Var svärden vassa länge?

Diskussioner kring händelser under medeltiden. Värd: B Hellqvist
Användarvisningsbild
Moxica
Medlem
Inlägg: 871
Blev medlem: 12 november 2003, 22:21
Ort: Sverige

Var svärden vassa länge?

Inlägg av Moxica » 16 januari 2004, 17:24

Hur ofta var man tvungen att slipa svärden på medeltiden? Jag kan ju tänka mej att ett svärd inte var speciellt vasst efter en massa slag mot rustningar och andra klingor

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Inlägg av Stefan » 16 januari 2004, 18:06

Moxaca. Svaret är att riddarsvärden var alltid vassa. Alltid. I alla fall om man hade en duktig väpnare, och det hade man ju i allmänhet... :)

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 832
Blev medlem: 14 juni 2003, 12:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 16 januari 2004, 18:12

Kolla på björns svärdsida; http://bjorn.foxtail.nu/swords.htm

Klicka sedan på länken om svärdsfäktning eller tryck dig direkt dit via denna länk där finner du mycket om svärd och svärdsfäktning.

Sedan kan jag tänka mig att Björn nog kommer svara dig här på Skalman också eftersom han är medlem här. Men på en gång törs jag så som varandes amatör säga att svärden inte fick den typ av slitning du tycks befara. Kanske var inte svärden rakbladsvassa men inte var de fulla av hack efter omotiverade hugg mot andra svärd och rustningar. Då liksom nu var man rädd om sina svärd och behandlade dem med respekt.

Mvh
Björn

Användarvisningsbild
Moxica
Medlem
Inlägg: 871
Blev medlem: 12 november 2003, 22:21
Ort: Sverige

Inlägg av Moxica » 16 januari 2004, 19:13

Man tackar för svaren, jag har nog sett för mycket på film tror jag :)

jofredes
Medlem
Inlägg: 804
Blev medlem: 28 augusti 2003, 14:03
Ort: Sundsvall

Inlägg av jofredes » 16 januari 2004, 19:22

På svärdsidan sägs det ju att man undvek att försöka möta egg med egg ala hollywood, man försökte fånga upp med sidan av svärdet tror jag.

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktör emeritus
Inlägg: 5627
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
Ort: Skövde
Kontakt:

Re: Var svärden vassa länge?

Inlägg av B Hellqvist » 17 januari 2004, 00:53

Moxica skrev:Hur ofta var man tvungen att slipa svärden på medeltiden? Jag kan ju tänka mej att ett svärd inte var speciellt vasst efter en massa slag mot rustningar och andra klingor
Det hela beror på tre faktorer: 1) klingans härdning, 2) eggvinkeln, 3) hur svärdet användes. För mjuk härdning resulterar i en egg som snabbt slöas, en för hård i en egg som kan flisa sig. En trubbig eggvinkel gör eggen tåligare, men den skär sämre, medan en för flack vinkel gör att eggen kan rulla sig. Om man använder svärdet för att stoppa andra svärd (i stället för att leda undan dem), eller för att hugga för fulla muggar i rustningsdelar av plåt, lär man också skada/slöa eggen.

Man kan inte säga hur ofta ett svärd behövde slipas om, då de tre faktorerna spelar in, samt hur mycket svärdet användes. Enligt svärdskännaren Ewart Oakeshott, så hade ett genomsnittligt svärd ett liv på ca 50 år innan det kasserades p.g.a. att för mycket material slipats bort. Nu är det oklart hur mycket användning det motsvarar... Det finns dock åtskilliga bevarade svärd som visar tecken på att ha slipats många gånger.

Användarvisningsbild
Uruk-Hai
Medlem
Inlägg: 409
Blev medlem: 23 november 2003, 12:46
Ort: Mordor

Inlägg av Uruk-Hai » 17 januari 2004, 15:25

Jag har svårt att tänka mig att man var särskilt rädd om svärden. De var i första hand bruksföremål tänkta att göra en viss sak. Teknikan är som oftast inte de svingar och hugg som filmskapare förser oss med. Stötande är ofta mer effektivt. Om man kan parerar man inte heller med eggen utan med flatsidan och allra helst tar man hugget på skölden för att lättare kunna kontra. Om man sidsteppar och låter hugget skära i luften kan man även kringå moståndarens gard.

Givetvis fick man slipa om dem med jämna mellanrum det hör till sakens natur. Knivar, saxar, skridskor måste också slipas om med jämna mellanrum beroende på hur de används. Pil och spjutspetsar slipades också om ifall de återanvändes.

Sköldar gick åt i rasande fart de också, trots det så målade man dem fint.

Visserligen kostar ovan nämda arbetsredskap pengar men kanske några örtugar fattigare än en grund grav eller lämnad till asätarna på något slagfält.

Visst förekom det cerimonella svärd likväl men de är ofta utsmyckade och inte skarpslipade. Svärd som status och accesoar börjar först dyka upp när de försvinner från slagfälten.

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 832
Blev medlem: 14 juni 2003, 12:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 18 januari 2004, 22:46

Jag menar nu inte att svärden inte användes, men om man ska hugga ved tar man en yxa inte sitt svärd..... Ska man i strid mot tungt rustade soldater tar man förmodligen en hjälmkrossare/korpnäbb/stridshammare inte svärd? Åtminstone skulle jag gjort det. Samma sak mot ringbrynjorna, varför hugga min vackra egg däri när en klubba förmodligen gör ett bättre jobb och är billigare?

