Sveriges kristnande?

[Dan Koehl]

De kristna å sin sida tycks bara registrerat fakta, hednahovet var gjort i grunden och en kyrka uppfördes på dess plats. Kyrkan sägs av Ohlmarks inte ha lämnat andra arkeologiska fynd än själva golvytan, därför utgår jag ifrån att platsen för hovet är känd???!

Ohlmarks betraktas kanske inte som den bästa av källor, han spekulerar ofta rätt fritt, men i ärlighetens namn kan man bara bedöma hans terioer och antaganden utifrån vad man då visste genom arkeologiska utgrävningar.

De senaste utgrävningarna pekar i en riktning att på platsen för kyrkan sannolikt aldrig fanns något tempel, men däremot en äldre, ännu så länge odaterad kyrka. Måtten verkar dessutom vara rätt beskedliga, och stämmer dåligt med Adams beskrivningar.

Utgrävningarna (se länkarna ovan) visar dock på ansenligt stora långhus, större än normalt, och dessa kan under alla förhållanden ha kunnat inkluderat religiösa ceremonier, tex med något typ av gudshov i ändan eller liknande.

Ett litet inlägg som inte motsäger ditt ypperliga försök till en sammanfattning av tiden, politiskt och religiöst. Det tycks föreligga en arkeologisk skepsis gentemot ett tempel enligt Adams beskrivining, men det utesluter inte att platsen kan, och förmodligen hade, en central funktion som religiöst centrum vid den här tiden.

Här ser jag en möjlighet till logik i uppgiften om Inges nedbrännande av "hednatemplet", vilket kan ha varit ett eller flera av långhusen (huruvida brandspår kan man ju fråga sig?) och att just kyrkan inte verkar ha stått på ett tidigare tempel.

Rent praktiskt kan man tänka sig att människor som under midvintern kom långt ifrån för att närvara på blot, kanske helst inte tillbringade stor del av tiden utomhus under heliga träd utan gärna bänkade sig, åt och drack och festade, i kombination med gudadyrkan?

"Torgny var ända till 1000-talets slut övertygad hedning och stod i stark opposition mot de kristna kungarna."

Tag icke illa upp nu, men besitter du tankeläsning, bakåt ända tills 1000-talet?

Enligt Snorre Sturlassons Heimskringla skall Olov skötkonung vid Uppsalatinget 1018 förespråkat en erövringspolitik riktad västerut, mot Norge. Men han fick genast bönderna, anförda av Torgny lagman, emot sig. Konflikten ökades genom att Olof vägrade gift bort sin dotter med norske kungen, och han lär till slut ha fördrivits från Uppland till Västergötland, där han verkar ha haft större stöd, politiskt och religiöst.

Tyvärr finns det många frågetecken kring Heimskringlan, och den uppfattas ju inte som en säker historisk källa, men den kan möjligen vara en hjälp att tolka den rådande situationen som då gällde, och Thorgunn Snædal från Riksantikvarieämbetet ser inget hinder att citera Torgny och Heimskringlan på De svenska historiedagarna i Kalmar 1997.

Det tycks alltså som att det fanns en tydlig oppostion mot Olof, på flera plan, och säkert även religiöst. Uppenbarligen fick han officiellt fortsätta som regent, men i praktiken valdes hans bror, åtminstone i Upplandsområdet?

-Ursus, lagmannen Ragnvald, kan du berätta något mer om honom?

[Örjan]

Uppsala nämns ju först på 900-talet som Ub Salum (tolkat som bl.a. "övre Sala"). det var ngn gång i slutet av 1200-talet/tidigt 1300-tal som hela orten kom att bli känd som Uppsala, efter det gamla ordet från 1200-talets början - Ösrarås (Östra Aros)

Det som var vikingatidens Uppsala kallas idag för Gamla Uppsala. Dagens Uppsala är en helt annan ort som ursprungligen hette Östra Aros. När påven gav tillstånd att flytta sätet för Uppsala ärkestift till Östra Aros beordrade han även att Östra Aros skulle byta namn till Uppsala.

