Hej ,
Nu på det nya året har jag på nytt börjat fundera över en gammal frågeställning om Suever i Europa och hur dessa blev Sveonerna i dagens Sverige i Svenbergs översättning av Adam av Bremens bok. Dessa Suever möter vi i gamla skrifter som beskriver befolkningen i Central Europa .Kring 200 talet lever deras förnämsta stam Kvaderna, enligt dåtida skribenter i staden Nitra. Under 500 talet ansluter sig delar av dessa Suever till Vandalerna och Alanerna. Senare bildar dem ett kungadöme i dagens Portugal. Visa av dem som blev kvar i Central Europa grundar senare Venedik. Min fråga är-Hur och när kom dessa Suever till dagens Sverige?
Vandal
Suever i Sverige
-
koroshiya
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7145
- Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
- Ort: Göteborg
Re: Suever i Sverige
Det suebiska kungadömet på iberiska halvön bildades redan i början av 400-talet.
Och utveckla vad du menar med att de blev sveoner i Svenbergs översättning.
Och utveckla vad du menar med att de blev sveoner i Svenbergs översättning.
-
vandal
- Medlem
- Inlägg: 165
- Blev medlem: 02 sep 2008 13:56
Re: Suever i Sverige
Hej Koroshiya,
Om man läser Adams andra bok kap.39 så skriver han Suevi och skriver om deras kung Erik. Han skriver också om hans fru Estrid kommer från Obodriterna och också har ett slaviskt ursprung. Hon födde en son Olof och en dotter Ingegerd som gifte sig med kungen av Ryssland Jaroslav. Olof blev senare kungen i Suevernas land.
Svenbrgs översättning är att dessa Suevi är Sveoner
Jag kan inte tänka mig någon annan slutsats än att någon del av det framtida Sverige som då beboddes av dessa Suevi var ett slaviskt kungadöme.
Eftersom Adam också beskriver ett område i den centrala Europa med namnet Moravia där dessa Sueviska stammar bevisligen levde några hundra år tidigare tog jag uppgiften om att regionen Småland under tiden när dessa hädelser utspelades också omnämns som Moravia som ytterligare bevis för trovärdigheten av denna teori. Adam liksom W Jumieges placerar Moravien i Central Europa i den dåtida Dacien inte att förväxla med den gamla rommerska provinsen Dacia. Adams och Jumieges Dacia är ett område under de Karpatiska bergen med Donau och dess bifloder ända ner till Svarta havet.
Det norska korståget mot Småland Året 1123 tyder också på att bildandet av en ny kyrkoprovins med namnet Dacia med sätet i Lund inte gav det resultat som den romersk-katolska ledningen önskade. Det som är svårt att avgöra är frågan om korståget riktades mot arianerna, eller den rysk-ortodoxa kyrkan. Det är mycket troligt att det var arianer som skulle bekämpats. Det var från den gamla DACIEN som arianer (Suevi,Vandaler,Goter,m.m) angrep det romerskkatolska konceptet redan under 400 talet.
Vandal
Om man läser Adams andra bok kap.39 så skriver han Suevi och skriver om deras kung Erik. Han skriver också om hans fru Estrid kommer från Obodriterna och också har ett slaviskt ursprung. Hon födde en son Olof och en dotter Ingegerd som gifte sig med kungen av Ryssland Jaroslav. Olof blev senare kungen i Suevernas land.
Svenbrgs översättning är att dessa Suevi är Sveoner
Jag kan inte tänka mig någon annan slutsats än att någon del av det framtida Sverige som då beboddes av dessa Suevi var ett slaviskt kungadöme.
Eftersom Adam också beskriver ett område i den centrala Europa med namnet Moravia där dessa Sueviska stammar bevisligen levde några hundra år tidigare tog jag uppgiften om att regionen Småland under tiden när dessa hädelser utspelades också omnämns som Moravia som ytterligare bevis för trovärdigheten av denna teori. Adam liksom W Jumieges placerar Moravien i Central Europa i den dåtida Dacien inte att förväxla med den gamla rommerska provinsen Dacia. Adams och Jumieges Dacia är ett område under de Karpatiska bergen med Donau och dess bifloder ända ner till Svarta havet.
Det norska korståget mot Småland Året 1123 tyder också på att bildandet av en ny kyrkoprovins med namnet Dacia med sätet i Lund inte gav det resultat som den romersk-katolska ledningen önskade. Det som är svårt att avgöra är frågan om korståget riktades mot arianerna, eller den rysk-ortodoxa kyrkan. Det är mycket troligt att det var arianer som skulle bekämpats. Det var från den gamla DACIEN som arianer (Suevi,Vandaler,Goter,m.m) angrep det romerskkatolska konceptet redan under 400 talet.
Vandal
-
koroshiya
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7145
- Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
- Ort: Göteborg
Re: Suever i Sverige
Det är möjligt att det står i någon text på några få platser, men oftast är det ord som börjar med sueon- och sued- mest överallt. Här är några kapitel i en version.
Här är en länk.
https://web.archive.org/web/20050207105 ... bremen.htm
Om du läser kommentarerna till översättningen från 1984, så kommer du märka att man särskilt har vinnlagt sig om att försöka få rätt nyans på orden, och ibland valt att inte översätta ord helt till ett modernt begrepp.
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfat ... 2/faksimil
Sidan 314 kan vara intressant i sammanhanget - man får där reda på att det förekommer skillnader mellan handskrifterna, vilket är fullkomligt normalt, och att man på en plats hittar ordet Suigia. Och de har noterat det här med Suevos.
Med tanke på vad de delvis ville uppnå med översättningen vore det i mitt tycke också bättre att ha en form som sveverna eller något sådant, och att i fotnoten förklara, för den ouppmärksamme läsaren har egentligen ingen större anledning att gå till fotnoten när det inte är något som sticker ut.
Måste lägga till här att det alltså är fotnot 230, vilken finns på sidan 268.
