Jag ska göra ett skolarbete om tempelriddare och korståg. Nu har jag lite frågor som jag hoppas få svar på:
Vilka var de olika riddarordnarna?
Vad använde de för vapen?
Hur många Korståg blev det?
Var hade de olika ordnarna sina fästen och "huvudkvarter"?
Väldigt tacksam för svar eller bra länkar.
//Marqus
Tempelriddare och Korståg
Själv har jag aldrig fått någon vidare kläm på söksystemet men en som är duktig på riddarordnar är skalmanmedlemen "Tyskaordern"
Vad jag kan (säkert inte alldeles korrekt);
Runt 1118 bildades St Johannes riddare, eller Johanniterorden, som en millitär gren av en munkorden som tidigare ägnat sig åt att arbeta med sjuka i Det Heliga landet. Sedan den flyttat till Malta erhöll den namnet Malteserorden varifrån det kända malteserkorset namn härstammar.
Å r 1310 begav sig orden till Rohdos där de återigen drabbade samman med muslimerna vilket antagligen var anledning till att de undslapp Tempelherreordens öde. Makthavarna hade fortfarande användning för Johannitorden i form av dess millitära makt.
Riddare som anslöt sig till Johanniterorden behöll sina krigiska färdigeter men lovade samtidigt att leva som en munk. Han förväntades delta i gudstjänsterna och kunna sin bibel precis som andra munkar vara sin orden trogen, avhålla sig från kvinnor och hjälpa de som var i nöd.
I nutiden är Johannitorden en evangelistisk gren av Malteserorden och stöder sjukvård. Den är verksam även i Sverige
Orden är delad i en protestantisk gren som utgick från Brandenburg och som i dag finns bl.a. i Tyskland, Sverige, Nederländerna, Schweiz, Finland och Ungern. I Storbritannien och samväldet finns Order of St John of Jerusalem som har sitt ursprung i den medeltida orden, dagens order är dock protestantisk och återupplivades år 1834 med kungl. bistånd. Denna order verkar främst inom sjukvården och är mest känd för St. John Ambulance Association.
Den katolska grenen är i dag troligen världens minsta suveräna stat, dess område omfattar bara några fastigheter i Rom. Denna gren av orden är mer känd som Suveräna Militära Malteserorden och verkar också bl.a. inom sjukvård. Ordens ledare är i dag den 78:e stormästaren Fra Andrew Bertie, som har rang av suverän furste
Johanniterriddarna följde samma regler som munkarna i Cistercienserorden.
Heligagravens ordern;
Enligt traditionen skall denna order bildats av Godfrid Boullion den förste kungen av Jerusalem år 1099. Det finns dock inte några historiska belägg för att så var fallet. Vad som dock fanns var en kyrklig order Kanikerna vid Heliga Gravens Kyrka. Visserligen hände det att riddare som p.g.a. ålderdom eller skador inte kunde strida mer sökte sig till Heliga Graven för att där framleva sina sista dagar. De slöt sig dock inte samman till en order.
Dagens order är således av mycket yngre datum och har sitt ursprung i seden att dubba riddare som besökte Heliga graven, en sed som uppstod på 1400-talet. Först 23 juli 1847 fastställde påven Pius IX orden och ställde den under det nyupprättade latinska patriarkatet av Jerusalem, och 24 januari 1868 ställdes orden under direkt påvlig kontroll med patriarken av Jerusalem som styrelseman. Vatikanens officiella tidning Osservatore Romano publicerade 14 mars 1903 beslutet som gjorde Heliga Gravens Order till den femte påvliga orden och den 3 maj 1907 övertog påven stormästarskapet för orden. År 1928 avsade sig dock påven stormästarskapet och orden gjordes om från en påvlig order till en order under påvligt beskydd. År 1949 beslutade påven att en kardinal skulle utses till stormästare för orden, en ordning som fortsatt sedan dess. Dagens stormästare, sedan 1996, är Hans eminens Carlo kardinal Fame. Orden som i dag har ca 18 000 medlemar har som främsta uppgift att understödja de heliga platserna, framför allt i Jerusalem.
