är det någon har lus tatt berätta om vad inkvisationen är för nått?
vilka dom var och vad dom gjorde?
har för mig att det var typ Kyrkans folk som kontrollerad ifall folk i dom katolska länderna verkligen var katoliker fast jag är inte alls säker.
tack på förhand
Inkvisitionen
Den påvliga inkvisitionen är en gren av Dominikanerorden som jag förstått det.
Pysslar med att granska oegentligheter inom katolska kyrkans domäner (Förr i tiden hela kristenheten med andra ord)
De var de som började med ordentlig brottsrubricering coh undersökning. man nöjde sig inte med att en eller annan lovade att det var på ett visst sätt.
Efter ett tag ledde detta till att man plötsligt inte kunde rusa runt och bränna folk på bål hej vilt.
De lade ner häxeldande sådär en 200 år före häxprocesserna.
Spanska inkvisitionen var ett terrorredskap,fristående från den vanliga inkvisitionen, för att göra sig av med/slut på Morerna och "Conversos" (Judar som kristnat sig) så man kunde sno stålarna från dem.
Senare användes den för att göra livet surt för alla möjliga "vildar" man sprang in i när man koloniserade nya områden.
Spanska Inkvisitionen lades ner 1838 och mej veterligt är den påvliga inkvisitionen fortfarande aktiv.
Pysslar med att granska oegentligheter inom katolska kyrkans domäner (Förr i tiden hela kristenheten med andra ord)
De var de som började med ordentlig brottsrubricering coh undersökning. man nöjde sig inte med att en eller annan lovade att det var på ett visst sätt.
Efter ett tag ledde detta till att man plötsligt inte kunde rusa runt och bränna folk på bål hej vilt.
De lade ner häxeldande sådär en 200 år före häxprocesserna.
Spanska inkvisitionen var ett terrorredskap,fristående från den vanliga inkvisitionen, för att göra sig av med/slut på Morerna och "Conversos" (Judar som kristnat sig) så man kunde sno stålarna från dem.
Senare användes den för att göra livet surt för alla möjliga "vildar" man sprang in i när man koloniserade nya områden.
Spanska Inkvisitionen lades ner 1838 och mej veterligt är den påvliga inkvisitionen fortfarande aktiv.
Den medeltida inkvisitionen var inte en fast organisation, utan en juridisk teknik som användes från slutet av 1100-talet för att spåra upp kättare. Egentligen var det biskoparna som hade fullt ansvar för att tron hölls oförstörd i deras eget stift, men under 1100-talet växte det fram kättarrörelser (katharer/albigenser, etc) som ansågs så socialt störande att man behövde tillsätta speciella tillfälliga kyrkliga domstolar vid behov, som i allmänhet leddes av lärda ordenspräster (oftast dominikaner eller fransiskaner) och var direkt underställda påven.
För att förstå behovet kan man tänka sig den katolska tron som den ideologi som hela det civila samhället vilade på, ungefär som demokrati och "mänskliga rättigheter" i vårt samhälle. De kätterska rörelserna sågs som hot mot hela samhällsordningen, framför allt politiskt, eftersom de underkände de gängse (på katolsk tro grundade) auktoriteterna och sanningarna. Dessutom ledde deras läror då och då till rena uppror (eftersom de inte accepterades) - den mest berömda motsättningen var albigenserkriget, som utlöstes av att en påvlig legat mördades av en albigensersympatisör 1208.
1231 instituerades den påvliga inkvisitionen formellt av påven Gregorius IX. Inkvisitionens mål var naturligtvis inte att rensa ut och döda folk som avvek i sina trosuppfattningar, utan att hjälpa alla tillbaka till den sanna katolska famnen, vilket kanske låter bisarrt i dagens religionsfrihet, men var desto mer naturligt i ett Europa där den katolska tron var den sammanhållande ideologin, och där man trodde att man måste vara rättroende för att nå frälsningen. Det är dock viktigt att notera att endast katoliker ingick i inkvisitionens jurisdiktion - med främmande trosbekännare, som judar och muslimer, hade man inget att göra. Syftet var således inte att göra alla till katoliker (det var i och för sig också ett mål, men inte för just inkvisitionen), utan att hjälpa alla som redan var katoliker att hålla sig till de föreskrivna ramarna.
Först 1542 grundades den fasta organisationen som fick namnet Sanctum Officium, eller Kongregationen för den Heliga Romerska och Universella Inkvisitionen, ledd av sex kardinaler och vanligen kallad den Romerska Inkvisitionen. Den var mest verksam på den italienska halvön och hade till syfte att skydda trons renhet, bl a mot protestantiska strömningar. Som ett led i den strävan uppdrogs åt inkvisitionen att upprätta en lista över förbjudna böcker - sedermera berömd under benämningen index.
