Goter och gutar

[Joar Birgersson]

Jordanes berättar att goterna skall ha härstammat från ön Scandza som låg i Östersjön rakt norrut från Vistulaflodens mynning i Gdansk och hade formen av ett citronlöv. Därifrån skall de på tre skepp ha utvandrat under sin konung Berig och landat på det europeiska fastlandet. Efter långa vandringar bosatte de sig så småningom inom det Östromerska rikets hägn. Ännu på 1600 talet levde det kvar en gotisk folkspillra på Krimhalvön, långt efter det att övriga goter utplånats eller smält samman med andra folk. Om man står nere vid Vistula och tittar rakt norrut är det Gotland man har rätt framför sig. Ön buktar ut i sidorna och smalnar av mot ändarna precis som ett citronlöv

I Gutasagan från slutet av 1200-talet berättas det om en forntida utvandring som skall ha skett p g a av överbefolkning. Var tredje man utlottades och var tvungna att lämna ön. Efter långa vandringar kom de omsider till Bysans (Östromerska riket) där de slog sig ned och fortfarande bodde kvar när Gutasagans författare nedtecknade sin berättelse. Det finns endast ett folk som hade samma namn gutarna och som på den tiden levde i det bysantinska riket, nämligen krimgoterna.

Rent etymologiskt är folknamnen goter och gutar identiska. Beteckningen ”goter” kommer av latinets ”gothi”. Det är så Jordanes kallar dem. Tidigare grekiska och romerska författare betecknade dem dock ”gutones” eller "gotones". Det är alltså från latinet som vi har fått namnet goter. Själva kallade sig goterna emellertid ”gutans” Pluraländelsen ”-ans” har i svenskan blivit ”-ar”. Vi får följaktligen namnet gutar på vårt språk.

Det inhemska svenska namnet för goterna visar sig mycket riktigt vara just gutar. På Rökstenen från 800-talet omnämns exempelvis goterna under namnet ”hraið-gutar”. På fornvästnordiska (fornnorska/isländska) användes namnet ”gotar” som beteckning för såväl goterna som gutarna! Detta kan förklaras av att fornöstnordiskt ”u” blir ”o” på fornvästnordiska i den ställningen.

Man skilde således inte på goter och gutar i de fornnordiska dialekterna. Däremot skilde man väldigt tydligt på goter (gotar) och götar (gautar). Även i annan forngermansk litteratur görs åtskillnad mellan goter och götar. Detta har sin förklaring i det att goternas och gutarnas namn går tillbaka till det urgermanska ordet ”gutaniz” medan götarnas namn kommer av "gautoz". Både goternas/gutarnas och götarnas namn anses ha med verbet "gjuta" att göra.

Enligt lingvisten och professorn i nordiska språk, Elias Wessén skall urnordiskan dela ett flertal språkliga kännetecken med gotiska. Wessén berättar att det går ett flertal språkliga dialektgränser i det nordiska området. Gotiskan överensstämmer därvidlag alltid med de östliga delarna, i synnerhet med forngutniskan på Gotland.

Det finns hittills inga arkeologiska fynd som stöder en massiv utvandring från Skandinavien. Däremot uppträder det, vid tidpunkten då goterna anses ha utvandrat , en ny form av begravelseskick i området kring Vistula, som anses ha sitt ursprung i Skandinavien. Det rör sig om bl a bautastenar och domarringar vilka är särskilt vanliga just på Gotland och i södra Sverige.

Det är troligt att det rört sig om en relativt liten skara gutniska kolonisatörer som slagit sig ned i Polen. Där förökade de sig emellertid kraftigt för att så småningom göra världshistoria. Troligen kom de att utgöra ett ledarskikt i ett stamförbund av flera folkslag. De bevarade dock den ursprungliga gutniska kulturen och, fjärmade från sina stamfränder på Gotland, utvecklade den vidare till den vi igenkänner som gotisk.

[Von_Abdank]

Väldig intressant, detta kan ju bevisa varför Sverige är så folktomt idag. Men vad hände med gotarna utplånades dom eller bytte dom bara namn?

