Sista veteranen från Stora nordiska kriget

[a81]

Missade honom precis, började leta från 1699 (längre ner på samma sida). Det var verkligen svårläst:

9. ... 18 ... 19. Jons(?) ... Abraham på backen(?) Moder(?) Karin 19. ... Testes ... Joseph Jönßon på herstad ... ... ... ... ... på herstad, hust Ingrid(?) i Rij(?), pig. Märta på herstad Britta i Rij(?).

Detta kan mycket väl vara rätt Abraham!

Och här finns det lite mer information om Abraham Lindqvist: http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texte ... hytter.htm och http://hanssoderberg.blogspot.com/2009/11/abraham.html.

Enligt någon av länkarna skall Abraham Lindqvist ha varit son till en Störje Bas på torpet Lindåsen. Om det stämmer, kan det i så fall möjligen vara någon koppling till den småländska släkten Baaz: http://sv.wikipedia.org/wiki/Baaz. Intressant nog finns ett Lindåsen i Kärda socken, men "vår" Abraham verkar inte vara född där, utan i Backen. Tyvärr finns inga husförhörslängder före 1754 i Kärda socken, men mantalslängder borde finnas.

[Ben]

För att ett ögonblick återgå till Nils Öhrberg:

I Släkthistoriskt Forum 1994:1 behandlas frågan om dennes ålder av Christopher von Warnstedt. Warnstedt återger ett långt stycke ur likpredikan och däri framgår att Öhrberg mist ett öga i tjänsten. Med hjälp av bl.a. detta kunde W. återfinna honom i rullorna för Hessensteinska regementet och det visar sig då att Öhrberg antagits först i augusti 1744 - alltså ännu senare än de två Nils Öhrberg som jag hade observerat. I mönsterrullorna anges, skriver Warnstedt, att Öhrberg var född 1728/29. Med hjälp av Olga Dahl kunde Warnstedt också hitta en Nils Olofsson, född i Ör den 13 januari 1730, som han menar måste vara rätt person.

Warnstedts konklusion är alltså att åldersuppgiften 116 år var ett rent bedrägeri, genomförd i ett sent skede av en präst & att Öhrberg inte skulle ha protesterat därför att det öppnade möjligheter för honom att erhålla bättre ekonomiska villkor (han fick tydligen 1815 en kunglig pension).

[a81]

För att ett ögonblick återgå till Nils Öhrberg:

I Släkthistoriskt Forum 1994:1 behandlas frågan om dennes ålder av Christopher von Warnstedt. Warnstedt återger ett långt stycke ur likpredikan och däri framgår att Öhrberg mist ett öga i tjänsten. Med hjälp av bl.a. detta kunde W. återfinna honom i rullorna för Hessensteinska regementet och det visar sig då att Öhrberg antagits först i augusti 1744 - alltså ännu senare än de två Nils Öhrberg som jag hade observerat. I mönsterrullorna anges, skriver Warnstedt, att Öhrberg var född 1728/29. Med hjälp av Olga Dahl kunde Warnstedt också hitta en Nils Olofsson, född i Ör den 13 januari 1730, som han menar måste vara rätt person.

Warnstedts konklusion är alltså att åldersuppgiften 116 år var ett rent bedrägeri, genomförd i ett sent skede av en präst & att Öhrberg inte skulle ha protesterat därför att det öppnade möjligheter för honom att erhålla bättre ekonomiska villkor (han fick tydligen 1815 en kunglig pension).

Det jag inte får ihop med detta är att Örberg i så fall skulle ha tagit värvning som 14-åring. Det låter mycket tidigt, men visst kan han kanske ha tagits med som trossdräng redan som 14-åring.

Sedan är jag lite skeptiskt till slutsatser 200 år i efterhand som går ut på att alltihopa skulle vara ett bedrägeri och en medveten lögn. En troligare förklaring, som jag ser det, är att Örberg var dement och inte kunde skilja på vad han själv upplevt som soldat och vad exempelvis hans far upplevt. Sedan kan givetvis prästen ha varit pådrivande och okritisk, men jag har som sagt lite svårt att tro på förklaringar som involverar direkt lögner, särskilt när flera personer måste ha ljugit.

[Ben]

Det jag inte får ihop med detta är att Örberg i så fall skulle ha tagit värvning som 14-åring. Det låter mycket tidigt, men visst kan han kanske ha tagits med som trossdräng redan som 14-åring.

Sedan är jag lite skeptiskt till slutsatser 200 år i efterhand som går ut på att alltihopa skulle vara ett bedrägeri och en medveten lögn. En troligare förklaring, som jag ser det, är att Örberg var dement och inte kunde skilja på vad han själv upplevt som soldat och vad exempelvis hans far upplevt. Sedan kan givetvis prästen ha varit pådrivande och okritisk, men jag har som sagt lite svårt att tro på förklaringar som involverar direkt lögner, särskilt när flera personer måste ha ljugit.

1. För att slå ett påtagligt hål i Warnstedts resonemang krävs fyndet av ännu en enögd Nils Öhrberg vid Hessensteinska regementet. I annat fall blir det svårt att förklara varför den enögde dalslänningen Nils Öhrberg som får avsked från regementet 1763 inte är samme person som den enögde dalslänningen Nils Öhrberg, kyrkoväktare i Bäcke med ett förflutet vid Hessensteinska regementet.

2. I den av Warnstedt citerade likpredikan nämns inte ett dugg om Öhrbergs påstådda tjänstgöring i Karl XII:s armé. Snarare tvärtom, det sägs uttryckligen att det var obekant om Öhrberg hade deltagit i något krig. Så vad hade Öhrberg då berättat för omgivningen?

