Osprey böcker om medeltida fälttåg och fältslag.

[Kapten_Gars]

Tja fältet är ditt Djingis

[Djinghis Khan]

Ja det är ju tänkt att man här kunde rescensera och diskutera Ospreys titlar med medeltidsanknytning. Vad är bra, vad är fel? Ospreys böcker är ju intressanta och relativt lättilgängliga, men man vill ju inte bli lurad.

Vi kan ju ta och börja med att diskutera David Nicolles bok Lake Peipus 1242 - battle of the ice, som innehåller en rad felaktigheter. Bl.a. nämns en "Earl Karl Birger", naturligtvis ska det vara Birger (Jarl) Magnusson. Värst av allt är att Nicolle helt på lösa grunder bygger upp en spekulativ hypotes om att beridna bågskyttar vann slaget för ryssarna. Ännu värre blir det då han vill få dessa (hypotetiska) bågskyttar till att bli mongoler. Helt plötsligt har spekulationerna blivit verklighet, och författaren behandlar sin skapelse som ett rent faktum - ngt som bekräftas genom att detta fiktiva anfall av mongoler illustreras t.o.m. på sidorna 80-81 (av en trött Angus McBride som bidrar med en svag insats för titeln med jämförelsevis halvtaskiga illustrationer). Sammanfattningsvis får läsaren således veta att Alexander Nevsky segrade i slaget vid Peipus tack vare en kontignent mongolryttare (de var 600 till antalet också, kommer han fram till på ngt för mig okänt sätt)

Problemet är nu att de få källor som beskriver slaget inte nämner några mongoler, mig veterligen nämner de inte några beridna bågskyttar över huvut taget och de nämner absolut inget om några antal. Dessutom är själva idén om en mongolisk kontignent absurd - mongolerna såg Novgorod som sina undersåtar (de hade tidigare betalat tribut) och skulle aldrig ha lånat ut några legosoldater till en krigsherre som de betraktade som sin underlydande vasall. Det förvånar mig att Nicolle vill få oss att tro att mongolerna skulle ha tjänstgjort under och på order av en av sina undersåtar! Hade mongolerna verkligen haft intresse av att hejda de livländska riddarna skulle man snarare bemödat sig med att skicka en egen armé till Novgorod med infödda ryska krigare som hjälptrupper - inte tvärtom!

Detta är vad jag reagerar mot, vill Kapten Gars ta över?

/Mikael

[Kapten_Gars]

Kanbörja med att säg att jag håller emd Djingis fullständigt i kritiken av Peipus 1242, slutsatserna som Nicolle drar i boken är så otroliga när man ser till det begränsade källmaterialet att de får Arn-Jans spekulationer att framstå som välgrundade och solida. Hur han får den Livländska rimkrönikans beskrivning av bågskyttar att visa att det fanns beridna bågskyttar närvarande är en olöslig gåta för mig oavsett om de beridna bågskyttarna var mongoler, turkar eller kipchaker. Det är värt att notera att William Urban som är en av de stora auktoriteterna på korstågen i Baltikum och som dessutom är den som översatt rimkrönikan till engelska inte öht nämner beridna bågskyttar. Nicolle förklara ju aldrig heller hur de beridna bågskyttarna som angriper danskarna ute på flanken flanken plötsligt befinner sig rakt framför ordensriddarna var baner plötsligt vajar i deras mitt.

De fantasifulla tolkningarna av den ryska armens sammansätting förstör tyvärr intrycket av en bok som kunde blivit mycket bra, den behandlar ett intressant skede i omårdets historia och vad jag har kunnat följa upp så är beskrivningen av fälttågen och händelserna fram till slaget på isen korrekta även om det finsn flera stavfel och andra små fel som borde fångats upp av textgranskaren innan boken gick i tryck.

Jag håller dock inte riktigt med om bedömningen av Angus McBrides illustrationer, de är visserligen inte de bästa han ritat men jag tycker nog de håller en rätt god standard, att sedan en flera bilder försätts med en bildtext som inte alls beskriver den scen de var beställda som är ett problem. Men hur man bedömer illustrationer är alltid delvis en smaksak. Tyvärr så märks numera McBrides ålder i hans arbeten, han har passerat den tiden då han och Gerry Embleton var Ospreys ojämförligt bästa illustratörer. Embleton tecknar ju tyvärr inte så mycket för Osprey numera, tur att det finns unga förmågor som Graham Turner och Christa Hook som har tagit över.