Från 1908 hette kongregationen bara Sanctum Officium, och 1965 bytte den så namn till Troskongregationen, som än i dag är den kanske viktigaste kongregationen i Vatikanen, numera under ledning av den hårdföre (=konservative) tyske kardinalen Ratzinger.
Den Spanska Inkvisitionen är däremot något helt annat. Den grundades 1478 av Ferdinand och Isabella, och godkändes visserligen motvilligt av påven, men låg sedan helt i händerna på kungamakten. Dess första syfte var att avslöja och straffa muslimer och judar som konverterat till katolicismen men "smygsympatiserade" med sin gamla tro. Eftersom de var mer eller mindre tvångsdöpta för att slippa bli landsförvisade, fanns det väl ett visst fog bakom misstanken att de ändå inte var övertygade katoliker ...
Senare slog den Spanska Inkvisitionen till mot alla möjliga som kunde misstänkas vara opålitliga - exempelvis stod både S:t Ignatius av Loyola, grundaren av Jesuitorden, och S:t Theresa av Avila, ett av kyrkans sedermera främst ansedda helgon och mystiker, misstänkta inför Spanska Inkvisitionen. Den var också frikostigare med att rekommendera dödsstraff än de kyrkliga inkvisitionerna. Den avskaffades slutligen 1834.
Sammanfattningsvis kan sägas att vår bild av inkvisitionen (/-erna) har präglats starkt av århundraden av protestantisk propaganda och protestantiska historiker. Tidigare uppgavs att upp till 95 miljoner människor dödats genom inkvisitionen, numera anser man snarare siffran ligga på kanske 10.000 (en tiotusendel!), inräknat även den stränga Spanska Inkvisitionen ... Vidare anses inkvisitionen numera ha varit snarare mildare än strängare jämfört med annan samtida europeisk rättsskipning, som också framgår av Fläskets inlägg ovan, även om de liksom all annan rättsskipning använde sig av tortyr i vissa förhörssituationer. Tilläggas kan också att de världsliga straffen (tortyr var inte ett straff utan en metod för att få fram sanningen), vare sig de var böter, fängelse eller dödsstraff, inte utdömdes av inkvisitionen utan av det världsliga rättsväsendet, medan kyrkan oftast pläderade för mildhet i domarna. Det är knappast lättare att komma till himlen om man blir bränd på bål för kätteri, så dödsstraffen hade ingen funktion för kyrkan, men däremot för de civila härskarna som därmed ville stävja sociala orosstiftare och upprorsmakare.
För att förstå behovet kan man tänka sig den katolska tron som den ideologi som hela det civila samhället vilade på, ungefär som demokrati och "mänskliga rättigheter" i vårt samhälle. De kätterska rörelserna sågs som hot mot hela samhällsordningen, framför allt politiskt, eftersom de underkände de gängse (på katolsk tro grundade) auktoriteterna och sanningarna. Dessutom ledde deras läror då och då till rena uppror (eftersom de inte accepterades) - den mest berömda motsättningen var albigenserkriget, som utlöstes av att en påvlig legat mördades av en albigensersympatisör 1208.
1231 instituerades den påvliga inkvisitionen formellt av påven Gregorius IX. Inkvisitionens mål var naturligtvis inte att rensa ut och döda folk som avvek i sina trosuppfattningar, utan att hjälpa alla tillbaka till den sanna katolska famnen, vilket kanske låter bisarrt i dagens religionsfrihet, men var desto mer naturligt i ett Europa där den katolska tron var den sammanhållande ideologin, och där man trodde att man måste vara rättroende för att nå frälsningen. Det är dock viktigt att notera att endast katoliker ingick i inkvisitionens jurisdiktion - med främmande trosbekännare, som judar och muslimer, hade man inget att göra. Syftet var således inte att göra alla till katoliker (det var i och för sig också ett mål, men inte för just inkvisitionen), utan att hjälpa alla som redan var katoliker att hålla sig till de föreskrivna ramarna.
Först 1542 grundades den fasta organisationen som fick namnet Sanctum Officium, eller Kongregationen för den Heliga Romerska och Universella Inkvisitionen, ledd av sex kardinaler och vanligen kallad den Romerska Inkvisitionen. Den var mest verksam på den italienska halvön och hade till syfte att skydda trons renhet, bl a mot protestantiska strömningar. Som ett led i den strävan uppdrogs åt inkvisitionen att upprätta en lista över förbjudna böcker - sedermera berömd under benämningen index.
Från 1908 hette kongregationen bara Sanctum Officium, och 1965 bytte den så namn till Troskongregationen, som än i dag är den kanske viktigaste kongregationen i Vatikanen, numera under ledning av den hårdföre (=konservative) tyske kardinalen Ratzinger.
