Bosnien vid tiden för den osmanska invasionen.
-
Dag den vise
- Medlem
- Inlägg: 977
- Blev medlem: 15 december 2012, 21:41
- Ort: Östra Svealand
Bosnien vid tiden för den osmanska invasionen.
Jag skulle vilja ha information om de politiska situationen i Bosnien vid tiden för den osmanska invasionen. Stämmer det att bosnierna frivilligt konverterade till islam och alierade sig med osmanerna?
Re: Bosnien vid tiden för den osmanska invasionen.
Något man ska ha i minnet att oavsett vad många på Balkan vill ha görande så var de flesta av befolkningarna tämligen likgiltiga till vem som styrde dem. Ottomanerna hade ett gediget rykte om tolerans, ordning och reda och att de inte brydde sig om lokala lagar och religioner så länge skattepengarna kom in. Många grekisk-ortodoxa föredrog faktiskt ottomanerna framför italienarna ("hellre en turban än en påvehatt") då ottomanerna tolererade lokal religion, medan italiernarna försökte konvertera dem till katolicismen.
När ottomanerna väl tagit över Bosnien eliminerade de (antingen i strid, genom flykt eller rena avrättningar) högadeln och tvingade resten att svära trohet. I gengäld byggde de infrastruktur, gjorde slut på inbördesstrider, öppnade marknader och karriärsvägar och bringade ordning och reda.
Ottomanerna själva var aldrig intresserade av att deras undersåtar skulle konvertera till islam - faktum var att de enligt sina religiöst baserade lagar hade rätt att ta ut större skatt av kristna och judar än av muslimer, så de föredrog att undersåtarna förblev kristna. Kristna kunde lämna ifrån sig ett barn till janissarerna (ett väldigt säkert sätt att få in en familjemedlem i byråkratin, då janissarerna ofta fick bra utbildning och blev byråkrater, guvernörerer eller regeringsmedlemmar när de blev äldre) eller betala skatt, men de hade rätten till sina egna domstolar, sin egen religion och framförallt slapp de militärtjänst. Men skatten var högre.
Delvis därför, och delvis på grund av icke statssponsrade sufister (mystiker) som omvände folk skedde en långsam men stadig muslimifiering av Balkan under 500 år. Kring 1860 var c:a 30-40% av Balkans befolkning muslimer. I krigern 1877-78 och 1912-1913 fördrev de nyetablerade balkanstaten muslimer från sitt territorium. En hel del flydde till Europeiska Turkiet, andra till Albanien och Bosnien, som fortfarande var i alla fall nominellt Ottomanska territorier. Det är från den tiden som (delar av) Bosnien har muslimsk majoritet.
När ottomanerna väl tagit över Bosnien eliminerade de (antingen i strid, genom flykt eller rena avrättningar) högadeln och tvingade resten att svära trohet. I gengäld byggde de infrastruktur, gjorde slut på inbördesstrider, öppnade marknader och karriärsvägar och bringade ordning och reda.
Ottomanerna själva var aldrig intresserade av att deras undersåtar skulle konvertera till islam - faktum var att de enligt sina religiöst baserade lagar hade rätt att ta ut större skatt av kristna och judar än av muslimer, så de föredrog att undersåtarna förblev kristna. Kristna kunde lämna ifrån sig ett barn till janissarerna (ett väldigt säkert sätt att få in en familjemedlem i byråkratin, då janissarerna ofta fick bra utbildning och blev byråkrater, guvernörerer eller regeringsmedlemmar när de blev äldre) eller betala skatt, men de hade rätten till sina egna domstolar, sin egen religion och framförallt slapp de militärtjänst. Men skatten var högre.
Delvis därför, och delvis på grund av icke statssponsrade sufister (mystiker) som omvände folk skedde en långsam men stadig muslimifiering av Balkan under 500 år. Kring 1860 var c:a 30-40% av Balkans befolkning muslimer. I krigern 1877-78 och 1912-1913 fördrev de nyetablerade balkanstaten muslimer från sitt territorium. En hel del flydde till Europeiska Turkiet, andra till Albanien och Bosnien, som fortfarande var i alla fall nominellt Ottomanska territorier. Det är från den tiden som (delar av) Bosnien har muslimsk majoritet.
Re: Bosnien vid tiden för den osmanska invasionen.