Mvh
Daniel

[Djinghis Khan]

Nej McBride är ingen dålig konstnär åldern till trots, vad jag menade är att bilderna är fattiga på detaljer och dåligt researchade. Se på sidan 22-23, inte ser Alexander ut som en man i 20-årsåldern inte! På sidan 54 ser han ut som en kille i lite fåniga teatertrikåer, kläderna och rustningen ser inte autentiska eller realistisk ut.

Så ska vi ta och gå över till Medieval Scandinavian armies?
Min rescension av volym 1. kan läsas här (Mikael Ranelius):

http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/de ... s&n=507846

/Mikael

[Kapten_Gars]

Det stora problemet med MacBride är att han är en typ av konstnär som är rätt beroende av de instruktioner och förebilder han får så fort han går utanför de områden han brukar teckna. Är insturktionerna undermåliga oklara så blir resultatet därefter vilket syns mycket tydligt i tex Peipus och (ännu mer i) Medieval Scandinavian armies 1&2. När han själv behärskar området och/eller får bra instruktioner så är resultatet mycket bra som i tex The Normans.

Din och den andra (norska?) recensionen av Medieval Scandinavian armies 1 säger vä allt som behöver sägas. Det skulle var aitnressant att veta vad som är skrivet av Nicolle och vad som är skrivet av Lindholm. Min känsla är att det som är bra och korrekt står Lindholm för medans Nicolle presterat resten....

Illustrationerna är i vissa fall bland de sämsta jag sett av Angus McBride med en rad detaljer som är underliga ur både teknisk och historisk synpunkt. Bärandet av päls mitt i sommaren och lite när som helst, ett par underliga brynjor för att inte tala om ett par sköldar osm verkar vara okritiskt kopierade ifrån kyrkmålningar och som inte stämmer överens i främst storlek, men även i form med hur sköldarna egentligen torde ha sett ut.

I del 2 så dyker det upp extremt väl bepansrade gotländska bondesoldater iklädda brynja från topp till tå med mer päls för att inte tala om lammell rusntingar över brynjan. Hade Gutarna varit så väl rustade som de avbildas så hade slaget vid Ringmuren utfallit på helt annat sätt...
Sedan så har vi Finska hjälptrupper i full plåtrustning och flera mycket udnerliga harnesk och hjälmar, vilket gjrode mig minst sagt konfunderad. McBride har ju tecknat den här typen av utrustning förr i tex German Medieval Armies 1300-1500 med mycket bättre resultat.

Men böcker är dock inte totala fiaskon, jag pendlar mellan knappt godkännt till precis underkännt i betyg. Jämfört med sådan fiaskon som tex Christopher Roteros böcker om Agincourt och Edward "Longshanks" krig med skottar och walesare så har de en rad goda sidor.

Mvh
Daniel

[Djinghis Khan]

I del 2 så dyker det upp extremt väl bepansrade gotländska bondesoldater iklädda brynja från topp till tå med mer päls för att inte tala om lammell rusntingar över brynjan. Hade Gutarna varit så väl rustade som de avbildas så hade slaget vid Ringmuren utfallit på helt annat sätt...

Mvh
Daniel

Jo jag drog liknande slutsatser. Dessutom; är det verkligen korrekt att man bar dubbla brynjor (plus harnesk) samt dubbla hjälmar? Låter skumt tycker jag...
mvh
/Mikael

[Kapten_Gars]

Dubbla hjälmar vet jag förekom under en period, en stål "huva" (cervilliere) bars ofta under tunnhjälmen för att ge bättre skydd mot överförda krossskador. Det finns även avbildat stålhuvor som bärs tillsammans emd kittelhattar i 1300-tals källor. Så sent som vid Agincourt så bar ju Henrik V både en bascinet och en "great helme".
Personligen så tror jag bärandet av dubbla hjälmar osv bero på att i början så bar ju rustningarna av järn och inte av stål. Bra stålrustningar är ju något som hör 1400-talet till.