[UrsusRex]

Denna avslutning är också fantastisk:

"Så året för Svearikets kristnande ses som 1087, året då Inge återtog makten bränd Uppsalahovet och uppförde en kyrka i dess ställe. Från år 1087 hade kyrkan ett någorlund oinskränkt herravälde. "

Är du säker på att det fanns ett Svearike år 1087 där alla blir kristna. Mina efterforskningar i min egen hemkommun tyder snarare på motsatsen, även under 1200-talet! Vad folk tänkte då är nog svårt att i detalj veta idag - vi får nog ta det mer svepande! Vi har icke någon detaljuppgift om någonting från 1000-talets Sverige! Vi får försöka gissa oss fram helt enkelt!

MVH
bj5

Nu börjar jag i ärlighetens namn bli trött på denna fråga. Läs mina inlägg!

Och igen bara för att landet var kristnat var inte befolkningen det! /b

Köpmän lät som sagt döpa sig och bar kors långt innan kristendomen kom till Norden för att bedriva handel med kristna europeer

Vad gäller hedendom in på 1500-talet eller att man under medeltid kunde gå med hammare på bröstet utan att frukta kyrklig vrede:

Olav Trygvasson kristnade åt 1000 Island genom missionären Tangbrand och tre år tidigare hade han grundat clemenskyrkan i Nidaros. Självklart blev folket inte kristet för det men Island var kristnat.

Olav Haraldsson (den helige) började sin erövring av Norge ca 1015 och grundade ett nationellt kungadöme på kristen grund utan småkungar, jarlar och blotgodar. Fortfarande; självklart var folket inte kristnat men Norge var det.

Hur det står till med kristnandet av Sverige är jag pinsamt okunnig om. Men då Ansgar 851 återvände till Birka sket det sig och pionjärkyrkan gick under.

Vill bara säga att jag tror kristna artefakter som kan dateras till vendeltid kan finnas i Skandinavien liksom spår av hedendom finns ända in i våra dagar. Hammare kan man ju köpa på guldfynd! En del köper dem för att använda som smycken andra för att de verkligen tror på asarna och endel som jag själv och min far för at vi tror på något "allväsen" och låter hammaren symbolisera detta eftersom det är vår "nationella" symbol. Hade vi bott på Irland kanske vi burit ett kors eller någon keltisk symbol. Hur kommer forskare beskåda detta om tusen år? Vi lever i ett otroligt mångfaseterat samhälle med obegränsad religonsfrihet och torsdyrkan är nästan lika vanlig som kristendom? Nej knappast men vem vet om de inte längre kan tyda vårt språk och våra databaser avmagnetiserats så kanske?

Trots att länder kristnades levde de gamla religonerna i folktron. Men jag tror inte det var poppis att medge sin tro utan de gamla gudarna fick helt enkelt förvisas till folktro och vidskepelse. I Dalsland förekom det till exempel in på 1900-talet att man lät en sven och en jungfru ha sex i en så kallad sädesgrop. Svenen skulle spilla sin säd i gropen för god skörd.

/Björn

/B

[UrsusRex]

-Ursus, lagmannen Ragnvald, kan du berätta något mer om honom?

På rak arm tyvärr inte mer än att han var med vid trekungamötet på Danaholm och att han var lagman i Tiundland (Upplands "viktigaste" folkland) och således borde åtnjutit stor makt i Uppland.

Men jag återkommer i frågan. Förmodligen i ett P.M för det hör väl inte till Sveriges kristnande tänker jag.

MVH
Björn

[Örjan]

Ni får ursäkta mig, men jag börjar bli trött på det där årtalet 1087 som dyker upp överallt. Upphovet till det är att Blot-Sven lär ha regerat tre år och att sankt Eskil blev dräpt i samband med hans maktövertagande. Långt efter den händelsen kom ett par munkar fram till slutsatsen att Sankt Eskil bör ha mördats 1084, dvs en ren gissning!

