Goter och gutar

[herulen]

Det är ingen tvekan om att Jordanes beskriver Skandinavien då han redogör för Skandzas geografi. Jordanes har verkligen tänkt sig Skandinavien såsom goternas urhem. Men goterna kan orimligen ha bevarat minnen om hela Skandinaviens utseende i sina stamlegender. Det är uppenbart att Jordanes fått den informatinen från annat håll än gotiska legender. Mycket riktigt vet vi att Jordanes fått information från tidigare geografer såsom Ptolemaios och Pomponius Mela samt troligen också färdmäns beskrivelser. Allt den gotiska traditionen visste förmedla var således att goterna kom från en ö i Östersjön. Jordanes har alltså själv dragit slutsatsen att denna ö är samma som Skandinavien. Jordanes nämner tre stammar med namnet goth som skall ha bott där. Gautigoth, ostrogoth, och vagoth. Exakt vilka stammar dessa representerar är osäkert, men en vanlig tolkning är att det rör sig om västgötar, östgötar och gutar i nämnd ordning. Om denna tolkning är riktig innebär det att han räknat Gotland som en del av SKandinavien, vilket är helt korrekt ur ett kulturellt perspektiv. Gotland är en ö som tillhör Skandinavien.

Så långt vi vet har götarna aldrig kallats goter och goterna har aldrig kallats götar. Namnen är på intet sätt utbytbara. Det är helt klart två skilda folkstammar. Detsamma kan dock inte sägas om gutarna och goterna som faktiskt bär exakt samma namn. Gutar är nämligen det inhemska svenska ordet för goter. Förutom namnlikheten finns det således ingenting som knyter goterna till götarna. Att goterna kopplats till götarna är endast ett stort önsketänkande.

När det gäller gutarna och goterna finns det både språkliga likheter, överensstämmelser i stamlegender, etymologisk övernsstämmelse, arkeologisk förbindelse, geografisk närhet mm som visar på ett samband. Gotland är den enklaste och rimligaste förklaringen till goternas ursprung och som alla vet är den enklaste förklaringen oftast den rätta.

Nej, forskarna anser inte alls att vaggoth är gotland utan västergötland. Första gången gotland nämns brukar allmänt anses vara i wulfstans reseberättelse och då är ön ett lyrike under svearna. De arkeologiska föremålen på Gotland, vilka brukar kopplas till goter, är vapnen i vapengravarna och denarerna. Detta tolkas rent allmänt som en kulturpåverkan från Ostpreussen till Gotland, inte tvärt om. Sedan påstår du att att gotur och gutar inte är utbytbara men att götar är det. Vad grundar du detta på? De allra flesta forskare menar ju istället att stambeteckningarna gotar, gutar och götar inte har något mer etymologiskt ursprung framför de andra utan att alla orden kommer från det urgermanska ordet gautoz som i sin tur inte kan bestämmas utifrån topografiska förhållanden.

[Joar Birgersson]

Som jag tidigare sagt varierar tolkningarna av namnen. En av tolkningarna av just vagoth är gutar, det måste du väl ändå känna till? Det är en ganska vanlig tolkning. Det räcker med en sökning på google så får du se. Gautigoth brukar vanligtvis tolkas som västgötar (d v s Gaut-goter av Göta älv). Men som sagt, tolkningarna varierar. Huruvida arkeologiska fynd skall tolkas som kulturpåverkan eller influens är tyvärr ofta predisponerat av uttolkaren preferens. Hur började vi i Norden t ex tala ett indoeuropeiskt språk? Berodde det på kulturell påverkan eller en invasion, vem kan säga? Arkeologin lämnar som vanligt frågan öppen. Men om Jordanes skulle ha hoppat över Gotland, som ju faktiskt är den ö som ligger rakt framför Vistulas mynning och där det fortfarande bor ett folk som kallar sig goter, är det mycket anmärkningsvärt. Vid samma tidpunkt finns det även spår av gutniska kolonier i Baltikum. Det visar på att gutarna expanderat. Det är dessutom inte långt sjövägen mellan Gotland och Gdansk. Från Östergötland måste man däremot passera Gotland. Att götarna skulle ha haft större kontakt med goterna när Gotland ligger närmare och "på vägen" är såklart helt orimligt.