Under mer än 200 år uppfattades Erik Dahlbergh som urtypen av den svenske hjälten, som på alldeles egen hand bl.a. hade fömått Karl X Gustav att gå över Bält. En bit in på 1900-talet tordes Gustaf Björlin ifrågasätta den bilden, något som renderade honom en riktig avhyvling från de som till 300-årsminnet av Dahlberghs födelse skrev dennes biografi. Det var, menade de, skändligt att rikta misstankar om förfalskning av historien mot en sådan ärans man som Dahlbergh. Ytterligare några decennier senare gav sig den stränge källkritikern Arne Stade i kast med samma fråga och kunde, bl.a. genom analyser av handstilar och vattenmärken, leda i bevis att Dahlberg (rått uttryckt) bedrivit historieförfalskning i stor skala, bl.a. genom att under andra personers namn prångla ut egenhändigt sammanställda vittnesmål som skulle stärka den version som Dahlbergh ville att eftervärlden skulle tro på.

Fallet Nils Öhrberg är alltså inte särskilt märkligt. Kring 1810 råder oro i Sverige, man har ett behov av att återknyta till forna dagars bragder. I Bäcke sitter församlingen med en gammal kyrkoväktare, som inte längre klarar av sina uppgifter. Han har inga nära anhöriga, så det kan bli nödvändigt för socknen att stå för hans uppehälle. Den nyblivne änklingen Öhrberg torde också ha känt sig bekymrad. Någon kläcker idén att man genom några raska penndrag ska göra Öhrberg lite äldre och antyda för myndigheterna att det i Bäcke minsann finns en gammal soldat från Karl XII:s tid. Skulle inte höga vederbörande kunna tänka sig att förgylla denne uråldrige veterans sista tid genom en modest pension? Av Öhrberg krävs inget annat än en välvillig förtegenhet. Öhrberg vinner & socknen vinner. För statskassan är det ändå bara småsmulor.

[a81]

Håller helt med när det gäller 1. När det gäller 2 så tyder detta på att prästen inte varit inblandad. Därför faller mycket av min hypotes i mitt förra inlägg.

Kan det inte vara så att den myndighet som betalade ut pensionerna till pensionerade soldater förväxlat två olika Nils Örberg och att "vår Örberg" helt enkelt tackat och tagit emot en extra pensionen 1815?

[Ben]

Håller helt med när det gäller 1. När det gäller 2 så tyder detta på att prästen inte varit inblandad. Därför faller mycket av min hypotes i mitt förra inlägg.

Kan det inte vara så att den myndighet som betalade ut pensionerna till pensionerade soldater förväxlat två olika Nils Örberg och att "vår Örberg" helt enkelt tackat och tagit emot en extra pensionen 1815?

Om inte prästen var inblandad måste någon annan med möjlighet att ändra i kyrkböckerna ha varit det, eftersom Nils Olsson Öhrberg plötsligt blir Nils Nilsson Öhrberg & blir tio år äldre än han dittills uppgetts vara. Har det i ansökan om pension antytts att Öhrberg var veteran från Karl XII:s krig och därför förtjänade en pension torde det ha varit nödvändigt att flytta hans födelseår tillbaka till 1700. 1710 skulle inte ha dugt för det syftet.

Hur skulle man ha kunnat förväxla? Så många avskedade soldater Nils Öhrberg i Bäcke socken kan det inte ha funnits. Men det borde naturligtvis gå att kontrollera. Har det sänts in en ansökan bör det också finnas ett beslut med underlag och en utgående skrivelse om att ansökan beviljats.

[a81]

Det var väl inte alltid prästen som förde kyrkböckerna, utan det kunde även vara prästfrun, prästens barn, klockaren, etc. Det är dock väldigt konstigt att prästen inte alls nämnde detta i samband med Örbergs begravning. Kan prästen ha känt till historien om Örbergs extremt höga ålder och krigande med Karl XII, men själv ställt sig skeptisk till detta och i stället sagt under begravningen att man inte visste om Örberg deltagit i något krig?

Jag får intrycket att Örberg, möjligen som ett resultat av demens eller förvirring av annat slag, spridit de här historierna och att det i vissa kretsar i socknen blivit en "sanning". Kanske var det samma person som förde kyrkboken och skötte Örbergs myndighetskontakter (Örberg var helt säkert läskunnig, men frågan är om han kunde skriva på ett sådant sätt att han kunde kontakta myndigheter på egen hand). Det skulle exempelvis kunna vara klockaren. Prästen kan mycket väl ha varit skeptisk till historierna.

Varifrån kommer förresten uppgiften om att Nils Örberg skulle ha varit enögd?

[Ben]

Det var väl inte alltid prästen som förde kyrkböckerna, utan det kunde även vara prästfrun, prästens barn, klockaren, etc. Det är dock väldigt konstigt att prästen inte alls nämnde detta i samband med Örbergs begravning. Kan prästen ha känt till historien om Örbergs extremt höga ålder och krigande med Karl XII, men själv ställt sig skeptisk till detta och i stället sagt under begravningen att man inte visste om Örberg deltagit i något krig?
....
Varifrån kommer förresten uppgiften om att Nils Örberg skulle ha varit enögd?

Ok, låt mig säga så här: Det är påfallande att kyrkböckernas uppgifter om Öhrbergs patronymikon och hans födelseår undergår påtagliga förändringar under hans allra sista år - alltså samtidigt som han inte längre förmår försörja sig själv utan blir en angelägenhet för socknen. I nära anslutning till detta erhåller Öhrberg också pengar från Kungl. Maj:t. Då blir det naturligt att fråga sig om dessa händelser kan ha ett samband.

Det står i generalmönsterullan att Öhrberg mist ett öga i tjänsten och det sägs i den av Warnstedt citerade likpredikan att kyrkoväktaren Örberg var enögd. Det var inte kyrkoherden i församlingen som hade författat den senare.