Mer säkra dateringar är de två påvliga brev som skickades till kung Inge den äldre 1080 och 1081. I det första brevet tituleras Inge som svenskarnas kung och i det andra som västgötarnas kung. Blot-Svens uppror bör då ha ägt rum under tiden mellan dessa brev. Det är en teori som iallafall är mer trovärdig än uppgiften att det skulle ha skett 1084.

Slutligen så bör det nämnas att det bara finns en källa, Adam av Bremen, som nämner Uppsala tempel. Uppgiften att Kung Inge den äldre skulle ha bränt ner templet är bara en gissning. Om Uppsala tempel har existerat måste det ha blivit förstört någongång. Att det skulle ha skett i samband med Inge den äldres återtagande av makten verkar då rimligt. Mer fakta än så finns det dock inte om den "händelsen".

[Örjan]

Angående Håkan Röde har jag aldrig hört talas att han skulle ha varit hedning. Däremot skulle han ha varit en tolerant kristen som accepterade blotning till skillnad från Anund Gårdske. Det finns dessutom spekulationer på att han skulle ha varit en oäkta son till Stenkil. Det skulle isåfall varit anledningen till att han kunde bli kung eftersom släktskap med kungaätten var väldigt viktig, de ansågs ju av hedningarna ha gudomlig härstamning.

[UrsusRex]

Den sista hedniska reaktionen mot kristendom ägde rum 1084 i och med Inge d ä vägran att fullfölja det HEDNISKA kungadömets sakrala funktioner vid riksblotet.

Gällande Påvens brev:

Det första brevet apostroferas "Svearnas ärorika konung" och riktas till Inge ensam och lyder;
Som vi har hört, att Ditt rike besökts av några det heliga ordets tjänare, må din upphöjdhet veta att vi i Herren mycket glädjas däråt; vi hysa också utan varje tvekan ett stort hopp om eder framtida välgång. Förvisso har den gallikanska kyrkan icke med främande lärdom undervisat eder, utan hälsosam undervisning givit eder vad hon själv hämtat ur sin moders den heliga romerska kyrkans skattkammare. Därför på det I mån erhålla en rikare nåd av den kristna religonen och läran, vilja vi, att Din upphöjdhet sänder antingen en biskop eller lämplig klerk till påvestolen, som både kan meddela oss om Edert lands seder och folkets vanor och som, fullständigt instruerad om allt, säkert förmår framföra till eder de apostoliska påbuden."
Översättningen har jag snott från Ohlmarks för att den låter så där pompom-pom a´la H.Lindqvist eller vad man säger.

Det andra brevet apostroferas "Visigoterna ärorika konungar Inge och Alstenius (Hallsten)"
Det behandlar istort samma sak (påvens önskan att vinna de nykristna till sig snarare än Hamburg-Bremen) vilket kan tolkas som att Inge inte beviljat Påvens önskan om att informeras om läget i Svealand. I detta andra brev nämns också lite om tionde vilket blir den första Svenska kontakten med det gregorianska kyrkoprogramet.

Jag ser därför dessa brev snarare som bevis för att det inte fanns ett fungerande kristet system och tycker därför detta vara ett för tidigt datum att sätta som Sveriges kristnande.

Fortfarande tror jag inte folket är kristet för att riket är det och jag är inte dummare än att jag förstår att strävan mot ett kristet rike inte var fulländat 1087 men jag anser att det var böjan till det. Religonskampen pågick långt in på 1100-talet vilket tapeten från skog vittnar om.

Men jag vill ändå sätta 1087 som året då Sverige på allvar började sin färd mot att bli ett kristet rike.

Vill man läsa mer om sockenbildning och så vidare rekomenderas boken Svensk kyrkohistoria av B.Gustavsson

Nu får jag gäster så jag återkommer en annan dag.

