Var Karl XII homosexuell?

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1695
Blev medlem: 20 feb 2003 14:57
Ort: Gustavsberg

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av Örjan » 22 aug 2024 08:53

a81 skrev:
21 aug 2024 22:36
Är ingen expert på detta och det är möjligt att det fanns rationella skäl att fortsätta krigandet t.o.m. Poltava. Men vad jag förstår kunde man fortfarande omkring 1710 ha fått en OK fred, Peter den store hade nöjt dig med Sankt Petersburg och Sverige hade fått behålla Estland, trots förlusten i Poltava.

Läser man Tyrannens tid får man intrycket att riksdagen 1713-1714 var mycket nära att tillsätta Ulrika Eleonora som regent och praktiken avsätta Karl XII, men att Arvid Horn ändrade sig i sista stund. Samtidigt var Karl XII sängliggande i något slags utmattningssyndrom i den grekiska staden Demotika.
Jag har inte studerat perioden 1710-1721 lika noga som perioden 1697-1710, men det fredserbjudande som du nämner låter som det Peter den store gav omedelbart efter slaget vid Poltava. Då var Ryssland fortfarande ensamma i kriget och de kontrollerade bara området från Narva till karelska gränsen. Jag tror inte att det erbjudandet var fortfarande aktuellt 1710 när den antisvenska koalitionen var helt återuppstånden, Stanislaw fördriven från Polen och försvaret av Östersjöprovinserna hade drabbats av en helt osannolik kollaps. Försvaret av den starka fästningen Riga (med en garnison på 10 700 man) hade till exempel missköts på ett mycket grovt sätt och Peter den store ansåg att dess fall i juli 1710 var en större seger än Poltava.

Med facit i hand skulle det givetvis ha varit bättre ifall Sverige accepterade erbjudandet 1709. Men så kan man säga om flera olika tillfällen under kriget. Efter Karl XII:s död avbröt den nya regimen de pågående fredsförhandlingarna med Ryssland på Åland. Hade de istället valt att sluta fred då hade de kunnat få en lindrigare fred än den de fick 1721. Jag har inte mitt bibliotek tillgängligt så jag har inte alla detaljer, men jag vill minnas att ryssarna kunde tänka sig att ge tillbaka Estland och låta Sverige få territoriella kompensationer i Mecklenburg eller Norge. Konfliktnivån mellan Ryssland och övriga allierade hade nämligen ökat betydligt i slutet av stora nordiska kriget. 1719 invaderade hannoverska trupper Mecklenburg och fördrev den ryska garnisonen där. Arvid Horn hoppades på att utnyttja denna spricka i den antisvenska koalitionen och få en ännu bättre fred med Ryssland. Men han misslyckades fullständigt.

Överhuvudtaget är det en stor myt att det bara var Karl XII som envist ville fortsätta kriget medan rådet i Stockholm insåg att det var förlorat och att man måste sluta fred så fort som möjligt. Det fanns visserligen en konflikt mellan Karl XII och en knapp majoritet i rådet som leddes av Arvid Horn. Men den konflikten handlade om vilken strategi Sverige skulle föra kriget med. Den handlade inte om huruvida Sverige skulle fortsätta kriga eller sluta fred på ogynnsamma villkor.

Arvid Horn ville ha en mer försiktig krigföring. Inga fälttåg djupt inne på fiendens territorium. Detta skulle visserligen göra det omöjligt för Sverige att på egen hand vinna kriget, men han fäste sitt hopp på ingripande från stormakterna. Detta hade varit räddningen för Sverige under skånska kriget och det hade räddat Danmark 1658-1660, så det var inte orimligt av Arvid Horn att tro att det kunde hända igen. Men med facit i hand så vet vi att det inte var ett realistiskt alternativ. Nederländerna var rättframma med detta och sa till det svenska sändebudet att kriget var förlorat, men Arvid Horn vägrade lyssna på det. Britterna var mer bedrägliga och bedyrade sin vänskap till Sverige, men i hemlighet motarbetade de Sveriges försök att få Osmanska riket att gå i krig mot Ryssland.

