Karolinska armen i 3D

[Hans]

Tack för förklaringen. Jag hade bara en vag aning om ursprunget.

MVH

Hans

[Markus Holst]

I lumpen bar jag tidvis ringkrage. Det fanns en uppgift som hette dagbefäl, kan väl snarast jämföras med klassens ordningsman. Uppgiften alternerade veckovis mellan oss på kompaniet. Den som var dagbefäl bar en rinkrage. Den kallades för skruven av anledningar ingen minns och hängde i en lång kedja så den dinglade ungefär vid naveln. Vad jag minns så hade vi på oss skruven vid morgonens uppställning, inte annars.

Den var mycket enkelt dekorerad. Om jag minns rätt så hade den trängdes tecken och ett kompanimärke, inget mer.

[AntonKlanton]

Hej Örjan!

Vad roligt att du hittade hit, och stort tack för kommentaren!
Din hemsida har faktiskt varit en av mina största inspirationskällor i det här projektet, så det betyder mycket att du tog dig tid att titta in och ge feedback.

Du har helt rätt angående fanan – jag tänkte faktiskt inte på att jag hade satt dit fel modell. Jag insåg inte att det fanns olika modeller beroende på tid, så det var helt enkelt en miss från min sida. Jag håller just nu på att bygga upp ett helt regemente i både ståndsordning och chargeringsordning, och kommer även att uppdatera kompaniuppställningen med rätt fana och uniformer från tiden runt år 1700.

Tack igen för att du påpekade det – det är precis den typen av historisk noggrannhet jag vill uppnå med projektet!

[Örjan]

Det är kul för mig också att upptäcka folk som använder sig av mina sidor. Det blir onekligen så när man har specialiserat sig i ett väldigt smalt ämne.

Någon gång ska jag skriva en fördjupningsartikel om Hälsinge regemente och jag har gjort några förberedelser för detta som samlar virtuellt damm i min hårddisk. Närmare bestämt en karta över regementets indelning och en historik över dess fanor:

Halsinge.jpg

modellritningar.jpg

Hälsinges första m/1686-fanor tillverkades i intarsia av Hans Liebenberg år 1700. Dessa kvitterades ut av regementschefen den 26 september och bör därför ha använts i slaget vid Narva den 20 november. De förlorades emellertid till ryssarna vid Mitau 1705. En ny uppsättning tillverkades i Riga 1706. Enligt räkenskaperna bestod den av åtta kompanifanor, någon livfana nämns inte. En sådan nämns dock i tre av de ryska trofébeskrivningarna från slaget vid Poltava. I dessa anges bland annat att livfanan i det övre inre hörnet hade en vildbock på en "planet" (= glob, runt fält). Den mest detaljerade av de tre ryska beskrivningarna nämner även en likadan "planet" i det nedre hörnet och det kan mycket väl ha varit likadant i de yttre hörnen, men där och på nedersidan var fanan sönderriven. De fanor som tillverkades i Baltikum följde inte m/1686 så noga och de lade ofta till extra symboler på duken. Av sviten från 1706 förlorades fyra kompanifanor i slaget vid Ljesna medan en livfana och fyra kompanifanor ska ha tagits i slaget vid Poltava (då hälsingarna ingick i Dalregementets bataljoner). Summan på nio fanor är egendomlig, men kanske kan ett missförstånd ha ägt rum år 1706 som ledde till att åtta kompanifanor tillverkades men ingen livfana och att en sådan anskaffades först vid ett senare tillfälle. Inga fanor från 1700 eller 1706 års sviter är bevarade och troligen förstördes de allihopa när Kreml brann ned 1737.