MVH
Björn
[/b]

[Örjan]

Den sista hedniska reaktionen mot kristendom ägde rum 1084 i och med Inge d ä vägran att fullfölja det HEDNISKA kungadömets sakrala funktioner vid riksblotet.

Hur vet du att det var tid för ett riksblot 1084? Jag känner inte till någon uppgift där man kan datera riksblotet till ett speciellt år annat än den sentida berättelsen om Sankt Eskil. Att då använda ett exakt årtal är olämpligt eftersom det ger ett falskt intryck av att man har säkra kunskaper om händelsen.

Det som är intressant med påvens brev i det här sammanhanget är inte vad de handlar om utan hur kung Inge tituleras. Att han har degraderats från Sverigs kung till Västergötlands kung kan tolkas som att han har blivit fördriven från resten av kungadömet. En annan tolkning är att påven försöker fjäska för kung Inge genom att kalla honom för de ärorika visigoternas kung. Själv tror jag snarare på den förstnämnda tolkningen vilket skulle innebära Blot-Sven regerade ca 1081-1084. På min hemsida om svenska kungar har jag dock angett att han regerade på 1080-talet, mer exakt än så vill jag inte skriva eftersom uppgifterna om honom är mycket osäkra.

[Örjan]

Fortfarande tror jag inte folket är kristet för att riket är det och jag är inte dummare än att jag förstår att strävan mot ett kristet rike inte var fulländat 1087 men jag anser att det var böjan till det. Religonskampen pågick långt in på 1100-talet vilket tapeten från skog vittnar om.

I början av 1100-talet lär en hednisk kung vid namn Kol ha härskat över ett självständigt Östergötland. Det norska korståget mot smålandskusten 1123 är också ett tecken på att hedendomen inte var slut som en politisk kraft efter Blot-Svens död.

Början på kristnandeprocessen vill jag förlägga till tiden för Olof Skötkonungs dop under tidigt 1000-tal. Slutet bör vara kristnandet av det inre Småland i slutet av 1100-talet. Därefter återstod endast obetydliga motståndsfickor. Hela historien om Blot-Sven var bara en del av en lång väg mot ett kristet rike.

[Christer Samuelsson]

Uppsala nämns ju först på 900-talet som Ub Salum (tolkat som bl.a. "övre Sala"). det var ngn gång i slutet av 1200-talet/tidigt 1300-tal som hela orten kom att bli känd som Uppsala, efter det gamla ordet från 1200-talets början - Ösrarås (Östra Aros)

Det som var vikingatidens Uppsala kallas idag för Gamla Uppsala. Dagens Uppsala är en helt annan ort som ursprungligen hette Östra Aros. När påven gav tillstånd att flytta sätet för Uppsala ärkestift till Östra Aros beordrade han även att Östra Aros skulle byta namn till Uppsala.

Just så.
Det är ett omhuldat västgötabåg att söka röra ihop Gamla Uppsala med Östra Aros. Så här tycker Nationalencyklopedien:

"Den nuvarande staden hade under yngre järnålder och tidig medeltid en föregångare i det längre norrut belägna U. (nuv. ¤Gamla Uppsala), som 1164 upphöjdes till svenskt ärkebiskopssäte. De äldsta arkeologiska lämningarna i nuvarande U. går tillbaka till sent 1100-tal. I början av 1200-talet växte ett urbant samhälle fram vid Fyrisåns mynning, först benämnt Östra Aros. I skriftliga källor omnämns gator 1231 och anläggandet av ett franciskankonvent 1247. Bebyggelsen tillkom möjligen av maktpolitiska skäl på kungligt initiativ och har sannolikt anlagts på kunglig mark"

Christer Samuelsson.

