Hur mycket makt liv/död hade en svensk kung?

[Airacobra]

Hej!

Svenska regenter verkar inte ha varit så självsvåldiga som vissa utländska stormän.

När man läser historia finns det ju regenter/stormän som kunde avrätta en undersåte för att denne nös vid fel tillfälle(lite hårdraget men ni kanske förstår)

Kunde KarlXII säga min häst är inte ryktad,häng drängen eller tortera honom eller ännu bättre låt mig själv hacka honom i bitar!

Min spontana uppfattning är att Sverige varit relativt humant/rättssäkert även i äldre tider, de vakter som var skyldiga till försummelse vid Tre Kronors brand fick ju fängelse och inte dödsstraff som man kanske tror vid så stor materialförstörelse.

Hälsningar/P39

[Rosenhane]

Man skulle kanske kunna se det som att det är möjligt att svenska historieböcker har valt att inte ta upp diverse "tyranniska" tendenser bland svenska kungar. Det känns som under framförallt Vasa tiden så var kungarna mer nyckfulla och kunde få olika galna ideer i skallen. Om man tar branden av Tre Kronor så blev brandkaptenen och en av brandvakterna blev först dömda till döden men straffet omvandlades till att springa gatlopp och sedan livstids straffarbete. Så nog blev de ordentligt straffade, brandkaptenen dog förövrigt under ett av sina gatlopp. Karl XII lät förövrigt avrätta spionen Patkul genom att krossa honom med ett vagnshjul. Det går att hitta fler exempel från andra monarker, kanske lite OT men man kan också ta med drottning Kristinas avrättning av markisen Monaldesco.

[a81]

Om man tar branden av Tre Kronor så blev brandkaptenen och en av brandvakterna blev först dömda till döden men straffet omvandlades till att springa gatlopp och sedan livstids straffarbete. Så nog blev de ordentligt straffade, brandkaptenen dog förövrigt under ett av sina gatlopp.

Så här står det på Wikipedia:

I februari 1698 kom domen mot de tre. Kungliga slottsrätten avgav domen. Sven Lindberg och Mattias Hansson dömdes till döden, medan Anders Andersson som bevisligen fick order om att gå ett ärende dömdes till fem gatlopp. Dödsstraffen mildrades av kung Karl XII till sju gatlopp och sex års straffarbete på Marstrands fästning. Sven Lindberg som var en gammal man dog av de svåra skador han fick under gatloppet.

Frågan är vad Kungliga slottsrätten var. Jag misstänker att det var någon typ av "specialdomstol" för anställda inom hovet, ungefär som universiteten hade egna domstolar.

Normalt sett hade väl kungen en relativt liten påverkan på rättsväsendet. Han kunde benåda och mildra straff (som ovan), men han kunde väl inte (möjligen med något undantag) döma folk.

Häradsrätterna (domstolarna på landet) styrdes för övrigt av bönder. Det fanns visserligen en häradshövding (som inte var bonde), men rättens övriga tolv medlemmar (nämndemännen eller tolvmännen) var alla bönder. Så det var faktiskt bönder som dömde adelsmän och inte tvärtom. Instansen över häradsrätterna var hovrätterna, men där tror jag inte att man hade nämndemän utan enbart jurister.

Kunde Karl XII säga min häst är inte ryktad, häng drängen eller tortera honom eller ännu bättre låt mig själv hacka honom i bitar!

Frågan är väl om någon kung i Västeuropa kunde göra så. Peter den store av Ryssland hade väl dock lite av det här beteendet.

När det gäller frågan om hur mycket makt över liv och död en svensk kung hade, kan man väl säga att den var mycket stor, men inte för att han avrättade folk hursomhelst, utan på grund av alla krig.

[medundersåte]

Karl XII lät förövrigt avrätta spionen Patkul genom att krossa honom med ett vagnshjul.

Karl XI hade tidigare dömt Patkul till döden. Rådbråkning var en välkänd avrättningsmetod som användes i många länder.

Normalt sett hade väl kungen en relativt liten påverkan på rättsväsendet. Han kunde benåda och mildra straff (som ovan), men han kunde väl inte (möjligen med något undantag) döma folk.