Att goternas och gutarnas namn är utbytbara grundar jag på den etablerade språkforskningen. Det finns ingen lingvist som bestrider att gutar och goter egentligen är samma ord. Som källa kan du använda vilken etymologisk ordbok som helst eller rådråga vilken nordisk filolog du vill. Som jag nämnt tidigare i mina inlägg och som du lyckas missa gång på gång finns det historiskt sett ingen skillnad på goternas och gutarnas namn. De heter t ex samma sak på både fornisländska och på fornsvenska. Det görs ingen skillnad därför att orden är samma. Det fornnordiska ordet för götarna -gautar är dock annorlunda och är aldrig utbytbart mot goter. Alltså: "GAUTAR = GÖTAR", men "GOTAR=GOTER OCH GUTAR. Detta HELT UTAN UNDANTAG. Även i fornengelsk litteratur finner vi samma tendens. Götar heter "geátas" medan goter heter "gotan". Två helt skilda folkstammar. Språkforskarna är överens om att goternas OCH gutarnas namn kommer av urgermanskans "gutaniz" medan götarnas namn härstammar från "gautoz". Båda folknamnen har med ordet gjuta att göra men utgör två avdelningar. Det finns ingen språkforskare som bestrider detta.

Tänk dig nu detta. I Skandinavien finns det endast ett folk som har samma namn som goterna, nämligen gotlänningarna. Både goter och gutar har legender om utvandringar som hänsyftar till goter och Skandinavien/Gotland. Det finns särskilt många överensstämmelser mellan det gotiska språket och forngutniskan . Arkeologiska fynd tyder på överensstämmelse mellan goter och gutar gällande gravskick, krigsmunderig och vapen etc. Gotland ligger nära Vistula där goterna först uppträder. Gutarna har koloniserat andra områden på samma avstånd vid samma period.

Enklaste förklaringen är oftast den rätta.

Förklaringar

Alternativ 1: Ovanstående indicier utgör vart och ett, trots att de kommer från olika forskningsfält och är oberoende av varandra, en ren slump.

Alternativ 2. Goterna kom från Gotland.

[Boreas]

Är det inte på Gotland man hittar "Noa-tuna"?

[Boreas]

Anyhow, given that E3b, F*, and G are Neolithic migrant haplogroups (4% in Sweden), and I1a*, R1b3 and R1a1 Paleolithic haplogroups (73% in Sweden), our data do not correlate with the agricultural spreading to northern Europe with migrating Anatolian farmers.

Furthermore, in Scandinavia there is no evidence for a swift replacement of the hunter-gatherer economy,2 and there are also indications that the local wild fauna was used in the northern European domestic stock to a greater extent than in southern Europe.50 Thus, we believe that our data indicate population continuity, acculturation and acceptance of new ideas rather than migration and population replacement in the Mesolithic-Neolithic transition. They also underline that migration is not a necessary prerequisite of cultural change, often presumed.

http://www.nature.com/ejhg/journal/v14/ ... 1651a.html

[herulen]

Som jag tidigare sagt varierar tolkningarna av namnen. En av tolkningarna av just vagoth är gutar, det måste du väl ändå känna till? Det är en ganska vanlig tolkning. Det räcker med en sökning på google så får du se. Gautigoth brukar vanligtvis tolkas som västgötar (d v s Gaut-goter av Göta älv). Men som sagt, tolkningarna varierar. Huruvida arkeologiska fynd skall tolkas som kulturpåverkan eller influens är tyvärr ofta predisponerat av uttolkaren preferens. Hur började vi i Norden t ex tala ett indoeuropeiskt språk? Berodde det på kulturell påverkan eller en invasion, vem kan säga? Arkeologin lämnar som vanligt frågan öppen. Men om Jordanes skulle ha hoppat över Gotland, som ju faktiskt är den ö som ligger rakt framför Vistulas mynning och där det fortfarande bor ett folk som kallar sig goter, är det mycket anmärkningsvärt. Vid samma tidpunkt finns det även spår av gutniska kolonier i Baltikum. Det visar på att gutarna expanderat. Det är dessutom inte långt sjövägen mellan Gotland och Gdansk. Från Östergötland måste man däremot passera Gotland. Att götarna skulle ha haft större kontakt med goterna när Gotland ligger närmare och "på vägen" är såklart helt orimligt.