När boken kom ut fick den den motsatta kritiken. Vissa ville att man skulle översätta med svenskar, Sverige och svear mest hela tiden... "för det förstår man ju vad de som ursprungligen skrev menade", ungefär så var det.
Notera dock att detta Suevos är ovanligt. Samme Olaph är bara några rader tidigare en rex Sueonum. Har han bytt folk på så kort tid? Eller är det bara sådant som händer med skriven text?
Man skall nog inte läsa in allt för mycket i förekomsten av ett enstaka oväntat ord.
Som du ser finns din text vid kapitel 37 här istället.Capitulum 28.
Tunc potentissimus rex Sueonum Hericus, exercitu innumerabili sicut harena maris collecto, Daniam invadit, et occurrit ei Suein, derelictus a Deo, frustra sperans in ydolis suis. Multa utrimque bella navalia - sic enim ea gens confligere solet - copiae Danorum omnes obtritae, Hericus rex victor optinuit Daniam. Suein a regno depulsus dignam factis suis a Deo zelote recepit mercedem. Et haec nobis iunior Suein recitavit in avo suo contigisse, iusto Dei iudicio, quoniam illum dereliquit, quem pater eius bonum defensorem habuit.
Capitulum 29.
Ferunt, eo tempore classem pyratarum, quos nostri Ascomannos vocant, Saxoniae appulsam, vastasse omnia Fresiae atque Haduloae maritima. Cumque per Albiae fluminis ostium ascendentes irrumperent provintiam, tunc congregati Saxonum magnates, cum parvum habuissent exercitum, egredientes a navibus barbaros exceperunt apud Stadium, quod est oportunum Albiae portus et praesidium. Magnum et memoriabile nimisque infelix erat illud praelium, in quo viriliter utrisque certantibus, nostri tandem minores sunt reperti. Sueones et Dani victores totam virtutem Saxonum optrivere. Capti sunt ibi marchio Sigafridus, Schol.24 comes Thiadricus et alii illustres viri, quos, vinctis post terga manibus, barbari traxerunt ad naves, et pedes eorum catena strinxerunt, totam exinde provintiam impune praedantes. Sed cum de captivis solus marchio Sigafridus cuiusdam piscatoris auxilio furtim noctu sublatus evaderet, pyratae mox in furorem versi, omnes quos in vinculis tenuerunt meliores ad ludibrium habentes, manus eis pedesque truncarunt, ac nare praecisa deformantes, ad terram semianimes proiciebant. Ex quibus erant aliqui nobiles viri, qui postea supervixerunt longo tempore, obprobrium imperio et miserabile spectaculum omni populo.
Capitulum 30.
Quam plagam mox cum exercitu supervenientes dux Benno et Sigafridus marchio vindicabant; et illi quidem pyratae, quos apud Stadium egressos fuisse diximus, ab eisdem contriti sunt.
Altera pars Ascomannorum, qui per Wirraham flumen egressi Hadoloae fines usque ad Liestmonam depraedati sunt, cum maxima captivorum multitudine pervenerunt ad paludem quae dicitur Chlindesmor. Ubi a nostris, qui pone sequebantur, offensi, omnes usque ad unum obtruncati sunt; quorum numerus erat viginti milia. [Quidam eques Saxonum captus ab eis, dum facerent eum ducem itineris sui, perduxit eos in difficiliora loca paludis, in qua diu fatigati, leviter a nostris superati sunt. Heriward nomen habet, perenni Saxonum laude celebratur] .
Capitulum 31.
Ex illo nimirum tempore pyratarum crebra et hostilis eruptio facta est in hanc regionem. In metu erant omnes Saxoniae civitates; et ipsa Brema vallo muniri coepit firmissimo. Tunc quoque, sicut antiqui meminerunt, Libentius archiepiscopus tesaurum ecclesiae omniaque ecclesiastica deportari fecit ad Bugginensem praeposituram. Tantus erat timor in omnibus finibus huius parrochiae. Nam ipse Libentius, ut sermo est, pyratas, qui episcopatum vastabant, anathematis gladio dampnavit. Quorum unus fertur in Norvegia defunctus, per annos septuaginta corpore integro permansisse, usque ad tempora domni Adalberti archiepiscopi, quando Adalwardus episcopus illuc veniens defunctum [vinculo excommunicationis] absolvit, et mox cadaver in cinerem solutum est.
Capitulum 32.
Post vindictam ergo scelerum, quae in ecclesias Dei et christianos commiserat, [Suein rex victus] et a suis derelictus, quippe quem Deus deseruit, errabundus et inops auxilii venit ad Nortmannos, ubi tunc filius Hacconis Thrucco regnavit. Is quoniam paganus erat, nulla super exulem misericordia motus est. Ita ille infelix, et a toto orbe reiectus, in Angliam transfretavit, frustra solatium quaerens ab inimicis. Quo tempore Brittannis Adelrad filius Edgaris imperavit. Is non immemor iniuriarum, quas Dani ex antiquo Anglis inflixerant, exulem reppulit. Quem tandem, miseratus infortunii, rex Scothorum benigne recepit ibidemque Suein bis septem annos exulavit usque ad mortem Herici. Haec parricidae avi pericula Suein rex nobis attonitis exposuit; deinde ad Hericum victorem reflexit narrationem.
Capitulum 33.
'Hericus', Schol.25 inquit, 'duo regna optinuit, Danorum Sueonumque, et ipse paganus, christianis valde inimicus'. Ad eum fertur legatus fuisse caesaris ac Hammaburgensis episcopi quidam Poppo, vir sanctus et sapiens, et tunc ad Sliaswig ordinatus, de regno Danorum seu pace christianorum caesaris partes expostulans. Aiuntque, eum pro assertione christianitatis, cum barbari suo more signum quaererent, nil moratum, statim ignitum ferrum gestasse manu et illaesum apparuisse. Dumque hoc facile omnem gentilibus ambiguitatem erroris tollere videretur, iterum sanctus Dei, pro submovendo illius gentis paganismo, aliud dicitur ostendisse vel magnum miraculum: tunicam scilicet indutus ceratam, cum staret in medio populi circo, in nomine Domini praecepit eam incendi. Ipse vero, oculis ac manibus in coelum tensis, liquentes flammas tam patienter sustinuit, ut, veste prorsus combusta et in favillam redacta, hylari et iocundo vultu nec fumum incendii se sensisse testatus sit. Cuius novitati miraculi et tunc multa milia crediderunt per eum; et usque hodie per populos et ecclesias Danorum celebre nomen Popponis effertur.