Den svenska statsledningen fungerade väldigt dåligt 1709-1714 i och med Arvid Horn och Karl XII hade olika idéer om hur kriget skulle föras och blockerade varandras val av strategi. Turkarna insåg att rådet i Stockholm motarbetade Karl XII:s planer och drog den helt korrekta slutsatsen att Karl XII inte kunde leverera vad han har lovat om han inte återvände till Sverige och ledde riket därifrån. Karl XII var själv medveten om problemet, men av för mig oklar anledning ansåg han ändå att hans närvaro behövdes mer i Bender. Det var detta som ledde fram till kalabaliken i Bender. Nyheten om slaget vid Gadebusch ledde dock till att "deportationen" ställdes in. Men den ansvarige storvisiren byttes ut och efterträdaren var inte intresserad av att fullfölja kriget mot Ryssland. Istället hölls Karl XII kvar i Turkiet mot sin vilja som en bricka i förhandlingsspelet mellan Osmanska riket och Ryssland.

Att Arvid Horn inkallade en riksdag 1713 var ett led i den tysta maktkamp som hade pågått mellan honom och Karl XII sedan 1710. När kungen återvände till Sverige avslutades maktkampen genom att Arvid Horn reducerades till en vanlig rådsherre utan några extra ansvarsområden. En kung med ett strängare sinnelag hade kunnat avrätta honom för förräderi. Arvid Horn skulle dock inte vara lika mild mot sin efterträdare Görtz som blev dömd till döden av en rättegång som var en parodi av rättvisa och där samtliga domare var handplockade av Horn.
Senast redigerad av 1 Örjan, redigerad totalt 22 gånger.

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 30016
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av Hans » 22 aug 2024 09:07

Tack igen Örjan för dina ypperliga alster.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2024
Inlägg: 11442
Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
Ort: schweiz

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av sveahk » 22 aug 2024 11:59

En utmärkt analys! Återigen, tack för det Örjan...

Hans K

Användarvisningsbild
a81
Medlem
Inlägg: 4125
Blev medlem: 14 jun 2005 15:31
Ort: Uppsala

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av a81 » 22 aug 2024 18:41

Håller med och visst kan det vara så att vi idag liksom favoriserar exempelvis Arvid Horn, för att han kanske ligger närmare hur vi tänker idag. Det är lite som om någon i början av 1700-talet ytligt skulle få information om presidentvalet i USA 2024. 1700-talspersonen skulle nog, med begränsad information, tycka av Donald Trump är ett bättre alternativ (abortmotståndare, utger sig för att försvara kristna värden, säger sig kunna skapa fred i världen, etc.). Jag vet inte om exempelvis Arvid Horn hade problem som vi 2000-talsmänniskor har svårt att se, men som Karl XII:s anhängare såg.

Användarvisningsbild
a81
Medlem
Inlägg: 4125
Blev medlem: 14 jun 2005 15:31
Ort: Uppsala

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av a81 » 23 aug 2024 18:12

Uttryckte mig lite oklart i förra inlägget, men jag menar bara att vi lätt tar parti för någon som ligger närmare 2000-talsvärderingar. Sedan är min bild ändå att Karl XII:s omdöme inte alltid var det bästa, men kanske finns det goda förklaringar till att Karl XII faktiskt också hade stort stöd i Sverige. Alla tyckte liksom inte som Arvid Horn.

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1695
Blev medlem: 20 feb 2003 14:57
Ort: Gustavsberg

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av Örjan » 23 aug 2024 19:39

Många idag (och på 1800-talet) ser frihetstidens statsskick som ett viktigt steg i riktning mot den demokrati vi har idag. Detta trots att det inte alls var demokratiskt. Inte ens bondeståndet som bara representerade skatte- & kronobönder och där ledamöterna utsågs genom en graderad rösträtt (ju rikare du var desto mer röster hade du). Frihetstidens statsskick var en oligarki och traditionellt var det samhällseliten som gillade sådana styrelseskick. De breda folklagren gillade vanligen kungligt envälde mycket mer (enligt parollen "hellre en kung än flera hundra").