Att goternas och gutarnas namn är utbytbara grundar jag på den etablerade språkforskningen. Det finns ingen lingvist som bestrider att gutar och goter egentligen är samma ord. Som källa kan du använda vilken etymologisk ordbok som helst eller rådråga vilken nordisk filolog du vill. Som jag nämnt tidigare i mina inlägg och som du lyckas missa gång på gång finns det historiskt sett ingen skillnad på goternas och gutarnas namn. De heter t ex samma sak på både fornisländska och på fornsvenska. Det görs ingen skillnad därför att orden är samma. Det fornnordiska ordet för götarna -gautar är dock annorlunda och är aldrig utbytbart mot goter. Alltså: "GAUTAR = GÖTAR", men "GOTAR=GOTER OCH GUTAR. Detta HELT UTAN UNDANTAG. Även i fornengelsk litteratur finner vi samma tendens. Götar heter "geátas" medan goter heter "gotan". Två helt skilda folkstammar. Språkforskarna är överens om att goternas OCH gutarnas namn kommer av urgermanskans "gutaniz" medan götarnas namn härstammar från "gautoz". Båda folknamnen har med ordet gjuta att göra men utgör två avdelningar. Det finns ingen språkforskare som bestrider detta.

Tänk dig nu detta. I Skandinavien finns det endast ett folk som har samma namn som goterna, nämligen gotlänningarna. Både goter och gutar har legender om utvandringar som hänsyftar till goter och Skandinavien/Gotland. Det finns särskilt många överensstämmelser mellan det gotiska språket och forngutniskan . Arkeologiska fynd tyder på överensstämmelse mellan goter och gutar gällande gravskick, krigsmunderig och vapen etc. Gotland ligger nära Vistula där goterna först uppträder. Gutarna har koloniserat andra områden på samma avstånd vid samma period.

Enklaste förklaringen är oftast den rätta.

Förklaringar

Alternativ 1: Ovanstående indicier utgör vart och ett, trots att de kommer från olika forskningsfält och är oberoende av varandra, en ren slump.

Alternativ 2. Goterna kom från Gotland.

På något sätt försöker du få det till att gut är mer etymologiskt lika got än vad göt är. På vilka grunder hävdar du det? Saken är ju den att goterna i skriftliga källor och i platsnamn omväxlande benämns både som gut eller gaut. Och varför har du utelämnat Jutar i diskussionen. Jute eller gute är ju språkligt sett mer lika än gute och got. Dessutom är det ingen etymologisk skillnad mellan gutaniz eller gautoz. Det är bara på hos de båda folkstammarna, gutar och götar, som man konsekvent använder sig av gut respektive gaut. Men goterna däremot gjorde som sagt ingen skillnad på dessa benämningar utan för dem så betydde dessa ord samma sak.