Capitulum 34.
Haec aliqui apud Ripam gesta confirmant, alii apud Heidibam, quae Sliaswig dicitur. Claruit etiam tunc in Dania felicis memoriae Odinkar senior, de quo supra diximus, quod in Fune, Seland, Scone ac in Suedia praedicans, multos ad fidem christianam convertit. Eius discipulus et nepos fuit alter Odinkar Schol.26 iunior, et ipse nobilis de semine regio Danorum, dives agri, adeo ut ex eius patrimonio narrent episcopatum Ripensem fundatum. Quem dudum Bremae scolis traditum, pontifex Adaldagus suis fertur manibus baptizasse, suoque nomine Adaldagus vocatus est. Is vero a Libentione archiepiscopo nunc ordinatus in gentes, apud Ripam sedem accepit. Nam et illustri vita sanctae conversationis Deo et hominibus acceptus erat, et christianitatem in Dania fortissime defendit. Hos viros comperimus illo tempore claros in ea regione, aliis qui adhuc supervixerant a diebus Adaldagi non ociosis. Qui etiam in Norvegiam et Suediam progressi, populum multum Iesu Christo collegerunt. A quibus traditur Olaph, Trucconis filius, qui Nortmannis imperavit, baptizatus, ex ea gente primus fuisse christianus. [Olaph, Thrucconis filius, expulsus a Norwegia, venit in Angliam ibique suscepit christianitatem, quam ipse primus in patriam revexit duxitque uxorem a Dania, superbissimam Thore, cuius instinctu bellum Danis intulit.]
Capitulum 35.
Alii dicunt olim et tunc ab Anglia quosdam episcopos vel presbyteros euangelizandi gratia egressos a domo ab eisque Olaph baptizatum et ceteros, quorum praecipuus esset quidam Iohannes episcopus, et alii postea dicendi. Si hoc verum est, non invidet inquam mater Hammaburgensis ecclesia, si filiis suis benefecerint etiam extranei, dicens cum apostolo: 'Quidam praedicant per invidiam et contentionem, quidam autem propter bonam voluntatem et karitatem. Quid enim? Dum omni modo sive per occasionem, sive per veritatem Christus annuncietur, et in hoc', inquit, 'gaudeo et gaudebo'.
Capitulum 36.
Hericus igitur Suedorum rex in Dania conversus ad christianitatem, ibidem baptizatus est. Qua occasione praedicatores in Suediam transeuntes a Dania, fiducialiter agebant in nomine Domini. Audivi ego a prudentissimo rege Danorum, Hericum post susceptam christianitatem denuo relapsum ad paganismum. Quod vero cum Ottone tercio pugnaverit et victus sit, ab aliis comperi; rex tacuit.
Capitulum 37.
Post mortem diu optatam Herici Suein ab exilio regressus optinuit regnum patrum suorum, anno depulsionis vel peregrinationis suae 14; et accepit uxorem Herici relictam, matrem Olaph, quae peperit ei Chnut. Sed nichil illi profuit affinitas conubii, cui Deus iratus est. [Olaph rex Sueonum christianissimus erat filiamque Sclavorum Estred nomine de Obodritis accepit uxorem, ex qua genitus est filius Iacobus et filia Ingrad, quam rex sanctus Gerzlef de Ruzzia duxit in coniugium.] Olaph sane, qui post obitum patris Herici regnum super Suevos accepit, cum exercitu superveniens infelicem Suein a regno expulit et ipse optinuit Daniam. Cognovit autem Suein, quod Dominus ipse est Deus, et reversus in semetipsum, peccata sua prae oculis habuit poenitensque oravit ad Dominum, qui exaudivit eum et dedit illi gratiam in conspectu inimicorum suorum, et restituit eum Olaph in regnum suum, eo quod matrem suam habuerit. Feceruntque pactum ad invicem firmissimum, ut christianitatem in regno suo plantatam retinerent et in exteras effunderent nationes.
Capitulum 38.
Audiens autem rex Nortmannorum Olaph, filius Trucci, de coniunctione regum, iratus est contra Suein nimis, ratus eum quasi derelictum a Deo tociensque depulsum, a sua etiam multitudine facile posse depelli. Collecta igitur classe innumera bellum intulit regi Danorum. Hoc factum est inter Sconiam et Seland, ubi solent reges navali bello confligere. Est autem brevis traiectus Baltici maris apud Halsinburg, in quo loco Seland a Sconia videri possit, familiare latibulum pyratis. Ibi ergo congressi, Nortmanni a Danis sunt victi et fusi sunt. Olaph rex, qui forte solus remansit, in mare se praecipitans, dignum vitae finem invenit. [Uxor eius post mortem viri fame inediaque miserabiliter vitam consumpsit, ut digna erat.] Narrant eum aliqui illum christianum fuisse, quidam christianitatis desertorem; omnes autem affirmant peritum auguriorum, servatorem sortium, et in avium prognosticis omnem spem suam posuisse. Quare etiam cognomen accepit, ut Olaph Schol.27 Cracabben diceretur. Nam et artis magicae, ut aiunt, studio deditus, omnes, quibus illa redundat patria, maleficos habuit domesticos, eorumque deceptus errore periit.
Capitulum 39.
Suein, interfecto Cracabben, duo regna possedit. Ipse igitur, mox destructo ritu ydololatriae, christianitatem in Nortmannia per edictum suscipere iussit. Tunc etiam Gotebaldum quendam ab Anglia venientem episcopum in Sconia posuit doctorem, qui aliquando in Suedia, saepe dicitur euangelizasse in Norvegia.