En intressant iakttagelse av hur Karl XII:s samtid såg på honom får vi från kavalleriofficeren Peter Schönström (1682-1746). Han deltog i polska och ryska fälttågen för att sedan vara rysk krigsfånge fram till 1722. Han var sedan verksam som historiker, och den som säger att han tyckte om Karl XII gör sig skyldig till en kraftig underdrift. Citatet nedan är bara inledningen på en flera sidor lång redogörelse där han bara öser på om Karl XII:s fantastiska egenskaper. Schönström är inte det minsta nyanserad, men medger ändå att det fanns en liten minoritet som hade några kritiska åsikter om hjältekungen:
Peter Schönström skrev:Alla som skrivit och talat om konung Karl den tolfte glorvärdigast i åminnelse, giva honom enhälligt det beröm, att han varit gudfruktig, kysk, nykter, rättrådig, vänlig i umgänge, såväl mot de ringaste som de högsta, därjämte tapper och hjältemodig, och att han hos sig ägt alla forna hjältars dygder tillsammans utan att hava någon av deras felaktigheter. Men några välduge vilja dock förklena hans beröm igenom det de säga honom varit bättre soldat än general
Ordet "välduge" (= väldiga) var en benämning på män med mycket makt och högt socialt anseende.

Schönström positiva syn på kungen är, om än överdriven, troligen representativ för hur Karl XII uppfattades av manskapet i den karolinska armén. De fick se honom i strid och under hans dagliga inspektionsrundor då han gärna småpratade med sina soldater. Efter kriget kryllade Sverige av gamla krigsveteraner som berättade om sina minnen av kungen.

Som jag har nämnt tidigare i den här tråden är den senare negativa synen på Karl XII, som blommade upp under andra halvan av 1800-talet men som delvis existerade redan under hans samtid, ett resultat av att man ogillade det statsskick som han representerade. Att han förknippades med ett långvarig krig som resulterade i omfattande landförluster gör inte heller saken bättre. Både Karl XI:s och Karl XII:s insatser som kung sågades av motståndarna till enväldet. Men under 1700-talet var det svårare att kritisera Karl XII:s personlighet eftersom han var allmänt beundrad av sin samtid. Men på 1800-talet var minnet av honom avlägsnare så detta var inte längre ett problem. Kritiken mot honom kom därför att utvecklas i en radikal riktning som blev helt oförsonlig. Skillnaden mellan hur de som ogillade Karl XII beskrev honom och beskrivningarna från dem som tyckte att han var en bra kung blev helt avgrundsdjup. I praktiken var det två helt olika personer som porträtterades. Ironiskt nog blev självaste skaparen av det kungliga enväldet rehabiliterad och fick en mycket mer positiv beskrivning i historieböckerna efter att tidigare ha haft klart sämre press än sonen. Detta eftersom han förknippades med fredliga tider och hans hårda politik mot adeln var nu ett plus och inte ett minus som under 1700-talet.

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1695
Blev medlem: 20 feb 2003 14:57
Ort: Gustavsberg

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av Örjan » 23 aug 2024 20:01

a81 skrev:
22 aug 2024 18:41
Håller med och visst kan det vara så att vi idag liksom favoriserar exempelvis Arvid Horn, för att han kanske ligger närmare hur vi tänker idag. Det är lite som om någon i början av 1700-talet ytligt skulle få information om presidentvalet i USA 2024. 1700-talspersonen skulle nog, med begränsad information, tycka av Donald Trump är ett bättre alternativ (abortmotståndare, utger sig för att försvara kristna värden, säger sig kunna skapa fred i världen, etc.). Jag vet inte om exempelvis Arvid Horn hade problem som vi 2000-talsmänniskor har svårt att se, men som Karl XII:s anhängare såg.
Arvid Horn var en mycket skicklig politiker och kraftfull personlighet som motsatte sig kungligt envälde. Men jag tror att det enbart är motviljan till Karl XII som gör att bilden av honom är så pass välvillig. Arvid Horn var en konservativ aristokrat som av en ren olyckshändelse råkade skapa ett parlamentariskt statsskick genom att använda sig av rätt så hänsynslösa metoder för att röja undan sina motståndare. Anhängare av rättsstaten kan inte se honom som ett föredöme. Det var hans lagvidriga utrensningar av det holsteinska partiet i slutet av 1720-talet som satte ett prejudikat för hur riksdagen kunde avsätta rådsmedlemmar som de inte hade förtroende för, vilket sedan skulle leda till hans eget fall 1738. Karl XII var i jämförelse med honom betydligt mer progressiv i sina åsikter och respektfull mot rättsväsendets principer.