Mvh David

[Joar Birgersson]

Vad gäller goterna på kontinenten vet man att visigoterna (västgoterna) smälte samman med urbefolkningen i Spanien. De utgjorde dock en mycket liten andel av nationen och lämnade endast marginella intryck. Ostrogoterna (östgoterna) utplånades till stor del medan resterna av detta en gång så stora folk fördrevs. Det är osäkert vart de tog vägen, men en intressant och fantasieggande tanke är att de återvände sitt ursprungliga hemland Gotland. På Krimhalvön levde det kvar goter ända in på 1600 talet, innan de försvann. På Gotland lever goterna ännu kvar och bär fortfarande sitt urgamla och inhemska namn, gutar.

[herulen]

Ostrogoterna (östgoterna) utplånades till stor del medan resterna av detta en gång så stora folk fördrevs. Det är osäkert vart de tog vägen, men en intressant och fantasieggande tanke är att de återvände sitt ursprungliga hemland Gotland. På Krimhalvön levde det kvar goter ända in på 1600 talet, innan de försvann. På Gotland lever goterna ännu kvar och bär fortfarande sitt urgamla och inhemska namn, gutar.

På vilket sätt hävdar du att Gotland är ostrogoterna ursprungliga hemland? Det finns inget arkeologiskt, skriftligt eller språkligt material som kan stödja detta. Ostrogoterna bildades på kontinenten efter att goterna delats upp i två grupper.

Goterna som folkgrupp och den gotiska kulturen försvann efter 500 eller 600-talen. Dessutom kan man ifrågasätta om gutarna eller götarna alls kan räknas som tillhörande goter. Detta folkslag och denna kultur uppkom enligt antika författare runt Wislas mynning. Jordanes påstår att de enligt myten kom från skandinavien. Om detta är sant, vilket starkt kan ifrågasättas, så betyder det att detta skandinaviska folk ändå inte var goter eftersom den gotiska kulturen uppstod först på kontinenten. Jag menar: även om samernas förfäder härstammar från kontinenten så betyder det inte att detta kontinentala folk var samer.

[Jrgen]

Att goterna ursprungligen uteslutande kan härledas till gutarna är jag mycket skeptisk till. Jag ser det som mer troligt att någon form av ordet "got" ursprungligen användes som något slags kulturellt samlingsbegrepp för folket som bodde i södra Skandinavien. Detta begrepp kom sedan redan tidigt att utvecklas till att beteckna enskilda folkgrupper, såsom gutar, götar, jutar och goter. Sen är det inte otänkbart att 1200-talets gotlänningar faktiskt försökte koppla sitt ursprung till de ärorika goterna när de skrev gutasagan. Att ordet goter/gutar/etc skulle komma från latinet skulle jag inte vilja påstå heller. Det är i romerska källor namnet dyker upp först, men jag skulle tro att det ursprungligen är ett germanskt ord. Ordet hraiþkutum säger ingenting om folkgruppens pluraländelse i nominativ. De kan ha kallats gutar (gotar), gotar (gåtar), guter (goter) eller goter (gåter). Den informationen kan man inte finna på rökstenen. Givetvis åtskiljs goter och götar i äldre literatur, eftersom dessa inte var samma folkgrupp. Gutar och goter åtskiljs inte eftersom namnen i princip är desamma. Det betyder dock inte att de var samma folkgrupp. Goterna försvann från nordeuropa långt innan det finns belägg för några gutar.

[Odinkarr]

I Gutasagan från slutet av 1200-talet berättas det om en forntida utvandring som skall ha skett p g a av överbefolkning. Var tredje man utlottades och var tvungna att lämna ön.

Dette er taget fra hvorledes (Longo)barderne udvandrede fra Sønderjylland over Vendsyssel og Gotland mod syd. Jeg behandler dette i mit afsnit "(Longo)Bardernes udvandring":

http://www.verasir.dk/show.php?file=chap16-2.html#toc67


Jeg vil meget gerne efterse i Gutasagan hvorledes dette er formuleret. Ved du i hvilket kapitel jeg kan finde denne beretning?