Här är en länk.
https://web.archive.org/web/20050207105 ... bremen.htm
Om du läser kommentarerna till översättningen från 1984, så kommer du märka att man särskilt har vinnlagt sig om att försöka få rätt nyans på orden, och ibland valt att inte översätta ord helt till ett modernt begrepp.
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfat ... 2/faksimil
Sidan 314 kan vara intressant i sammanhanget - man får där reda på att det förekommer skillnader mellan handskrifterna, vilket är fullkomligt normalt, och att man på en plats hittar ordet Suigia. Och de har noterat det här med Suevos.
Med tanke på vad de delvis ville uppnå med översättningen vore det i mitt tycke också bättre att ha en form som sveverna eller något sådant, och att i fotnoten förklara, för den ouppmärksamme läsaren har egentligen ingen större anledning att gå till fotnoten när det inte är något som sticker ut.
Måste lägga till här att det alltså är fotnot 230, vilken finns på sidan 268.
När boken kom ut fick den den motsatta kritiken. Vissa ville att man skulle översätta med svenskar, Sverige och svear mest hela tiden... "för det förstår man ju vad de som ursprungligen skrev menade", ungefär så var det.
Notera dock att detta Suevos är ovanligt. Samme Olaph är bara några rader tidigare en rex Sueonum. Har han bytt folk på så kort tid? Eller är det bara sådant som händer med skriven text?
Man skall nog inte läsa in allt för mycket i förekomsten av ett enstaka oväntat ord.
Senast redigerad av 1 koroshiya, redigerad totalt 5 gånger.
-
vandal
- Medlem
- Inlägg: 165
- Blev medlem: 02 sep 2008 13:56
Re: Suever i Sverige
Hej Koroshiya
Tak för den kompetenta reaktionen. Jag skall försöka att även titta på Adams text som förvaras i Viena. Mitt intresse ligger i studier av inverkan av den religiösa gemenskapen som Suever, Goter och Vandaler hade under flera hundra år. Dessa var arianer och denna variant av kristendomen har enligt studier av bl.a. P. Louis Maimbourg och andra överlevt i Europa fram till 17 hundratalet.
Om man idag skulle beskriva den religiösa historien i form av olika intellektuella start upp så har arianismen varit även en avgörande inspirationskälla för islam. Arianer betraktade Jesus som profet och inte som Gud. Den romerskkatolska start upp valde ett annat koncept och tidigt integrerade trosföreställningar i befintliga maktstrukturer.
Jag tror att Danmarks och Sveriges befolkning till stora delar består av invandrade Sueviska och Gotiska stammar och saknar uppgifter om hur förvandlingen till den romerskkatolska modellen gick till.
Det som förvånar mig mest är den ovilja att omvärdera den historiska romantiken om vikingarna som skapades i nationalromantikens anda. William of Jumieges i Gesta Normannorum ,seu de moribus et actis primorum Normanniae ducum kastrerar bokstavligen många sagor om vikingarna. Hans beskrivning av dåtidens Daker framtida Danskar och Svenskar har fram till idag ej översats till svenska. Denna pusselbit saknas i den svenska historien och Du kanske kan hjälpa till att åtgärda denna brist i källforskning i Sverige.
Vandal
Tak för den kompetenta reaktionen. Jag skall försöka att även titta på Adams text som förvaras i Viena. Mitt intresse ligger i studier av inverkan av den religiösa gemenskapen som Suever, Goter och Vandaler hade under flera hundra år. Dessa var arianer och denna variant av kristendomen har enligt studier av bl.a. P. Louis Maimbourg och andra överlevt i Europa fram till 17 hundratalet.
Om man idag skulle beskriva den religiösa historien i form av olika intellektuella start upp så har arianismen varit även en avgörande inspirationskälla för islam. Arianer betraktade Jesus som profet och inte som Gud. Den romerskkatolska start upp valde ett annat koncept och tidigt integrerade trosföreställningar i befintliga maktstrukturer.
Jag tror att Danmarks och Sveriges befolkning till stora delar består av invandrade Sueviska och Gotiska stammar och saknar uppgifter om hur förvandlingen till den romerskkatolska modellen gick till.
Det som förvånar mig mest är den ovilja att omvärdera den historiska romantiken om vikingarna som skapades i nationalromantikens anda. William of Jumieges i Gesta Normannorum ,seu de moribus et actis primorum Normanniae ducum kastrerar bokstavligen många sagor om vikingarna. Hans beskrivning av dåtidens Daker framtida Danskar och Svenskar har fram till idag ej översats till svenska. Denna pusselbit saknas i den svenska historien och Du kanske kan hjälpa till att åtgärda denna brist i källforskning i Sverige.
Vandal
-
koroshiya
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7145
- Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
- Ort: Göteborg
Re: Suever i Sverige
Nyberg skriver lite om de existerande texterna från sidan 304 och framåt.
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfat ... 4/faksimil
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfat ... 4/faksimil
-
vandal
- Medlem
- Inlägg: 165
- Blev medlem: 02 sep 2008 13:56
Re: Suever i Sverige
Hej Koroshiya,
Som Du skriver, så är Adams texter och dess tolkningar ofta ett resultat både av, vad den som skriver vill att vi skall tro på, och letandet efter en i tiden acceptabel historia tolkning av den som läser och översätter. Efter året 907 (slaget vid Bratislava) börjar det som kallas för den mörka medeltiden för den romerskkatolska kyrkan och i brist och oviljan medge den bittra sanningen så väljer man att hoppa över denna tid i historieböckerna. Som jag ser det börjar den nya historieskrivningen i Sverige efter visitationen av biskopen Vilhelm av Sabina och mötet i Skänninge 1248.
Som jag ser det har kristnandet därefter följt samma mönster som i andra delar av Europa. De som inte ville döpas blev fråntagna egendom och förslavades. I Sverige blev dessa trälar och med tiden blev de också kristna. Kyrkan blev stor ägare av områden som konfiskerades av den adeln som inte heller lät sid döpas till romerska katoliker och lämnade landet.