Svenskt biografiskt lexikon har följande citat:
H:s personlighet har blivit mycket olika bedömd. Den övervägande delen av de kretsar, som kom i direkt beröring med honom i det politiska livet, synes ha uppskattat hans klokhet och måtta, hans naturliga värdighet och förtroendeingivande myndighet, hans förbindlighet och gästfrihet samt haft förståelse för hans gammaldags moralbegrepp och religiösa sedvanor. Hans motståndare, vilkas uppfattning här och var färgat av sig i den tidigare memoarlitteraturen, fann honom falsk, hård, härsklysten, intrigant, hämndgirig och cynisk. Hans ostentativa gudaktighet i tal, skrift och utvärtes åthävor betraktade de som rent hyckleri. Av samtida statsmän och diplomater, som mera ingående haft med honom att göra, har de engelska genomgående uppfattat honom som kylig och reserverad men av högsta kapacitet; de franska har till en början varit uppskattande — kardinal Fleury betonade i brev till Casteja 9 aug 1728 H:s roll som "le restaurateur de sa patrie" — men efter hand börjat misstro honom för dubbelspel och beroende av underställda medhjälpare. Gemensam för alla bedömare synes ha varit svårigheten att verkligen komma honom in på livet.
Synen på äktenskap:
Hans förtroliga korrespondens med modern avspeglar en kylig, materialistisk syn på giftermålsförbindelser i allmänhet. Ett äktenskap var för honom främst ett medel att "komma sig upp".
Detta är en stark kontrast gentemot Karl XII:s romantiska syn på äktenskapet.

Och sedan har vi den riktigt stora smutsfläcken, justitiemordet på Görtz:
Ett tillfälligt avbrott i den irriterade stämningen inträdde dock genom H:s ställningstagande i aktionen mot Goertz — den nya regimens populäraste åtgärd och ett mörkt blad i H:s historia. Rättegången mot Goertz hade ursprungligen på Cronhielms förslag 18 dec 1718 planerats som en statsprocess inför Svea hovrätt. Redan följande dag upprevs beslutet genom en aktion av H och N Tessin, vilka yrkade, att man i stället för en process i vanlig ordning skulle anlita en specialkommission att rannsaka och döma honom. Härigenom kunde, framhöll H, "processen bliva kort". H framlade samtidigt en lista på lämpliga personer, som kunde ingå i kommissionen — pålitligt folk, huvudsakligen ämbetsmän, säkra fiender till den goertzska regimen. Ingen kunde från den stunden vara i tvivelsmål om Goertz öde. I den parodiska rättegången med dess djupt tragiska utgång tog H ingen del, men hans hätska uttalanden i rådet vid behandlingen av kommissionens förfrågningar och beslutet om domens exekvering vittnar om en ohöljd hämndlystnad. I eftervärldens ögon ter sig hans patetiska försvar för sin ståndpunkt, där han tog Gud till vittne, att han inte drivits av "passion" utan blott av omtanke om landets bästa, snarast som ett utslag av cyniskt hyckleri.

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1695
Blev medlem: 20 feb 2003 14:57
Ort: Gustavsberg

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av Örjan » 24 aug 2024 17:11

I boken "The Army of Frederick the Great" av Christopher Duffy finns på sidan 88 den här intressanta anekdoten:
Most telling of all was the comment of an eighty-nine-year-old officer, whom James Boswell met at dinner at the Merchant Gotzkowsky's in 1764. He had been a page to King Charles XI of Sweden, and he had fought under the celebrated Charles XII before he entered Prussian service: "There was a tale to brag of. He told me that the soldiers were much happier under Charles than under Frederick".
Detta säger i och för sig inte så mycket. Den stenhårda disciplinen i den preussiska armén, där obetydliga förseelser kunde bestraffas så hårt att soldaten fick men för livet, borde inte göra någon förvånad över att manskapet var lyckligare under Karl XII än under Fredrik den store. Men anekdoten ger en inblick i hur länge det kunde finnas veteraner kvar i livet som berättade om positiva minnen av Karl XII. Den här gubben måste ha varit född 1675 och var alltså äldre än Karl XII. Tänk hur länge soldater som var betydligt yngre än Karl XII var i liv och berättade självupplevda historier om "hjältekonungen" runt omkring i Sverige.

Användarvisningsbild
a81
Medlem
Inlägg: 4125
Blev medlem: 14 jun 2005 15:31
Ort: Uppsala

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av a81 » 25 aug 2024 16:20

Ja, Karl XII verkar ha haft ett ganska stort mått av överseende när det gällde mindre förseelser. Folk var nog inte alltför rädda omkring Karl XII. Han var liksom inte som Stalin, där "fel" ordval kunde kosta folk livet.

