Ben skrev:JacquesMerde skrev:
Sen kan vi diskutera huruvida Suecia är Sverige el latinskt för nåt annat, vilket det bevisligen är om man kan lite latin?
Då kanske du kan förklara hur "Suecia" rent grammatiskt kan uttolkas som "Hans rike". Vilken del av ordet betyder "rike"?
Sedan undrar jag förstås också över hur medeltida former som "sverikis ok danmark", "swearikis" eller drottning Margaretas "drotning ii Swerige" (1402) egentligen ska tolkas i ljuset av dessa "nya" rön. Menade drottningen alltså att hon var "drottning i hans rike"? Vem var då denne "hans" och hur har namnet "Sverige" kunnat uppstå ur tomma intet 1523 utan att ha koppling till exempelvis namnformen "Swerige" från 1402?
Cia är ändelsen för rike. Du har bl a Graecia, grekernas rike.
Su = betyder på spanska hans, sue på itlienska betyder dess.
Dess är neutrum och hans är maskulin i tredje person singularis. i vissa språk existerar inget neutrum och neutrum är inget som alltid funnits i latinet heller.
Sweorum och sweirikis måste härstamma från det av Adam av Bremenkallade Sveonernas land, ej rike, som omfattade hela skandinaviska halvön, utom Skåneland (Danmark).
Där finns inga påståenden om något svea rike eller något folk benämnt svear. Därför kan det ej heller talas om något Sverige som de facto är en sammanslagning av Svea rige (rike stavades m g och först senare med k, men i sammanhanget oviktigt).
Nog mest troligt syftades på dess rike när det talades om Suecia.
Du får ju ändå hålla med om det orimliga, att när östgötarna med Birger jarl går samman med västgötarna och då 1251 låter kröna Birgers son Valdemar till kung i Linköping att riket skulle kallas svea rike.
Svealand som namn kom först under 1600-talet med Rudbeck och svear av Adam av Bremens sveonernas land, men där de mäktigaste var götarna och de kontrollerade Birka, var det nu låg, det råder det fortfarande oenighet om.
Birka låg dessutom i götarnas rikes utkant.
Det är helt befängt tro att götarna valde en kung av svea stam om den nu existerat och dessutom var Mora stenar, mellan Uppsala o Sthlm ett tingsställe, precis som Birka,
Att sen Uppland var mer eller mindre folktomt kan lätt påvisas genom de få kyrkor som fanns. Gamla Uppsala kyrka är inget bevis på vare sig rike eller mkt folk.
Dessutom finns det en språklig koppling mellan swe/swi och svåger, svägerska, svärfar, svärson osv.
Det finns en annan teori som gör gällande och med hänvisning till ovan nämnda språkliga koppling att swe/swi ska betyda vi själva, de våra eller vårt eget.
Dock är det utom allt tvivel så, att Tacitus suioner har inget med vare sig svear, sveoner eller Norden att göra, de geografiska beskrivningarna stämmer ej heller. Tacitus namn och ev likheter med i dagsläget påstådda folk, är lika korrekt som jag tidigare nämnt, Aestorium tolkade Rudbeck som Estland, och då i väst, som ett annat ex på att vad Tacitus kallade ett folk inte nödvändigtvis betyder det är samma som nu har ett namn som liknar ett av dem T beskrev.
Hela din logik-kedja bygger på Rudbecks felaktiga tolkning och önsketänkande om att suionerna skulle vara svear, trots att det existerar inget belägg för att något sånt folk ens existerat, därmed kan du inte heller tala om något Sverige före 1523 eller ens då, utan snarare på 1600-talet.
Svealand som geografiskt område och namn tillkommer då. T ex så ändras gränserna med, Värmland som på 1800-talet fördes över pga domsagornas ändringar, från Götaland till Svealand och Närke likaså när Gustav Vasa tog över eller strax därefter. LIkaså fördes Ydre och Kind(a) över från Småland till Östergötland i samma veva.
Vad riket hette som Birger jarl skapades 1250, vet ingen, åtminstone bland folk, men att det inte hette Sverige eller Svea rike råder det ingen som helst tvekan om, eftersom svear aldrig hade haft ett rike.
Att i dagsläget hävda att Suecia betyder Svea rike är en efterhandskonstruktion.
Det är dock inte ditt fel eller någon annan anhängare utan ett följdfel, pga skrupulösa historieförfalskare, såsom Rudbeck, för att motivera rikets existens och göra det äldre än vad det är.
Ett lysande ex är ju när Erik XIV tar just numret 14.
Du har samma sak med albanerna och grekernas påståenden att Alexander den store var grek.
Romarna kallade området i nuvarande Krostien för Illyrien och folk följdaktligen illyrer. Huruvida de var samma folk vet ingen. Däremot om man ser på området, vem som härjat där mm, så har goterna varit där, ostrogoths, vilket förklarar varför albaner har hög andel av y-haploid I, som även finns i Norden och norra Tyskland/Polen. Det och tillsammans med det faktum att isländskan, som har mer likheter med gotiskan än tyskan och att äldsta gotiska boplatserna som hittats är norra Polen/Tyskland, och att vatten förband, nog talar för att nordborna är av gotiskt ursprung.
Ser man sen vidare på albanernas y-jhaploid,. så finner man om man bortser från I, att deras stämmer rätt bra överens med folken i Kaukaus, precis som ashkenazi-judarna, som av vissa anses vara khazarer.
Sen fanns det ett rike i Kaukasus som hette Östalbanien.
Sen har språket inga likheter med övriga indoeuropeiska och melodin låter mer turkisk än europeisk.
Melodin på ett språk är svårare ändra än t ex ord.
Därmed vill jag inte påstå, men mycket talar för att albanerna är ett folk från Kaukasus.
Vad gäller Alexander den store, så kallades makedonerna av bl a Aristoteles för barbarer och de sågs ej som greker då.
att sen Alexander var elev hos Aristoteles och förde ut grekisk kultur, pga den ansågs väldigt "fin" och högstående då, gör ju inte honom till grek.
Liustan över förfalskade historia för att motivera sin stats existens kan göras milslång, men dock är väl Sverige ihop med Israel, Grekland och Albanien några av de värsta förfalskarna.
Bara det faktum att vägra erkänna att Skåneland var först, att det varit eget rike, att Skandinavien kommer från Scania osv, visar än mer på komplexet den staten har i förhållande till historia. De tom hyllar en galning som Gustav Vasa och kallar honom befriare, när allmogen i alla delar gillade Kristian, som var uppväxt hos borgare och avskydde adeln.
Adeln i alla delar av Kalmarunionen avskydde Kristian, även dansk och skånsk adel.