St Jakobsorden/Santiagoorden officiellt St Jakob av Svärdets militära orden bildades i slutet av 1100-talet som ett brödraskap med uppgift att beskydda pilgrimer till St Jakobs grav i Santiago de Compostella. Helgonets grav var ett av medeltidens viktigaste pilgrimsmål, besökt bl.a. av Heliga Birgitta och hennes man. Påven Alexander III fastställde orden den 3:e juli 1175 i bullan Benedictus Deus. Den var delad i en militärgren under en mästare och en klerikal del ledd av en prior. Under ordens mästare stod fem storkommendanter (eller Commendador-Mayor) vilka ledde ordens provinser Kastillien, Leon, Montalbán/Aragonien, Portugal och Gascogne. De tre första existerar än i dag, Portugalprovinsen kom att bilda en självständig order och Gascogne (en provins i södra Frankrike) upplöstes. Orden växte i styrka och erhöll förläningar i Frankrike, Italien, Palestina, Kärnten, Ungern och i England. Den var aktiv i kampen mot morerna, men de inbördes striderna mellan iberiska halvöns kristna kungariken delade orden vid flera tillfällen.
Man överlevde dock och kom med tiden allt mer att knytas till det framväxande Spaniens krona. Denna utveckling kulminerar år 1523 då Carlos I/kejsar Karl V gjorde sig till ordens stormästare. Dagens kung av Spanien Juan Carlos är i dag ordens stormästare. Ett annat exempel på ordens anknytning till det spanska kungahuset är att tronföljaren prinsen av Asturien är storkommendant för Kastillien.
Den portugisiska grenen av orden blev officiellt självständig år 1288, dock försökte den spanska grenens stormästare att lång tid försöka hävda sin överhöghet också i Portugal. År 1452 löstes dock tvisten och delningen var slutligen ett faktum. Fr.o.m. år 1551 övertar kungen av Portugal stormästarskapet för orden, som år 1789 görs till en värdslig riddarorden för att efter reformerna 1832-34 omvandlas till en kungl. förtjänstorden. Med orden belönades de som utmärkt sig inom vetenskap, litteratur och konst. Vid införandet av republik i Portugal år 1910 avskaffades orden, men återuppstod igen 1917 eller 1918 som en av republikens förtjänstordnar. Den delas fortfarande ut till de som utmärkt sig inom vetenskap, litteratur eller konst och dess stormästare är Portugals president.
Tyskaordern grundades ca 1190 i det Heliga landet.
Under 1200-talet förlades ordens verksamhet framförallt till östersjöområdet iform av ett effektivt redskap för den tyska expansionen österut.
Högmästarens borg hette Marienburg, nuvarande Malbork i polen.
Efter att ha gått samman med Svärdsriddarorden lade tyska orden under sig stora delar av balticum.
Det rörde sig snarare om kollonisation än om mission och kristnandet av de erövrade områdena skedde ytligt och gick långsamt.
Tyska Orden överlevde det stora nederlaget vid Tannenberg. Orden förlorade dock stora landområden och i fördraget i Thorn år 1466 avträdde man Westpreussen till Polen och orden blev vasaller under den polske kungen. Man stryde Ostpreussen som polskt län och det bestämdes att hälften av ordensriddarna skulle vara polacker. Detta vassalförhållande fortsatte tills år 1526, då hög- och tyskmästaren (vilket var den officiella titeln på ordensstormästare) Albert av Brandenburg övergick till den protestantiska läran och gjorde ordensterritorium till ett världsligt storhertigdöme.
Ordens högkvarter flyttades då till Bad Mergentheim i Baden-Württemberg, där det verkade tills år 1809 då orden upplöstes av Napoleon
År 1834 återupprättades den som en orden för socialt arbete och sjukvård.
Tempelherreorden grundades år 1119 av en fransk riddare vid namn Hugo de Payens för att skydda pilgrimmerna i Det Heliga landet. Orden uppkallades efter platsen, invid den plats där kung Salomons tempel ska ha legat, där dess säte låg.