Livfana.jpg

Vid återuppsättningen av den svenska armén 1709-1710 fick Daniel Stawert och Johan Wikman uppdraget att måla fanorna. Arbetsfördelningen mellan dem är inte känd, men åtminstone Hälsinges livfana var målad av Wikman eftersom kronorna har röda konturer som var karakteristiskt för just honom. Denna fansvit blev hur som helst inte långlivad eftersom kapitulationen i Tönningen 1713 innebar att ryssarna återigen erövrade Hälsinges fanor. Även danskarna och kanske också sachsarna fick en andel av bytet. Endast en livfana och en kompanifana som förvaras i Köpenhamn är dock bevarade av denna svit.

fanor.jpg

När Hälsinge regementet skulle återuppsättas för andra gången 1713 rådde det stor brist på pengar till nya fanor. Antalet fanor per regemente sänktes därför från åtta till fyra och det dröjde tills 1715 innan Hälsinge fick nya fanor (tillverkade av Johan Wikman). Antalet fanor utökades dock när Hälsinge tre- och femmänningsbataljon upplöstes 1719 varefter både manskap och fanor överfördes till Hälsinge regemente.

Tre- och femmännningsbataljonen som även inkluderade fyrmänningar från Jämtland hade sedan 1711 haft fem ljusblå kompanifanor med Karl XI:s spegelmonogram som motiv och en vit livfana med riksvapnet som motiv. En tilltänkt utökning till tio kompanier resulterade i att ytterligare fyra kompanifanor tillverkades 1712. Samtliga fanor målades av Johan Wikman. Utökningen av regementet misslyckades dock och fyra kompanifanor lämnades tillbaka 1714. Men 1718 lämnades troligen två av dessa fanor återigen ut till bataljonen som hade fått nytt manskap. När bataljonen upplöstes 1719 överfördes manskapet till både Hälsinge och Jämtlands regementen.

En komplett uppsättning m/1686-fanor fick Hälsinge vänta på ända tills 1730 då Johan Wikman tillverkade åtta fanor som sannolikt levererades före årsskiftet. Kvaliteten på taftet som dukarna var gjord av var dessvärre mycket dålig och redan i mars 1731 klagade regementschefen att de nya fanorna var "sönder till taftet". Fanorna bör ha blivit kasserade senast vid generalmönstringen 1736 men det dröjde till hösten 1739 innan en ny svit tillverkades av Tobias Leij den äldre.
Den nya sviten som delades ut 1739 bestod bara av fyra fanor. Detta berodde på ett kungligt besluta från 1731 om att endast två fanor per bataljon skulle hädanefter beställas vid nyanskaffning. Även tillverkningstekniken hade förändrats så att fanorna nu var broderade. Detta innebar att motiven på fanorna krymptes eftersom dukarna annars skulle bli för tunga. Dessa fanor var i bruk till 1759 men inga av dem är bevarade. Inte heller sviten från 1730 är bevarad, möjligen med undantag av ett fragment.

fanor2.jpg

Tobias Leij den äldres svit från 1739 ersattes 1759 av en svit tillverkad av hans son Tobias Laij den yngre. Dessa var i bruk ända till 1813 och endast en livfana och en kompanifana har blivit bevarade, och det i ett mycket slitet skick (se bilderna ovan). Modellritningarna till denna svit är dock bevarade och ger en bättre uppfattning om hur de såg ut (se bild på kompanifanan nedan och bild på livfanan på denna länk)



De sista fanor för Hälsinge regemente som tillverkades under 1700-talet var avsedda för dess vargeringsbataljon. Denna sattes upp genom att regementets rotar parades ihop i grupper av två för att sätta upp ytterligare en soldat. Under stora nordiska kriget skulle en sådan bataljon ha kallats för tvåmänningsbataljon. Vargeringsbataljonen mobiliserades 1790 och fick två fanor. En av dem är bevarad och är helt vit med en sköld i mitten som har samma utseende som Hälsinges m/1766-fana. Denna fana kan ha varit avsedd att vara en livfana och i så fall bör den andra fanan ha varit fyrstyckad i svart och vitt, helt i enlighet med m/1766. Dessa två fanor donerades 1793 till Hälsinge regemente som då kunde ersätta två av sina äldre m/1686-fanor. 1813 fick regementet emellertid en ny komplett uppsättning m/1766-fanor.