[Djinghis Khan]

Uppsala nämns ju först på 900-talet som Ub Salum (tolkat som bl.a. "övre Sala"). det var ngn gång i slutet av 1200-talet/tidigt 1300-tal som hela orten kom att bli känd som Uppsala, efter det gamla ordet från 1200-talets början - Ösrarås (Östra Aros)

Det som var vikingatidens Uppsala kallas idag för Gamla Uppsala. Dagens Uppsala är en helt annan ort som ursprungligen hette Östra Aros. När påven gav tillstånd att flytta sätet för Uppsala ärkestift till Östra Aros beordrade han även att Östra Aros skulle byta namn till Uppsala.

Jag är medveten om det, att Östra Aros/Östrarås grundades kring 1200, men det var väl ornamnet Uppsala vi diskuterade.

[Lindir]

Jag är medveten om det, att Östra Aros/Östrarås grundades kring 1200, men det var väl ornamnet Uppsala vi diskuterade.

Det som nu är Uppsala blev stad ungefär under 1170-talet enligt senaste arkeologiska rön. Den hette då Aros (=åmynning), men kallades ibland Östra Aros när det fanns risk att blanda ihop den med det andra Aros (Västerås). I slutet av 1100-talet fanns bland annat tre kyrkor och myntslagning i staden. Några gator har hittats som kan vara ännu äldre.

1273 överfördes ärkesätet till Aros varvid påven krävde att namnet Uppsala skulle följa med (så han slapp ändra i sina listor över biskopssäten ...?). Runt 1280 anses namnbytet vara helt genomfört, vilket syns på brev där skrivaren börjat skriva Aros men ändrat sig och skrivit Uppsala. 1286 finns uttrycket "i Aros, som nu kallas Uppsala" i ett brev.

Inom nuvarande Uppsala fanns också en av Sveriges största byar under tiden före medeltiden, nämligen Sala - namnet har förstås väckt spekulationer om (Gamla) Uppsala fått sitt namn efter detta Sala. Båda byarna var etablerade orter under romartiden och hade bebyggelse redan under bronsåldern. Troligen kommer Uppsalas namn snarare av att de salar som ordet sala (eg salir, som är en pluralform) skvallrar om låg högt på en höjd och kundes ses vida omkring.

En av anledningarna att ärkesätet flyttades var att (Gamla) Uppsala var för obetydligt och folkfattigt - det hade aldrig växt fram någon stad där, trots att det varit en av Sveriges viktigaste platser, och även senare blev en redigt stor by - dessutom brann själva domkyrkan vid mitten av 1200-talet (den kyrka som står där än idag är i själva verket bara koret och mitttornet av den gamla katedralen).

[UrsusRex]

Den sista hedniska reaktionen mot kristendom ägde rum 1084 i och med Inge d ä vägran att fullfölja det HEDNISKA kungadömets sakrala funktioner vid riksblotet.

Hur vet du att det var tid för ett riksblot 1084? Jag känner inte till någon uppgift där man kan datera riksblotet till ett speciellt år annat än den sentida berättelsen om Sankt Eskil. Att då använda ett exakt årtal är olämpligt eftersom det ger ett falskt intryck av att man har säkra kunskaper om händelsen.

Det har du alldeles rätt i och jag gjorde fel. Antagandet om årtalet för blotet tog jag ifrån Helge Ljungbergs teori om detta vilken ej är helt bevisad vilket jag borde tillagt. Jag ber om ursäkt. My mistake

Det som är intressant med påvens brev i det här sammanhanget är inte vad de handlar om utan hur kung Inge tituleras. Att han har degraderats från Sverigs kung till Västergötlands kung kan tolkas som att han har blivit fördriven från resten av kungadömet.

AAAAH nu förstår jag bättre vad du menar och håller fullständigt med. (känner mig jättedum)

En annan tolkning är att påven försöker fjäska för kung Inge genom att kalla honom för de ärorika visigoternas kung. Själv tror jag snarare på den förstnämnda tolkningen vilket skulle innebära Blot-Sven regerade ca 1081-1084. På min hemsida om svenska kungar har jag dock angett att han regerade på 1080-talet, mer exakt än så vill jag inte skriva eftersom uppgifterna om honom är mycket osäkra.