Hvad "goterne" kaldte sig selv synes jeg ikke jeg har læst nogensteds. Jordanes skriver i L:266 at hans farfader hed det klare gotiske navn Wiha-moð (Wihamuthis), men han bruger, så vidt jeg kan se, aldrig det gotiske ord for "goter".

Men vi ved hvad vi kaldte de ætter som fra 600 tallet e.Kr. blev betegnet "goter" på latin. Udover Rökstenen, Östergötland fra 800 tallet e.Kr. i yngre futhark "hraiþkutum" (Hreiðgoterne) så skriver vi i Widsith-digtet fra 600 tallet e.Kr.:

”Hreð-cyninges”
(Reid kongen)

”Ic waes mid Hunum and mid Hreð-Gotum”
(Jeg var med Hunnerne og med Reid-goterne)

”Þonne Hraeda here”
(hvor Reiderne her)

Ingen synes at vide hvad ”Hreð” var. I munken Bedes skrift ”De Temporum Ratione” nedskrevet ca. år 725 e.Kr. (kapitel 15), hvor vi har den tidligst kendte kalender, kaldes marts måned for ”Hreð-monaþ”. Det oldengelske navn "Hreð" forbindes i nuengelske oversættelser med en gudinde. I dette er jeg helt uenig. Ordet "Hreð" er identisk til det oldnordiske "Hreða" (kiv, trætte) og "Hræòa" (rædde). I omtalen af goterne har betydningen derfor været "de kivende/rædselsfulde goter".


Eggja Runehelle/Eggjumstenen fra gården Eggja i Sogndal i Sogn, Norge lå på en mandsgrav. Den 200 runer lange runeskrift i Ældre Futhark er dateret til 600 tallet e.Kr. og har bl.a. følgende indskrift:

”....huwaRobkamharasahialatgotna....”

Der kan læses som:

”.... HuæaR of kam hæráss á hi á land gotna?….”

Som jeg oversætter til:

”(Som) hvo/hvem ankom Asehæren hid til goternes land?”

hæráss (Asehæren) er "os" og "land gotna" er de landskaber som goterne havde kontrol over nord for Ejder-strømmen.


Anicius Manlius Severinus Boethius (ca. år 475-524 e.Kr.) var konsul i Rom under goter-kongen Theodric/Ðéodríc (år 454-526 e.Kr.). Hans værker bliver oversat til oldengelsk under Alfred Den Store, og vi har et skrift fra ca. år 950 e.Kr. (British Library MS Cotton Otho A vi.) med følgende sætninger (Meter 1:1-3):

”Hit wæs geara iu
ðætte Gotan eastan of Sciððia
sceldas læddon,
þreate geþrungon
þeodlond monig,”

som jeg oversætter til:

”Det var i år forgangen
da at Goterne [kom] østen ud af Skythien
skjoldene ladet,
truede [med] hærtrængsel
landskaber mange,”

Vi kan ikke fra denne sætning se om dette er en henvisning til goternes første folkevandring fra Skythien til Norden, eller om dette er en henvisning til deres senere folkevandring efter de år 370-376 e.Kr. blev slået af Hunnerne i 3. slag (Jordanes bog XLVIII), hvorefter de trækker sig tilbage til Dniestr floden i det sydvestlige Ukraine, der ligger i Skythien. De plyndrer Rom under Alaric (konge 395-410). Han nævnes efter ovennævnte sætninger med Rædgod (Radagaisus), der blev dræbt år 406 e.Kr. Alaric (Alaricus) i sin samtid befinder sig i Bulgarien, der ikke synes at være en del af Skythien. Det er brugen af ”wæs geara iu” eller ”år forgangen” set fra Boethius’ samtid ca. år 475-524 e.Kr. der er spændende. Vi kan sidestille sætningen med ”ár um borna” eller ”år forgået” (Völuspá, vers 2, Ældre Edda), der betegner en fortid langt fra samtiden. En tidsforskel på kun 130 år tilbage i tiden fra ca. år 500 e.Kr. ville næppe udløse en sådan sætning. Derfor kan beretningen om goternes folkevandring ud af Skythien være en henvisning til den oprindelige folkevandring.