År 1128 godkände påven ordensregeln med dess löften om kyskhet, fattigdom och kamp mot de otrogna.
Tempelherrarna ogillade förströelser som schack, sjungande och festande. En tempelherre med öknamnet Sir Bröd och vatten tog ordensregeln på sånt allvar att han till och med ska ha fallit av hästen p.g.a utmattning efter sitt fastande.
Orden bestod av adliga riddare, präster och tjänande bröder vilka leddes av en stormästare.
Efter Akkas fall 1291 flyttades ordens centrum till Frankrike, mest p.g.a att den besatt enorma egendomar där. Orden var skattebefriad och direkt underställd påven.
På grund av sina privelegier och rikedom ådrog sig ordern den franske kungen Filip IV:s vrede.
År 1307 krossade han orden i Frankrike. Senare efter att under tortyr ha tvingat fram bekännelser om b.la kätteri och homosexualitet lyckades kungen förmå påve Clemens V att upplösa orden år 1312.
Den sista stormästaren Jaques de Molay brändes på bål.
Orden överlevde dock iform av kristusorden i Portugal samt som ett hemligt brödraskap i många andra länder under de följande århundradena.
Efter denna “tysta period” levde Tempelherreorden ånyo upp, då Filip, hertig av Orleans, blev Stormästare år 1705. Franska revolutionen innebar en tillfällig nedgång, men efter reorganisation år 1804 växte Orden ånyo snabbt. Priorat och ordensavdelningar etablerades under första hälften av århundradet i ett flertal europeiska länder, i USA och andra världsdelar.
Ett påvligt erbjudande om att återkalla Clemens V:s förkastelsedom kunde Orden ej acceptera, då förutsättningen var att Riddarna skulle bekänna sig till den romersk-katolska läran
Frimurarorden gör anspråk på att i sina kapitelgrader besitta tempelherreordens hemligheter, men utan att det har bevisats historiskt.
Mvh
Björn
(Bilden föreställer ovan nämnda riddarordnars sköldar och hur deras klädnad i strid kan ha sett ut. Jag gjorde om bilden för att ha som Avatar här på Skalman för länge sedan och har tyvärr ingen större version kvar
)(Edit; Från höger till vänster på bilden; Heliga Gravensorden - Johannitorden -Tempelherreorden - St: Jakobsorden - Tyskaorden)
Vad jag kan (säkert inte alldeles korrekt);
Runt 1118 bildades St Johannes riddare, eller Johanniterorden, som en millitär gren av en munkorden som tidigare ägnat sig åt att arbeta med sjuka i Det Heliga landet. Sedan den flyttat till Malta erhöll den namnet Malteserorden varifrån det kända malteserkorset namn härstammar.
Å r 1310 begav sig orden till Rohdos där de återigen drabbade samman med muslimerna vilket antagligen var anledning till att de undslapp Tempelherreordens öde. Makthavarna hade fortfarande användning för Johannitorden i form av dess millitära makt.
Riddare som anslöt sig till Johanniterorden behöll sina krigiska färdigeter men lovade samtidigt att leva som en munk. Han förväntades delta i gudstjänsterna och kunna sin bibel precis som andra munkar vara sin orden trogen, avhålla sig från kvinnor och hjälpa de som var i nöd.
I nutiden är Johannitorden en evangelistisk gren av Malteserorden och stöder sjukvård. Den är verksam även i Sverige
Orden är delad i en protestantisk gren som utgick från Brandenburg och som i dag finns bl.a. i Tyskland, Sverige, Nederländerna, Schweiz, Finland och Ungern. I Storbritannien och samväldet finns Order of St John of Jerusalem som har sitt ursprung i den medeltida orden, dagens order är dock protestantisk och återupplivades år 1834 med kungl. bistånd. Denna order verkar främst inom sjukvården och är mest känd för St. John Ambulance Association.
