Sverige en stormakt-hur?
Altså.. Reduktionen gjorde precis tvärtom, minskade adelns makt..Patrik skrev:Sverige finansierade mycket genom dels stora lån hos både den lokala adeln och utländska intressenter, det var också delvis denna lånekarusell som gjorde att Sverige i princip var tvungen att befinna sig i ständiga krig.
Under de få omgångar då Sverige befann sig i fred, hade också Sverige finansiella problem, vilket ledde till t.ex. adelns stärkta makt under drottning Kristina och reduktionerna under Karl X:s regeringstid.
Lånen gavs dels mot löfte om del i krigsbytet - dels erhålla procentandelar av exportinkomsterna från t.ex. järnexporten eller tullavgifter längs de floder i Tyskland som Sverige kontrollerade.
Under 30-åriga kriget erhöll Sverige dessutom subsidier från Frankrike.
Översättning
En Tysk kamrat översatte texten, han var väl bekant med sången:
The Swedish arrived
took everything they can
crashed the windows
took the lead with them
made bullets out of it
and killed all farmers with them
The Swedish arrived
took everything they can
crashed the windows
took the lead with them
made bullets out of it
and killed all farmers with them
Läs meningen en gång till, så förstår du nog vad Patrik skriver:-vils- skrev:Altså.. Reduktionen gjorde precis tvärtom, minskade adelns makt..Patrik skrev:Under de få omgångar då Sverige befann sig i fred, hade också Sverige finansiella problem, vilket ledde till t.ex. adelns stärkta makt under drottning Kristina och reduktionerna under Karl X:s regeringstid.
... vilket ledde till t.ex.
1) adelns stärkta makt under drottning Kristina och
2) reduktionerna under Karl X:s regeringstid.
-
- Provmedlem
- Inlägg: 1
- Blev medlem: 26 mars 2002, 17:22
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Vikten av indelta soldater?
Sveriges fördelar var ju andra än vad övriga stater hade i krigstid. Indelningsverket som inrättades under Karl XI om jag inte minns fel borde ju ha gjort krigen billiga. I varje fall om man jämför med andra stater som i större utsträckning hyrde legoknektar.
Vidare har ju flera nämnt Franska subsidier som en viktig faktor..vilket jag håller med om.
JAg kan ha fel
robert
Vidare har ju flera nämnt Franska subsidier som en viktig faktor..vilket jag håller med om.
JAg kan ha fel
robert
Re: Vikten av indelta soldater?
Jag skulle säga att krigen blev mindre dyra, krig är aldrig billigt, i synnerhet inte för den svenska stormakten!Robert_Kropotkin skrev:Sveriges fördelar var ju andra än vad övriga stater hade i krigstid. Indelningsverket som inrättades under Karl XI om jag inte minns fel borde ju ha gjort krigen billiga. I varje fall om man jämför med andra stater som i större utsträckning hyrde legoknektar.
Vidare har ju flera nämnt Franska subsidier som en viktig faktor..vilket jag håller med om.
JAg kan ha fel
robert
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
mindre dyra krig
Tack för din rättelse Petter, givetvis var inget krig billigt, så mindre dyra torde vara rätt ord
Apropå indelningsverket så reducerade man kostnaderna . Sedan så har det nog i rikssverige funnits en underdådighet gentimot kungen och staten som gjorde att man kunde utnyttjas , tex i "Svenska knektar" så skriver Lars eriksson att smålänningarna frågade om de kunde skicka mer folk än de som redan var indelta .