Ett sådant konfiskerat område sålde kyrkan året 1381 till drotsen Bo Jonsson. Försäljningen omfattade även ön som idag hete Stora Höggarn där min vän Alexander från den gamla Dacien till minnet av piraten Rollo lät resa hans staty. Som jag tidigare skrev om så har många toponymiska benämningar ändrats i Sverige under tiden. Då hete ön Högarn och namnet ändrades till Höggarn. Jag vill inte spekulera i varför.
Vandal
Alla the mæn thetta breff se ælla høra helsar jak Magnus Thyrghilsson ‧ canonk ‧ j Vpsalom ewerthelika medh
warom Herra ‧ Kænnis jac opinbarlika medh thæsso mino nærwarenda opno brefue ‧ sua fore them æpter komma
kunno som them nw æra ‧ mic ‧ medh wilia ‧ oc berathno modhe ‧ hafua salt erlikom oc wælbornom manne Bo
Jonsson ‧ drozsta j Swerike ‧ oc honom oc hans arfuom til ‧ ewerthelika ægho vplatit ‧ thæssin min godz ‧ j Wibẏ
eet hal
markland ‧ jordh ‧ j Lwthingø ‧ vidher Stocholm j Danarø sokn j Danbo skiplagh ‧ oc thæssin thorpin ‧
som ther wnder liggia ‧ først Litlagyerdhe / Grønasta ‧ / Rwddobodha ‧ Swndby / Ytra ængia twa thorpastadha ‧ /
Hwsateegha twa thorpastadha, Langanæs / Ællewik twa ‧ thorpastadha ‧ Øndanæs ‧ Søthagarna ‧ Mẏroby ‧ /
Watholma ‧ / oc thæssa øyana suasom ‧ Høgharna øø / ‧ Kitholma ‧ / oc Wæstra Fyertholman / medh allom
androm skæryom oc sma holmom ‧ fore twhundratha ‧ løthugha marker kølniska wikt ‧ huilka sylfsummo ‧ jac
kænnis mic ‧ aff them samma Bo Jonsson ganzlika oc fullelika vpburit hafua æpter minom wilia sua at mic ‧
allaledhis wæl nøgher. Thy later jac thæn fornæmpda Bo Jonsson oc hans arfua ‧ vm thæssa ‧ forscripno sylfsummo
løthugha marker ‧ sua godha wikt ‧ som før scriuat ær ‧ lithogha ‧ løsa oc allaledhis quitta fore alle
ytermere ‧ maning krafuo ælla tiltalan af mic ælla minom arfuom oc fore huariom manne ‧ a ‧ mẏna wæghna æpter
thænna dagh vidher sannind vtan arght ‧ Huilkin forscripno godz ‧ medh hws jordh ‧ aker oc ængiom ‧ scoghom
oc fiskewatnom quærnom oc quærnastadhom tompntom oc tomptastadhom ‧ thorpom oc thorpastadhom ‧ øyom
skærẏom oc holmom smam oc storom ‧ oc allom androm tillaghom jnnan gardha ælla vtan ‧ nær ælla
erran ‧
jnnan wato ælla thorro næmpndo oc onæmpdo ængo vndan takno som thæssom godzom af alder tillighat hafuer
oc nw tilhøra kan jac af hænder mic ‧ oc minom arfuom ‧ oc tileynar them oc hemol ‧ gør them fornæmpda Bo
Jonsson ‧ oc hans arfuom til ewerthelika ægho ‧ sua at han medh sinom arfuom ‧ ma thæssen forscripno godzin ‧
styra oc radha wænda oc sælia ‧ skipta oc gifua ‧ oc allom lundom skipa ‧ som ‧ honom nyttast oc bæzt synis ‧
ohindrath ‧ oc oquald ‧ aff mic oc minom arfuom oc aff huariom manne a myna wæghna æpter thænna dagh ‧
vidher sannind. Ware thet oc sua / them ‧ fornæmpda Bo Jonsson ‧ ælla hans arfuom kunne thæssin forscripno
twhundratha
godzin all saman ælla nokor aff them ‧ af ga ‧ ‧ thet se j litlo ælla storo ‧ medh landzlaghom domom ælla ret
huilkaledhis thet hælzt tyma kunne sua at jac medh minom arfuom gate honom ælla hans arfuom the godzin ey ‧
hemol ‧ giort ‧ som Gudh forbyudhe tha ‧ tilbinder jac mic oc mina arfua / them fornæmpda Bo Jonsson ‧ oc ‧
hans arfuom annor sua godh godz oc jngield ‧ som honom afga ‧ kunno ‧ j sua godho læghij ‧ ther the honom sua
‧ læghelika lagho ‧ ælla hans arfuom ‧ jgen gifua ‧ jnnan siex wikor æpter thet the godzin oc jngield ‧ honom ‧ ælla
hans arfuom afgangin waro æpter sæghn twæggia godhra manna a hans ‧ oc hans arfua wæghna ‧ oc twæggia ‧ a
mina oc minna arfua wæghna ‧ ther wẏ ærom a ‧ forwaradhe a ‧ badha sithor vidher sannind oc godha tro vtan
alla nesæghn ‧ oc vtan alt arght ‧ Oc gifuer jac hæradzhø
hinganom j samma hundare ‧ som thæssin forscripno
godzin j liggia ‧ fulla maght oc wald medh thæsso brefue / them fornæmpda Bo Jonsson ælla hans wisso vmbudhij
‧ thæssin forscripno godzin at fastfara ‧ medh fastom oc allom skælom ‧ æpter thy lagh til ‧ sighia til ‧ ewerthelika
ægho ‧ huilkin tyma han ther fast a ‧ bedhis lika viss jac syælfuer nær stadder ware. Alla thessa forscripna ‧
articulos oc huarn thera særdelis vm sik ‧ lofuar jac fornæmpde Magnus Thyrghilsson medh minom arfuom them
fornæmpda Bo Jonsson oc hans arfuom fasta stathugha oc vbrutlika at halda vidher sannind vtan alt arght. Til
huilkins ‧ brefs mere wisso ‧ oc høghre bewaring hafuer jac mit jncighle hær fore hænght ‧ Oc til
hafuer jac betz wærthugs fadhers ‧ herra Thordz medh Gudz for syn ‧ biscops ‧ j Strængenæs ‧ oc hetherlika oc
erlika manna ‧ suasom herra Eringisla Niclissons riddara, herra Karl ‧ Haquonssons ‧ ærkedẏekns j Vpsalom ‧ herra
Jønisa Thorstinssons domproast ‧ j Strængenæs ‧ oc Folka Niclissons ‧ jncighle fore thetta breff ‧ huilke nær
stadde oc ouer ‧ waro thæsso forscripno køpe ‧ Datum Gripsholm anno Dominj Mccclxxxprimo ‧ feria quarta
proxima ante festum beatj Ericj regis et martiris gloriosi
Som Du skriver, så är Adams texter och dess tolkningar ofta ett resultat både av, vad den som skriver vill att vi skall tro på, och letandet efter en i tiden acceptabel historia tolkning av den som läser och översätter. Efter året 907 (slaget vid Bratislava) börjar det som kallas för den mörka medeltiden för den romerskkatolska kyrkan och i brist och oviljan medge den bittra sanningen så väljer man att hoppa över denna tid i historieböckerna. Som jag ser det börjar den nya historieskrivningen i Sverige efter visitationen av biskopen Vilhelm av Sabina och mötet i Skänninge 1248.