De mest tydliga tecknen för kulturpåverkan är keramik och andra vardagliga hantverksarbeten samt udda gravformer. De järnugnar som tillverkades i norra Halland och i Göteborgstrakten vid Kr.f. bär tydliga spår på en påverkan från Vistulaområdet, samma sak gäller en stor del av keramiken och järnskäror för åkerbruk. Ett annat område som delar denna kulturpåverkan är nordöstra Jylland, alltså norra Jutaland, ett namn som har precis samma etymologiska ursprung som götar och gutar. I denna kulturkrets, norra Jylland, norra Halland, Göteborgstrakten och längre in i Västergötland så ser vi att förekomsten av järn är just förknippad med Vistulaområdet. Detta samband saknas för Gotlands del. Däremot har Gotland andra arkeologiska fynd som saknas för Västsverige, t.ex. vapengravsfynd vilket de delar med Östergötland, Öland och inte minst östra Jylland. Men det spelar ingen roll; fynden som kommer från Västsverige, Jylland eller Gotland och Östergötland tyder inte på att det skulle ha varit en utvandring från Skandinavien eller Gotland till vistulaområdet. Det är möjligt att så har varit fallet, men de arkeologiska källorna dementerar detta tydligt. Istället är det ju så att man ser en påverkan från visulaområdet till Norden och inte tvärtom. Att det därmed har varit en stark kulturpåverkan områdena emellan är utom all tvivel, men som sagt, det är något helt annat än en folkvandring.

[Olof Trätälja]

Anyhow, given that E3b, F*, and G are Neolithic migrant haplogroups (4% in Sweden), and I1a*, R1b3 and R1a1 Paleolithic haplogroups (73% in Sweden),

Nyckelorden i den meningen är given that, givet att. Men det är ju endast ett antagande som är allt annat än uppenbart. Diskussionen och forskningen gäller huruvida R1b3 och R1a1 är paleolitiska i skandinavien eller ej. Det mesta talar för att så ej är fallet.

, our data do not correlate with the agricultural spreading to northern Europe with migrating Anatolian farmers.

Dock är detta naturligtvis riktigt, men det är faktiskt svårt att förstå varför det omnämns i artikeln. Det är väl ingen som trott att det kommit folk direkt från anatolien och slagit sig ned som bönder i skandinavien? Å andra sidan så kanske resultatet var sådant att det var den enda slutsats som man kunde dra och något måste man ju skriva...



Riktigt vad detta har med goter och gutar att göra förstår jag dock ej...

[Joar Birgersson]

Men snälla Herulen. Jag har besvarat samtliga dina frågor i tidigare inlägg och börjar bli trött på att upprepa mig. Jag får helt enkelt be dig att läsa noggrannare. Folknamnet jutar har trots namnlikheten ingen etymologisk släktskap med vare sig gutar götar eller goter. Man lurar sig lätt på namnlikheten, så ditt misstag är förståeligt, men enligt språkhistoriker finns det alltså inget samband. Goterna benämns aldrig gaut i några som helst skriftliga källor. Visa mig ett enda ställe där goterna benämns gautar (eller "gautas" som det skulle bli på gotiska) i en skriftlig källa. Ortnamn med Gaut säger inget om goterna själva utan endast om platsen i sig. Gaut kan som jag också tidigare sagt betyda utflöde och har inget med goternas benämning för sig själva att göra. Vidare är det förvisso en etymologisk skillnad mellan gutaniz och gautoz. För det första utgör de två olika avljudsgrader och för det andra utgör den ena en an-stam medan den andra är en a-stam. Sådana avvikelser ger även skillnad i betydelse. Det finns ingen seriös forskare med filologiska kunskaper som hävdar att goterna någonsin har kallat sig götar. Det enda som kan konstateras är att götarna och goterna har namn som båda går tillbaka till ordroten "geut" vilket betyder gjuta. Det är allt.

Som du till viss del belyser är det svårt att medelst arkeologi bevisa någonting egentligen eftersom stumma fynd alltid måste bli föremål för en tolkning, som till syvende och sist kommer att vara beroende av preferens. Men även det faktum att en betydande kontakt förekommit mellan folkslag kan vara belysande. Det finns också en närhetspricip. Gotland ligger inte långt från Vistula. Det är fullt naturligt att gutar från Gotland koloniserat området runt denna flod med tanke på dess betydelse som handelsknytpunkt. Liknande tecken ser vi i Baltikum vid samma tid. Det rörde sig inte om en massiv utvandring utan tvärtom en utflyttning av ett färre antal. Även Jordanes rapporterar ju sagan om att goterna utvandrade endast på tre skepp. Detta folk hade helt naturligt god förbindelse med hemlandet och förmedlade dit nya impulser från kontinenten.
Man förökade sig omsider i det nya hemlandet, ingick förbund med närboende folkslag o s v. Så började goternas historia.

