Jag anser inte att arkeologin kan bevisa någonting åt endera hållet, det var det jag ville belysa med Nylén och Almgren, jag trodde att det framgick. Arkeologin är oss till ingen nytta här, med du envisas med att rabbla upp en massa arkeologiska exempel vilket ingen av oss bli klokare av.herulen skrev: Den gutniska traditionen du talar om kan varken beläggas med vare sig arkeologiska eller andra skriftliga källor. De arkeologiska källorna vi har pekar entydigt på att kulturströmmen gått från syd till nord. I några enstaka fall kan vi materialet se att gutarna har förmedlat polsk tradition till Skandinavien, men i de allra flesta fall är det tvärt om. För dig betyder detta ingenting, däremot använder du gärna arkeologiskt material om det antas kunna passa dina syften..
Den gutniska utvandringssagan och den motsvarande gotiska är bevis i sig. Den gotiska sagan bekräftar den gutniska och vice versa. Dessa sagor kan inte styrkas genom arkeologi, men väl genom lingvistik, ty som vi sett bär goterna samma namn som gutarna och det finns språklig överensstämmelse mellan gutniska och gotiska. Den språkliga likheten försöker du förklara genom att goterna och gutarna haft särskilt nära kontakt, men i samma anda försöker du motbevisa detta genom att hänvisa till att de arkeologiska fynden motsäger detta, och att kontakten varit större mellan goter och götar, eller andra nordiska folk vilka inte alls delar samma språkliga likhet. Du borde lyssna mer på Spaningsledaren som har en del vettiga åsikter gällande just sådana arkeologiska slutsatser du drar.
För Västergötlands och Östergötlands räkning gäller att Gotland ligger på vägen till Vistula. Att det förekommit handel mellan dessa områden som förbigått gutarna är inte troligt. Gotlands centrala läge mitt i Östersjön har av naturliga skäl avgjort öns starka ställning som handelsmakt. Folk har passerat Gotland i sin köpenskap. Tanken att gutarna förmedlat varor från norr till Vistula kan jag inte bevisa, men det är inte ett orimligt antagande, med tanke på att en sådan handel måste ha passerat Gotland, vilket gör att gutarna torde ha känt till den.herulen skrev: Och vilka samtida bevis har du för att götar, smålänningar och de från Öland måste passera Gotland innan de begav sig till nordpolen. Det måste jag ju bara säga att detta påstående har jag aldrig hört talats om förut. Att Gotlands befolkning ofta idkade handel är ju självklart liksom att här också samlades rikedomar. Men att Skandinaverna var tvungna eller att de endast for till Gotland för att handla med kontinentala varor är helt fel. Alltså, runt om i Östersjöregionen finns det ett givande och tagande av influenser. Gotland har haft sin särskilda typ av hantverk som förmedlats till olika områden i Skandinavien och till Baltikum, däremot inte till nordpolen. Vidare har Gotland tagit emot kontinentala varor och förmedlat det vidare. Detta gäller också för andra delar av Skandinavien. Skandinaviskt hantverk har spritts till Gotland och till övriga delar av Östersjöregionen, men liksom gotländskt hantverk har inte heller detta spritts till nordpolen.
Det jag försökt göra här är alltså att förklara goternas särskilda förbindelse med gutarna, som jag anser vara tillräckligt styrkt genom litterära källor, lingvistik och etymologi. Min ståndpunkt bygger således inte på arkeologi, ty det är en alldeles för svårtydbar och otydlig vetenskap. Jag tycker mig emellertid ha visat varför den inte kan användas för att styrka ett götiskt ursprung för goterna. Det är det som är huvudpoängen. Gutarna har språkliga, etymologiska och litterära band till goterna, götarna har det inte.
Ja så skriver Andersson. Det stämmer att båda namnen går tillbaka till gjuta och att de utgår från olika avljud, likväl som de grundar sig på olika vokalstammar. Detta förhållande ger två skilda namn, vilka har varit konstanta och åtskilda genom historien. Huruvida orden har likvärdig betydelse är ovisst. Det vi kan lära oss av detta är att götar inte är samma som goter, men att att gutar är det.herulen skrev: Jag menar att det inte heller är alldeles oväsentligt att båda stamnamnn kan gå tillbaks till verbet gjuta. Och som jag tidigare påpekat så är språkforskarna tämligen överrens om detta. Götar är bildat till det avljudsstadium som föreligger i preteritum singularis, fvn. gaut, fsv. gøt. och goter och gutar till det avljudsstadium som föreligger i preteritum pluralis, fvn. och fsv. gutum.
Jag känner till den förklaringen. För det första författades Getican inte på grekiska och för det andra hade Jordanes kännedom om gotiska. Din tolkning förutsätter att namnet Gaut förmedlats till Jordanes via grekiskan, trots att dess ursprung är gotiskt och att Jordanes hade gotiskt påbrå. Men jag bestrider inte att Gapt är samma som Gaut, jag tror faktiskt att det kan vara så, men som jag visat dig är det en gudom som troligtvis är identisk med Oden. Gaut är stamfader till ett flertal folkslag som inte har med götar att göra. Det bevisar således ingenting. Gaut är en "ansis" vilket är gotiska för as, d v s asagud, men det är inte från honom som goterna har fått sitt namn, lika lite som anglosaxare, vandaler, langobarder m fl tagit sitt namn efter honom, trots att deras kungar också ansåg honom som sin anfader. Gaut är således inte goternas eponym, men väl deras kungars anfader i idévärlden, liksom flera andra germanska folks.herulen skrev: I det samtida grekiska talspråket har πτ blivit φτ och (α)υτ har även det blivit till (α)φτ. Ordet αύτός uttalas således aftόs. Det gotiska ordet *Gaut- skrivs då på grekiska som *gaft, vilket jag då menar inte kan uppfattas som en felskrivning. Jordanes skriver också att denna stamfader inte är en människa i vanlig mening utan en ”semideos, id est Ansis”, dvs. halvgud. Sina stamfäder kallade de just för halvgudar och den förste av dem är då Gapt. Vilken betydelse denna haft kan vi inte tvista om och att han också i gotiska uttalas som gaut har vi precis gått igenom. Därmed är det alldeles uppenbart att om goternas eponym benämns som gaut, vilket också är namnet på götarna, så kan detta inte ignoreras. Detta lika lite som att man kan ignorera att gut och got är likvärdiga ord. Vidare har vi också kindins, en beteckning som känns igen i det götiska ortnamnet Kind. Det är också något man måste beakta när vi talar om goter och göter. Huruvida det är götarnas Kind som givit upphov till goternas kindins eller tvärtom ska vi låta vara osagt. Däremot att förkasta det hela vore såväl metodiskt som ovetenskapligt felaktigt.
Ordet "kind" återfinns i alla germanska språk. Engelskan använder det fortfarande i ord som "kind" och "kindred". Det har med släkt och art att göra. Att det skulle vara särskilt kopplat till götar och goter är struntprat.
* * * * *
Summa summarum. Arkeolgin kan inte bevisa ett nordiskt ursprung för goterna, vare sig för Götalands eller Gotlands räkning. Det vi har som tyder på ett nordiskt ursprung är språkliga likheter, historiska urkunder och litterära källor samt etymologi. Om man tittar närmare på dessa pekar de entydigt ut Gotland såsom goternas ursprungliga hemvist, medan ingenting därvidlag tyder på att de kom från Götaland.