Den katolska grenen är i dag troligen världens minsta suveräna stat, dess område omfattar bara några fastigheter i Rom. Denna gren av orden är mer känd som Suveräna Militära Malteserorden och verkar också bl.a. inom sjukvård. Ordens ledare är i dag den 78:e stormästaren Fra Andrew Bertie, som har rang av suverän furste
Johanniterriddarna följde samma regler som munkarna i Cistercienserorden.
Heligagravens ordern;
Enligt traditionen skall denna order bildats av Godfrid Boullion den förste kungen av Jerusalem år 1099. Det finns dock inte några historiska belägg för att så var fallet. Vad som dock fanns var en kyrklig order Kanikerna vid Heliga Gravens Kyrka. Visserligen hände det att riddare som p.g.a. ålderdom eller skador inte kunde strida mer sökte sig till Heliga Graven för att där framleva sina sista dagar. De slöt sig dock inte samman till en order.
Dagens order är således av mycket yngre datum och har sitt ursprung i seden att dubba riddare som besökte Heliga graven, en sed som uppstod på 1400-talet. Först 23 juli 1847 fastställde påven Pius IX orden och ställde den under det nyupprättade latinska patriarkatet av Jerusalem, och 24 januari 1868 ställdes orden under direkt påvlig kontroll med patriarken av Jerusalem som styrelseman. Vatikanens officiella tidning Osservatore Romano publicerade 14 mars 1903 beslutet som gjorde Heliga Gravens Order till den femte påvliga orden och den 3 maj 1907 övertog påven stormästarskapet för orden. År 1928 avsade sig dock påven stormästarskapet och orden gjordes om från en påvlig order till en order under påvligt beskydd. År 1949 beslutade påven att en kardinal skulle utses till stormästare för orden, en ordning som fortsatt sedan dess. Dagens stormästare, sedan 1996, är Hans eminens Carlo kardinal Fame. Orden som i dag har ca 18 000 medlemar har som främsta uppgift att understödja de heliga platserna, framför allt i Jerusalem.
St Jakobsorden/Santiagoorden officiellt St Jakob av Svärdets militära orden bildades i slutet av 1100-talet som ett brödraskap med uppgift att beskydda pilgrimer till St Jakobs grav i Santiago de Compostella. Helgonets grav var ett av medeltidens viktigaste pilgrimsmål, besökt bl.a. av Heliga Birgitta och hennes man. Påven Alexander III fastställde orden den 3:e juli 1175 i bullan Benedictus Deus. Den var delad i en militärgren under en mästare och en klerikal del ledd av en prior. Under ordens mästare stod fem storkommendanter (eller Commendador-Mayor) vilka ledde ordens provinser Kastillien, Leon, Montalbán/Aragonien, Portugal och Gascogne. De tre första existerar än i dag, Portugalprovinsen kom att bilda en självständig order och Gascogne (en provins i södra Frankrike) upplöstes. Orden växte i styrka och erhöll förläningar i Frankrike, Italien, Palestina, Kärnten, Ungern och i England. Den var aktiv i kampen mot morerna, men de inbördes striderna mellan iberiska halvöns kristna kungariken delade orden vid flera tillfällen.
Man överlevde dock och kom med tiden allt mer att knytas till det framväxande Spaniens krona. Denna utveckling kulminerar år 1523 då Carlos I/kejsar Karl V gjorde sig till ordens stormästare. Dagens kung av Spanien Juan Carlos är i dag ordens stormästare. Ett annat exempel på ordens anknytning till det spanska kungahuset är att tronföljaren prinsen av Asturien är storkommendant för Kastillien.
Den portugisiska grenen av orden blev officiellt självständig år 1288, dock försökte den spanska grenens stormästare att lång tid försöka hävda sin överhöghet också i Portugal. År 1452 löstes dock tvisten och delningen var slutligen ett faktum. Fr.o.m. år 1551 övertar kungen av Portugal stormästarskapet för orden, som år 1789 görs till en värdslig riddarorden för att efter reformerna 1832-34 omvandlas till en kungl. förtjänstorden. Med orden belönades de som utmärkt sig inom vetenskap, litteratur och konst. Vid införandet av republik i Portugal år 1910 avskaffades orden, men återuppstod igen 1917 eller 1918 som en av republikens förtjänstordnar. Den delas fortfarande ut till de som utmärkt sig inom vetenskap, litteratur eller konst och dess stormästare är Portugals president.
