statsmaktens utveckling i västeuropa under medeltiden?

[lindahallman]

Hej!

någon som kan förklara lite vad som hände i västeuropa med statsmakterna, hur de utvecklades och förändrades under medeltiden?

[Hexmaster]

Hej och välkommen till forumet.


Vilka funderingar har du själv i ämnet?

[lindahallman]

i början av medeltiden så växte det ju fram statsmakter iom kristendomens ingång och tillsammans växte de sig starka, från att ha varit svaga och instabila. så småningom institutionaliserades kungamakten mer och mer och man införde skatter och lagar vilket stärkte statsmakterna.

Men vad hände efter det? alltså senmedeltiden mer kanske.

[koroshiya]

Det sägs att folkungarnas statsapparat var för dyr och efter digerdöden var det stört omöjligt att få pengarna att räcka till. Det innebar med tiden att olika herremän fick mer makt och att kronan förlorade makt. Ett sätt att betala var att ge herremän län på pant och som tjänst. Man får anta att de styrde dessa län mer eller mindre som om det var deras egna små land.

En annan lösning var att försöka öka inkomsterna, det gjorde man genom att försöka med reduktioner och nya skatter. Kanske kan man därför säga att senmedeltiden var en innovationernas tidsålder vad gäller sådant.

[lindahallman]

tack! men hur var det i övriga västeuropa?

[Valdemar Sappi]

Utifrån Danmark som exempel:

Krisen var först och främst en långvarig jordbrukskris som slog till i början av århundradet. Värst var regnen och torkan 1311 till 1317. Skördarna sjönk med en tredjedel och brödpriserna steg till det tredubbla i hela Europa! Detta handlade inte om några få nödår utan om en väderförändring som fortsatte i flera hundra år! Det är detta som brukar kallas för ”den lilla istiden” och det är dessutom den som är orsaken till att ett redan utsvultet folk blir så hårt drabbat av digerdöden några år senare…

Innan krisen gick 1/3-del av skörden till utsäde. 1/3-del till brukaren. 1/3-del till ägaren (kungen, kyrkan eller lokale väpnaren). Nu blev det en strid om det som var kvar. Många fria skattebönder gav upp sin frihet och sökte värn under den lokale herremannen. Dvs hans jord blev inte längre skattejord. 1400-talets början blir till en kamp om skattejorden mellan adel och kungamakt. Kungamakten ser nu till att skattefriheten inte längre följer herremannen, utan jorden. Dvs en väpnare kunde ha både skattefri och skattejord från och med nu. Många av de första adelsbrev vi känner handlar om just detta. Att reglera jorden, och alltså egentligen inte reglera personens adelsskap.

I Danmark ledde krisen till en början till statens sammanbrott. Med en lång period av kungalöshet. Hela riket var bortpantat.

1380-talet, då var ödegårdarnas antal som störst. Huvudgårdssystemet brakade ihop. De enorma godskomplexen bröts sönder i mindre delar. Och den talrika uradeln krympte ihop dramatiskt i antal. En hel del gav upp sin skattefrihet då den kostade mer än den smakade. Många blev borgare i städerna. Rörligheten socialt var mycket stor.

De mäktiga stormännen avlöstes av en fåtalig rik adel mer beroende av kungamakten. Vi ser stormannaväldets dödsryckning i form av tre stora uppror mot Valdemar Atterdag från hans egna mäktigaste män. Han egen drost Claus Limbek var med gång på gång, för att så igen bli drost efter upproren t.ex...

Allt detta beskrivs i levande spännande form i min roman "Rovriddarnas tid".
Läs testavsnitt på min webbsida och se om du gillar boken...

[koroshiya]

Vad som hände var att den fortsatte att utvecklas. För Frankrike och England sägs det att alla krigen ledde till en effektivare apparat. Mot slutet av medeltiden blev det också dyrare att kriga - kanonerna kostade pengar, och nu behövdes det också nya fästningar. Det gjorde att adelsmännen relativt sett förlorade makt. Det blev enklare för kungarna att få sin vilja igenom.

Här är vad wikipedia skriver.

http://en.wikipedia.org/wiki/Middle_Age ... resurgence

En sak du kan göra är att gå till en historiainstitution eller ringa, och fråga efter boktips.

[Olof Trätälja]

Utifrån Danmark som exempel:

Krisen var först och främst en långvarig jordbrukskris som slog till i början av århundradet. Värst var regnen och torkan 1311 till 1317. Skördarna sjönk med en tredjedel och brödpriserna steg till det tredubbla i hela Europa! Detta handlade inte om några få nödår utan om en väderförändring som fortsatte i flera hundra år! Det är detta som brukar kallas för ”den lilla istiden” och det är dessutom den som är orsaken till att ett redan utsvultet folk blir så hårt drabbat av digerdöden några år senare…

Innan krisen gick 1/3-del av skörden till utsäde. 1/3-del till brukaren. 1/3-del till ägaren (kungen, kyrkan eller lokale väpnaren). Nu blev det en strid om det som var kvar. Många fria skattebönder gav upp sin frihet och sökte värn under den lokale herremannen.

