Om judiskt centrum i Bagdad under tidig medeltid

[hasseman]

Nog fans det ett Judiskt ”kultur” center eller vad man ska kalla det i Bagdad under tidig Medeltid
Detta låg direkt under kalifens beskydd Det fans tror jag en judisk ledare där med furstes titel
.
Här överlevde en stor del av Judendomen under förföljelserna i Europa
Har jag rätt nånn som vet mer om detta

[Vidugavia]

Om judarna i Bagdad har jag inte läst något om men kalidatet i Cordoba (andalusien i spanien) var under en stor del av medeltiden lite av ett judendomens centrum i världen.

[Lindir]

Nog fans det ett Judiskt ”kultur” center eller vad man ska kalla det i Bagdad under tidig Medeltid

Det stämmer! De första judarna kom till Babylonien (nuvarande Irak) redan 733 f Kr, före det första templets förstörelse 586 f Kr då judarna tvingades i exil (den s k babyloniska fångenskapen) av de segrande babylonierna. Redan då blev detta område ett kulturellt centrum för judarna, som utvecklade sin religion och skrev delar av Bibeln under denna exil. Ganska snart (fortfarande 500-talet f Kr) besegrades babylonierna av perserna, vilket gjorde att judarna fick återvända tillbaka till Palestina och återuppbygga templet. Åtskilliga judar valde dock att stanna i Babylonien, som således fortsatte att utgöra en judisk kulturhärd.

Det stora slaget kom när det andra templet förstördes av romarna 70 e Kr. Även då tvingades judarna i landsflykt, varvid många valde att återförenas med sina kvarvarande trosbröder i Mesopotamien (dvs Babylonien). Återigen blev detta ett ledande judiskt kulturcentrum - bland annat sammanställdes där den babyloniska Talmud, som kom att bli den viktigaste boken inom judendomen (tillsammans med Torah, dvs Bibeln). Det fanns också en palestinsk Talmud, men den babyloniska, som var fyra gånger så omfångsrik, blev den mest inflytelserika.

Nästa höjdpunkt i den mesopotamiska judendomens historia inträffade när muslimerna erövrade området (och hela Mellanöstern ...). Parallellt med den blomstrande högkultur som skapades inom den muslimska kulturen i Persien (som området då hörde till) och andra delar av Mellanöstern, Nordafrika och Spanien, svingade sig också den judiska kulturen i alla dessa områden upp till en kulturell och intellektuell nivå som knappast skådats tidigare.

Sedan Bagdad, vid Tigris, grundats år 762 blev det också centrum för judendomen i denna del av världen, och kulturellt dess främsta centrum i hela världen. Tidigare hade staden Pumbedita, vid Eufrat, varit de babyloniska judarnas huvudcentrum.

Den babyloniska/persiska judendomen med centrum i Bagdad fortfor att vara mycket inflytelserik ända tills Irak rensades 1950-51 på sina 125.000 judar i samband med att hela den muslimska världen kastade ut sina mångtaliga och ofta inflytelserika judar efter staten Israels bildande. Då hade de m a o funnits obrutet i området i mer än 2.500 år, och under senare sekler dominerat bl a handel och musikliv.

Detta låg direkt under kalifens beskydd Det fans tror jag en judisk ledare där med furstes titel

Hans titel var exilark (resh galutha), och den ärvdes från far till son ända till 1200-talet. De ansågs härstamma i rakt nedstigande led ifrån kung David. Kalifen lät dem som sagt fortfara att vara judarnas ledare där, och gav dem t o m mer frihet än de haft tidigare. Exilarken hade bl a hand om skatteuppbörden och dömandet.

Jag kan tillägga att judarna med ganska stor sannolikhet härstammade just från Mesopotamien (patriarken Abraham sägs ha kommit från staden Ur, vid Eufrat), och alltså kom därifrån redan när de första gången kom till Palestina knappt tvåtusen år före Kristus - sett i det perspektivet hade de sannolikt mer än fyratusen års historia bakom sig i Mesopotamien när de fördrevs från Irak för femtio år sedan.

Här överlevde en stor del av Judendomen under förföljelserna i Europa

När den kulturella höjdpunkten hos de babyloniska judarna ägde rum var det ganska lugnt på judeförföljelsefronten i Europa, men det bodde som sagt kvar en ganska stor mängd judar där, liksom i många andra muslimska områden, när förföljelserna tog fart i Europa mot slutet av 1000-talet.

[Stefan]

Lindir berättar:
"
" Det fans tror jag en judisk ledare där med furstes titel "

Hans titel var exilark (resh galutha), och den ärvdes från far till son ända till 1200-talet"

Exilark. Det låter som en titel från Bysans. Området tillhörde väl Bysans/Konstantinopel innan islam slog igenom.

Innebär det att det fanns en judisk exilark redan på Bysans tiden, eller tillsatte araberna en judisk ledare och lät honom få en f.d. bysantisk titel?

[Lindir]

Exilark. Det låter som en titel från Bysans. Området tillhörde väl Bysans/Konstantinopel innan islam slog igenom.

Innebär det att det fanns en judisk exilark redan på Bysans tiden, eller tillsatte araberna en judisk ledare och lät honom få en f.d. bysantisk titel?

Bysans nådde mig veterligt aldrig så långt österut. Den första exilarken tillsattes runt år 100 av den arsakidiske härskaren, eftersom området då hörde till Partherriket (partherna var en iransk folkstam), vilket i början av 200-talet störtades och ersattes av det nypersiska riket under sassaniderna.

Exilark är mycket riktigt ett grekiskt ord. Anledningarna kan vara flera - dels var judarna runt östra Medelhavet starkt på verkade av den grekiska kulturen, vilket ju är en av orsakerna till att Nya Testamentet, liksom en mängd rent judiska skrifter, skrevs på grekiska. Även Gamla Testamentet (Torah) förstods av många judar endast i sin grekiska översättning (Septuaginta).

Det parthiska riket var också starkt påverkat av grekisk (hellenistisk) kultur, och många av deras härskare bar grekiskklingande namn (Mithridates o a), även om de talade sitt eget iranska språk.

Huruvida exilark verkligen var den allmänt förekommande benämningen i dåtiden är jag osäker på - det kan ju också vara en sentida europeisk beteckning, även om ordets uppkomst säkerligen är dåtida. På arameiska (de palestinska judarnas vanliga talspråk dåförtiden, nära släkt med hebreiska) heter titeln resh galutha ("exilledare"), vilket jag tror den är mer känd som i judiska kretsar. På hebreiska kallades han Rosh ha-Golah. Vidare fanns väl översättningar både till parthiska, persiska och arabiska, som säkerligen användes av de respektive lokala härskarna, och antagligen så småningom av judarna själva, så snart de övergivit sin arameiska.

Parallellt med exilledarens beteckning exilark, kallades hemmaledaren patriark, vilket på hebreiska hette nasi (ej att förväxla med nazi ...), som fortfarande är beteckningen på Israels president. Exilarken tycks dock ha haft ett större inflytande än patriarken.