Karl XII:s generaler

[Berchar II]

28 september

Svenske löjtnanten Alexander Hummerhjelm har sannolikt fått uppdraget att verkställa straffexpeditionen i Mjölkalånga och Matteröd, då han i sin dagbok denna dag skriver: "Den 28 gick jag på Partie med 100 hästar åt Finia och så åt Mattery och lätt begrafwa några Drabanter som af Snapphanar woro slagne af dem som lågo i Milkelånge, jag lätt bränna några Gårdar och lått skjuta neder några Snapphanar på Åsen, där Drabanterna lågo döde vid Isakstorp, och tog Herr Hans i Brunstad med mig till Armén." Sannolikt beskriver han sin expedition med överslätande ordalag och utelämnar vissa fakta. En dansk beskrivning säger att "en stor Hob af Almuen" satt sig till motvärn, och de "som nu ikke have faaet Tid at søge Skjul i Skovene, fald for Fjendens Sværd." Förutom själva Matteröd bränner svenskarna i socknen även ned byarna Isatorp och Tågeröd. Förstnämnda by kommer byggas upp igen efter kriget, men Tågeröd kommer stå öde i ca 50 år framåt. Människorna har sannolikt dödats av svenskarna, annars skulle de säkert återvänt till sin by och byggt upp den. Dessutom "lod Ascheberg Landsbyen Finje afbrændes og Indbyggerne nedhugge."

[Jan-Erik Karlsson]

28 september 1982?

[Sören Norby]

28 september 1982?

Viken man åsfytar du skulle pålats?

[Jan-Erik Karlsson]

Lars

[Sören Norby]

Lars

1676

[Jan-Erik Karlsson]

Var denna Lars svensk medborgare?
Var han snapphane?

[Anckarström]

Inte direkt ovanligt med (i våra ögon sett) groteska bestraffningsmetoder på den tiden.

[Ben]

Innan man blir alltför indignerad över behandlingen av snapphanarna för över 300 år sedan är det en del saker man ska betänka:

1. Den allra övervägande delen av vad vi numer anser är ett acceptabelt sätt att att behandla människor under krig är ett resultat av 1900-talet och alldeles i synnerhet en produkt av lärdomarna från Andra världskriget. Ska man på ett rättvist sätt värdera 1600-talets generaler måste man sätta sig in i vad den tidens normer var och vad den tidens folkrättsexperter ansåg.

2. Om än man ur lokalpatriotisk synvinkel kan se på snapphanarna/friskyttarna som befrielsekrigare så var de faktiskt ur svenska statens synvinkel inget annat än upprorsmän. Skåne hade ju som bekant blivit svenskt genom freden i Roskilde 1658, vilket alltså innebar att snapphanarna var rebeller mot sin laglige kung och dessutom medhjälpare åt en fientlig makt som invaderat svenskt territorium. Sett i ljuset av detta är behandlingen av dem kanske något mer begriplig.

[Sören Norby]

Innan man blir alltför indignerad över behandlingen av snapphanarna för över 300 år sedan är det en del saker man ska betänka:

1. Den allra övervägande delen av vad vi numer anser är ett acceptabelt sätt att att behandla människor under krig är ett resultat av 1900-talet och alldeles i synnerhet en produkt av lärdomarna från Andra världskriget. Ska man på ett rättvist sätt värdera 1600-talets generaler måste man sätta sig in i vad den tidens normer var och vad den tidens folkrättsexperter ansåg.

Internationell humanitär lag är mkt äldre än så! Genevekonventionen skyddar krigets offer. Haaglagen, reglerar krigföringen. Redan 1860 bildades Röda Korset som ett reaktion mot krigets lidande. Ska man sia om de allmäna värderingarna som rådde i slutet av 1600-talet måste man söka i källor som inte härstammar från förbrytarna, dvs propaganda!

Koranen Surah xlvii, paragraph 4 statuerar: When you meet in battle those who have disbelieved, smite their necks, and after the slaughter tighten fast the bonds, until the war lays aside its burdens. Then either release them as a favour, or in return for ransom.
Var muslimerna som skrev koranen mer civilicerade än Karl XI???

Ta och studera Sun Tsus skrift The art of war från 400 fKr eller Manu Sitri, en anonym sanskritskrift från ca 200 fKr. Båda förbjöd avrättningar av krigsfångar! Förslavning eller lösen var alternativen. Oändligt mkt humanare än att bli pålad levande.Var dessa kulturer mer framstående än den Kristna i 1600 talets Sverige???

Lieber Code från 1863 av Professor Francis Lieber statuerar: Protection of persons and especially of women, of religion, the arts and sciences. Punishment of crimes against the inhabitants of hostile countries.

Genevekonventionen föddes vid 1863 och 1864 års konferans i Geneve och skyddar ambulanspersonal och skadade i Krig. Den reglerar även behandlingen av KRIGSFÅNGAR! Bara 175 år efter de grymma summariska morden på den skånska allmogen.

Sunt bondförnuft på 1600-talet säger att ingen människa var värd sådan behandling (läs samtida vittnesberättelser). Svenskarna själva kallade ju Slaget vid Lund för "Ett mord, icke ett fältslag!"

2. Om än man ur lokalpatriotisk synvinkel kan se på snapphanarna/friskyttarna som befrielsekrigare så var de faktiskt ur svenska statens synvinkel inget annat än upprorsmän. Skåne hade ju som bekant blivit svenskt genom freden i Roskilde 1658, vilket alltså innebar att snapphanarna var rebeller mot sin laglige kung och dessutom medhjälpare åt en fientlig makt som invaderat svenskt territorium. Sett i ljuset av detta är behandlingen av dem kanske något mer begriplig.

