Deportering av skåningar?

[Kretschmer]

Såg ett program på tv för en del år sedan där en
"Skånepatriot" påstod att Karl XI ville deportera alla skåningar till
Baltikum. (tror det var år 1684)
Jag har själv aldrig stött på denna uppgift mer än i ovannämnda program.
Någon som känner till detta påstående?

[Leonidas]

Såg ett program på tv för en del år sedan där en
"Skånepatriot" påstod att Karl XI ville deportera alla skåningar till
Baltikum. (tror det var år 1684)
Jag har själv aldrig stött på denna uppgift mer än i ovannämnda program.
Någon som känner till detta påstående?

Nej den upgiften har jag aldrig stött på. Det låter osannolikt än annat i ett vredesutbrott. Det vore en ekonomisk katastrof att göra på det viset. Man var inte lika intresserad av etnisk rensning då eftersom människorna sågs som ett kapital som man kunde förränta genom skatt. Detta stöds även av hans program för införlivandet av Skåne, vilket var inriktat på att föra skånngarna närmare Sverige, både socialt och ekonomiskt.

[Örjan]

Det fanns planer under Skånska kriget 1675-79 att deportera skåningarna och ersätta dem med lojala invånare. Men planerna avskrevs. Däremot såg staten till att 10 000 (?) finlandsvenskar skickades till Blekinge. Syftet var dels att pacificera landskapet men också att trygga en rekryteringsbas till den nyanlagda flottbasen i Karlskrona.

[Galadriel]

Jag har för mig att HL nämner att skångingar skickades till baltikum och att 'riktiga' svenskar fick ta över efter dem. Men det behöver inte betydda att det är sant, antingen tar jag fel eller annars har HL fel (som vanligt)

[Leonidas]

Den källa jag tidigare syftade på var Göran Rystads bok Karl XI, sid 109-110.

... Så småningom stod det klart att de (snapphanarna och frikårerna) inte gjorde någon större åtskillnad på danskt och svenskt, utan alltmer intiktade sig på att röva, plundra och stjäla från den bofasta, jordbesittande befolkningen. Detta ledde till att de bofasta bönderna drevs att söka skydd och stöd hos svenskarna som kom att framstå som de enda som ville och kunde skydda dem mot övergreppen från snapphanarna.

[Ljunggren]

Den källa jag tidigare syftade på var Göran Rystads bok Karl XI, sid 109-110.

... Så småningom stod det klart att de (snapphanarna och frikårerna) inte gjorde någon större åtskillnad på danskt och svenskt, utan alltmer intiktade sig på att röva, plundra och stjäla från den bofasta, jordbesittande befolkningen. Detta ledde till att de bofasta bönderna drevs att söka skydd och stöd hos svenskarna som kom att framstå som de enda som ville och kunde skydda dem mot övergreppen från snapphanarna.

D. 27 maj 1677 gik krigen ind i en ny fase, da danskerne landsatte en hær i Skåne på 11000 mand, som 1. juni undsatte Christianstad. Danskerne havde stor glæde af friskytterne, men havde blik for medaljens bagside - at de selvforsynende og ofte udisciplinerede friskytter af og til udplyndrede befolkningen, hvilket i øvrigt heller ingen af hovedhærene holdt sig tilbage fra. Friskytterne fik forbud mod at opholde sig i de sydøstskånske herreder Lynits, Herrested og Ingelsted, der på denne tid lå uden for krigszonen.

Blev bønderne udplyndret, fik de tilladelse til at pågribe gerningsmændene og indbringe dem til danskerne, så de kunne blive afstraffet. Indbrud i kirkerne, hvor sognet opbevarede sine værdier, blev takseret til dødsstraf. Omvendt kendes der en række vidnesbyrd om samarbejde mellem friskytterne og den bofaste befolkning, der ofte gemte dem for svenskerne eller gav dem oplysninger om deres færden.

[Leonidas]

Problemet var dock att friskyttarna ofta opererade utanför områden som var kontrollerade av danskarna, vilket gjorde att de enda som kunde hjälpa de skånska bönderna från friskyttarnas övergrepp var svenskarna.

[Klöver]

Vad drev egentligen snapphanerörelsens medlemmar? Var det ett patriotiskt yttrande, att man vill tillhöra Danmark, eller drevs man mera av lust att plundra sig till egendom? Jag har för mig att snapphanarna var ett medvindsfenomen. Efter slaget vid Lund, när krigslyckan verkligen började vända, torde frikårerna till stor del upplösts. (Även om det är sant att enskilda grupper fortsatte som stråtrövare i många år, även efter krigets slut.)

