Mongolernas kavalleri

[Deioces]

Hur kom det sig att mongolerna var så effektiva då de mestadels (om inte bara?) hade kavalleri. Visst är det en enorm fördel, men kavalleriets dominans går ju att bryta med pikar. Om inte piken var uppfunnen vid den tiden, så kunde de ju i alla fall ha hämtat inspiration från antikens falanger som var synnerligen effektiva mot kavalleri.

[Djinghis Khan]

Mongolerna var främst beridna bågskyttar, och föredrog att helt enkelt skjuta ner sina motståndare med pilar från ett lämpligt avstånd. Först när fiendens formationer hade brutits upp av pilregnet gick man in i närstrid med svärd och lans.

[Gustaf Fredrik]

Dessutom var de mer nomadiska än senare europeiska(och Saracenska) arméer, så dom kunde förflytta sig snabbt och med mindre logistiska problem. Infanteri kan heller inte stå still hela tiden, dom måste röra på sig för att få vatten och proviant, och då dom rör sig sträcker armén ut sig. Generellt sett är det bra för beridna bågskyttar.

Pikar och spjut användes, dom har alltid använts i viss mån.

[Stefan]

Pikar och spjut användes, dom har alltid använts i viss mån.

Ja, det är ju det som är del av frågan. Varför användes de bara i viss mån, när vi vet att de är så effektiva mot anfallande rytteri? - Dvs långa pikar istället för korta pikar.
(däremot inte lika effektiva mot rytteri av mongolisk-turkisk typ, som alltid kunde använda båge som alternativ, precis som Djingis påpekar. Men en kombination av bågskyttar+långa pikar hade varit hyfsat effektivt iaf i försvaret).

Det som användes under medeltiden var ju tämligen korta pikar. Och först när de långa infördes = längre än rytteriets lansar, började pansarrytteriets kraft mattas av som slagfältens obestridda härskare.

Jag för min del tror (har också sett det i skrift) att de som makten hade, dvs högadeln - som ju också stod för pansarrytteriet, att de inte ville att infanteriet skulle kunna hota dem på allvar. Ergo; infanteriet utrustades med enbart relativt korta pikar och användes i första hand som hjälptrupp.

De stora genombrotten kom när det blev allmänt med trupper som inte stod under högadelns befäl och finansiering; schweizare samt trupper från fria och rika nederländska städer.

Jo, jag vet att det ovan skrivna är en förenkling.

[Gustaf Fredrik]

Ofta har ju spjut används som kastvapen tidigare, t.ex de romerska legionerna, och det hängde ju kvar i flera armeér. Schwiezare, Flandrare och Skottar, för att ta några exempel har ju alltid använt spjut i krigsföringen, men började använda längre vapen då kavalleriet blev mer ett chock-vapen än ridande bågskyttar/spjutkastare. Mot sådana är ju bågar och kanske slungor effektivare. Som jag förstått det så var det en gradvis utveckling, t.ex schweizarna använde först större grupper med hilebarder och andra stångvapen, men man kom fram till att dessa var bättre som understöd för pikarna, och då även med understöd av armborst.

I källor ser man ofta mer om just rytteriet, just för att det var adel, men infanteri med pålvapen har vad jag förstår alltid spelat en stor roll. Det var t.ex ganska vanligt att man använde infanteriet som chock-brytare, innan man släppte lös sin egen tunga chock in i fienden (Fredrik Barbarossa råkade t.ex ut för det i norditalien då han själv bara hade kavalleri). Inte precis en ärofylld uppgift, så man var mer intresserad av att skriva om adelns bravader då riddarna brakade samman.