Har någon av er föresten varit i skottland och kollat på slott. Där finns mycket svensk historia . Skottarna grundar sin nationella hållning på att de kunde bli starka gentemot england på att de var med svenskarna i 30-åriga kriget , och fick lära sig hur man slogs och byggde fästningar . Finns tom en bok som är på militärmuseets främsta folder som vissar skottarna hur man skall slåss efter svensk modell. Nu blev jag visst lite långrandig
Har någon av er föresten varit i skottland och kollat på slott. Där finns mycket svensk historia . Skottarna grundar sin nationella hållning på att de kunde bli starka gentemot england på att de var med svenskarna i 30-åriga kriget , och fick lära sig hur man slogs och byggde fästningar . Finns tom en bok som är på militärmuseets främsta folder som vissar skottarna hur man skall slåss efter svensk modell. Nu blev jag visst lite långrandig
Sverige under stormakten
Under 1980-talet grävde jag fram lite data som bakgrund till Dals lokalhistoria. Vid Kristinas tillträde var statsbudgeten 700 000 rdr och från provinserna flöt in 2 miljoner riksdaler. Statsbudgeten räckte inte ens till hovstaten
.
Magnus Gabriel de la Gardie utmålas ofta som drottning Kristinas speciella gunstling. Men tidigare antyddes att släkten de la Gardie sedan länge var kungahusets speciella stöd. Exempelvis den för Dal aktuella Jakob Pontusson de la Gardie försträckte kronan med 140 000 rdr under åren 1615 – 24. Det motsvarar i storleksordningen runt ¼ årlig statsbudget vid den tiden. Jakob fick senare arrendet av bland andra Kexholms, Nöteborgs, Kegels län osv.
.
Därtill första tjing på köp av ett otal frälsefastigheter såsom exempelvis i Finland för 65 000 rdr 1624 – 52. För Dal aktuellt fick han köpa Läckö slott och fick Lidköping och en del härader i ränta. Läckö gick till Beata de la Gardie gift med fältherren Lennart "Blixten" Torstensson. När han tvingades avsäga sig jobbet på fältet fick han en krigsrådslön på 10 000 rdr om året. Efter hans död satt hans änka Beata på Läckö och räntan av Dal fram till reduktionen. Det var inte Magnus Gabriel som hade Läckö utan syster Beata.
.
Det är inte så märkligt att Magnus fick ett så stort inflytande eftersom han var gift med en kungadotter. Å andra sidan fanns det förstås fog för kritiken. Magnus kom upp i en fabulös årsinkomst av 250 000 rdr dvs. 10 000 normala bondlöner innan reduktionen 1681. I nutida silvervärde 3 miljoner men i penningvärde i miljardklassen.
.
Andra inom högadeln pantsatte släktklenoderna för att delta i finansieringen och fick möjligheten att få förläningar. En annan släkt var Flemmings som hade mycket egna ägor i Finland och rustade 400 ryttare. Det var höga herrar där exempelvis en i Stockholm utrymde hela Huddinge för att bygga ett herresäte med egna ägor runt. Hans motsats var Per Brahe som hade ägor och förläningar överallt bl.a. Kajani län och norra karelen. Men han utvecklade och byggde skolor och annat. Det var inte ovanligt att antalet bönder fördubblades i hans förläningar.
.
Här på Dal ägde högadliga Stakeätten nästan all herresäten och andra grenen ägde det mesta av de adliga gårdarna på Kinnekulle. Högadeln fick förläningar i lön och ränta. Medan den lägre adeln hade lön och förmånen att i fredstid få de statliga tjänsterna ute i landet. För att hovet och dess olika tjänstemän skulle kunna leva ståndsmässigt låg deras löner skyhögt över böndernas inkomst. Att leva på köpefot var dyrt. För bonde plus mora och barns inkomst på i snitt 50 rdr. En kammarherre tjänade 1500 rdr och överkammarherren 5000 rdr eller i klass med regementschefer. De stora inkomsterna var reserverade för högadeln. Hur skulle slott och herresäten ha kunnat byggas om inte de tagits ur folkets ryggar. Flärd kostar fläsk.
.
Det är svåröverskådligt att få ett grepp om det offentligas finanserna. Men det blev nog inte över så mycket direkta inkomster på en befolkning om 1,2 miljoner runt 1650. Det fantastiska är att trots krig och umbärande tredubblades Dals befolkning under 1600-talet. Inkomsterna kom från utlandet och från exporten som exempelvis 1637 63% var järn, stål, koppar, mässing. Andelen varierade mellan åren och exempelvis 1724 stod dessa för 80% … se E. Hecksher.
.
