Medeltida arvsrätt

Diskussioner kring händelser under medeltiden. Värd: B Hellqvist
Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1400
Blev medlem: 19 september 2002, 01:38
Ort: Phnom Penh
Kontakt:

Inlägg av Dan Koehl » 15 augusti 2003, 12:29

Verkar som om det går en intressant gräns mellan Folkvandringstid och Vikingatid vad gäller boendet. Framt till folkvandringsstidens slut bor ätten gemensamt kvar på en stor gård, i samband med vikingatiden ökar antalet mindre nyanlagda gårdar i storgårdens utkant, vilket gör den äldre centrala gården mer status, den växer då i symbol värde och får fler båtgravar mm för att marker sin position som "urgård".

I boken Svitjod (sid 90) skriver Larsson lite om arv av odaljord:
Mats G. Larsson skrev:Den som föddes till sådan jord kallades odalboren, och hans speciella ställning framgår bl.a. av att han var berättigad till dubbelt så höga böter som en vanlig bonde vid rättsmål. Detta innebar dock inte att han kunde göra vad han ville med sin fasta egendom. Den var knuten till ätten, och långt in i medeltiden fanns särskilda regler för hur odaljorden skulle behållas inom denna.

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 844
Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 21 augusti 2003, 22:43

Patrik skriver:
Och du har ju redan besvarat din fråga, äldste sonen ärvde, övriga fick nöja sig med smulor och fick försöka söka lyckan någon annanstans vilket innebar att antingen försöka skaffa sig en egen förläning eller göra karriär inom den andliga världen.
Alltså i gamla Wilattunge står en runsten numrerad (Sö 54) som handlar om sex bröder, "Torsten och Östen och Nattfare Vikingssöner reste till minne av sina tre bröder Finnvid, Olov och Torkel", som alla sex sägs ha varit "landburniR mænn", dvs odalborna, födda till jordegendomar. så där får du knappast medhåll.
Christer Samuelsson

Användarvisningsbild
Gyllenewasen
Medlem
Inlägg: 32
Blev medlem: 23 juni 2003, 08:34
Ort: Borås

Inlägg av Gyllenewasen » 22 augusti 2003, 12:02

Hur arv fördelade sig under medeltiden skiljer sig från en tid till en annan. För att hålla sig till Sverige skiljer det sig också mellan landskapen. Det finns en artikel i ett äldre nummer av Personhistorisk tidskrift som med bilder och tabeller visar precis hur de olika landskapslagarna tänkte sig att arv skulle ske.

Kung Magnus Erikssons två lagar, stadslagen och landslagen (båda från 1340-talet vill jag minnas) säger att en dotter ärver en tredjedel respektive hälften av en son. Av det följer självklart att alla söner ärver lika mycket och att man då likson senare fick köpa ut syskonen för att hålla samman de olika godsen.

En arvsprocess inom stormannaskicktet (som är något helt annat än det vanliga frälset) kunde pågå i decennier. Jag har för mig att arvet efter Sten Sture d.ä. (död 1503) inte är fördelat förrän på 1530-talet och arvet efter Kung Karl Knutsson Bonde (död 1470) tvistar svärsönerna Gyllerstierna och Tott om ännu på 1490-talet.

Det finns flera avhandlingar om arvsrätten under medeltiden och vad jag har förstått är ingen av de nyare speciellt imponerad av den gamla föreställningen att jord till varje pris skulle hållas inom ätten, men hur det är med den saken överlåter jag till andra.

MVH Jesper

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1400
Blev medlem: 19 september 2002, 01:38
Ort: Phnom Penh
Kontakt:

Inlägg av Dan Koehl » 22 augusti 2003, 12:34

Gyllenewasen skrev:vad jag har förstått är ingen av de nyare speciellt imponerad av den gamla föreställningen att jord till varje pris skulle hållas inom ätten, men hur det är med den saken överlåter jag till andra.

MVH Jesper
Nämns något om köpejord och arvejord, för där gick tydligen en betydelsfull skillnad, åtminstone för odalbönder?

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 844
Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 22 augusti 2003, 20:57

Dan skriver:
Nämns något om köpejord och arvejord, för där gick tydligen en betydelsfull skillnad, åtminstone för odalbönder?
Ja detta är kanske inte mycket att bjuda på och jag kan inte ge några källhänvisningar, men är säker på att jag läst det någonstans, kanske Mats G Larsson. I alla fall i norska dokument hävdas att, jord man äger inte får kallas odaljord innan den varit i släktens ägo i 4 eller om det var 6 generationer. Detta synes då bero på att innehavare av odaljord hade vissa privilegier och det kunde man tydligen inte få hur som helst. M.a.o var man nog angelägen om att jord stannade inom släkten.
Christer Samuelsson.

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1400
Blev medlem: 19 september 2002, 01:38
Ort: Phnom Penh
Kontakt:

Inlägg av Dan Koehl » 29 augusti 2003, 11:21

Läste nyss att den heliga Birgitta ärvde en fjärdedel av sin fars, (lagmannens Birger Persson till Finsta) gods.

Skriv svar