Tyskaordern grundades ca 1190 i det Heliga landet.
Under 1200-talet förlades ordens verksamhet framförallt till östersjöområdet iform av ett effektivt redskap för den tyska expansionen österut.
Högmästarens borg hette Marienburg, nuvarande Malbork i polen.
Efter att ha gått samman med Svärdsriddarorden lade tyska orden under sig stora delar av balticum.
Det rörde sig snarare om kollonisation än om mission och kristnandet av de erövrade områdena skedde ytligt och gick långsamt.
Tyska Orden överlevde det stora nederlaget vid Tannenberg. Orden förlorade dock stora landområden och i fördraget i Thorn år 1466 avträdde man Westpreussen till Polen och orden blev vasaller under den polske kungen. Man stryde Ostpreussen som polskt län och det bestämdes att hälften av ordensriddarna skulle vara polacker. Detta vassalförhållande fortsatte tills år 1526, då hög- och tyskmästaren (vilket var den officiella titeln på ordensstormästare) Albert av Brandenburg övergick till den protestantiska läran och gjorde ordensterritorium till ett världsligt storhertigdöme.
Ordens högkvarter flyttades då till Bad Mergentheim i Baden-Württemberg, där det verkade tills år 1809 då orden upplöstes av Napoleon
År 1834 återupprättades den som en orden för socialt arbete och sjukvård.
Tempelherreorden grundades år 1119 av en fransk riddare vid namn Hugo de Payens för att skydda pilgrimmerna i Det Heliga landet. Orden uppkallades efter platsen, invid den plats där kung Salomons tempel ska ha legat, där dess säte låg.
År 1128 godkände påven ordensregeln med dess löften om kyskhet, fattigdom och kamp mot de otrogna.
Tempelherrarna ogillade förströelser som schack, sjungande och festande. En tempelherre med öknamnet Sir Bröd och vatten tog ordensregeln på sånt allvar att han till och med ska ha fallit av hästen p.g.a utmattning efter sitt fastande.
Orden bestod av adliga riddare, präster och tjänande bröder vilka leddes av en stormästare.
Efter Akkas fall 1291 flyttades ordens centrum till Frankrike, mest p.g.a att den besatt enorma egendomar där. Orden var skattebefriad och direkt underställd påven.
På grund av sina privelegier och rikedom ådrog sig ordern den franske kungen Filip IV:s vrede.
År 1307 krossade han orden i Frankrike. Senare efter att under tortyr ha tvingat fram bekännelser om b.la kätteri och homosexualitet lyckades kungen förmå påve Clemens V att upplösa orden år 1312.
Den sista stormästaren Jaques de Molay brändes på bål.
Orden överlevde dock iform av kristusorden i Portugal samt som ett hemligt brödraskap i många andra länder under de följande århundradena.
Efter denna “tysta period” levde Tempelherreorden ånyo upp, då Filip, hertig av Orleans, blev Stormästare år 1705. Franska revolutionen innebar en tillfällig nedgång, men efter reorganisation år 1804 växte Orden ånyo snabbt. Priorat och ordensavdelningar etablerades under första hälften av århundradet i ett flertal europeiska länder, i USA och andra världsdelar.
Ett påvligt erbjudande om att återkalla Clemens V:s förkastelsedom kunde Orden ej acceptera, då förutsättningen var att Riddarna skulle bekänna sig till den romersk-katolska läran
Frimurarorden gör anspråk på att i sina kapitelgrader besitta tempelherreordens hemligheter, men utan att det har bevisats historiskt.