Osmanerna var redan etablerade i Bosnien år 1435 då de intog fortet Hodidjed utanför Sarajevo, detta fort tjänade i början främst som en handelsstation. Den politiska situationen i Bosnien i början av 1400-talet var kaotisk, flertalet adelsfamiljer låg i konflikt både politiskt och militärt. Oftast handlade konflikterna om markegendom och kontroll över viktiga handelsrutter till Dubrovnik. I regionen Hercegovina som till största delen var ortodoxt var situationen stabil, Hercegovina erövrades först 1482 av osmanerna. Regionen Bosnien anses ha blivit erövrad 1463 då kung Stjepan Tomasevic blev avrättad av osmanerna.
Anledningen att osmanerna började engagera sig i konflikterna som rådde i Bosnien mellan de olika adelsfamiljerna var främst att de blev ombedda av olika adelsöverhuvuden att hjälpa dem militärt i de interna konflikterna som rådde. Stjepan Tomasevic som var katolik började med hjälp av ungrare förfölja ortodoxa och anhängare av bosniska kyrkan i områden som var under hans kontroll. Anledningen till denna handling var att påven bad Stjepan utföra detta eftersom han trodde Bosnien var ett näste för dualistiska manikéer (bosnisk kyrkan) samt kättarna från den östra kyrkan. Dels beslagtog Stjepan mark från adelsmän som tillhörde den ortodoxa kyrkan och anhängarna av den bosniska kyrkan. Denna akt från Stjepan ledde till att adelsmännen ingick allians med osmanerna för att slå tillbaka och återta sina markegendomar.
När det gäller islamiseringsprocessen i Bosnien så tog det ganska lång tid och processen gick långsamt fram. Konverteringen gick snabbast fram i städer likt Sarajevo, Tuzla och Travnik samt nyetablerade osmanska städer, även nordöstra Bosnien och östra Bosnien gick konverteringen snabbt fram. Exempelvis tillhörde adeln i östra Bosnien bland de första konvertiterna, adelsfamiljen Pavlovic och grenar av denna familj är ett exempel. Osmanerna sysslade inte med dawah ¨missionsverksamhet¨, precis som von Adler skriver handlade det om skatteintäkter. Emellertid håller jag inte med von Adler angående sufierna och deras missionsverksamhet. Sufi-ordnar var oftast koncentrerad i städerna där de flesta redan var muslimer. Sufi-ordnar började dyka upp på landsbygden främst under 1700-talet och missionsverksamheten var inte så omfattande.
Anledningen att osmanerna började engagera sig i konflikterna som rådde i Bosnien mellan de olika adelsfamiljerna var främst att de blev ombedda av olika adelsöverhuvuden att hjälpa dem militärt i de interna konflikterna som rådde. Stjepan Tomasevic som var katolik började med hjälp av ungrare förfölja ortodoxa och anhängare av bosniska kyrkan i områden som var under hans kontroll. Anledningen till denna handling var att påven bad Stjepan utföra detta eftersom han trodde Bosnien var ett näste för dualistiska manikéer (bosnisk kyrkan) samt kättarna från den östra kyrkan. Dels beslagtog Stjepan mark från adelsmän som tillhörde den ortodoxa kyrkan och anhängarna av den bosniska kyrkan. Denna akt från Stjepan ledde till att adelsmännen ingick allians med osmanerna för att slå tillbaka och återta sina markegendomar.
När det gäller islamiseringsprocessen i Bosnien så tog det ganska lång tid och processen gick långsamt fram. Konverteringen gick snabbast fram i städer likt Sarajevo, Tuzla och Travnik samt nyetablerade osmanska städer, även nordöstra Bosnien och östra Bosnien gick konverteringen snabbt fram. Exempelvis tillhörde adeln i östra Bosnien bland de första konvertiterna, adelsfamiljen Pavlovic och grenar av denna familj är ett exempel. Osmanerna sysslade inte med dawah ¨missionsverksamhet¨, precis som von Adler skriver handlade det om skatteintäkter. Emellertid håller jag inte med von Adler angående sufierna och deras missionsverksamhet. Sufi-ordnar var oftast koncentrerad i städerna där de flesta redan var muslimer. Sufi-ordnar började dyka upp på landsbygden främst under 1700-talet och missionsverksamheten var inte så omfattande.