Dubbla brynjor? Hmm, vad hittade du det? Det är så länge sedan jag läste i SMA texten så jag verkar ha missat den biten.

/Daniel

[Djinghis Khan]

Dubbla hjälmar vet jag förekom under en period, en stål "huva" (cervilliere) bars ofta under tunnhjälmen för att ge bättre skydd mot överförda krossskador. Det finns även avbildat stålhuvor som bärs tillsammans emd kittelhattar i 1300-tals källor. Så sent som vid Agincourt så bar ju Henrik V både en bascinet och en "great helme".
Personligen så tror jag bärandet av dubbla hjälmar osv bero på att i början så bar ju rustningarna av järn och inte av stål. Bra stålrustningar är ju något som hör 1400-talet till.

Dubbla brynjor? Hmm, vad hittade du det? Det är så länge sedan jag läste i SMA texten så jag verkar ha missat den biten.

/Daniel

Jepp, men kolla i volym 2. plate B. Den tyske knekten (b6) bär en kittelhatt över en bacinet, samt en rejäl plata över dubbla ringbrynjor (en haubergeon över en kraftigare hauberk)! Likaså bär den danske riddaren (b5) två brynjor under sin plata. Ska de dessutom ha en gambeson till hela kalaset borde de strutta omkring som michelingubbar i alla rustningslager, för att inte tala om hettan...

Förresten, hur är det med Peter Armstrongs böcker om de skottska kampanjerna? Tänker på titlarna Stirling Bridge and Falkirk samt Bannockburn. Tyckte de var riktigt intressanta och verkade seriösa (låt vara att Pete är en konstnär och wargamer och inte historiker)

/Mikael

[Kapten_Gars]

Fullt omöjligt är det inte men visst blir man klumpigare av att bära dubbla brynjor, framförallt så ökar man total vikten för att skydda en kroppsdel som redan har fått ett förbättrat skydd av platan något verkar minst sagt konstigt.
Det skulle ha varit intressant med en förklaring av vilka källor som använts till att rättfärdiga de detaljerna på bilden.

/Daniel

[Kapten_Gars]

Förresten, hur är det med Peter Armstrongs böcker om de skottska kampanjerna? Tänker på titlarna Stirling Bridge and Falkirk samt Bannockburn. Tyckte de var riktigt intressanta och verkade seriösa (låt vara att Pete är en konstnär och wargamer och inte historiker)

/Mikael

Överskatta inte betydelsen av titeln "historiker" när det gäller om en krigshistorisk bok är bra eller dålig. Faktum är att amaöter som Reenactors elelr krigspelare/"wargamers" har producerat mycket av de nya rönen iom krigshistoria just pga att de har ett special intresse som går utanför den akademiske historikerns ramar. Desstuom så uppmuntrar ju inte precis miljön och tankevärlden på många akademiska instutitioner till studier i krigshistoria, ett ämne som ses som "dåligt" och moraliskt förkastligt mm av många lärare och studenter...

Jag gillade också Armstrongs båda böcker, de är i mitt tycke ungefär så seriösa som det går att göra en Ospreybok med tanke på de begränsningar som Osprey lägger på sina författare. Tex så vill Osprey inte ha med någon notapparat även om ett par böcker inenhåller en del fotnoter (Lützen 1632 och Poitiers 1356 av de jag har).
Jag uppskattade tex att han presenterade de båda möjliga platserna för Bannockburn även om han i slutändan följde sin egen tolkning. Beskrivningen av fälttågen och armeerna är helt i linje med den modernaste forskning vad jag har kunant se och texten får VG gränsande till MVG i vissa fall.