[Olof Trätälja]

Även Jordanes rapporterar ju sagan om att goterna utvandrade endast på tre skepp.

Inte skriver han väl endast på tre skepp?

Man kan inte tolka sagoskrivning på detta bokstavstrogna sätt. Vad Jordanes menar med tre skepp måste också bli en tolkning. Kanske syftar han på att det var en liten folkmängd men han skulle tex också kunna syfta på att det var utvandring i tre omgångar eller av tre olika skandinaviska folk. Det kan vi inte veta. Däremot torde sagans allmänna drag, att det rörde sig om folk som kom från andra sidan vattnet, vara uppenbar och tydlig. Det var säkerligen Jordanes uppfattning.

[Jurgen Wullenwever]

Goterna benämns aldrig gaut i några som helst skriftliga källor. Visa mig ett enda ställe där goterna benämns gautar (eller "gautas" som det skulle bli på gotiska) i en skriftlig källa. Ortnamn med Gaut säger inget om goterna själva utan endast om platsen i sig. Gaut kan som jag också tidigare sagt betyda utflöde och har inget med goternas benämning för sig själva att göra. Vidare är det förvisso en etymologisk skillnad mellan gutaniz och gautoz. För det första utgör de två olika avljudsgrader och för det andra utgör den ena en an-stam medan den andra är en a-stam. Sådana avvikelser ger även skillnad i betydelse. Det finns ingen seriös forskare med filologiska kunskaper som hävdar att goterna någonsin har kallat sig götar. Det enda som kan konstateras är att götarna och goterna har namn som båda går tillbaka till ordroten "geut" vilket betyder gjuta.

Allt den gotiska traditionen visste förmedla var således att goterna kom från en ö i Östersjön. Jordanes har alltså själv dragit slutsatsen att denna ö är samma som Skandinavien. Jordanes nämner tre stammar med namnet goth som skall ha bott där. Gautigoth, ostrogoth, och vagoth. Exakt vilka stammar dessa representerar är osäkert, men en vanlig tolkning är att det rör sig om västgötar, östgötar och gutar i nämnd ordning. Om denna tolkning är riktig innebär det att han räknat Gotland som en del av SKandinavien, vilket är helt korrekt ur ett kulturellt perspektiv. Gotland är en ö som tillhör Skandinavien.

Så långt vi vet har götarna aldrig kallats goter och goterna har aldrig kallats götar. Namnen är på intet sätt utbytbara. Det är helt klart två skilda folkstammar. Detsamma kan dock inte sägas om gutarna och goterna som faktiskt bär exakt samma namn. Gutar är nämligen det inhemska svenska ordet för goter. Det man ganska säkert kan säga är att både götarnas och gutarnas (goternas) namn går tillbaka till en gemensam ordstam med betydelsen gjuta. Därefter varierar tolkningarna. En tolkning är att götarnas namn går tillbaka till Gaut, med betydelsen utflöde, med en annan tolkning är att ordet gute/got går tillbaka till en urgermansk, alternativ benämning för män såsom utgjutare. En sak är dock säker. Folknamnen götar och gutar (goter) är inte samma och har så vitt alla källor kan bedömma aldrig varit det. Förutom namnlikheten finns det således ingenting som knyter goterna till götarna. Att goterna kopplats till götarna är endast ett stort önsketänkande.

Utan att ta ställning i frågan, måste jag ändå inlägga, att de ovanstående yttrandena är litet motsägande. Folkslagsnamnet gautigoth, "götgoterna", är rimligen, oavsett vilka som kallades så, en förekomst av att götar kallats goter i äldre tid, så åtminstone dessa goter var götar. Det var uppenbarligen möjligt för upptecknaren att skilja gaut från gut som två olika ord med olika innebörd, och gut, alltså goterna, verkar av detta ha varit en större mängd av vilken gaut, götarna, var en delmängd.