Kompanifana som var i bruk 1813-1820

[AntonKlanton]

Hej Örjan!

Stort tack för all information, och särskilt för kartan över Hälsingland med alla kompanier! Jag har faktiskt inte tidigare hittat någon karta som så tydligt visar hur många rotar som fanns i varje område och stad – och dessutom inkluderar båtsmanskompanierna – så det uppskattar jag verkligen.

Tack också för all den extra informationen om fanorna, det var otroligt intressant att läsa och gav mycket mer sammanhang än vad jag haft innan.

Jag är nästan klar med de lite större projekten nu, som den uppdaterade modellen av kompaniordningen och chargeringsordningen med de rätta fanorna, men tyvärr är jag inte hemma just nu och har inte datorn med mig. Så det kan dröja till måndag eller tisdag nästa vecka innan jag kan lägga upp lite bilder på det.

[AntonKlanton]

Hej!

Jag tänkte bara lägga upp lite bilder på det jag har jobbat på hittills — en 3D-rendering av en karolinsk bataljon i chargerings-ordning.

Här är en liten förklaring med information från Reglementet för infanteriet 1701, skriven av Fredrik Lundkvist.

Sid. 9

"...Alla Capitener, Lieutenanter, Fältwablar, yngsta Sergeanter, Furier och Rustmästare föllia då musqueterarne; men Fändrikarne / de äldsta Sergeanterne, och Förarne föllia med piqvenerarne: de äldsta Fändrikarne gå med half piqvar och bli wid sine compagnier, de yngste när Compagnierne hafwa strax sine fanor med sig/ bära fanorne och sluta sig mit för fronten..."

Sid. 115

"IV. Capitlet. Om Chargerande.

När som en Batallion skall chargera indelas Officerarne på divisionerne hwar wid sit Compagnie till halfwa fiärendels Leder / en eller mehr wid hwar division, och gå i främsta Ledet på wänstra Handen om deras division, till at så mycket wigare kunna commendare och winka med Wårian. Då indelas jämwäl Under Officerarne till hwar division, hwilka altid böre bli bak effter, så länge ÖfwerOfficerarne äre framför; börandes och så några ÖfwerOfficerare efter förnödenheten indelas bakom Batallion, hwilka så wäl som UnderOfficerarne noga tillsee / at Soldaterne sig ej undansmyga / at de hålla Lederne slutna när de skole gie fyr / och sedan fort ladda."

Sid. 110

"4. Artikuln. Om march Ordning för et Regemente

1. Alle Regementer defiliera genom 3 Hufwud divitioner, genom halfwa Leder af hwar hufwud-division, och således uti 6 divitioner, eller i 12 divitioner genom fiärendels Leder / eller genom halfwa fiärendels Leder i 24 divitioner..."

Regemente är 1200 man delat på 24 är 50 så alltså måste en halv fjärde del leder vara 50 man. I bilagorna finns det en bild på min tolkning på hur en divition med divition chef. Säg järna till om jag har tänkt helt fel.

Sid. 122

"12. Sluteligen bör och så observeras, at när en Batallion marcherar i fält emot Fienden / böre 8. Granadierer, med Bajonetter på Musqveterne, gå fram för den commendrerande Officeraren i twå Leder; och när träffningen med Fienden angår / marchera de på bägge sidor om honom / och det så wäl för Fanornes säkerhet skull / som på det de måge kunna göra sit bästa till at då och då skiuta på Fiendens Officerare, conserverandes utom des deras Eld till dess man med Piqwarne kommer at bryta in; Men Fanorne träda in uti halfwa Rotan när man går på Fienden löst / och alt Spelet blife då bakom Batallion."



Förklaring av färger:

Två kvadrater runt en soldat visar att det är den äldre av de två i sin befattning.