Dessutom var ju Karl XII ung, modig och hade en folklig framtoning. Jag tänker att soldater med enkel bakgrund hade mer respekt för och kände mer samhörighet med Karl XII än t.ex. en perukklädd, överviktig, snobbig, nedlåtande, alkoholiserad adelsman i 50-/60-årsåldern...

TooltipTim
Ny medlem
Inlägg: 2
Blev medlem: 01 okt 2024 08:31
Ort: Häljarp

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av TooltipTim » 17 okt 2024 21:56

Örjan skrev:
22 aug 2024 08:53
Med facit i hand skulle det givetvis ha varit bättre ifall Sverige accepterade erbjudandet 1709. Men så kan man säga om flera olika tillfällen under kriget. Efter Karl XII:s död avbröt den nya regimen de pågående fredsförhandlingarna med Ryssland på Åland. Hade de istället valt att sluta fred då hade de kunnat få en lindrigare fred än den de fick 1721. Jag har inte mitt bibliotek tillgängligt så jag har inte alla detaljer, men jag vill minnas att ryssarna kunde tänka sig att ge tillbaka Estland och låta Sverige få territoriella kompensationer i Mecklenburg eller Norge. Konfliktnivån mellan Ryssland och övriga allierade hade nämligen ökat betydligt i slutet av stora nordiska kriget. 1719 invaderade hannoverska trupper Mecklenburg och fördrev den ryska garnisonen där.
Detta stycke tycker jag är väldigt intressant, har du källan tillgänglig till uppgiften om rysk vilja att territoriellt kompensera Sverige i ett fredsavtal?

All min Google-fu och förfrågningar till ChatGPT säger att Ryssland inte skulle nöja sig med mindre än hela Baltikum och att det var otänkbart för tsar Peter att låta Sverige expandera västerut (men man kan väl få drömma…)

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1695
Blev medlem: 20 feb 2003 14:57
Ort: Gustavsberg

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av Örjan » 18 okt 2024 20:21

TooltipTim skrev:
17 okt 2024 21:56
Örjan skrev:
22 aug 2024 08:53
Med facit i hand skulle det givetvis ha varit bättre ifall Sverige accepterade erbjudandet 1709. Men så kan man säga om flera olika tillfällen under kriget. Efter Karl XII:s död avbröt den nya regimen de pågående fredsförhandlingarna med Ryssland på Åland. Hade de istället valt att sluta fred då hade de kunnat få en lindrigare fred än den de fick 1721. Jag har inte mitt bibliotek tillgängligt så jag har inte alla detaljer, men jag vill minnas att ryssarna kunde tänka sig att ge tillbaka Estland och låta Sverige få territoriella kompensationer i Mecklenburg eller Norge. Konfliktnivån mellan Ryssland och övriga allierade hade nämligen ökat betydligt i slutet av stora nordiska kriget. 1719 invaderade hannoverska trupper Mecklenburg och fördrev den ryska garnisonen där.
Detta stycke tycker jag är väldigt intressant, har du källan tillgänglig till uppgiften om rysk vilja att territoriellt kompensera Sverige i ett fredsavtal?

All min Google-fu och förfrågningar till ChatGPT säger att Ryssland inte skulle nöja sig med mindre än hela Baltikum och att det var otänkbart för tsar Peter att låta Sverige expandera västerut (men man kan väl få drömma…)
Nu har jag kollat min bibliotek och pinsamt nog har jag inte lyckats hitta den bok där jag först stötte på uppgiften (den fanns inte i den bok som jag trodde). Men efter att ha gjort efterforskningar om detta så verkar det som om ursprungskällan är så pass gammal som F. F. Carlsons bok "Om fredsunderhandlingarne åren 1709–18" från 1857. Tyvärr är uppgifterna i den boken föråldrade eftersom hans forskning baserades på de rapporter som Görtz skickade till Karl XII. Senare forskning som även tittade på rapporterna som de ryska diplomaterna skickade till tsaren upptäckte att dessa gav en helt annan bild av förhandlingsläget. Någon ljög i sina rapporter och med största sannolikhet var det Görtz.