Jeg giver et bud på de gotiske ætters folkevandring i mit afsnit "Reidgotaland - Gutisk-Andja":

http://www.verasir.dk/show.php?file=chap16-2.html#toc65


mvh

Flemming

[Joar Birgersson]

Det finns inget som egentligen tyder på att ostrogoterna skall ha återvänt till Gotland, om det är det du menar. Det är, som jag skrev, en fantasieggande, tanke inget mer. Ostrogoterna uppstod som en avdelning av goterna på kontinenten. Goterna som helhet härstammade troligen från Gotland. Det finns såväl lingvistiska som historiska och arkeologiska skäl att anta detta, vilka jag delvis redogjort för ovan. Det mest övertygande skälet är att gutarnas och goternas namn är språkhistoriskt identiska!

Jag anser INTE att götarna har något som helst med vare sig goter eller gutar att göra. Götarna har troligen sitt namn från Göta älv. Att götarnas namn liknar goternas/gutarnas är troligen en ren slump.

Enligt antika författare uppstod goterna inte alls i området kring Wisla utan på ön Scandza rakt norr om Wisla. Första gången de omtalas är de emellertid bosatta vid denna flod. Från Wisla är det inte alltför många sjömil till Gotland. Betänk följande. Under århundradena kring år noll bodde det i Wisla ett folk som på sin dåvarande urgermanska dialekt kallade sig "gutaniz". De hävdade (enligt Jordanes) i sina legender ett ursprung från en ö norr om Wisla. Vid samma tid bodde det, på just en ö norr om Wisla (den vi idag känner som Gotland), ett folk som också kallades sig "gutaniz". Dessa gutaniz ättlingar, gutarna hävdade att en utvandring skett från sin ö någon gång i forntiden. Anar du ett samband? Om du inte gör det misstänker jag, utan att vilja verka dryg, att det brister i din slutledningsförmåga.

Den gotiska kulturen uppstod naturligtvis där goterna uppstod, d v s med all sannolikhet på Gotland. Pågrund av att de kontinentala goterna och de insulära goterna kom att fjärmas från varandra i och med de förstnämndas vandringar, utvecklade sig deras respektive kulturerer sedan i olika riktning. Goterna på Gotland fortsatte naturligtvis att utvecklas i samklang med sina nordiska grannar. Men det innebär naturligtvis inte att gutarna inte är goter, lika lite som det innebär att krimgoterna inte är goter, eller att ostrogoterna, eller visigoerna inte är det. De är alla goter, olika typer av sådana, men de har samma namn och ett gemensamt ursprung. Jämför med jutarna som utvandrade till England på 400-talet. Att de bodde jutar i England innebar inte att jutarna som blev kvar på Jylland upphörde att vara jutar, lika lite som saxarna i Sachsen upphörde att vara saxare efter att endel av dem också intog England.

[Jrgen]

Men Jordanes beskrev tre gotiska stammar; gautigoter, ostrogoter och vagoter. Menar du att alla dessa har sitt ursprung på Gotland? Menar du även att Scandza är detsamma som Gotland? Och är det inte mer rimligt att älven har fått sitt namn efter människorna som bodde där?

[Joar Birgersson]

Förövrigt är det helt otänkbart att den gutniska allmogen på 1200-talet skulle ha känt till vad antika författare skriver om goterna. Det bekräftas vidare av att man inte hänvisar till gotiska kungar, till kända slag osv i Gutasagan. Man har helt enkelt inte känt till vad antika fattare visste att berätta om goterna. Gutasagans utvandringsberättelse bär dessutom tydliga spår av ren folklig diktning.