Färgkod:

Blå = Kapten

Orange = Fänrik

Röd = Löjtnant

Grön = Fältväbel

Vit = Sergeant

Ljusgrön = Förare

Lila = Furir

Mörklila = Rustmästare

Vad jag jobbar på nu:

Just nu har granatjärerna samma uniform som musketörerna, så jag håller på att ta fram nya modeller för dem.

Jag arbetar också på uniformer och instrument för spelet, men jag har ännu inte hittat någon tydlig information om hur just spelets uniformer såg ut för just Hälsinge regemente. Om någon här vet något om det vore det väldigt uppskattat!

Officerare ska ha stövlar lik de vad kavalariet har.

Sedan ska jag börja arbeta med animeringar och rökeffekter, men jag kommer lägga upp mer om det längre fram.

Om jag har gjort något fel eller om det är något som ni tycker jag ska ändra på så säg järna till

[Markus Holst]

Hur kan Horn ha varit kaptenlöjtnant och generalmajor samtidigt?

[Örjan]

Hur kan Horn ha varit kaptenlöjtnant och generalmajor samtidigt?

Han var sekundchef över Drabantkåren med titeln kaptenlöjtnant, men med samma rang som en generalmajor.
Den nominelle chefen över Drabantkåren, "kaptenen", var Karl XII som hade samma rang som en kung.

Drabantkårens löjtnanter hade samma rang som en överste och de meniga drabanterna var alla officerare med rang av kapten/ryttmästare.

[Örjan]

Om jag har gjort något fel eller om det är något som ni tycker jag ska ändra på så säg järna till

Om, jag tolkar din uppställning rätt så är 4 sergeanter framför bataljonen och det verkar underligt. Som jag förstår reglementet så är det rätt flexibelt och om det råder brist på officerare kan underofficerare ställa sig framför bataljonen och leda manskapet. Men din bataljon är fulltalig (med fördubblingsbefäl) och då är sannolikheten större att en del officerare står bakom bataljonen för att hjälpa underofficerarna att bevaka manskapet.

Dessutom bör livbataljonen bara ha sex kaptener (2 ordinarie och 4 fördubblingskaptener) eftersom översten och majoren var kompanichefer. Jag skulle också tro att kaptenerna var mer utspridda längs fronten så att de kunde leda varsin sektion av den. Se till exempel den nedanstående uppställningen som är baserad på den fredstida organisationen utan fördubblingsbefäl.

Bataljon.jpg

Jag har för mig att jag har sett en uppställning där fyra fänrikar och fyra förare är samlade i mitten av bataljonen mellan andra och tredje ledet. Men jag har inte lyckats lokalisera var jag har sett den så jag vet inte hur tillförlitlig den är. Klart är dock att de fänrikar som bar fanor hade en förare nära till hands som skulle vara redo att ta över fanan ifall fänriken stupade (om nu inte fördubblingsfänrikarna hade tagit över den rollen).

[Smalandsman]

En petitess som jag inte vet har någon direkt inverkan på ditt intressanta arbete här:
med "granatjärerna" menar du grenadjärerna, antar jag?

[Örjan]

Angående grenadjärer så hade Hälsinge sannolikt inga grenadjärmössor. Den enda skillnaden mellan en grenadjär och musketerare var därmed att den förstnämnde hade en granatväska. Jag har en sammanställning av all regementsspecif information om grenadjärer på denna sida.

Några upplysningar om Hälsinges trumslagaruniformer finns inte så vitt jag vet. Anders Larsson har i sin bok en bild på en trumma från Karl XII:s tid som är upphittad i Hälsingland. Men det är inte säkert att den tillhörde Hälsinge regemente utan den kan mycket väl ha tillhört Hälsinge tre- och femmänningsbataljon. Det var vanligt att trummor hade samma motiv som fanan.