Kungen var landets högsta domare, så nog dömde han folk. Jag har dock fått intrycket av att man i högre instanser försökte undvika att skärpa utdömda straff.

Så det var faktiskt bönder som dömde adelsmän och inte tvärtom. Instansen över häradsrätterna var hovrätterna, men där tror jag inte att man hade nämndemän utan enbart jurister.

Hade inte adeln hovrätten som första instans?

[a81]

Normalt sett hade väl kungen en relativt liten påverkan på rättsväsendet. Han kunde benåda och mildra straff (som ovan), men han kunde väl inte (möjligen med något undantag) döma folk.

Kungen var landets högsta domare, så nog dömde han folk. Jag har dock fått intrycket av att man i högre instanser försökte undvika att skärpa utdömda straff.

Jo, kungen hade väl rollen som "högsta domstol", men kunde han skärpa straff, eller var det bara frågan om benådning/mildrande av straff?

Så det var faktiskt bönder som dömde adelsmän och inte tvärtom. Instansen över häradsrätterna var hovrätterna, men där tror jag inte att man hade nämndemän utan enbart jurister.

Hade inte adeln hovrätten som första instans?

Det skulle vara intressant om någon känner till hur det var med detta. Min bild är att adeln dömdes av de vanliga häradsrätterna (men ogillade detta). Kan det möjligen ha varierat under historien?

[medundersåte]

Jo, kungen hade väl rollen som "högsta domstol", men kunde han skärpa straff, eller var det bara frågan om benådning/mildrande av straff?

Justitierevisionen under Karl XII skärpte i alla fall en del domar. Värt att notera är att Karl XII ansåg att enkelt hor borde bestraffas med döden, vilket han dock backade ifrån då motståndet var massivt från rådgivarna. Det här var ju under enväldet, så kungens formella makt var som allra störst.

Det skulle vara intressant om någon känner till hur det var med detta. Min bild är att adeln dömdes av de vanliga häradsrätterna (men ogillade detta). Kan det möjligen ha varierat under historien?

Jag sitter tyvärr hemma och saknar tillgång till relevant rättshistorisk litteratur. Kanske reglerades detta i adelns privilegier?

[Ben]

För att först reda ut detta med Patkul:

Han var inte spion. Han var född som svensk undersåte i Livland, blev under den balttyska adelns konflikt med Karl XI deras främste talesman och dömdes i den vevan till döden (Alvin Isberg skrev en avhandling om det här - kan rekommenderas för den som vill sätta sig in i frågan).

Patkul hade emellertid flytt och dödsstraffet kunde därför inte verkställas. Mot slutet av 1690-talet tog han en mycket aktiv del i arbetet med att skapa en svenskfientlig koalition mellan Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland. Därefter tjänstgjorde Patkul dels som militär anförare i strider mot svenska trupper, dels som diplomat. Hans syfte var att rycka loss Livland från Sverige och skapa en situation där provinsens adel fick en större politisk roll under ett annat lands överhöghet.

Det han företog sig efter flykten var givetvis ur svenske kungens perspektiv ytterligare landsförräderi. Inte nog med att Patkul hade konspirerat med rikets fiender, han hade också personligen tagit till vapen mot sitt fosterland.

Det är i ljuset av detta ur Karl XII:s perspektiv dubbla landsförräderi (en äldre dödsdom + ny landsförrädisk verksamhet) man ska betrakta avrättningen av Patkul 1707.

[a81]

Det är i ljuset av detta ur Karl XII:s perspektiv dubbla landsförräderi (en äldre dödsdom + ny landsförrädisk verksamhet) man ska betrakta avrättningen av Patkul 1707.

Men dömdes han direkt av kungen, eller gick det först via de vanliga domstolarna?

[Ben]

Med reservation för att jag kan minnas fel: Ingen som helst ny rättegång utan man verkställde helt enkelt den gamla dödsdomen.

Det är ganska vanligt att Patkul förväxlas med Paykull. I det senare fallet genomfördes en rättegång.

[a81]

Med reservation för att jag kan minnas fel: Ingen som helst ny rättegång utan man verkställde helt enkelt den gamla dödsdomen.