Mvh
Björn
(Bilden föreställer ovan nämnda riddarordnars sköldar och hur deras klädnad i strid kan ha sett ut. Jag gjorde om bilden för att ha som Avatar här på Skalman för länge sedan och har tyvärr ingen större version kvar
)(Edit; Från höger till vänster på bilden; Heliga Gravensorden - Johannitorden -Tempelherreorden - St: Jakobsorden - Tyskaorden)- Bilagor
-
- Riddarordnar.jpg (4.76 KiB) Visad 2451 gånger
Korståg;
Som jag förstått det så startades fem (???) korståg av Påvar sedan förekom det ett antal mindre korståg mot såväl Nordafrika som nordEuropa, det heliga landet osv? Men fem "Påveliga"?
Det första startades lika mycket av politiska orsaker som av religösa. Man ville lugna sittuationen i Europa och lyckades. Europa gick rikare och "lugnare" ur det första korståget. (Jag skrev om det nyligen här på skalman i tråden "Jihad ett svar på kristen aggresion.)
Efter Jerusalems erövrande reste större delen av korsfararna hem igen eftersom de ansåg att de hade nått sitt slutmål. Kvar i Det heliga landet återstod bara en mindre armé som var delad på flera olika städer. Påven Eugenius III kännde till detta och han befarade att Jerusalem skulle gå förlorat åt muslimerna igen. Därför började han att predika för ett andra korståg.
Det andra korståget var ett totalt fiasko pga splittring i styret. (Det leddes av den franske kungen Ludvig VII och den tyske kejsaren Konrad)
Salladin gjorde ner halva den kristna hären utanför Damaskus.
Den 2 oktober 1187 tågar Saladin i triumf in i Jerusalem - han skonar alla som kapitulerat i staden trots påtryckningar att slakta dem så som de kristna gjort då de intog staden. Därefter sätter Salladin sikte på Tyros vart de flesta kristna från Jerusalem flytt - det blir ett misslyckat företag och nyheter om Rickard Lejonhjärtas och Fredrick Barbarossas ankommst i Konstantinopel - det tredje Korstågets ledare. De kristna erövrade Akka, Salladin dog av ålder/sjukdom(?) --- i korta drag.
Sedan startades ett fjärde korståg för att beskydda Akka, men det slutar med att korsfararna istället plundrar Akka, staden de skulle ha beskyddat.
Det femte korståget vet jag ingenting om ärligt talat men det var ju inte framgångsrikt. De kristna lämnade den muslimska regionen eller assimilerades i den samtidigt som makthavarna i Europa inte längre såg någon vinst i krig om det heliga landet (- sedan hade man nog en hel del nya kunskaper att svälja efter de första korstågen) och försvaret ebbade långsamt ut och muslimerna återerövrade vad korstågen vunnit. Efter hundra års närvaro hade de kristna förlorat alla de heliga platserna.
Mvh
Björn
Ps. Ovanstående stämmer antagligen inte heller alldeles med sanningen(?) men det är så jag förstått och kommer ihåg vad jag läst/hört.
Som jag förstått det så startades fem (???) korståg av Påvar sedan förekom det ett antal mindre korståg mot såväl Nordafrika som nordEuropa, det heliga landet osv? Men fem "Påveliga"?
Det första startades lika mycket av politiska orsaker som av religösa. Man ville lugna sittuationen i Europa och lyckades. Europa gick rikare och "lugnare" ur det första korståget. (Jag skrev om det nyligen här på skalman i tråden "Jihad ett svar på kristen aggresion.)
Efter Jerusalems erövrande reste större delen av korsfararna hem igen eftersom de ansåg att de hade nått sitt slutmål. Kvar i Det heliga landet återstod bara en mindre armé som var delad på flera olika städer. Påven Eugenius III kännde till detta och han befarade att Jerusalem skulle gå förlorat åt muslimerna igen. Därför började han att predika för ett andra korståg.
Det andra korståget var ett totalt fiasko pga splittring i styret. (Det leddes av den franske kungen Ludvig VII och den tyske kejsaren Konrad)
Salladin gjorde ner halva den kristna hären utanför Damaskus.