Jag har inte läst F. F. Carlsons bok, men en artikel i Karolinska förbundets årsbok från 1932/33 innehåller följande referat (sid 148):
Under förhandlingarna har initiativet legat i ryssarnas händer. De ha för Görtz lagt fram en plan till fred, innehållande tvenne alternativ: enligt det första återställer tsaren till Sverige alla sina erövringar med undantag för Ingermanland, Narva och Viborg. Enligt det andra avstår Sverige från de baltiska provinserna men erhåller istället ryska Lappmarken och sättes genom allians med tsaren i stånd att återtaga sina tyska provinser och att förskaffa sig Norge och Mecklenburg.
De här villkoren var mer än lovligt generösa för Sverige, men var alltså det som Görtz rapporterade till kungen sommaren 1718.

I själva verket var ryssarna ovilliga att ge upp något av de landområden som de senare skulle få i freden vid Nystad 1721. Däremot var ryssarna villiga att erbjuda Sverige likvärdiga territoriella kompensationer från annat håll ("ekvivalens"). Artikeln i KFÅ nämner inga detaljer om exakt vilka landområden som hade kunnat vara aktuella förutom att Görtz krav på Mecklenburg var uteslutet (hertigen av Mecklenburg var gift med en rysk prinsessa och hoppades bli enväldig med hjälp av de ryska trupper som var förlagda där). Det bör därför ha varit Danmark-Norges och Hannovers territorium som ryssarna hade i åtanke. Preussen var den bundsförvant som Peter den store hade bäst förhållande till medan relationen till Hannover var iskall.

TooltipTim
Ny medlem
Inlägg: 2
Blev medlem: 01 okt 2024 08:31
Ort: Häljarp

Re: Var Karl XII homosexuell?

Inlägg av TooltipTim » 18 okt 2024 21:59

Örjan skrev:
18 okt 2024 20:21
Nu har jag kollat min bibliotek och pinsamt nog har jag inte lyckats hitta den bok där jag först stötte på uppgiften (den fanns inte i den bok som jag trodde). Men efter att ha gjort efterforskningar om detta så verkar det som om ursprungskällan är så pass gammal som F. F. Carlsons bok "Om fredsunderhandlingarne åren 1709–18" från 1857. Tyvärr är uppgifterna i den boken föråldrade eftersom hans forskning baserades på de rapporter som Görtz skickade till Karl XII. Senare forskning som även tittade på rapporterna som de ryska diplomaterna skickade till tsaren upptäckte att dessa gav en helt annan bild av förhandlingsläget. Någon ljög i sina rapporter och med största sannolikhet var det Görtz.

Jag har inte läst F. F. Carlsons bok, men en artikel i Karolinska förbundets årsbok från 1932/33 innehåller följande referat (sid 148):
Under förhandlingarna har initiativet legat i ryssarnas händer. De ha för Görtz lagt fram en plan till fred, innehållande tvenne alternativ: enligt det första återställer tsaren till Sverige alla sina erövringar med undantag för Ingermanland, Narva och Viborg. Enligt det andra avstår Sverige från de baltiska provinserna men erhåller istället ryska Lappmarken och sättes genom allians med tsaren i stånd att återtaga sina tyska provinser och att förskaffa sig Norge och Mecklenburg.
De här villkoren var mer än lovligt generösa för Sverige, men var alltså det som Görtz rapporterade till kungen sommaren 1718.

I själva verket var ryssarna ovilliga att ge upp något av de landområden som de senare skulle få i freden vid Nystad 1721. Däremot var ryssarna villiga att erbjuda Sverige likvärdiga territoriella kompensationer från annat håll ("ekvivalens"). Artikeln i KFÅ nämner inga detaljer om exakt vilka landområden som hade kunnat vara aktuella förutom att Görtz krav på Mecklenburg var uteslutet (hertigen av Mecklenburg var gift med en rysk prinsessa och hoppades bli enväldig med hjälp av de ryska trupper som var förlagda där). Det bör därför ha varit Danmark-Norges och Hannovers territorium som ryssarna hade i åtanke. Preussen var den bundsförvant som Peter den store hade bäst förhållande till medan relationen till Hannover var iskall.
Ytterst intressant! Jag tackar för djupdykningen i biblioteket och den utförliga förklaringen!

Med vårt historiska facit i hand, freden i Nystad, är det väldigt fascinerande att läsa att territoriell kompensation till Sverige för de annekterade provinserna i Baltikum och Finska viken faktiskt låg på bordet, om freden hade kommit bara ett par år tidigare.