På Rökstenen står det "hraiþkutum" skrivet med runor som inte kan återge alla ljud som förekom på det fornnordiska språket. Emellertid tolkas detta namn av nordiska filologer och språkhistoriker till hraiðgutum. Se t ex Rune Palms "Vikingarnas språk". "Gutar" är den fornöstnordiska termen för goter, det är inget som är ifrågasatt, lika lite som att den motsvarande fornvästnordiska termen för både gutar och goter var "gotar", vilket det finns skrifter med latinska bokstäver på fornisländska som bekräftar på ett flertal ställen.

Jutarnas namn har, trots namnlikheten, inget samband med goternas. Götarnas namn härstammar från verbet gjuta, liksom goternas/gutarnas men är annars inte samma ord. Endast gutarna och goterna bär samma namn av alla germanska folk. Detta är signifikativt.

[Joar Birgersson]

Jordanes berättar att goterna skall ha härstammat från ön Scandza som han identifierar med den på annat håll nämnda Skandia och Skadinavia. Han räknar upp ett flertal kända skandinaviska folkstammar som skall bott där på 500-talet då han skrev sin gotiska historia, bl a svearna och danerna.

Nu förhåller det sig emellertid så att antika författare tycks ha haft en tämligen oklar bild av hur Skandinavien såg ut. Man trodde för det första att Skandinavien eller Skandia som man också sade var en ö. Namnet Skandinavien kommer av urgermanskans ”Skadinawio” och är samma namn som vårt Skåne. För greker och romare kom det emellertid att bli ett samlingsnamn för alla landområden i det som vi nu kallar Skandinavien. Från deras horisont var det naturligtvis inte så lätt att hålla reda på alla folkslag och landsdelar häruppe. Deras uppgifter byggde i mångt och mycket på hörsägner och berättelser från långväga färdmän. Jordanes använder dessutom inte ordet Skandia utan säger istället Skandza. Om goterna i sina stamsagor därför berättat att de ursprungligen kommit från en ö i Östersjön rakt framför Vistula är det därför troligt att Jordanes trott att det rörde sig om den på annat håll nämnda ön Skandia (d v s Skandinavien), eller förstått saken så att goternas urhem utgjorde en del utav den. Om man står nere vid Vistula och tittar norrut är det emellertid Gotland man har rätt framför sig.

Vårt nuvarande ord goter härstammar från latinet. Det inhemska svenska (och danska) ordet för goter är "gutar". Det härstammar som tidigare nämnts från urgermanskans "gutaniz", liksom goternas eget namn för sig själva "gutans".

[Von_Abdank]

en intresant länk
http://sv.wikipedia.org/wiki/Scandza

Detta behöver inte betyda att goternas "urspsrungsland" är Gotland men bevisar ju ändå att gotland möjligtvis beboddes utav goter.

[Von_Abdank]

Andra intresanta länkar
Swe
http://sv.wikipedia.org/wiki/Goter
Eng
http://en.wikipedia.org/wiki/Goths

Goterna kanske är mer polacker än polackerna som egentligen är västslaver som tagit över området, precis som samerna är till svenskarna. Kanske utryckte mig fel här hehe, men hoppas ni fattar vad jag menar.

[skrivare]

Jag anser att vi ska ta Prokopios och Jordanes med mer än en nypa salt. De kommer med bra information, det betvivlar jag inte, men den är säkert inaktuell när den skrivs ner. Som arkeologiska utgrävningar visar tycks det under den här tiden, 500 -talet, vara en omtumlande tid för folken i Norden. Förmodligen beskriver de båda författarna en samling folk eller konglomerat som mer eller mindre drabbats av kollektiv noja och nu rör på sej hej vilt. Om det är hunner och andra folk på kontinenten vågar jag inte säja men nåt är det som fått alla att nästan byta plats med varandra. Den tyska kartan i Wikipedias artikel om Scandza är väl tendensiös men den är en bra utgångspunkt. Den utgår från gammal kunskap om folken i Norden som utgått mer eller från 1800-talets framväxande nationalistiska strömningar och ignorerar såväl arkeologi som etnologi och myter.