Bilderna är bra även om de två böckerna lider att vissa problem pga de två tecknarnas egenheter. Graham Turner är mycket tekniskt kompetent och håller på att utveckla en enaståede förmåga att tolka medeltidens rustningar, dräkter och vapen i bild. MEN, han är inte alls lika bra på bataljscener, hans bilder är på något sätt statiska om man jämför med tex Angus McBrides och Embletons.
McBride som tecknat bilderna i Stirling bridge&Fallkirk boken är ju känd för sin förmåga att göra riktiga scener av sina bilder, däremot så är han iinte alls lika bra på att tolka medeltida utrusting i bild, se bara på hans brynjor.
I slutändan får illustrationerna VG med enstaka minus här och var.

Vad gälelr artorna så är 2-D kartorna mycket bra och de gör det lätt att följa händelse förloppet men jag gillar personligen inte 3-D kartorna, de sakanr avstånds skala och dessutom så försvinner detaljerna i som finns mitt i 3-D kartan pga bokens bindning. Personligen så skulle jag mycket hellre se kartor i samma stil som 2-D kartorna för det taktiska förloppet.
G till VG+ för kartorna.

/Daniel

[Djinghis Khan]

Fullt omöjligt är det inte men visst blir man klumpigare av att bära dubbla brynjor, framförallt så ökar man total vikten för att skydda en kroppsdel som redan har fått ett förbättrat skydd av platan något verkar minst sagt konstigt.
Det skulle ha varit intressant med en förklaring av vilka källor som använts till att rättfärdiga de detaljerna på bilden.

/Daniel

Inga källor anges tyvärr, men jag gissar mig till att de bara är baserat på bilder (effegies och målningar)

Jo det stämmer som du säger - wargamers och reenactors har verkligen fört kunskapen framåt angående äldre tiders krig.
Hur är det med Poitiers? Den är ju skriven av Nicolle, men jag tyckte den var hyffsat bra (i brist på egen kunskap)

En annan rescension som jag skrivit på amazon är Turnbulls Tannenberg, en stor besvikelse med tanke på att Turnbull faktiskt har skrivit bra böcker om Tyska ordens borgar (i Fortress-serien). Min rescension är under M Ranelius:

http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/de ... s&n=507846

/Mikael

[Kapten_Gars]

Poitiers får klart godkänt, rejält med pluspoäng utdelas för det många citaten ur källorna och användandet av fotnoter på en rad platser.

Det finns dock två svag punkter som drar ner betyget till G+ (VG-?) istället för VG för mig personligen. Den första svaga länken är kartorna över slaget, jag är något skeptiskt till den bild som målas upp i 3-D kartorna i vilken den negelska hären har en markant längre frontlinje än den franska ( dessutom så är grupperingen av de engelska bågskyttarna på flankerna något underlig).
Den engelska armen var på runt 6000 man (3000 bepansrade ryttare, 2000 beridna bågskyttar och 1000 övriga infanterister enligt Ian Heath). Fransmänen i sin tur hade 11000-12000 man, vara av kanske 8000 bepansrade ryttare. Även om engelsmänen och gascongarna var utspridda i början så är jag tveksam till om deras frontlinje var riktigt så lång som bilderna antyder. Efterson varje avsutten fransk batlaj var nästan lika stark som hela den engelska hären sett till antalet avsuttna ryttare så borde frontlinjerna varit mer lika i längd. M. Bennett gör en annorlunda rekosntruktion av Poitiers i en av sina böcker.

Det andra jag saknar är en mer detaljerad analys av armeerna, främst den engelska, den hade ju om man får tro Heath's siffor ovan är relativt ovanlig sammansättning och inslaget av gascongare måste ha varit betydande.
Men som sagt jag är ju numera en Nicolle skeptiker så fort han skriver utanför sitt egentliga område, dock så tyckte jag att Poitiers var en klar förbättring jämfört med böckerna om Crecy och Orleans.

Skall bli intressant om Osprey komemr att avsluta sin inofficiella serie om 100-års krigets slag med att ta upp britternas avslutande nederlag vid Formigny&Castilion. Brittiska historiker har hittils haft en tendens att glömma bort de slagen, och Nicolle hastade raskt förbi den avslutande delen av kriget i sin bok om de franska armeerna udner 100-års kriget. Den nya, moderna organisationen som inrättades i den franska armen på 1440-talet nämns knappt utan får hålla tillgodo med en kort stycke.