Som jag ser det har kristnandet därefter följt samma mönster som i andra delar av Europa. De som inte ville döpas blev fråntagna egendom och förslavades. I Sverige blev dessa trälar och med tiden blev de också kristna. Kyrkan blev stor ägare av områden som konfiskerades av den adeln som inte heller lät sid döpas till romerska katoliker och lämnade landet.
Ett sådant konfiskerat område sålde kyrkan året 1381 till drotsen Bo Jonsson. Försäljningen omfattade även ön som idag hete Stora Höggarn där min vän Alexander från den gamla Dacien till minnet av piraten Rollo lät resa hans staty. Som jag tidigare skrev om så har många toponymiska benämningar ändrats i Sverige under tiden. Då hete ön Högarn och namnet ändrades till Höggarn. Jag vill inte spekulera i varför.
Vandal
Alla the mæn thetta breff se ælla høra helsar jak Magnus Thyrghilsson ‧ canonk ‧ j Vpsalom ewerthelika medh
warom Herra ‧ Kænnis jac opinbarlika medh thæsso mino nærwarenda opno brefue ‧ sua fore them æpter komma
kunno som them nw æra ‧ mic ‧ medh wilia ‧ oc berathno modhe ‧ hafua salt erlikom oc wælbornom manne Bo
Jonsson ‧ drozsta j Swerike ‧ oc honom oc hans arfuom til ‧ ewerthelika ægho vplatit ‧ thæssin min godz ‧ j Wibẏ
eet hal
markland ‧ jordh ‧ j Lwthingø ‧ vidher Stocholm j Danarø sokn j Danbo skiplagh ‧ oc thæssin thorpin ‧
som ther wnder liggia ‧ først Litlagyerdhe / Grønasta ‧ / Rwddobodha ‧ Swndby / Ytra ængia twa thorpastadha ‧ /
Hwsateegha twa thorpastadha, Langanæs / Ællewik twa ‧ thorpastadha ‧ Øndanæs ‧ Søthagarna ‧ Mẏroby ‧ /
Watholma ‧ / oc thæssa øyana suasom ‧ Høgharna øø / ‧ Kitholma ‧ / oc Wæstra Fyertholman / medh allom
androm skæryom oc sma holmom ‧ fore twhundratha ‧ løthugha marker kølniska wikt ‧ huilka sylfsummo ‧ jac
kænnis mic ‧ aff them samma Bo Jonsson ganzlika oc fullelika vpburit hafua æpter minom wilia sua at mic ‧
allaledhis wæl nøgher. Thy later jac thæn fornæmpda Bo Jonsson oc hans arfua ‧ vm thæssa ‧ forscripno sylfsummo
løthugha marker ‧ sua godha wikt ‧ som før scriuat ær ‧ lithogha ‧ løsa oc allaledhis quitta fore alle
ytermere ‧ maning krafuo ælla tiltalan af mic ælla minom arfuom oc fore huariom manne ‧ a ‧ mẏna wæghna æpter
thænna dagh vidher sannind vtan arght ‧ Huilkin forscripno godz ‧ medh hws jordh ‧ aker oc ængiom ‧ scoghom
oc fiskewatnom quærnom oc quærnastadhom tompntom oc tomptastadhom ‧ thorpom oc thorpastadhom ‧ øyom
skærẏom oc holmom smam oc storom ‧ oc allom androm tillaghom jnnan gardha ælla vtan ‧ nær ælla
erran ‧
jnnan wato ælla thorro næmpndo oc onæmpdo ængo vndan takno som thæssom godzom af alder tillighat hafuer
oc nw tilhøra kan jac af hænder mic ‧ oc minom arfuom ‧ oc tileynar them oc hemol ‧ gør them fornæmpda Bo
Jonsson ‧ oc hans arfuom til ewerthelika ægho ‧ sua at han medh sinom arfuom ‧ ma thæssen forscripno godzin ‧
styra oc radha wænda oc sælia ‧ skipta oc gifua ‧ oc allom lundom skipa ‧ som ‧ honom nyttast oc bæzt synis ‧
ohindrath ‧ oc oquald ‧ aff mic oc minom arfuom oc aff huariom manne a myna wæghna æpter thænna dagh ‧
vidher sannind. Ware thet oc sua / them ‧ fornæmpda Bo Jonsson ‧ ælla hans arfuom kunne thæssin forscripno
twhundratha
godzin all saman ælla nokor aff them ‧ af ga ‧ ‧ thet se j litlo ælla storo ‧ medh landzlaghom domom ælla ret
huilkaledhis thet hælzt tyma kunne sua at jac medh minom arfuom gate honom ælla hans arfuom the godzin ey ‧
hemol ‧ giort ‧ som Gudh forbyudhe tha ‧ tilbinder jac mic oc mina arfua / them fornæmpda Bo Jonsson ‧ oc ‧
hans arfuom annor sua godh godz oc jngield ‧ som honom afga ‧ kunno ‧ j sua godho læghij ‧ ther the honom sua
‧ læghelika lagho ‧ ælla hans arfuom ‧ jgen gifua ‧ jnnan siex wikor æpter thet the godzin oc jngield ‧ honom ‧ ælla
hans arfuom afgangin waro æpter sæghn twæggia godhra manna a hans ‧ oc hans arfua wæghna ‧ oc twæggia ‧ a
mina oc minna arfua wæghna ‧ ther wẏ ærom a ‧ forwaradhe a ‧ badha sithor vidher sannind oc godha tro vtan
alla nesæghn ‧ oc vtan alt arght ‧ Oc gifuer jac hæradzhø
hinganom j samma hundare ‧ som thæssin forscripno
godzin j liggia ‧ fulla maght oc wald medh thæsso brefue / them fornæmpda Bo Jonsson ælla hans wisso vmbudhij