Ingemar Nordgrens teori om goter som ett kultförbund anser jag är att föredra framför att sätta en stämpel på dom som kommande från antingen det ena eller andra hållet. Tänk på att namnen på platser i Norden inte kan direkt placeras ihop med folknamnen goter, gutar eller göter förrän vi kommer in i den skrivna historien och det är 500 år EFTER Jordanes och Prokopios! Detsamma gäller alla andra namn som de nämner. Det är lite förmätet dessutom att bara för att det står screrefinnar i Jordanes skrift så tror alla att det handlar om samer. Vi vet inte vad samerna kallades av sina samtida grannar. För oss idag har de alltid kallats samer. Det finns en del som tyder på att de kallades så även för 1500 år sen.

Gutar, goter och götar är ord som etymologiskt är besläktade, på samma vis som boll, bulle och bula är besläktade, dvs de utgår från en gemensam källa. Om man med Ingemar Nordgrens sätt att se kan tänka sej ett kultförbund så är det inte långt borta att göra en jämförelse med muslimer. Ända till sammanbrottet av de stora kalifaten såg sej muslimer från Afrika till Arabien som en enda stor massa, på sätt och vis samma folk. De kunde utan vidare röra sej i guds namn från rike till rike för att de var muslimer. Visst, det är vanskligt att göra en sådan jämförelse men låt oss då se på druiderna, de keltiska folkens överstepräster, som kunde röra sej från Irland till Balkan utan vidare och ändå vara inom samma kultområde hela tiden. Det fanns olika riken bland de keltiska folken men de visade ändå druiderna en internationell vördnad.

Det är en inbyggd faktor hos oss människor att vi söker gemenskap, vi vill ha nåt tillsammans. Ett kultförbund ger den gemenskapen och med tiden blir man en stam, ett folk och till slut ett rike. Man ser sej som ett folk, trots att man kanske har väldigt lite gemensamt med andra i ens närhet men den gemensamma nämnaren, förbundet. överbryggar alla olikheter. Ju fler man blir dock, desto fler tolkningar av det ursprungliga budskapet uppkommer. Då spricker den stora gemenskapen och man går åt olika håll. Politiska partier är i detta avseende samma sak som ett kultförbund. Det kan vara orsaken till de stora folkvandringarna, inte svält eller överbefolkning, även om det kan ha varit en faktor.

Nu har jag svamlat men det jag ville säja egentligen var att det vi känner som guter och götar kan i själva verket vara resultatet av en återinvandring från kontinenten vid denna tid snarare än en utvandring. Det talas faktiskt om att folk återvände hem, i Jordanes skrift t ex där herulerna återvänder för att hämta en prins. Det finns inget som hindrar att göt- och gutanamnen är komna från dessa hemvändare. Ett ord som plockats upp i Europa snarare än kommet från Norden alltså. Det kan vara så illa för alla Nordenvurmare att ordet got bildades bland folken på kontinenten för att beskriva den känsla man hyste för sitt hem, det hem som utgjutit en. Det var inte nödvändigtvis namnet på hemmet, utan en minnesbild som sen fördes vidare till barnen. Göt och gute är således hemvändarnas namn på sej själva.

[Joar Birgersson]

Goterna har ju uppenbarligen vandrat från norr till söder oavsett om vi accepterar att de kommer från Gotland eller inte. Dessutom säger både Gutasagan och Getican att goterna kom från Gotland/en ö i Östersjön. Detta är ju ett starkt indicium. Ovanstående motsäger naturligtvis inte att goterna också kan ha vandrat tillbaka.

Visst kan man spekulera i att goterna, gutarna och götarna skulle ha utgjort ett kultförbund o s v, men det finns inga bevis som stöder detta. Det förblir vilda spekulationer som är omöjliga att verifiera eller falsifiera och därför ganska oanvändbara.

Det vi vet med säkerhet är emellrtid att gutarna och goterna har identiska namn och att de med all sannolikhet hävdade ett gemensamt ursprung såsom kan utläsas i Gutasagan och Getican. Detta tillsammans med språkliga likheter mellan forngutniska och gotiska, samt arkeologiska fynd utgör starka indicia för att gutarna och goterna ursprungligen var samma folk.

