Bästa soldater i Amerikanska frihetskriget

[Flavius Aëtius]

Vilka soldater var dom bästa under Amerikanska frihetskriget tycker du?

[Svenska Björnen]

Menar du vilken sidas soldater som var bäst eller vilket förband som var bäst?

Och min personliga åsikt är att "kvalitetsmässigt" (utrustnings,utbildnings och erfarenhetsmässigt sett) var den brittiska armén bättre.
Samtidigt tror jag att de brittiska soldaterna hade lite "Vietnamsyndrom" d.v.s. vad har vi här att göra och vad slåss vi för?
Dock uppvägdes nog denna tvivlan av deras utbildning och höga disciplin.

[Stefan]

Det finns ju ett otal städer och orter i USA som heter antingen Pulaski eller Kosciuszko.

Bägge dessa män var polacker som kom att kämpa för USA´s självständighet. Kosciuszko blev visserligen senare general och överbefälhavare för en stor nationell resning i Polen mot framför allt rysk ockupation; men i USA fungerade han i första hand som anläggningsingenjör som ledde byggandet av ett antal fästningar; eller rättare sagt: de fästningar och befästningar som den nationella armén hade. Han arbetade dock m.e.m. självständigt; men det är klart, man kan tolka det så att amerikanerna själva ansåg att deras ingenjörstrupper var av hög klass.

Pulaski var kavalleriöverste, och organiserade den amerikanska kavallalleriet.
Eftersom det finns så många stora städer som heter Pulaski, så måtte hans kavalleri haft ett mycket gott rykte...
(Pulaski själv dog efter en chock mot ställningar försvarade av artilleri).

[Svenska Björnen]

Stefan: Låter som du beundrar Pulaski och Kosciuszko

Och har du källor som stödjer ditt påstående?

[Stefan]

Nja, jag påstår inte de är mina personliga idoler, men jag har tillbringat mina första 12 år i Polen, och jag har varit historieintresserad redan som liten valp. Det kan inte undvikas att ett och annat slank igenom - och fastnade.
Det andra är en kik på en helt vanlig karta över USA, och lite sunt förnuft.

[Svenska Björnen]

Härligt med en kille som kan redovisa sina källor
Ville bara kolla om du kunde backa upp fakta med källor

Tackar så mkt

[Stefan]

Jag är inte säker på om jag är så där förtjust i att i tid och otid kräva och ge källor.

Jag tror att risken är mycket stor att sånt stryper det fria tankeflödet, idéassociationer, osv etc.

Exakta källor är viktiga om man vill skriva en formell uppsats. De kan också vara bra om man deltar i en s.k. debatt - läs pajkastning; med nyanser av politiska eller ämnesmässiga motsättningar. Då behöver man nog ha ett hum om sina källor, om inte annat så för att inte riskera att debatten urartar till ren pajkastning med rena påhitt och önsketänkande.

Jag finner att detta forum är mycket skön på detta sättet; alla deltagarna är intresserade, och många väldigt kunniga; och så har man för det mesta en bra samtalston. Det blir ofta lite av brainstorm; och tillsammans plockar man ihop sanningar som man inte var medveten om tidigare, som kanske ingen var medveten om tidigare - alltså finns det inte heller några källor om...
Ja, jag hoppas du Svenske Björn förstår vad jag vill komma åt, fastän det är lite virrigt så här i all hast.

[Svenska Björnen]

Jag förstår vad du menar med "källorna" och om du syftar på mitt inlägg i "Kommentarer", så var det som sagt bara ett förslag

Jag anser också att det är speciellt viktigt att ange källor när man presenterar "nytt" eller "okänt" material d.v.s sådant som nya rön och teorier

[Stefan]

Nu kom jag ihåg. En del amerikanare använde sig av Kentucky-bössan, ursprungligen en jaktbössa. Känd för sin extremt långa pipa; har för mig den var räfflad till skillnad från den tidens musköter; gjorde en mycket stor nytta åt amerikanarna. Eftersom Kentucky-bössan var ett jaktvapen, användes den mest av irreguljära trupper, i varje fall i början.