‧ thæssin forscripno godzin at fastfara ‧ medh fastom oc allom skælom ‧ æpter thy lagh til ‧ sighia til ‧ ewerthelika
ægho ‧ huilkin tyma han ther fast a ‧ bedhis lika viss jac syælfuer nær stadder ware. Alla thessa forscripna ‧
articulos oc huarn thera særdelis vm sik ‧ lofuar jac fornæmpde Magnus Thyrghilsson medh minom arfuom them
fornæmpda Bo Jonsson oc hans arfuom fasta stathugha oc vbrutlika at halda vidher sannind vtan alt arght. Til
huilkins ‧ brefs mere wisso ‧ oc høghre bewaring hafuer jac mit jncighle hær fore hænght ‧ Oc til
hafuer jac betz wærthugs fadhers ‧ herra Thordz medh Gudz for syn ‧ biscops ‧ j Strængenæs ‧ oc hetherlika oc
erlika manna ‧ suasom herra Eringisla Niclissons riddara, herra Karl ‧ Haquonssons ‧ ærkedẏekns j Vpsalom ‧ herra
Jønisa Thorstinssons domproast ‧ j Strængenæs ‧ oc Folka Niclissons ‧ jncighle fore thetta breff ‧ huilke nær
stadde oc ouer ‧ waro thæsso forscripno køpe ‧ Datum Gripsholm anno Dominj Mccclxxxprimo ‧ feria quarta
proxima ante festum beatj Ericj regis et martiris gloriosi
-
Davian
- Medlem
- Inlägg: 4844
- Blev medlem: 07 feb 2005 16:48
- Ort: Praha
Re: Suever i Sverige
Kristendomens framfart i Sverige gick inte till på det viset att man hade att välja mellan bli kristen elle bli träl. Det var en långsam process, och en del menar att kristendomen har en ungefär lika lång historia nästan i vår kulturella utveckling häruppe som asatro. (jag skriver under på det)
vilka exempel på adel som inte vill bli kristnad som får egendomar konfiskerade har du? Adeln dyker ju inte upp förrån några hundra år efter Sverige är kristnat menar jag.
vilka exempel på adel som inte vill bli kristnad som får egendomar konfiskerade har du? Adeln dyker ju inte upp förrån några hundra år efter Sverige är kristnat menar jag.
-
koroshiya
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7145
- Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
- Ort: Göteborg
Re: Suever i Sverige
Men du, var står det att det är ett område konfiskerat från hedningar?
Vad en del tror är att Bo Jonsson delvis "fick" alla sina områden i en kamp mot utländska härskare, eller att han tvingade folk att sälja. Folk skall då kanske medvetet ha velat samla makt hos honom. Huruvida det är sant vet jag inte, men kungen var från Mecklenburg.
-
vandal
- Medlem
- Inlägg: 165
- Blev medlem: 02 sep 2008 13:56
Re: Suever i Sverige
Hej Davian och Koroshiya,
Det jag skriver om är kristnandet i Sverige och andra delar av Europa från 900-1300 talet. Eftersom Du Davian bor i Prag så börjar jag med Adam som beskriver en stad Jumne i mynningen av Oder floden. Där är även kristna välkomna men man slår ihjäl alla romerska katoliker. Man kan fråga sig varför?
Några år under slutet av 900 talet var Moravien i dagens Tjekiet en del av Stora Mären riket där kristendomen existerade sedan 400 talet. Året 873 avsatte den romersk-katolske Svantepolk (Svätopluk) den arianske kungen Rastislav som var fader till två söner av vilka en var Rollo. Denne Svantepolk hade två biskopar av vilka en hete Viching och den andra heter Metod som idag är en av Europas officiella helgon. En text som bevarats fram till idag beskriver den romerskkatolska kyrkan syn på egendom och tankefrihet under denna tid.
-Varje by, där man offrar eller dyrkar andra gudar skall lämnas till kyrkan (Guds-hus) med all egendom som herrar i denna by har.
- Dem som offrar och dyrkar skall säljas med alla sina ägodelar……
Jag hittade detta på tjeckiskan
Zakon Sudnyj Ljudem
„Každá obec, v níž se konají oběti nebo přísahy pohanské, ať jest odevzdána BOŽÍMU CHRÁMU se vším jměním, které mají ti pánové v této obci. Ti, kdo konají oběti a přísahy, ať jsou prodáni s veškerým svým jměním, cena pak za ně stržená ať se dá chudým.
Det var altså inte bara genom gåvor som kyrkan kom över sina egendomar och Putin och Trump har fortfarande mycket att lära.
Vandal
Det jag skriver om är kristnandet i Sverige och andra delar av Europa från 900-1300 talet. Eftersom Du Davian bor i Prag så börjar jag med Adam som beskriver en stad Jumne i mynningen av Oder floden. Där är även kristna välkomna men man slår ihjäl alla romerska katoliker. Man kan fråga sig varför?