När det gäller götarna så har de så långt alla källor går, både fornnordiska (t ex fornisländsk och fornsvensk litteratur, runinskrifter etc), annan forngermansk litteratur ( t ex widsid, Beowulf), antika handskrifter etc, alltid haft ett namn som skiljer dem från goterna. Götarnas namn utgår som sagt från urgermanskans "gautoz" medan goternas och gutarnas härstammar från "gutaniz". Götarnas och goternas namn må vara besläktade i det att båda återgår till den urgermanska verbstammen "geut-", vilket betyder gjuta, men det är också allt. De är inte identiska, lika lite som boll är samma sak som bula eller bulle även om orden är besläktade (tack för exemplet). Folknamnen gutar och goter ÄR däremot identiska till ursprung och betydelse. Boll och boll således. Anledningen till att detta måste berättas idag är att vi använder romarnas ord för "goter", inte vårt eget inhemska arvord för dem, gutar.

[herulen]

Goterna har ju uppenbarligen vandrat från norr till söder oavsett om vi accepterar att de kommer från Gotland eller inte. Dessutom säger både Gutasagan och Getican att goterna kom från Gotland/en ö i Östersjön. Detta är ju ett starkt indicium. Ovanstående motsäger naturligtvis inte att goterna också kan ha vandrat tillbaka.

Visst kan man spekulera i att goterna, gutarna och götarna skulle ha utgjort ett kultförbund o s v, men det finns inga bevis som stöder detta. Det förblir vilda spekulationer som är omöjliga att verifiera eller falsifiera och därför ganska oanvändbara.

Det vi vet med säkerhet är emellrtid att gutarna och goterna har identiska namn och att de med all sannolikhet hävdade ett gemensamt ursprung såsom kan utläsas i Gutasagan och Getican. Detta tillsammans med språkliga likheter mellan forngutniska och gotiska, samt arkeologiska fynd utgör starka indicia för att gutarna och goterna ursprungligen var samma folk.

När det gäller götarna så har de så långt alla källor går, både fornnordiska (t ex fornisländsk och fornsvensk litteratur, runinskrifter etc), annan forngermansk litteratur ( t ex widsid, Beowulf), antika handskrifter etc, alltid haft ett namn som skiljer dem från goterna. Götarnas namn utgår som sagt från urgermanskans "gautoz" medan goternas och gutarnas härstammar från "gutaniz". Götarnas och goternas namn må vara besläktade i det att båda återgår till den urgermanska verbstammen "geut-", vilket betyder gjuta, men det är också allt. De är inte identiska, lika lite som boll är samma sak som bula eller bulle även om orden är besläktade (tack för exemplet). Folknamnen gutar och goter ÄR däremot identiska till ursprung och betydelse. Boll och boll således. Anledningen till att detta måste berättas idag är att vi använder romarnas ord för "goter", inte vårt eget inhemska arvord för dem, gutar.

Det är mycket påståenden här. Exakt vilka källor och i så fall var i dem bekräftar det du säger. Mig veterligen påstår ingen forskare att gutar som folknamn skulle ha funnits samtidigt med goterna. Det kan lika gärna vara så att gutar som namn påverkats av ordet goter? Dessutom finns inga arkeologiska belägg för att man på Gotland, vilket det finns i Öster- och Västergötland, funnit fynd som påvisar kontakter med Vistulaområdet under den nämnda epoken. Och inte en enda krönikör nämner att goterna kommer från gutarnas land utan från Skandinavien, och götarna var redan under 500-talet kända för att bo i Skandinavien, vilket knappast kan menas en ö som Gotland. Det enda vi har är att namnet gutar är språkligt nära goter, trots det så nämns ordet gutar först i medeltida skrifter. Vem vet hur det har kommit till. Jag förnekar inte att gotlänningrana kallats för gutar under förhistorisk tid, men som sagt, det finns inga belägg för detta.