Vad gäller Tanneberg så har jag gett bort mitt ex vilket gör att jag inte har så mycket att falla tillbaks på när jag skall kommentera boken. Håller med dig i kritiken av valet av illustrationer. Vad gäller Tartarerna i den Litauiska armeen så är de iaf i polska studier av det litauiska härväsendet konsekvent identiferade som beridna bågskyttar, inte tyngre kavalleri. Tartaerna som levde i storhertigdömet utgjorde ju i praktiken en engen gren av Tartar-folken och formades av sina kontakter med Polen-Litauen. Den tartariska "adeln" verkar ha lagt sig till med Polska vanor i en rad fall och de som hade råd stred rustade som hussarer eller pancerni istället för som traditionellt rustade krigare och ingick därför i Polsk-Litauiska förband, dock så är jag nu inne på en klart senare period än 1410...

Har du läst några av Christopher Gravett's böcker om Rosornas krig? (Bosworth, Towton och Tewekesbury)

[Djinghis Khan]

Nej, men jag har funderat på Towton, är det ngt som du rekommenderar?
Har du f.ö. några seriösa tips om litteratur som tar upp Tanneberg? Turnbulls bok gav upphov till fler frågor än svar

/Mikael

[Kapten_Gars]

Nej, men jag har funderat på Towton, är det ngt som du rekommenderar?
Har du f.ö. några seriösa tips om litteratur som tar upp Tanneberg? Turnbulls bok gav upphov till fler frågor än svar

/Mikael

Tyvärr så har jag inga bra tips om Tannenberg, Turnbull tar upp den vanligaste litteraturen i slutet av boken om jag inte minns fel.

Towton är en av de bästa böckerna om slaget sedan Sutton Publishing slaktade nyutgåvan av Andrew Boardmans bok om samma slag genom att ta bort alla bilder och kartor som fanns med i orginalet(!! Och detta i en bokserie de kallar Illustrated History )
Towton var en märkbar förbättring över Gravettes tidigare bok om Bosworth även om denna inte var dålig på något sätt. Det märks att han och illustratören Graham Turner har hunnit utveckla ett gott samarbete och boken rör ju sig i den period som Turner är absolut bäst på. Jämte Gerry Embleton så är han den i särklass bäste tecknaren när det gäller 1400-tals motiv.
Mer exempel hittar man på GT's egen hemsida http://www.studio88.co.uk/ där man tom kan köpa orginalen till hans ospey illustrationer om man är villig att hosta upp 1000-lapparna.

Åter till Towton, det man skall vara medveten om är att Rosornas krig inte precis var höjdpunkten av dramtiska militära manövrer, i allmänhet så gällde pang på och frontal angrepp. Stora armeer var svår rörliga och de vid Towton var ju de största som någonsin stred på Engelsk mark under medeltiden med ca 45.000 man på slagfältet. Värt att veta är at amazon.com recension av Forczyk inte gör boken rättvisa då han sätter betyg efter sitt eget intresse för ämnet. Alltså får böcker om britters och fransmäns krig i Nordamerika på 1700-talet (Quebeq och Ticonderoga) höga betyg medans tex Bosworth och Towton får lägre betyg trots att böckerna är jämförliga i kvalite. Avfärdandet av Bosworth som

a brief dynastic skirmish of a handful of Englishmen in the 15th Century

visar hur lite han kan om perioden, särskilt när English Heritage anser att slaget är ett av de viktigaste i Englands historia, endast Hastings anses ha haft större betydelse.
Är du intresserad av perioden så är Towton och Gravetts andra böcker goda inköp.

/Daniel

[B Hellqvist]

Jag kan nämna att när det gäller David Lindholms insatser i MSA 1 & 2, så kände han sig överkörd. Han använde mycket rödpenna på utkasten till illustrationerna, men detta ignorerades. På så vis har McBride med t.ex. "Sankt Olavs hjälm" i plansch H i volym 2 fått dess gamla skada (som krullat upp "snibben" baktill) att framstå som något som funnits där från början (vilket förstärks av textkommentaren). Jag kan inte säga annat än att båda böckerna var en rejäl besvikelse.