Ni har ju behandlat det mesta så jag har bara att tilläga,,,,,,,,
börja skjuta långbåge!!!!!!!!
Nåt som e lite roligt tycker jag är att laminatbågar fanns långt innan åtminstone vad jag trodde. Avkok från fiskskinn kunde användas för att limma och blev något liknande syntetfiber i bågen. (Har jag fått förklarat för mig aldrig provat själv) Och förmodligen fanns de långt innan folkvandringstiden. (
Japanernas laminatbågar är asgrymma, någon som kan mer om dessa?)Vikingens båge byggdes av alm eller idegran och kallades "almr" eller "ýrr" beroende på trädslag. Laminat bågarna var exklusivare och kallades "tvived". De hade oftast alm på insidan och idegran på utsidan.
Tre tolfter pilar var en normal ranson enligt landskapslagarna men i vikinga gravar hittas endast två tolfter oilar. Kanske var pilarna för dyrbara?
På fornnordiska heter pil "ör" eller "skot".
Det fanns sex olika pilar enligt Hjalmar Falk
"Fleinn" en pil för långa avstånd med lång och rak spets
"Krókör" med hullingar. Det var en sådan pil som tog Tormod Kolbrunarskalds liv, ty när den drogs ut följde hans "hjärterötter" med.
"Broddr" med enastående vass och hård, ofta romboid spets.
"Bílda" med skarp lansettformad spets
"Kolven" en fågelpil med stor trubbig järn eller träspets typ bluntpilarna för live
"Lás-ör" med långsmal genombrytning i spetsen vilket gjorde den svår att dra ur ett sår samt idealisk att fästa tyg i för att göra en brandpil.
Skaldkenningar för pil är b.la dynfara,den flygglada, thura (larmstörtaren), Lappkungen Guses tre pilar med flintspets; Fifa (ängsull syftar på fjädrarna), Hremsa (med klor gripande) och Flaug även kallade "lappkungagäld" och "Gusessmide" böslar (småkvistar) akka (benrör)
Kan inte låta bli trots att ni sagt det mesta
:
Långbågar i krig:
Långbågen tillverkades oftast av ask eller idegran och tvärtemot vad många tror fanns lamminerade bågar bestående av flera olika trädslag även på medeltiden. Redan under vikingatiden och förmodligen innan det fanns laminat bågar som gick under namnet tvived.
En båge för strid krävde minst en spännkraft på 35 kilo och många bågar krävde betydligt mer. Eftersom det krävs en stark arm för att spänna en sådan båge var och är långbågskyttar tvugna att träna mycket för att upprätthålla sin styrka och skicklighet. En skicklig skytt kunde avfyra ca 12 pilar i minuten och var en aktad medlem av hären. Under hundraårskriget mellan England och Frankrike (ca1340-1453) vann engelska bågskyttar berömda segrar vid Crécy, Poitiers och Agincourt.
Varje bågskytt bar en kärve vilken innehöll 24 pilar. Även om de flesta bar pilarna instuckna i bältet använde endel koger som bars vid sidan eller på ryggen. När han skjutit slut på sina pilar tilldelades han 24 nya. I fredstid tillverkades enorma mängder pilar av vapensmederna. Pilarna hade olika typer av spetsar för olika ändamål såsom smal spets till att tränga igenom rustningar eller bredbladiga skärande spetsar som användes mot hästarna
När man tänker sig en medeltida krigare tänker man ofta på en riddare till häst som stolt och orädd stormar fram mot fienden skyddad i sin stålkokong. Men massiva led av bågskyttar stoppade effektivt kavalleriets anfall. Till och med fullt beväpnade och rustade riddare hade det svårt mot bågskyttarna. En pil från en långbåge nådde ca300 meter eller mer och ett stadigt regn av pilar avfyrades snett uppåt. I detta regn av pilar fanns alltid någon del hos hästen som var oskyddad vilket stoppade även den mest välrustade riddares framfart.
De franska riddarna kallade de engelska bågskyttarna "djävlar med krokiga käppar" och ofta högg man av högerhandens fingrar på tillfångatagna bågskyttar så att de aldrig skulle kunna spänna en båge igen.
Själv är jag stolt ägare till en Hickorybåge med Idegransinlägg (ej aktivt inlägg
)/B