[Joar Birgersson]

Ordet "goth" är för det första en latinisering och inte ett germanskt arvord. Dessutom kallar Jordanes även ett annat folkslag vid namn "geter" för goter. Detta icke-germanska folk levde dock långt innan några goter överhuvudtaget existerade, men det hindrade alltså inte Jordanes från att identifiera dem med "goth". Jordanes trodde säkerligen, då han fick höra talas om ett folk som götarna att de också var "goth" på grundval av namnlikheten. Hade han hört talas om "jutar" hade väl också de fått bära samma namn. Men det utgör alltså en lärd latinsk tolkning, ingenting annat. Det är goternas och götarnas namn på sitt eget germanska språk som är intressant.

Angående goternas utvandringsmyt så ville jag bara belysa att det ÄVEN i sagan endast var på tre skepp som goterna utvandrade. Också arkeologin motsäger en massiv utvandring. En kolonisation av ett mindre antal som så småningom och över tid växte sig större är ett mer sannolikt scenario.

[Olof Trätälja]

Ordet "goth" är för det första en latinisering och inte ett germanskt arvord. Dessutom kallar Jordanes även ett annat folkslag vid namn "geter" för goter. Detta icke-germanska folk levde dock långt innan några goter överhuvudtaget existerade, men det hindrade alltså inte Jordanes från att identifiera dem med "goth".

Är geter verkligen identifierade som ett helt annat folk? Både Jordanes och Prokopios anser definitivt att de var goter. Vad Arrianos egentligen anser om saken är svårt att säga om han överhuvudtaget anser något om den. Men var kan man få veta att det rör sig om ett annat folkslag?

Jordanes trodde säkerligen, då han fick höra talas om ett folk som götarna att de också var "goth" på grundval av namnlikheten. Hade han hört talas om "jutar" hade väl också de fått bära samma namn. Men det utgör alltså en lärd latinsk tolkning, ingenting annat. Det är goternas och götarnas namn på sitt eget germanska språk som är intressant.

Jordanes är väl varken särskilt lärd eller latinsk. Tror inte heller att Jordanes utgick från namnlikheter. Han var övertygad om att goterna hade kommit från skandinavien.

[Joar Birgersson]

Ja, geterna är ställt utom varje tvivel ett icke-germanskt, thrakiskt folkslag och har inget med goterna att göra. Det kan du få veta genom att slå upp ordet getae i vilket historiskt uppslagsverk som helst. Geterna var aktiva i Grekland minst 700 år innan goterna ens hade lämnat Vistula.

Jordanes var lärd för sin tid och talade latin, det språk på vilket han författade Getican. Goternas stamlegender berättade att de hade utvandrat från en ö norr om Vistula. Som den lärde man Jordanes var utgick han då från vad antika geografer visste att berätta om denrenda ö i Östersjön man kände till, nämligen Skandia eller Scatinavia (egentligen inte alls en ö). Men den ö som i verkligheten avses i goternas myter torde vara självklart för alla som inte är blinda. Ännu finns den kvar och bär fortfarande namnet Got-land.

[Odinkarr]

Angående goternas utvandringsmyt så ville jag bara belysa att det ÄVEN i sagan endast var på tre skepp som goterna utvandrade. Också arkeologin motsäger en massiv utvandring. En kolonisation av ett mindre antal som så småningom och över tid växte sig större är ett mer sannolikt scenario.

Om der var tre skibe ( ca. 90 mand) eller lidt flere er mindre vigtigt end det faktum at alle i der sidder og laver bakspejlsanalyser stort set uden undtagelse altid overvurderer det samlede befolkningsantal. Jeg har ikke set nærmere på hvad vi med rimelig kan sige om antallet af gotere ved ankomsten ca. år 173-102 f.Kr. og ved afrejsen ca. år 127-148 e.Kr.

