Älvsborgs lösen

[Hans]

Första gången:
Hälften skulle betalas i juni 1571, några veckor efter fästningens återlämnande. Återstoden skulle betalas i två omgångar, inom två år efter den första betalningen

Andra gången:
Fästningen erövrades av danskarna den 22 maj 1612 under Kalmarkriget 1611-1613 och summan bestämdes i freden i Knäred 1613 till 1 miljon riksdaler silvermynt (Rdr) att betalas i 4 delbetalningar under 6 år. Denna summa speglar inte enbart värdet av fästningen utan får också ses som ett allmänt krigsskadestånd. Som pant för skulden höll Danmark denna gång inte bara fästningen Älvsborg utan också städerna Lödöse och Nya Lödöse samt sex härader i Västergötland (Sävedal, inklusive Svenska Hisingen, det vill säga det senare Östra Hisings härad; Askim; Bollebygd; Ale; Vättle och Flundre). Fästningen var dock det försvarspolitiskt viktigaste eftersom detta var Sveriges enda hamn åt väster.
Begriper jag det rätt om danskarna höll på fästningen under dessa sex år?

Nu till min fråga. Första gången, hur kunde danskarna veta att svenskarna skulle hosta upp stålarna och den andra gången, hur kunde svenskarna veta att vi skulle få tillbaka fästningen efter det vi betalat?

Fanns det någon stormakt bakom som garant eller hur fungerade det?

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

På din fråga har jag för mig att ingen har direkt forskat på. Men antagligen visste såväl svenskarna som danskarna som levde då hur det var på den tiden. Danskarna visste om att Älvsborgs var den enda svenska besittningen på västkusten eftersom Halland, Skåne samt Blekinge tillhörde Danmark medan Bohuslän tillhörde Norge. Annars så skulle dom inte har tagit fästningen om Danmark inte hade vetat om att den var viktig för Sverige. Någonting som ibland glöms bort är att socknarna vid Sveriges dåvarnade gräns mot Danmark/Norge drabbades hårt p g a att gårdar brändes, men det var likadant på andra sidan gränsen. I svensk forskning så var det ett projekt som behandlade just gårdarna vid dåvarande landsgränsen mot Danmark under 1970-talet, men det som var intressant då var hur många gårdar som försvann p g a skövlingar eller "brända".

Men om du har någon av de hittillsvarande banden av det nya verket "Norstedts Sveriges historia" så kan du nog titta i det tredje bandet.

I samband med lösen så upptogs det listor, s k längder, det var delvis i penningar, men också i naturaprodukter. Dessa upptogs sockenvis i varje län och mycket av detta material finns fortfarande bevarad.

Stefan

[Ben]

Nu till min fråga. Första gången, hur kunde danskarna veta att svenskarna skulle hosta upp stålarna och den andra gången, hur kunde svenskarna veta att vi skulle få tillbaka fästningen efter det vi betalat?

Fanns det någon stormakt bakom som garant eller hur fungerade det?

MVH

Hans

Efter vad jag kan se i Danmark-Norges traktater så existerade det inte några garanter utan bara medlare. Tydligen fanns det, i varje fall efter freden i Knäred, en svensk oro för att Kristian IV i slutändan skulle hitta ett skäl för att inte lämna tillbaka fästningen.

Garantier från annan makt behöver f.ö. inte ha så stor praktisk betydelse. De är ju beroende av om garanten i ett visst givet läge har förmåga och/eller vilja att prestera sin garanti.

[Kapten_Gars]

Grunden i att man höll traktater och avtal var ju "reputationen" dvs den som för lättvindigt bröt mot fredsavtal eller inte fullgjorde sina förpliktelser skadade den egna statens anseende och status. Dessutom så gjorde det ju andra mindre villiga att ingå fler avtal med dig.

I Älvsborgsfallet så hade ju danskarna en pant som garanterade att det låg i Sveriges intresse att betala samtidigt som den danska statens svaga krigsmakt gjorde det svårt för Kristian att enkelt och överraskande behålla fästningen. 1619 så var ju dessutom det strategiska läget mycket annorlunda jämfört med 1611 då den svenska krigsmakten inte längre var uppbunden på 3 fronter.

Vad inte så många vet om idag är att Gustav Adolf var villig att ge danskarna Älvsborg som "everderlig egendom" för att få fred. Fästningen ansågs helt enkelt ha beränsat värde jämfört med tex Kalmar och de erövringar som hägrade i Ryssland där man behärskade långt större områden och ett tag hoppades kunna lägga under sig både Novgorod och Pskov.

[Hans]

Tack för svar. Intressant är att tydligen räckte "reputationen" långt.

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

Tack för svar. Intressant är att tydligen räckte "reputationen" långt.

MVH

Hans

Jag har uppgifter på en lokal nivå (sockennivå) också, men då för Uppland och tre socknar norr om Enköping.

Stefan

[Hans]

Jag har uppgifter på en lokal nivå (sockennivå) också, men då för Uppland och tre socknar norr om Enköping.

Stefan

Hur menar du? Jag föstår inte kopplingen till Älvsborgs lösen.

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

Jag har uppgifter på en lokal nivå (sockennivå) också, men då för Uppland och tre socknar norr om Enköping.

Hur menar du? Jag föstår inte kopplingen till Älvsborgs lösen.

MVH

Hans

I samband med Älvsborgs lösen så upptogs det listor över bönder som skulle lämna in lite grann av sina jordbruks- och boskapsinnehav. Det har visst med dessa lösen med att göra, det gjordes likadant under den lösen som var på 1600-talet. Alla dessa listor eller längder som det kallades då var baserat på varje socken. För att betala in lösensumma så skulle bönderna lämna en viss del av sin skörd samt en del av boskapen till "staten". Dessa listor är i stort sett intakta med vissa undantag idag, m a o så är dessa bevarade. I listorna eller längderna stod det namnet på varje gård som skulle lämna någonting, det var min utvikning i förra inlägget.

Eftersom jag har lite uppgifter på sockennivå som berör Älvsborgs lösen så undrade jag om det skulle vara intressant att ta med det. På Älvsborgs lösens material så har även Lennart Andersson-Palm framräknat hur många invånare Sverige hade i samband med löserna och hur många gårdar det fanns i det egentliga Sverige på den tiden.

Den som betvivlar på dessa uppgifter kan söka på allehanda publikationer på varje historisk institution i Sverige och under 1970-talet samt början på 1980-talet så pågick ett projekt med bl a dessa längder som källor.

Stefan

[blom109]

Som påpekades innan så betaldes lösen vid 4 tillfällen.
250,000 riksdaler den 20/1 1616 på Elfsborgsslott
250,000 riksdaler den 20/1 1617 på Elfsborgsslott
250,000 riksdaler den 20/1 1618 på Elfsborgsslott
250,000 riksdaler den 20/1 1619 i Halmstad
Herman Wrangel hade på kungens uppdrag att överlämna den sista summan i Halmstad.
Och den 24 januari mottog Wrangel danska kungens kvittens. Wrangel tog sig till Elfsborgsslott och anlände den 31 januari. Där väntade Norges rikskansler Jens Bjelke samt Mogens Gyldenstierne och Alexander von Papenheim för att överlämna slott och häraden.
Något förkortad historia.

Boktips
Elfsborgs slott av Wilhelm Berg
Älvsborgs slott grävningsfynd och byggnadsdata av Harald Wideen
Olof Stråle och Älvsborgs kapitulation 1612 av Bertil Broomé
Calmarkrigets historia av Ingel Wadén