Den Spanska Inkvisitionen är däremot något helt annat. Den grundades 1478 av Ferdinand och Isabella, och godkändes visserligen motvilligt av påven, men låg sedan helt i händerna på kungamakten. Dess första syfte var att avslöja och straffa muslimer och judar som konverterat till katolicismen men "smygsympatiserade" med sin gamla tro. Eftersom de var mer eller mindre tvångsdöpta för att slippa bli landsförvisade, fanns det väl ett visst fog bakom misstanken att de ändå inte var övertygade katoliker ...
Senare slog den Spanska Inkvisitionen till mot alla möjliga som kunde misstänkas vara opålitliga - exempelvis stod både S:t Ignatius av Loyola, grundaren av Jesuitorden, och S:t Theresa av Avila, ett av kyrkans sedermera främst ansedda helgon och mystiker, misstänkta inför Spanska Inkvisitionen. Den var också frikostigare med att rekommendera dödsstraff än de kyrkliga inkvisitionerna. Den avskaffades slutligen 1834.
Sammanfattningsvis kan sägas att vår bild av inkvisitionen (/-erna) har präglats starkt av århundraden av protestantisk propaganda och protestantiska historiker. Tidigare uppgavs att upp till 95 miljoner människor dödats genom inkvisitionen, numera anser man snarare siffran ligga på kanske 10.000 (en tiotusendel!), inräknat även den stränga Spanska Inkvisitionen ... Vidare anses inkvisitionen numera ha varit snarare mildare än strängare jämfört med annan samtida europeisk rättsskipning, som också framgår av Fläskets inlägg ovan, även om de liksom all annan rättsskipning använde sig av tortyr i vissa förhörssituationer. Tilläggas kan också att de världsliga straffen (tortyr var inte ett straff utan en metod för att få fram sanningen), vare sig de var böter, fängelse eller dödsstraff, inte utdömdes av inkvisitionen utan av det världsliga rättsväsendet, medan kyrkan oftast pläderade för mildhet i domarna. Det är knappast lättare att komma till himlen om man blir bränd på bål för kätteri, så dödsstraffen hade ingen funktion för kyrkan, men däremot för de civila härskarna som därmed ville stävja sociala orosstiftare och upprorsmakare.
Inkvisitionens främsta uppgift var att spåra upp kryptojudar, dvs judar som till namnet men ej till gagnet konverterat till kristendomen. Så småningom infördes en arierparagraf enligt vilken judar inte kunde konvertera till kristendomen. Inkvisitionens verksamhet utsträcktes också till att omfatta kättare i allmänhet, dvs säga anhängare av andra kristna samfund än den allena saliggörande romersk-katolska kyrkan. Inkvisitionen upphävdes 1820 och arierparagrafen 1865. För Nordvästeuropas del upphörde det hela med Reformationen (och Norden berördes egentligen aldrig). Med Westfaliska freden tvingades biskopen i Rom erkänna protestantiska stater.
Det vanligaste namnet på dem var dock marranos, vilket betyder "svin" eller "smutsigt djur". Det kanske säger sig självt att de inte valde den beteckningen själva ...?Fläsket skrev:"Conversos" kallades kryptojudarna (krypto=gömd, dold)
Som orden conversos/marranos antyder, gäller detta på den iberiska halvön, där judarna tvångsomvändes till kristendomen 1391 i Spanien och 1497 i Portugal. De judar som ändå inte anpassade sig (eller ansågs/misstänktes) inte göra det blev utsatta för den spanska (1478-1834) respektive den portugisiska (1536-1822) inkvisitionens grymheter. 1492 rensades så Spanien på kvarvarande judar, vilka i stora skaror flydde till Portugal (som hade en åttondel judisk befolkning redan innan, möjligtvis ända uppåt en fjärdedel därefter).
De ganska många judar som flydde till Brasilien, när portugiserna började kopiera spanjorernas judeförföljelser, drabbades snart också av den portugisiska inkvisitionens dotteravdelning därstädes. Bättre gick det för dem som flydde till nuvarande Turkiet, där de togs emot som de skickliga handelsmän och hantverkare de var.
Juderensningarna i Portugal anses ha varit ett av huvudskälen till Portugals relativa fattigdom jämfört med andra europeiska länder ända fram till nutiden.
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Detta stämmer inte. Påven (och Påvestaten) vägrade att erkänna Westfaliska freden och den medföljande "religionsfriheten" för de tyska fursten- och hertigdömena.Lundmanus skrev:Med Westfaliska freden tvingades biskopen i Rom erkänna protestantiska stater.
När eventuella erkännanden har jag ingen uppgift om, men Vatikanstatens UD bör vara ganska begränsat liksom dess diplomatiska förbindelser med olika stater. Saker och ting lär ju inte heller gå alltför snabbt eftersom man först 1967 erkände att jorden är rund...
