås! Vid sidan av Aristoteles' retorik, Ciceros De oratore och Quintilianus' Institutio oratoria har den lilla bok som kallats Ad Herennium varit den antika skrift som betytt mest för retorikkonstens utveckling och fortlevnad i Europa. Kanske är det rentav den som haft störst verkan, eftersom den användes som grundbok både i medeltidens och renässansens "trivialskolor" (där ju retorik var ett huvudämne vid sidan av grammatik och dialektik) och därmed blev, med Kurt Johannessons ord, "en av de viktigaste läroböckerna i Västerlandets historia". Enligt bokens svenske översättare Birger Bergh torde den ursprungliga titeln ha lytt De ratione dicendi ad C. Herennium, "Till Gaius Herennius om talekonstens teori". Verket skall ha tillkommit någonstans 86-82 fvt; dess författare är okänd.

Till skillnad från författaren av nästa fråga, som är Engan - varsågod!

Engan · Inlägg av **Engan** » 10 april 2004, 23:19

Ok, ledsen att jag dröjt lite med en ny fråga..

Vilken filosof lär, efter att skeppet han var passagerare på bordats av pirater, ha hamnat till salu som slav och sägs, när han tillfrågades av slavförsäljaren om vad han hade för nyttiga färdigheter, ha svarat ungefär "Jag kan styra män. Sälj mig därför till någon som önskar en herre, inte en slav." Han blev då omedelbart köpt av en förbipasserande rik man som hört replikväxlingen. Denne frigav honom och gjorde honom till sina barns lärare och uppsyningsman över sina egendomar.

Tämligen apokryfiskt men troligen med ett korn sanning i botten.

Kanske lite för svårt, men om ingen tar det följer jag upp med ledtrådar.

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 11 april 2004, 22:31

Diogenes (han med tunnan).

Engan · Inlägg av **Engan** » 12 april 2004, 17:46

Visst var det cynikern Diogenes från Sinope (400-talet fKr).

En sida med lite basfakta om honom:

http://www.iep.utm.edu/d/diogsino.htm

Han vrkar varit en intressant person. Synd att han inte verkar varit mycket för att skriva ner sin filosofi utan bara praktiserade den direkt i livet. Fast det är ju i och för sig en av de saker som gör honom intressant.. en man som lever som han lär..

Frågan är din, Dilbert.

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 13 april 2004, 22:22

Tackar tackar. I en berömd scen i Vergilius' Aeneiden framställs det romerska folkets särskilda uppgift i världen. Vilken är denna uppgift, och i vilket sammanhang presenteras den i verket?

Dilbert · Inlägg av **Dilbert** » 18 april 2004, 11:25

Jag skrev:I en berömd scen i Vergilius' Aeneiden framställs det romerska folkets särskilda uppgift i världen. Vilken är denna uppgift, och i vilket sammanhang presenteras den i verket?

Inga svarsförslag.

Tänkte här i alla fall på det kända ställe som i Ingvar Björkesons moderna översättning lyder:

Vergilius skrev:Andra må forma brons mer konstfullt och låta den andas,
fånga ett levande ansiktes drag i marmor, och bättre
hävda vid domstol sin sak, med ritstav teckna planeters
banor, och förutspå när stjärnor stiger ur havet;
din lott, romare, är att styra de övriga folken,
upprätta fred - det skall bli din konst - och skonsamt behandla
slagna som söker skydd, men nedslå alla som trotsar.

Detta imperialistiska lilla credo - tu regere imperio populos, Romane, memento - är ju ett känt uttryck för den officiella självuppfattningen i det augusteiska Rom: man kanske inte var så framstående i fråga om konst, lärdom och vetenskap, men man hade en militär makt och organisationsförmåga som det var ens historiska plikt att utnyttja för att skapa ordning och fred i världen.

Det är i Aeneidens sjätte bok som Vergilius låter sin hjälte Aeneas, som flytt från det fallna Troja och som skall komma att bli förfader till Roms grundläggare, besöka dödsriket i underjorden, och det är där denne undfår denna "framtidsvision" av det kommande romerska folkets lysande öden och historiska uppgift.

Ny fråga: varför brukar man kalla en viss typ av lagstiftning och myndighetsutövning för drakonisk?

Engan · Inlägg av **Engan** » 18 april 2004, 12:34

Det kommer väl från Draco, den athenske statsman som sammanställde den athenska lagen på 600-talet f.Kr. Denna lag ansågs av många (med god anledning) vara just vad som blivit betydelsen av "drakonisk", nämligen överdrivet sträng och rigorös, eller rentav grym. Lagen föreskrev dödsstraff för även mycket ringa förseelser. Draco lär vid något tillfälle ha yttrat något i stil med "Små brott förtjänar dödsstraff. För stora brott känner jag tyvärr inte till något strängare straff att använda". (villt parafraserat, hittar inte det exakta citatet)

Leonidas · Inlägg av **Leonidas** » 18 april 2004, 16:17

Engan skrev:Det kommer väl från Draco, den athenske statsman som sammanställde den athenska lagen på 600-talet f.Kr. Denna lag ansågs av många (med god anledning) vara just vad som blivit betydelsen av "drakonisk", nämligen överdrivet sträng och rigorös, eller rentav grym. Lagen föreskrev dödsstraff för även mycket ringa förseelser. Draco lär vid något tillfälle ha yttrat något i stil med "Små brott förtjänar dödsstraff. För stora brott känner jag tyvärr inte till något strängare straff att använda". (villt parafraserat, hittar inte det exakta citatet)

Rätt svar, men hette han inte Drakon på svenska?