Och du är förstås helt säker på att det inte var den allt mer glufsglufsande statsaparatens ständigt ökande skattetryck som skapade det arbitrage som såväl herreman som bonde kunde ta del av genom transkationen, i själva verket var den underliggande drivande kraften?

Det finns ju onekligen en och annan hårdbeskattad privatperson som även under senare tid tagit skydd under någon herreman, tex fursten av Monaco...

[Giancarlo]

Det sägs att folkungarnas statsapparat var för dyr och efter digerdöden var det stört omöjligt att få pengarna att räcka till. Det innebar med tiden att olika herremän fick mer makt och att kronan förlorade makt. Ett sätt att betala var att ge herremän län på pant och som tjänst. Man får anta att de styrde dessa län mer eller mindre som om det var deras egna små land.

Fast de flesta kungarna i västeuropa hade det väl inte så pjåskigt. De medeltida statsbildningarna lade ju grunden till de sentidare centralstaterna. Frankrike, England, Spanien, Portugal, Danmark, Sverige etc var ju mer eller mindre mäktiga centralstater vid medeltidens slut(även om det såklart fanns en konflikt mellan adel och kungen i dessa länder långt efter medeltiden, i vissa "vann" t.o.m adeln över kungamakten - som i Storbritannien).

Det du skrev innan blev snarare orsaken till den stora splittringen i det Tyskromerska riket och Centraleuropa, där kejsare och kurfurstar delade ut förläningar till höger och vänster för att skapa allianser och tjäna in pengar. Denna praktika lade grunden till flera sentida blodiga krig och stor splittring.

[Valdemar Sappi]

Utifrån Danmark som exempel:

Krisen var först och främst en långvarig jordbrukskris som slog till i början av århundradet. Värst var regnen och torkan 1311 till 1317. Skördarna sjönk med en tredjedel och brödpriserna steg till det tredubbla i hela Europa! Detta handlade inte om några få nödår utan om en väderförändring som fortsatte i flera hundra år! Det är detta som brukar kallas för ”den lilla istiden” och det är dessutom den som är orsaken till att ett redan utsvultet folk blir så hårt drabbat av digerdöden några år senare…

Innan krisen gick 1/3-del av skörden till utsäde. 1/3-del till brukaren. 1/3-del till ägaren (kungen, kyrkan eller lokale väpnaren). Nu blev det en strid om det som var kvar. Många fria skattebönder gav upp sin frihet och sökte värn under den lokale herremannen.

Och du är förstås helt säker på att det inte var den allt mer glufsglufsande statsaparatens ständigt ökande skattetryck som skapade det arbitrage som såväl herreman som bonde kunde ta del av genom transkationen, i själva verket var den underliggande drivande kraften?

Det finns ju onekligen en och annan hårdbeskattad privatperson som även under senare tid tagit skydd under någon herreman, tex fursten av Monaco...

Erik Menveds försök att först tåga in två gånger i Sverige, och sedan ta tillbaks norra Tyskland, det slukade självklart. Han gjorde som vanligt. Pantade bort framtida skatteinkomster. Bara det att nu fanns det inga framtida intäckter då skatteunderlaget bara sjönk ihop. Hans berömda möte utanför Rostock vändes snabbt från fest till katastrof. Och det var hans egna som gjorde uppror. Borgherrarna på de kungliga borgarna Skanderborg, Ribe, Koldinghus, Rostock, Estland osv...
Några av dom steglade han. Några halshögg han. Mycket ovanligt i en tid då man normalt vid denna tid hade en lagstadgad tid på sig att gå i landsflykt...
De som överlevde 1313 var med och tillsatte Magnus Erikson som pojkkung i Kalmar 1318, tillsammans med hertiginnan Ingeborg och hertig Kristoffer.

Men inte hjälpte kungens hårda styre mot en på mycket kort tid kraftigt sjunkande jordränta!!

[Valdemar Sappi]

PS Det andra tåget mot Sverige sammanföll med när lilla istiden slog till. Så hären ville hem och rädda det som kunde räddas av skörden. Halva armén gjorde uppror utanför det belägarde Nyköpingshus och tågade hem. Det var nog för övrigt under detta tåg som borgen på Visingsö förstördes för gott.
Kungen var tvungen tillgiva upprorsmännen den gången. Men han högg dom i ryggen senare, 1313.

Men inget a v allt detta kan förstås utan att man ser den enorma effekten av lilla istiden menar jag. Inte heller den utveckling där stormännens gamla samhälle, med sitt starka inflytande över jordägandet, fick ge vika för den nya starka kungamakten.