Gustaf Adolf, den stores, död vid Lützen, ett misstag?

[Sensemaker]

Närsyntheten
Att konungens närsynthet skulle spelat en roll i hans död är en myt som visat sig vara mycket seglivad även bland professionella historiker. Det finns i själva verket inte några belägg för detta och konungens dåliga syn nämns inte heller av några ögonvittnena. Tvärtom så visar källorna att Gustav Adolf aktivt deltog i en rad strider utan att drabbas av några märkbara problem trots att han flera gång drogs in i närstrid med fienden. Med tanke på att det är väl dokumenterat att GA inte bara var effektiv i närstrid utan flera gånger även riktade artilleri med god effekt är frågan om hans närsynthet egentligen var så särskilt svår? Och även om konungen var närsynt så var han inte ensam på slagfältet, under dödsritten vid Lützen så hade han ett följe på 6 personer där de allra flesta lär ha haft normal syn. Han uppträdde alltså inte ensam på slagfältet.

Enligt en dokumentär jag sett på dumburken och vagt minns så skall kungens marskalkstav ha varit en kamouflerad kikare. Denna kikare, som skall vara bevarad, var inställd för en närsynt person. Det borde alltså gå att se hur närsynt kungen var när kikaren gjordes.

Sensemaker

[Kapten_Gars]

http://emuseumplus.lsh.se/eMuseumPlus?s ... detailView

Tyvärr hade den där korta dokumentären ungefär lika många fel som fakta i sig, optiken var vid den här tiden inte så utvecklad att man kunde göra några särskilt avancerade kikare i hanterbart format och det går inte att skilja på en kikare gjord för någon med vanlig syn och närsynt. (Båda skall ju förstora).

Har aldrig sett en siffra för kommandostavskikaren men kikare nr 2 som tillhörde GIIA förstorar ca 10 gånger. http://emuseumplus.lsh.se/eMuseumPlus?s ... detailView

[B Hellqvist]

Närsyntheten
Att konungens närsynthet skulle spelat en roll i hans död är en myt som visat sig vara mycket seglivad även bland professionella historiker. Det finns i själva verket inte några belägg för detta och konungens dåliga syn nämns inte heller av några ögonvittnena. Tvärtom så visar källorna att Gustav Adolf aktivt deltog i en rad strider utan att drabbas av några märkbara problem trots att han flera gång drogs in i närstrid med fienden. Med tanke på att det är väl dokumenterat att GA inte bara var effektiv i närstrid utan flera gånger även riktade artilleri med god effekt är frågan om hans närsynthet egentligen var så särskilt svår? Och även om konungen var närsynt så var han inte ensam på slagfältet, under dödsritten vid Lützen så hade han ett följe på 6 personer där de allra flesta lär ha haft normal syn. Han uppträdde alltså inte ensam på slagfältet.

Två par bevarade glasögon i Gustavianum skänktes till GIIA av borgerskapet i Magdeburg, om jag inte minns fel, och de mäter -6,00, vilket motsvarar oskärpa från cirka 16 cm och längre bort. Synfelet hjälpte honom i vilket fall som helst inte. Han använde troligen glasögon utanför strid (skalmarna uppfanns inte förrän drygt 80 år senare), och det finns även en tubkikare som tillhört honom, inställd för ett motsvarande synfel. Man kan tänka sig att han använde synhjälpmedel vid t.ex. artilleririktning. I närstrid var troligen inte synfelet något direkt hinder, men att identifiera vänner och fiender på något större avstånd bör ha varit svårt i en tid med skiftande uniformsskick och slagfältets rök och damm (och i Lützens fall, dimma).

[tryggve]

Förresten, har hans grav öppnats för analys likt Karl XII´s?

Vill minnas att boken "Tiden och döden: kungliga gravöppningar" nämner att Gustav II Adolfs grav ska ha öppnats vid något tillfälle, men när det var får jag nog kontrollera närmare.

[Davian]

Två par bevarade glasögon i Gustavianum skänktes till GIIA av borgerskapet i Magdeburg, om jag inte minns fel, och de mäter -6,00, vilket motsvarar oskärpa från cirka 16 cm och längre bort. Synfelet hjälpte honom i vilket fall som helst inte..

Jag har motsvarande närsynhet. och det är som du säger inga större problem att slåss utan synkorrigering. Framförallt inte om man är några stycken och de som är med mig anpassar sig efter mitt synfel. Likadant känner jag igen mina vänner utan problem utan glasögon; det syns på kroppsspråk och rörelser etc.

Jag är rätt säker på att de som red med GIIA var folk han kände till väl, och att de visste om synfelet så de anpassade sig efter det. Det krångligaste med synfel är ifall ens djupseende blir skevt. Då är det riktigt svårt med slagsmål.

[Sensemaker]

Tyvärr hade den där korta dokumentären ungefär lika många fel som fakta i sig, optiken var vid den här tiden inte så utvecklad att man kunde göra några särskilt avancerade kikare i hanterbart format och det går inte att skilja på en kikare gjord för någon med vanlig syn och närsynt. (Båda skall ju förstora).

Fodrar det verkligen avancerad optik att ställa in en kikare åt en person med synfel? Är det inte bara att ändra avståndet mellan linserna tills han ser bra?

Sensemaker