Mvh
Björn

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 4941
Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Inlägg av Dûrion Annûndil » 18 januari 2004, 23:59

Naturligtvis var man rädd om sina svärd, eftersom de var dyra, ovanliga och därmed en statussymbol. Svärd har sedan de uppfanns förekommit som "accessoarer" i rika gravar - Mykene, Hettitriket, Vendeltiden, Sutton Ho, vikingasättningar, Karl den Store... Och vem minns inte samurajernas statussymboler?

Företrädelsevis är dessa ovan nämnda även svärd skapade för hugg. Sedan förväntade sig väl de flesta att inte möta riddare i tung plåtrustning i strid på slagfältet, utan sämre rustad trupp, och då dög väl svärd bra. Endast rikare personer hade väl dessutom lyxen att välja... "Hmm, jag tror jag tar en järn-nia idag..." :)

Frogman
Medlem
Inlägg: 1166
Blev medlem: 15 februari 2003, 22:27
Ort: Sverige

Inlägg av Frogman » 24 januari 2004, 15:49

Som sagt stålkvalitén var ju stor betydelse, araberna hade ju dom bästa svärden, stålet kom tydligen ifrån Sri Lanka, för att syresätta stålproduktionen till bästa möjliga kvalité så byggde man masugnar som utnyttjade monsun vinden längs bergsluttningar, så att det blev syresatt
ordentligt, naturens gigantiska blåsfälg helt enkelt!

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Inlägg av Stefan » 24 januari 2004, 20:39

Det talas ju om svärd och senare värjor av damascen-stål, dvs stålet från Damaskus. Dessa gjordes av vandrande smeder, som tog sitt pick och pack, gick avsides ut i öknen och hamrade om sina järnstycken ett stort antal gånger, tills de blev till stål av högsta kvalitet.

Toledo-stålet är ju minst lika känd, för det var den som man kunde ibland få tag i Europa, och dess rötter måtte ju också komma från morisk tid - och gjordes troligen på ungefär samma sätt, antar jag.

Men uppgiften om Sri-Lankisk stål är intressant.

Då passar jag på. I en tunn bok om teknik-historia av en finlandssvensk författare fanns det en fotnot.
Man hittade i arkeologiska avlämningar i det gamla svarta afrika rester av enkla järn-eldstäder. De kunde alltså producera järn, liksom på så många andra håll i världen ungefär samtidigt. Men fotnoten fortsätter. Men på sistone har man lagt märke till en öppning i sidan på eldstaden, som måste då ha varit en luftkanal in i eldens härd. Detta innebär att de redan då kunde producera gott kolstål, tidigare än många andra.
- Och i praktiken torde de ha gjort svärd och stridsspetsar av stålet ifråga...

sternschild
Tidigare medlem
Inlägg: 36
Blev medlem: 2 november 2003, 14:16
Ort: Umeå

Inlägg av sternschild » 24 januari 2004, 21:11

Vi behöver nu inte fara så långt ifrån vår egen torva för att hitta god järnhantering. Kråknäsfyndet från omkring kristifödelse http://www.kraknasjarnet.com/index.htm och ett antal liknande fynd framåt i tiden visar att vi sedan dess haft kunskap o producerat järn av god kvalitet i norrland.

jason71
Medlem
Inlägg: 24
Blev medlem: 9 februari 2004, 08:06
Ort: från? sverige

svar

Inlägg av jason71 » 11 februari 2004, 02:15

UrsusRex skrev:Jag menar nu inte att svärden inte användes, men om man ska hugga ved tar man en yxa inte sitt svärd..... Ska man i strid mot tungt rustade soldater tar man förmodligen en hjälmkrossare/korpnäbb/stridshammare inte svärd? Åtminstone skulle jag gjort det. Samma sak mot ringbrynjorna, varför hugga min vackra egg däri när en klubba förmodligen gör ett bättre jobb och är billigare?
Det står i böckerna att svärdet går att sticka genom ringbrynjor och att rustningarna har svaga punkter mellan plattorna. Dessutom har jag förstått det som att svärdet är ett allsidigare vapen. Yxan och släggan är mer begränsade. De är bra till att utdela dråpslag med, men svärdet är alround. Hugg, stick, parering, slag, etc, etc... Släggan går bara att drämma till för kung och fosterland med, men parera och sticka ned en fiende. Nä. Jag skulle inte tro det...

Sverre
Medlem
Inlägg: 26
Blev medlem: 19 februari 2004, 10:23
Ort: sala

Inlägg av Sverre » 4 mars 2004, 13:37

håller helt med...svärdet var allround, även om yxa etc va ett ganska effektivt extra vapen (tex: vikingar svärd i ena handen yxa i andra)..det är svårt att parera både en yxa och ett svärd

Användarvisningsbild
SolitaryMan
Medlem
Inlägg: 319
Blev medlem: 13 juni 2003, 09:16
Ort: Stockholm

Inlägg av SolitaryMan » 4 mars 2004, 14:08

Sverre skrev:håller helt med...svärdet var allround, även om yxa etc va ett ganska effektivt extra vapen (tex: vikingar svärd i ena handen yxa i andra)..det är svårt att parera både en yxa och ett svärd
Användes verkligen vapen på det sättet - svärd i ena handen och yxa i andra? Låter mer som en fantasy- eller Hollywoodkliché.

/Martin

Skriv svar