Lite senare användes den även av de väpnade styrkorna på mera ordnad basis. Jag vill minnas jag läste om en sjöstrid mellan brittisk och amerikansk fregatt; den amerikanska fregatten såg till att slåss på en kabellängds håll; och britterna var därmed så gott som hjälplösa; deras marininfateriets musköteld var så gott som verkningslös på det avståndet, medan amerikanarnas Kentucky-bössor rensade däcken och masterna... (jo, kanonerna spelade under tiden allt de kunde, men en sjödrabbning mellan jämnstarka fartyg kunde pågå i flera timmar)

[Scout]

Vet att det ofta hävdas att britterna kunnat hålla det kvar om de verkligen velat, antar att deras soldater var bra, dock gjorde de tidigare en del blundrar mot indianerna, slagfältsformationerna fungerade dåligt mot deras gerillakrigföring. Möjligen spelade det in i detta krig också.

[Scout]

Vet att det ofta hävdas att britterna kunnat hålla det kvar om de verkligen velat, antar att deras soldater var bra, dock gjorde de tidigare en del blundrar mot indianerna, slagfältsformationerna fungerade dåligt mot deras gerillakrigföring. Möjligen spelade det in i detta krig också.

[Flavius Aëtius]

fanns det inte nått gevär som kallades braun bess som var det vanligaste geväret under kriget...jag har för mej att dom sa nått sånt på the history channel..

[Stefan]

Jo, Brown Bess var tydligen det brittiska standardmusköten. De frivilliga Kentucky-böss- skyttarna hade förstås ett enormt övertag över dem så snart de kunde skjuta på lite längre avstånd.

Inklippet nedan hittade jag på google.




"The standard arm of the British soldier during the American Revolution was the Short Land Pattern musket, often referred to as the Brown Bess. Unlike modern weapons, the musket was very slow to load, highly inaccurate and frequently unreliable.

A well-trained soldier could prime, load and fire three times in one minute. This involved a 12 step process in order to fire just one shot. Also, these muskets did not fire bullets, as we know them in the modern sense, but fired round lead balls, some of which were the size of a quarter. At short ranges, these lead balls could inflict horrible damage on soldiers as they did not pierce a person's body but rather smashed against it.

Aside from the fact that this weapon took 20 seconds to load (often under enemy fire) and that it was prone to frequent misfires, it was also inaccurate. It was possible to hit an opponent only if he was standing not more than 50 metres in front of you. Any further away, and the chances of hitting him were greatly reduced. It was often said that soldiers did not aim their weapons, instead they pointed them in a general direction and hoped for the best. "

- Här måste jag tillägga. För en halvdan skytt det enda sättet att träffa på avstånd är just att sikta på ungefär. Försöker de sikta exakt kommer de just därför att missa ofelbart. (finns en tråd på II-världskriget-forum, som leder i bevis att de allra flesta infanterister skjuter hål i luften - just för att de försöker sikta).

[Olof Larsson]

Anledningen till muskötens bristfälliga precision på avstånd är att kulan börjar rotera slumpmässigt, vilket gör att kulan börjar dra iväg i sida och /eller höjd mellan 50-100 meter bort.

Kentuckybössan, var som sagt räfflad och i kaliber 45 (0.45 tum), vilket åtminstone fördubblade den effektiva skottvidden.

Skjutbanemässigt hade britternas New Land Pattern Flintlock
en träffsannolikhet på 66% på 100 yards och bara 15% på 200.

Britternas ersättare till nyss nämda vapen, Baker-geväret, var precis som Kentuckybössorna räfflad,
men med en grövre kaliber och kortare pipa.
Det är alltså rimligt att anta att Kentuckybössan hade en större effektiv skottvidd (Jag har sett siffran 400 yards).
Baker-geväret togs i tjänst år 1800, och hade en träffsannolikhet på 90% på 100 yards och en träffsannolikhet på 60% på 200.

Nackdelen med ett gevär var dock f.f.a. den lägre eldhastigheten (1.5 skott/minut praktiskt mot muskötens 2).