Jeg kan sige at mine beregninger viser at der nord for Ejder-strømmen ca. år 40-77 e.Kr. befinder sig ca. 10.000 mennesker og at der en indvandring af os på yderligere 10.000 mennesker - børn og trælle inklusive.

Da Wuffinga-ætten udvandrer fra Jelling-Angel i Sønderjylland med Uffe hin Spage ca. år 497 e:kr. fra Angel i Sønderjylland med en diameter på 50 km til Øst-Anglen med samme diameter på 50 km, da antyder herredsinddelingen i det senere Norfolk og Suffolk at ca. 7 familier eller omkring 200 mennesker, børn og trælle inklusive, udvandrer.

Hele samme gør sig gældende med jyderne til Kent og andre af vore familier fra syd-Fyn og Lolland.


Igen, igen, igen - når vi spørger vore egne oprindelige kilder om sagen så er Beowulf helt klar på at "Gøterne" kaldes "Geata". Da gøter-kongen Hredel dør bliver den mellemste søn Hædcyn (ham der er oprindelsen til sagnet om Balder og Høther) tituleret "Geata dryhtne" (sætning 2483, Gøternes drot"). Vi ved nøjagtigt hvad Beowulfs samtid er i denne beretning for den yngste broder fra gøterne er Kong Hygelac, der er konge af såvel Ynglinga-æt som Skjoldunge-æt år 475-521 e.Kr. Kong Hygelac's død kan ankerdateres fra Frankernes Annaler.

Vi kan også sige hvor "geata" (gøter) havde bopæl for de tager et afgørende slag med Svea-folket, hvor Hædcyn dræbes (gentages mange gange i Ældre Edda og videre i Snorre Edda). Drabet af ham af Svea-folkets konge Ongendio (Ongentheow) sker i Hrefnawudu (Ravne-skoven) også kaldet "Hrefnesholt" (sætning 2935-36), hvor der ligger et stort hearg. Striden står "ofer wid wæter" eller "over det vide vand" (sætning 2473). Ved brugen af "wæter" på oldengelsk kan vi udelukke åbent vand, hvor ordet havde været "sæ" (sø). Derfor er brugen af "wæter" en henvisning til en indlandssø og det kan kun være "Vættern", der netop betyder "vandet". Ikke overraskende bor "geata" (gøter) derfor i Gøtaland.

I 500 tallet e.Kr. er der helt uden for tvist en klar stamme og æt adskillelse mellem "geata" (gøter) og "hraiþkutum" (Hreid-goter) og det er ikke kun geografisk, men også i sæder og æt.

Jeg vil gerne høre fra jer hvorledes i forklarer at Gotlands oprindelige navn er "golaidam", der forekommer af være en longobardisk dialekt af urnordisk og det olddanske "gulland".

Kunne det tænkes at øen, vindblæst som den sikkert er, kan være navngivet fra det oldnordiske "gol" (luftning, kuling, sagte blæst) + lund/land? og således overhovedet ikke har noget med stammer at gøre?

mvh


Flemming

[Olof Trätälja]

Ja, geterna är ställt utom varje tvivel ett icke-germanskt, thrakiskt folkslag och har inget med goterna att göra.

Så enkelt är det inte riktigt. Såväl Prokopius som Jordanes använder ordet för just det germanska folkslaget goter. Därutöver har ordet använts om såväl förmodade thrakiska folk som förmodade slaviska folk. Vad vi med säkerhet kan säga är att ordet används om folk som bor längs donau. Men att påstå att det inte använts för goter när motsatsen är känd och dessutom den bäst beskrivna användningen förefaller något märkligt. Att sedan utifrån det uteslesluta att man kan sammanblanda götar och goter förefaller om möjligt ännu märkligare.

[Jurgen Wullenwever]

Är icke den nutida uppfattningen om folkvandringstiden att det inte så mycket rörde sig om etniska folkslag, utan att det istället var etniskt godtyckliga krigarföljen vilka samlades kring starka ledare? Om det i någon utsträckning är korrekt så borde vem som helst ha kunnat vara got.