Var det en dom som Patkul dömts till i domstol, eller straffades förräderi direkt av kungen?

[Ben]

Det tillsattes i mars 1694 en specialdomstol bestående av 12 ledamöter (kungliga råd, landshövdingar, folk från kansliet och Svea hovrätt). Patkul, som i juli 1693 begett sig i landsflykt, fick fri lejd och anlände till Stockholm i mitten av maj. I november flydde han sedan igen och domen föll i december.

Isberg har en lång och detaljerad redogörelse i Karl XI och den livländska adeln 1684-1695. Hans slutsats är väl närmast att förfarandet i juridisk mening var suspekt eftersom man åsidosatte vissa då gällande principer för att nå fram till det önskade resultatet - en nedbrytning av den livländska adelns makt.

[oilc]

Som jag förstår det hade monarken rätt att upphäva eller godkänna en dödsdom eller ett frikännande som avkallats av domstol.

Karl XII ska ha varit personligen ansvarig för att Sveriges sista häxa avrättades : Anna Eriksdotter blev 1704 dömd till döden för trolldom av häradsrätten och sedan frikänd av hovrätten; varefter kungen godkände häradsrättens dödsdom, som därefter gick i verkställelse. Monarken tycks alltså ha haft sista ordet.

[Örjan]

Som jag förstår det hade monarken rätt att upphäva eller godkänna en dödsdom eller ett frikännande som avkallats av domstol.

Karl XII ska ha varit personligen ansvarig för att Sveriges sista häxa avrättades : Anna Eriksdotter blev 1704 dömd till döden för trolldom av häradsrätten och sedan frikänd av hovrätten; varefter kungen godkände häradsrättens dödsdom, som därefter gick i verkställelse. Monarken tycks alltså ha haft sista ordet.

Jag är en aning tveksam till ifall Karl XII befattade sig med vanliga rättsfall i Sverige medan han krigade utomlands. Det är väl mer troligt att det kungliga rådet (som fungerade som Sveriges högsta domstol) dömde henne till döden i kungens namn utan att han själv tog någon aktiv del i beslutet.

Jo, kungen hade väl rollen som "högsta domstol", men kunde han skärpa straff, eller var det bara frågan om benådning/mildrande av straff?

Justitierevisionen under Karl XII skärpte i alla fall en del domar. Värt att notera är att Karl XII ansåg att enkelt hor borde bestraffas med döden, vilket han dock backade ifrån då motståndet var massivt från rådgivarna. Det här var ju under enväldet, så kungens formella makt var som allra störst.

Nu kanske jag minns fel men var det inte här frågan om en återfallsförbrytare och att dödsstraffet ingick i straffskalan? Den tonårige Karl XII som var fostrad till att lagar skulle följas till punkt och pricka ansåg därför att detta var ett fall där maxstraffet för det aktuella brottet var befogat. Rådet protesterade dock med hänvisning till att man aldrig avrättade någon för enkelt hor. Karl XII hade svårt att förstå vad det var för mening med att ha en straffskala där den övre delen aldrig tillämpades, men han gav till slut efter för rådets påtryckningar.

[Ben]

1. Jag har också mycket svårt att tro att kungen så sent som 1704 skulle ha varit involverad i avgörandet av ett rättsfall av det slaget. Det sköttes av rådet.

2. Allt torde komma från Birger Wedbergs Karl XII på justitietronen. Denne talar framför allt om en hård kunglig syn på dubbelt hor. Enda undantaget skulle möjligen vara soldaten Kiöpings enkla hor (s. 65-66). Han hade under äktenskap med en viss Elin straffats för hor 3 gånger. Sedan fick han skilsmässa från henne, men förbud för att ingå nytt äktenskap så länge Elin levde. Likväl gjorde Kiöping en annan kvinna med barn och bad att få gifta sig med henne.

Tingsrätten dömde Kiöping till döden för 4 resan hor. Göta hovrätt tvekade och bad om instruktioner - kunde äktenskapet beviljas? Kungen svarade först nej och hävdade att Kiöping borde avrättas, men gav till sist med sig och straffet lindrades till 1 månad på vatten och bröd. Parterna fick dock inte gifta sig.