Personligen har jag aldrig förstått de dåtida Skåningarnas danskpatriotism. I Danmark rådde ju Vordnebskab och staavnsband - ursäkta stavningen, den är säkert felaktig - medan allmogen i sverige stod friare. Eller rådde kanske inte denna speciella "livegenskap" i Skåne? Tacksam om någon mer initierad vill tycka till.

[Örjan]

Livegenskap är ett svårt begrepp eftersom det finns så många varierade grader av ofrihet. Men Skåne anses inte ha haft livegenskap. Vornedskapet omfattade bara Själland och öarna, staavsnbandet omfattade hela Danmark men tillkom först efter att Skåne blivit svenskt. Trots detta blev ändå böndernas villkor bättre efter 1658.

Snapphanarnas motiv torde vara skiftade från person till person. Men det är svårt att se dem som frihetskämpar då de till stor del bestod av personer som under fredstiden räknades som kriminella. Under kriget riktades deras terror mer mot civilbefolkningen än mot de svenska trupperna. Trenden var precis som i de flesta krig att gerillarörelsens medlemmar blev mer brutalare ju längre kriget pågick.

[Ljunggren]

Visst fanns det kriminella element bland friskyttarna, precis som i varje annan samhällsgruppering. Men att påstå att merparten av friskyttrna var något annat än danskar som bekämpade en invasionsarmé, är inget annat än felaktigt. Därför borde man vända sig till danska källor för att för en mer nyanserad bild av händelserna i Skåneland under Svenskerkrigen.

[Örjan]

Visst fanns det kriminella element bland friskyttarna, precis som i varje annan samhällsgruppering. Men att påstå att merparten av friskyttrna var något annat än danskar som bekämpade en invasionsarmé, är inget annat än felaktigt. Därför borde man vända sig till danska källor för att för en mer nyanserad bild av händelserna i Skåneland under Svenskerkrigen.

Läs Alf Åbergs bok "kampen om Skåne", Åberg är själv skåning men har inte mycket sympati för snapphanarna. Att motivet skulle vara nationalism avfärdar han helt. Vill man se den danska versionen är Fabricius bok "Skaanes overgang" standardverket. Dennes uppdelning i friskyttar och snapphanar sågar dock Åberg. Åberg anser det vara svårt att i längden upprätthålla någon distinktion mellan snapphanar och friskyttar då de uppträder likadant under kriget.

[Ben]

Visst fanns det kriminella element bland friskyttarna, precis som i varje annan samhällsgruppering. Men att påstå att merparten av friskyttrna var något annat än danskar som bekämpade en invasionsarmé, är inget annat än felaktigt

Jag förstår inte hur man kan se dem som danskar. Som skåningar var de ju sedan 1658 svenska undersåtar. Om vi talar om kriget 1675-79 och invasionsarmé, så var det väl i så fall den danska armén som var invasionsarmé? Och de skånska friskyttarna/snapphanarna enbart upprorsmän? I varje fall måste vi väl åtminstone förstå det naturliga i att Karl XI uppfattade saken på det sättet?

[Anakronistisk]

Däremot såg staten till att 10 000 (?) finlandsvenskar skickades till Blekinge. Syftet var dels att pacificera landskapet men också att trygga en rekryteringsbas till den nyanlagda flottbasen i Karlskrona.

Jag tvivlar faktiskt på att detta stämmer. Jag har själv rötter från Blekinge och enligt 23andMe samt diverse amatörgenetiker, så finns det inget som tyder på att jag har några band till Finland (finlandssvenskar är som bekant mer eller mindre försvenskade finnar). Detta gäller också för alla andra med rötter från Blekinge och som låtit sig bli testade av 23andMe, vars resultat jag har hittat på internet.

Det råder inte heller någon som helst tvekan att ett sådant stort antal människor inte skulle lyckas göra något avtryck på den lokala befolkningens genetiska sammansättning.

[Ben]

Att ett stort antal båtsmän från Finland förflyttades kan knappast betvivlas eftersom de går att följa i källorna, se exempelvis http://diginpast.se/bmregister/index/sp ... 00014.html . Däremot tycks det ha varit ett relativt begränsat antal som stannade kvar och bildade familj.

[Markus Holst]

Snapphanar och friskyttar var väl samma blandning av flera beståndsgrupper som utgör oroshärdar i alla konflikter. Dels har vi de som slåss för "saken". Sedan diverse kriminella som ser en chans till en inkomst. Och så lite allmänna sadister och allmänt störda (hittar ingen bättre formulering nu). Och sist en stor grupp som går med eftersom det just inte finns andra alternativ. Jag kan till exempel tänka mig att mången bonde i Örkened i ett huj blev friskytt i brist på annan försörjning.

På det viset skiljer sig inte konflikten i Skåne sig från de på Balkan och i Libanon.