Några år under slutet av 900 talet var Moravien i dagens Tjekiet en del av Stora Mären riket där kristendomen existerade sedan 400 talet. Året 873 avsatte den romersk-katolske Svantepolk (Svätopluk) den arianske kungen Rastislav som var fader till två söner av vilka en var Rollo. Denne Svantepolk hade två biskopar av vilka en hete Viching och den andra heter Metod som idag är en av Europas officiella helgon. En text som bevarats fram till idag beskriver den romerskkatolska kyrkan syn på egendom och tankefrihet under denna tid.
-Varje by, där man offrar eller dyrkar andra gudar skall lämnas till kyrkan (Guds-hus) med all egendom som herrar i denna by har.
- Dem som offrar och dyrkar skall säljas med alla sina ägodelar……
Jag hittade detta på tjeckiskan
Zakon Sudnyj Ljudem
„Každá obec, v níž se konají oběti nebo přísahy pohanské, ať jest odevzdána BOŽÍMU CHRÁMU se vším jměním, které mají ti pánové v této obci. Ti, kdo konají oběti a přísahy, ať jsou prodáni s veškerým svým jměním, cena pak za ně stržená ať se dá chudým.
Det var altså inte bara genom gåvor som kyrkan kom över sina egendomar och Putin och Trump har fortfarande mycket att lära.
Vandal
-
Davian
- Medlem
- Inlägg: 4844
- Blev medlem: 07 feb 2005 16:48
- Ort: Praha
Re: Suever i Sverige
Jo fast jag menade faktiskt i Sverige. Just vikingatiden är den tidsperiod i svensk historia, förutom slutet av stormaktstiden, där jag har ganska fördjupad kunskap.
Det är därför jag undrar över basen för ditt påstående kring tvångskristnande för det går emot den större delen av kunskap vi har om perioden.
Det är därför jag undrar över basen för ditt påstående kring tvångskristnande för det går emot den större delen av kunskap vi har om perioden.
-
vandal
- Medlem
- Inlägg: 165
- Blev medlem: 02 sep 2008 13:56
Re: Suever i Sverige
Hej Davian,
Jag har valt att ta ett exempel på egendomsöverföring i Sverige mellan kyrkan och en värdslig om en högtstående man. Egendomsrätten och eller en medvetenhet om de formella kraven på ett sådant dokument är slående. Se på alla som undertecknade dokumentet. Kyrkans makt var enorm och det räckte att anklaga någon med att man dyrkar andra gudar och även ännu värre att man är arian kristen och allting som denna person ägde tillföll kyrkan och han kunde säljas som slav-träl.
Den katolska kyrkan var och fortfarande är välorganiserad. Mössan på eller av. Någonstans i Sverige i gamla kyrkoarkiv finns det dokument över anskaffningar av kyrkans egendomar genom att förklara deras forna ägare som hedningar eller arianer. I samband med försäljning som jag refererar till har dåvarande kyrkan ej behövd styrka på vilket sätt egendomen har anskaffats.
Det jag fortfarande undrar över är stavningen av dåvarande Hogharn och dagens Höggarn. Eftersom då styrdes Sverige från Mecklenburg utgår jag från plattyska och eller danska språket.
Hogh betyder hög och arn kunde då vara örn från fornnordiska. Av vem och varför ändrades namnet?
Vandal
Jag har valt att ta ett exempel på egendomsöverföring i Sverige mellan kyrkan och en värdslig om en högtstående man. Egendomsrätten och eller en medvetenhet om de formella kraven på ett sådant dokument är slående. Se på alla som undertecknade dokumentet. Kyrkans makt var enorm och det räckte att anklaga någon med att man dyrkar andra gudar och även ännu värre att man är arian kristen och allting som denna person ägde tillföll kyrkan och han kunde säljas som slav-träl.
Den katolska kyrkan var och fortfarande är välorganiserad. Mössan på eller av. Någonstans i Sverige i gamla kyrkoarkiv finns det dokument över anskaffningar av kyrkans egendomar genom att förklara deras forna ägare som hedningar eller arianer. I samband med försäljning som jag refererar till har dåvarande kyrkan ej behövd styrka på vilket sätt egendomen har anskaffats.
Det jag fortfarande undrar över är stavningen av dåvarande Hogharn och dagens Höggarn. Eftersom då styrdes Sverige från Mecklenburg utgår jag från plattyska och eller danska språket.
Hogh betyder hög och arn kunde då vara örn från fornnordiska. Av vem och varför ändrades namnet?
Vandal
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16856
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Suever i Sverige
Menar du Hoggarn mellan Dalarö och Gålö?
-
vandal
- Medlem
- Inlägg: 165
- Blev medlem: 02 sep 2008 13:56
Re: Suever i Sverige
Hej Markus,
Höggarn utanför Lidingö
Vandal
Höggarn utanför Lidingö
Vandal
-
koroshiya
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7145
- Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
- Ort: Göteborg
Re: Suever i Sverige
Ser det inte ut som att det här är denne kyrkomans privata jord?
Kolla på:
Man kan skulle kunna kolla upp om ortsnamnen förekommer tidigare i diplomatariet, och om hur det vanligen ser ut när kyrkan köper eller säljer jord, om det så är till stora församlingar eller till olika kloster.
Kolla på:
och senare all text om de som kommer att ärva, ett exempel....thæssin min godz ‧ j Wibẏ...
Minom arfuom låter inte för mig som att det skulle handla om kyrkan. Denne kanik hade också flera släktingar som var riddare, så de var säkert inga fattiglappar, utan ägde jord....lofuar jac fornæmpde Magnus Thyrghilsson medh minom arfuom...
Man kan skulle kunna kolla upp om ortsnamnen förekommer tidigare i diplomatariet, och om hur det vanligen ser ut när kyrkan köper eller säljer jord, om det så är till stora församlingar eller till olika kloster.