Sverige blev världsledande i produktionen av tackjärn exempelvis. År 1740 stod Sverige för 41 % av världsproduktionen. Detta trappades sen ned med konkurrensen. Men i just innan andra världskrigets början levererade Sverige det mesta av malmen till de tyska kanonerna.
Ha det catshaman
.
Magnus Gabriel de la Gardie utmålas ofta som drottning Kristinas speciella gunstling. Men tidigare antyddes att släkten de la Gardie sedan länge var kungahusets speciella stöd. Exempelvis den för Dal aktuella Jakob Pontusson de la Gardie försträckte kronan med 140 000 rdr under åren 1615 – 24. Det motsvarar i storleksordningen runt ¼ årlig statsbudget vid den tiden. Jakob fick senare arrendet av bland andra Kexholms, Nöteborgs, Kegels län osv.
.
Därtill första tjing på köp av ett otal frälsefastigheter såsom exempelvis i Finland för 65 000 rdr 1624 – 52. För Dal aktuellt fick han köpa Läckö slott och fick Lidköping och en del härader i ränta. Läckö gick till Beata de la Gardie gift med fältherren Lennart "Blixten" Torstensson. När han tvingades avsäga sig jobbet på fältet fick han en krigsrådslön på 10 000 rdr om året. Efter hans död satt hans änka Beata på Läckö och räntan av Dal fram till reduktionen. Det var inte Magnus Gabriel som hade Läckö utan syster Beata.
.
Det är inte så märkligt att Magnus fick ett så stort inflytande eftersom han var gift med en kungadotter. Å andra sidan fanns det förstås fog för kritiken. Magnus kom upp i en fabulös årsinkomst av 250 000 rdr dvs. 10 000 normala bondlöner innan reduktionen 1681. I nutida silvervärde 3 miljoner men i penningvärde i miljardklassen.
.
Andra inom högadeln pantsatte släktklenoderna för att delta i finansieringen och fick möjligheten att få förläningar. En annan släkt var Flemmings som hade mycket egna ägor i Finland och rustade 400 ryttare. Det var höga herrar där exempelvis en i Stockholm utrymde hela Huddinge för att bygga ett herresäte med egna ägor runt. Hans motsats var Per Brahe som hade ägor och förläningar överallt bl.a. Kajani län och norra karelen. Men han utvecklade och byggde skolor och annat. Det var inte ovanligt att antalet bönder fördubblades i hans förläningar.
.
Här på Dal ägde högadliga Stakeätten nästan all herresäten och andra grenen ägde det mesta av de adliga gårdarna på Kinnekulle. Högadeln fick förläningar i lön och ränta. Medan den lägre adeln hade lön och förmånen att i fredstid få de statliga tjänsterna ute i landet. För att hovet och dess olika tjänstemän skulle kunna leva ståndsmässigt låg deras löner skyhögt över böndernas inkomst. Att leva på köpefot var dyrt. För bonde plus mora och barns inkomst på i snitt 50 rdr. En kammarherre tjänade 1500 rdr och överkammarherren 5000 rdr eller i klass med regementschefer. De stora inkomsterna var reserverade för högadeln. Hur skulle slott och herresäten ha kunnat byggas om inte de tagits ur folkets ryggar. Flärd kostar fläsk.
.
Det är svåröverskådligt att få ett grepp om det offentligas finanserna. Men det blev nog inte över så mycket direkta inkomster på en befolkning om 1,2 miljoner runt 1650. Det fantastiska är att trots krig och umbärande tredubblades Dals befolkning under 1600-talet. Inkomsterna kom från utlandet och från exporten som exempelvis 1637 63% var järn, stål, koppar, mässing. Andelen varierade mellan åren och exempelvis 1724 stod dessa för 80% … se E. Hecksher.
.
Sverige blev världsledande i produktionen av tackjärn exempelvis. År 1740 stod Sverige för 41 % av världsproduktionen. Detta trappades sen ned med konkurrensen. Men i just innan andra världskrigets början levererade Sverige det mesta av malmen till de tyska kanonerna.
Ha det catshaman