Början på kristnandeprocessen vill jag förlägga till tiden för Olof Skötkonungs dop under tidigt 1000-tal. Slutet bör vara kristnandet av det inre Småland i slutet av 1100-talet. Därefter återstod endast obetydliga motståndsfickor. Hela historien om Blot-Sven var bara en del av en lång väg mot ett kristet rike.

Även detta håller jag med om, vad jag menade med 1087 (vilket kanske inte är rätt årtal) var att Inge började skapa en kristen organisation på allvar och att riket därför kan ses ta sina första steg mot att bli kristet. Vet inte hur jag ska uttrycka det? Detta är förstås också ren spekulation.

Det ända jag har att tillägga är att det var synd att du inte delgav oss ett inlägg om dina tankar om sveriges kristnande tidigare så att jag sluppit göra bort mig så här Men åtminstone rörde jag om i grytan så vi får rätsida på det hela alltid nåt

Kanske kan vi få ett inlägg med dina tankar om sveriges kristnande lite mer konkret? Eller samlat eller vad jag nu ska säga. Något i stil med mitt inlägg fast "riktigare"

Jag skulle uppskatta det enormt!

I början av 1100-talet lär en hednisk kung vid namn Kol ha härskat över ett självständigt Östergötland. Det norska korståget mot smålandskusten 1123 är också ett tecken på att hedendomen inte var slut som en politisk kraft efter Blot-Svens död.

Var detta verkligen ett korståg i ordets rätta bemärkelse? Lär mig gärna

MVH
Björn

[UrsusRex]

Angående Håkan Röde har jag aldrig hört talas att han skulle ha varit hedning. Däremot skulle han ha varit en tolerant kristen som accepterade blotning till skillnad från Anund Gårdske. Det finns dessutom spekulationer på att han skulle ha varit en oäkta son till Stenkil. Det skulle isåfall varit anledningen till att han kunde bli kung eftersom släktskap med kungaätten var väldigt viktig, de ansågs ju av hedningarna ha gudomlig härstamning.

Igen får jag be om ursäkt för mitt antagande av Håkan Rödes gudstro. Utgick ifrån att han var hedning om han valdes vid blotet och tillät dess "existerande". Klumpigt av mig och jag ber om ursäkt.

En teori om honom är att han var Stenkils äldste son och frilloson. Att han därför kan ha erkänts som kung vid sidan av Erik hedningen, Hallsten och Anund. detta kan förklara varför Hallsten och Anund fördrevs? Kan detta stämma?(regent ca 1066-1079?)

MVH
/B

[UrsusRex]

Det andra brevet apostroferas "Visigoterna ärorika konungar Inge och Alstenius (Hallsten)"
Det behandlar istort samma sak (påvens önskan att vinna de nykristna till sig snarare än Hamburg-Bremen) vilket kan tolkas som att Inge inte beviljat Påvens önskan om att informeras om läget i Svealand.

Vilket kanske kan förklaras av att han fördrivits från Uppland?

I detta andra brev nämns också lite om tionde vilket blir den första Svenska kontakten med det gregorianska kyrkoprogramet.

Jag ser därför dessa brev snarare som bevis för att det inte fanns ett fungerande kristet system och tycker därför detta vara ett för tidigt datum att sätta som Sveriges kristnande.

Fortfarande tror jag inte folket är kristet för att riket är det och jag är inte dummare än att jag förstår att strävan mot ett kristet rike inte var fulländat 1087 men jag anser att det var böjan till det. Religonskampen pågick långt in på 1100-talet vilket tapeten från skog vittnar om.

Men jag vill ändå sätta 1087 som året då Sverige på allvar började sin färd mot att bli ett kristet rike.

Vill man läsa mer om sockenbildning och så vidare rekomenderas boken Svensk kyrkohistoria av B.Gustavsson

"Men jag vill ändå sätta 1087 som året då Sverige på allvar började sin färd mot att bli ett kristet rike" och det tycker jag nog fortfarande.
/B