/Forsberg
Det finns väl en hel del historiker som just pekar på den Iberiska halvöns minskade inflytande till just förföljelsen av judar och morer och den senare utvisningen av de båda grupperna.Lindir skrev:Juderensningarna i Portugal anses ha varit ett av huvudskälen till Portugals relativa fattigdom jämfört med andra europeiska länder ända fram till nutiden.
Vatikanen har en gigantisk diplomatisk apparat med diplomatiska kontakter med alla FN:s länder utom Kina och Saudi-Arabien. Över 70 länder har också beskickningar i Vatikanen, och det gäller inte alls bara länder med katolsk befolkning. Sverige har haft en ambassad i Vatikanen fram till nu, men nyligen bestämt sig för att spara in denna och låta Sveriges ambassadör vid den Heliga stolen (som det heter officiellt) vara en sidoackrediterad ambassadör i något annat land. Detta gäller nutiden, men Katolska Kyrkans diplomatiska aktivitet har en lång historia.Mathias Forsberg skrev: När eventuella erkännanden har jag ingen uppgift om, men Vatikanstatens UD bör vara ganska begränsat liksom dess diplomatiska förbindelser med olika stater.
Jag vet inte vad påvens uttalande 1967 kan ha gått ut på, men det var knappast att kungöra en omsvängning i Kyrkans syn på Jordens form. Vetenskapliga uttalanden är inte en fråga för teologer, och för övrigt är det, som jag påpekat på annat håll, en myt att man ens på medeltiden trodde att Jorden var platt.Mathias Forsberg skrev:Saker och ting lär ju inte heller gå alltför snabbt eftersom man först 1967 erkände att jorden är rund...
Menade bara att biskopen i Rom i praktiken fick ge upp sina anspråk på en rekatolicering av Nordvästeuropa p. g. a. principen om staternas likhet inför lagen, d. v.s. folkrätten (inkl. religionsfriheten). Givetvis erkänns inget annat än den allena saliggörande romersk-katolska läran.Mathias Forsberg skrev:Detta stämmer inte. Påven (och Påvestaten) vägrade att erkänna Westfaliska freden och den medföljande "religionsfriheten" för de tyska fursten- och hertigdömena.Lundmanus skrev:Med Westfaliska freden tvingades biskopen i Rom erkänna protestantiska stater.
Det gör det säkert, annars är det en vanlig uppfattning att Portugals nedgång berodde på att den germanska adeln dog ut samt att en stor del av den portugisiska befolkningen utgörs av ättlingar till negerslavar.Patrik skrev: Det finns väl en hel del historiker som just pekar på den Iberiska halvöns minskade inflytande till just förföljelsen av judar och morer och den senare utvisningen av de båda grupperna.
Ja, nu är det ju en gång med asiatiska kulturer (inklusive den katolska) att vad man tror och vad man säger kan vara två helt skilda saker.Lindir skrev: .Jag vet inte vad påvens uttalande 1967 kan ha gått ut på, men det var knappast att kungöra en omsvängning i Kyrkans syn på Jordens form. Vetenskapliga uttalanden är inte en fråga för teologer, och för övrigt är det, som jag påpekat på annat håll, en myt att man ens på medeltiden trodde att Jorden var platt.
Jag antar att du skämtar igen...Lundmanus skrev:Det gör det säkert, annars är det en vanlig uppfattning att Portugals nedgång berodde på att den germanska adeln dog ut samt att en stor del av den portugisiska befolkningen utgörs av ättlingar till negerslavar.
Vilken vanlig uppfattning, den från 20-talet eller?
Apropå kontrafaktisk historieskrivning - man kan ju fundera på hur Spanien/Portugal (och därmed Europa - och i förlängningen Amerika, för övrigt) hade utvecklats om de inte hade fördrivit väsentliga delar av sin begåvningsreserv och sina kvalificerade yrkesmän vid denna tid.Patrik skrev:Det finns väl en hel del historiker som just pekar på den Iberiska halvöns minskade inflytande till just förföljelsen av judar och morer och den senare utvisningen av de båda grupperna.
Jo, det finns en hel del skojiga what-if scenarion i den här frågan.Lindir skrev:Apropå kontrafaktisk historieskrivning - man kan ju fundera på hur Spanien/Portugal (och därmed Europa - och i förlängningen Amerika, för övrigt) hade utvecklats om de inte hade fördrivit väsentliga delar av sin begåvningsreserv och sina kvalificerade yrkesmän vid denna tid.
Men det finns väl en hel del som tyder på att just Spanien/Portugals försök att införa monokultur - vilket borde vara beviset för denna typ av kultur aldrig leder till något annat än stagnation - inte föll ut allt för väl.