Den 2 oktober 1187 tågar Saladin i triumf in i Jerusalem - han skonar alla som kapitulerat i staden trots påtryckningar att slakta dem så som de kristna gjort då de intog staden. Därefter sätter Salladin sikte på Tyros vart de flesta kristna från Jerusalem flytt - det blir ett misslyckat företag och nyheter om Rickard Lejonhjärtas och Fredrick Barbarossas ankommst i Konstantinopel - det tredje Korstågets ledare. De kristna erövrade Akka, Salladin dog av ålder/sjukdom(?) --- i korta drag.
Sedan startades ett fjärde korståg för att beskydda Akka, men det slutar med att korsfararna istället plundrar Akka, staden de skulle ha beskyddat.
Det femte korståget vet jag ingenting om ärligt talat men det var ju inte framgångsrikt. De kristna lämnade den muslimska regionen eller assimilerades i den samtidigt som makthavarna i Europa inte längre såg någon vinst i krig om det heliga landet (- sedan hade man nog en hel del nya kunskaper att svälja efter de första korstågen) och försvaret ebbade långsamt ut och muslimerna återerövrade vad korstågen vunnit. Efter hundra års närvaro hade de kristna förlorat alla de heliga platserna.
Mvh
Björn
Ps. Ovanstående stämmer antagligen inte heller alldeles med sanningen(?) men det är så jag förstått och kommer ihåg vad jag läst/hört.
Varifrån fick du din information om Korståg? kan gå en kurs ?
Tempelherreorden.org är en bra hemsida samt http://wadbring.com/historia/index.htm
Tempelherreorden.org är en bra hemsida samt http://wadbring.com/historia/index.htm
-
neowyn2003
- Medlem
- Inlägg: 24
- Blev medlem: 26 juli 2005, 16:07
- Ort: stockholm
bra länk
Det här tycker jag är en bra länk om man vill veta mer om korstågen
http://www.fordham.edu/halsall/sbook1k.html
http://www.fordham.edu/halsall/sbook1k.html
-
pandersson2
- Medlem
- Inlägg: 3109
- Blev medlem: 28 maj 2005, 08:34
- Ort: Södermanland
Tyska Orden.
Korrekta namn "Hospitale Sancte Marie Theutonicorum Jerosolimitanum" eller "Der Orden des Duschen Huses". Grundades av tyskar som anlände till Akona 1190. Orden var delad i en militär och en sjukvårdande del. Orden hade verksamhet i Armenien, Sicilien, Tyskland, Österrike, Preussen, Livland och Spanien på 1200-talet. Huvudsäte var Starkenberg vid Akona fram till stadens fall 1291, Venedig 1291-1309, och därefter Marienburg i Preussen. Tyvärr minns jag inte när Marienburg erövrades av Polen eller vad som skedde därefter.
Svärdsriddarorden.
Grundades 1202 för att skydda det 1201 grundade tyska Riga och sprida kristendom i Livland. Kallades för "Frates milice Christi", "gotes rittere", "brudere von dem dutschen hus", "swertbrudere". Jag tror ej att deras korrekta namn är känt. 1230 började orden föra förhandlingar om att upptagas av Tyska orden. vilket även skedde året efter nederlaget vid Saule 1236.
Korrekta namn "Hospitale Sancte Marie Theutonicorum Jerosolimitanum" eller "Der Orden des Duschen Huses". Grundades av tyskar som anlände till Akona 1190. Orden var delad i en militär och en sjukvårdande del. Orden hade verksamhet i Armenien, Sicilien, Tyskland, Österrike, Preussen, Livland och Spanien på 1200-talet. Huvudsäte var Starkenberg vid Akona fram till stadens fall 1291, Venedig 1291-1309, och därefter Marienburg i Preussen. Tyvärr minns jag inte när Marienburg erövrades av Polen eller vad som skedde därefter.
Svärdsriddarorden.
Grundades 1202 för att skydda det 1201 grundade tyska Riga och sprida kristendom i Livland. Kallades för "Frates milice Christi", "gotes rittere", "brudere von dem dutschen hus", "swertbrudere". Jag tror ej att deras korrekta namn är känt. 1230 började orden föra förhandlingar om att upptagas av Tyska orden. vilket även skedde året efter nederlaget vid Saule 1236.