Den enda avbildningen av trumslagare i nära anslutning till denna tidsperiod är Nylands trumslagare från 1696. Men dessa har äldre uniformer som troligen liknar dem som bars under skånska kriget. På bilden nedan jämför jag dem med en bevarad hovdräkt från 1670-talet:

[AntonKlanton]

Hej igen!
Förlåt att det tagit lite tid för mig att svara. Du har helt rätt, Örjan — just nu har jag placerat ut en officer per korpralskap, vilket i efterhand känns ganska orimligt. Reglementet säger ju att "en eller mer vid varje division", så det är fullt möjligt att en division bara leddes av en enda officer. Det skulle då lämna utrymme för att vissa officerare stod bakom bataljonen för att övervaka leden, precis som du nämner.

Exakt vilka över- och underofficerare som stod var är tyvärr inte helt klart, och det verkar också ha varit ganska flexibelt som du säger med vilka divisioner som leddes av en eller två officerare. Men din tolkning låter mycket rimlig. Jag hade faktiskt också glömt bort att översten och majoren själva var kompanichefer, så tack för påminnelsen!

I min modell tänkte jag inte så mycket på officerarnas placering, just eftersom reglementet inte beskriver det i detalj. Men det är väldigt troligt, som du säger, att kaptenerna var mer utspridda längs fronten för att kunna leda sina respektive sektioner.

När det gäller trumslagare och pipare finns det ju otroligt många olika versioner och modeller av uniformer. Men utifrån det jag kunnat hitta verkar det vanligaste vara gul rock med blå uppslag och vit mundering, så tills jag hittar något mer konkret om Hälsinge regemente kommer jag nog hålla mig till den versionen.

Och jag måste bara säga — jag har läst din artikel om hovdräkter på Karolinerbloggen (och många av de tidigare du skrivit också), och de är verkligen otroligt intressanta!
Tack också, Smålandsman, för rättelsen — jag lovar, det är varken första eller sista gången jag råkar stava fel på något sådan där.

[Örjan]

När det gäller trumslagare och pipare finns det ju otroligt många olika versioner och modeller av uniformer. Men utifrån det jag kunnat hitta verkar det vanligaste vara gul rock med blå uppslag och vit mundering, så tills jag hittar något mer konkret om Hälsinge regemente kommer jag nog hålla mig till den versionen.

Nej, samma blå färg som manskapets rock var standard i den karolinska armén. Se nedanstående sammanställning av all information om de indelta regementenas trumslagaruniformer från Höglunds bok. För värvade regementen finns det inte ett enda exempel på gula rockar och för männingsförbanden förekommer det bara i två fall: Smålands tremänningar år 1718 (de hade blå rockar 1704) och Smålands femmänningar 1710 (de hade blå 1708).

Endast fyra exempel på gula rockar finns och med undantag för Smålands femmänningar från 1710 är alla från krigets slutskede. Men även om gula rockar var vanligare under de sista krigsåren var blått fortfarande den helt dominerande rockfärgen.

[Örjan]

En liten korrigering, de utskrivna Hallands och Västra skånska regementena hade gula trumslagarrockar 1712 respektive 1713/19 enligt Höglund. Östra skånska utskrivningsregementet som sattes upp samtidigt med dem hade dock blå rockar 1718 enligt Anders Larsson.

Sammanlagt finns det alltså belägg för sex regementen med gula trumslagarrockar under 1710-talet, men de är fortfarande i en klar minoritet då och helt obefintliga decenniet innan.

[AntonKlanton]

Hej!

Tack så mycket för informationen. Jag har kollat en hel del på rekonstruktörer och moderna illustrationer, och fick därför uppfattningen att det snarare var den gula färgen som var standard. Men då vet jag nu att så inte var fallet – väldigt intressant att få klarhet i!

Jag har gjort en snabb illustration på hur jag tänker mig regementets trumslagaruniform, med samma blå rock som manskapet men med vita snören och mässingknappar. De två sista detaljerna är dock bara en gissning från min sida.

Jag är inte helt nöjd med hur alla uniformer ser ut just nu, så jag håller på att göra om dem från grunden – med mer detaljer och ett mer realistiskt utseende. Förhoppningsvis kommer det se bättre och mer historiskt korrekt ut i nästa version.