Friskyttarna var regelrätta danska ryttarförband (dragonkompanier) som stod under befäl under en av kungen utsedd Skånsk Kapten. Detta finns dokumenterat i arkiven i Köpenhamn. Svend Gönge (Göingehövdingen) är kanske den mest kända tack vare tv-serien. Freden i Roskilde 1658 var inte ratificerad av Sverige och gällde alltså inte. Sverige levde inte upp till de rättigheter och friheter som var inskrivna i fredstraktatet. Detta fick den Skånska allmogen att resa sig, med all rätt, mot ockupationsmakten. Allmogen rekyterades i Friskytteförband och stred ofta mkt framgångsrikt pga lokalkännedomen.

Citat Stanislaw Jerzy Lec: "De som bär skygglappar må komma ihåg, att till garnityret hör betsel och piska".


Den som inte kan sin historia är dömd att upprepa dess misstag. Folkmördare finns än i dag och grymheten i metoderna skiljer sig inte vesäntligt nu som för 300 år sedan. Det är inte mer accepterat nu som för 2400 år sedan i Kina.

Morden är snarare ett bevis på Karl XI bisarra sjuka lust att mörda. Han var inte bättre än dagens Milosevic.

[virdung]

Morden är snarare ett bevis på Karl XI bisarra sjuka lust att mörda. Han var inte bättre än dagens Milosevic.

Jag fattar inte hur du kan jämnställa Karl XI med Milosevic, det är ju trots allt 325 år som skiljer dom åt, slavhandel var i full gång etc. etc. så synen på människors värde var en helt annan mot dagens...

//Virdung

[SuperPalle]

"Morden är snarare ett bevis på Karl XI bisarra sjuka lust att mörda. Han var inte bättre än dagens Milosevic."

karl XI var verkligen ingen person som gillade att tortera folk för sakens skull.

det mesta av de snapphane förföljerser som skedde i skåne stod en viss herr gyllenstierna för och han var inte nådig.
men inte heller han var blodtörstg, det var snarare så attman använde då tidens mer plågsamma dödsstraff för att straffa folk, men brutala tillväga gångs sätt för att bekämpa gerilla soldater (vilket snapphanarna ofta var men ännu oftare så var de bara tjuvar och rövare som utnyttjade ofreden)
är knappast något som tillhör det förgångna.

gerrilla soldater är nämnligen sällan reguljära förband och därför räknas de inte heller som krigsfångar, detta är anledningen till att USA kan hålla Afghanska soldater fängslade i små¨stål burar på cuba.

//palle

[Ben]

Innan man tar till de värsta brösttonerna kan det vara värt att studera vad som faktiskt gällde i Europa på 1600-talet.

Förutom freden i Roskilde 1658 fanns det också en i Köpenhamn 1660. Gällde inte den heller?

Låt mig vidare citera ett litet stycke ur R. Kleens "Kodificerad handbok i krigets lagar..." från 1909. Paragraf 98: Individer, i militärtjänst eller icke, enstaka eller i band, och hvilkendera sidan de än må tillhöra, hvilka resa sig, begå fientligheter eller uppvigla folket emot en krigförande stats krigsmakt eller myndigheter på område som denna makt i regelbunden ordning intagit och besatt så att det af henne beherskas och förvaltas, falla under den kränkta statens krigslag eller kunna straffas som för uppror, med dödsstraff eller mindre"

Den värderade skribentens tal om Haag- och Genévekonventioner är intressant. De första är från kring sekelskiftet 1900, viktiga är också konventioner från 1949 om bl.a. krigsfångars behandling. Alltså i väldigt hög grad produkter av 1900-talet. Jag ber att få hänvisa till A. Roberts "Ockupation, motstånd och folkrätt" från 1981. Så kallade partisaner hade ett mycket svagt skydd. 1899 fastslogs att för att få skydd av krigets lagar måste sådana grupper
1. Stå under befäl av en person som är ansvarig för sina underordnade¨
2. Bära utmärkande tecken som är fastsittande och igenkännligt på avstånd
3. Bära sina vapen öppet
4. Vid sina operationer iakttaga krigets lagar och bruk

Intressant är också att dessa diskussioner gällde dem som gjorde uppror mot en inträngande ockupationsmakt. Att göra uppror mot sin egen regering under krig och därmed hjälpa motståndaren får närmast ses som landsförräderi.

[Ben]

Får jag också betona att den första Genevekonventionen mycket riktigt kom 1864, alltså mer än 175 år efter snapphanarna. Vad gamla asiatiska tänkare har sagt är förvisso intressant, men inte alldeles relevant. Min alldeles spontana gissning är att man i dessa länder lär ha handskats rätt brutalt med upprorsmän och förmodligen också gjort otäcka saker mot en och annan fånge. Intressantare är dock vad som var praxis i Europa på 1600-talet. Låt mig ta ett litet exempel: om befolkningen i Ingermanland och angränsande delar av Estland år 1700 hade anslutit sig till de angripande ryssarna, anordnat bakhåll för den ankommande svenska armén och hjälpt ryssarna med förnödenheter och underrättelser - hur skulle vi ha uppfattat det? Som ett slags landsförräderi eller som en modig kamp mot de svenska ockupanterna?

Om krigsfångar kan man också säga mycket. Intressant är hänvisningen till Lieber och 1863 som gjordes i ett tidigare inlägg. Enligt paragraf 60 var det tillåtet för en befälhavare, om egna truppen kunde sättas i fara av att ta fångar, att vägra kvarter. D.v.s att ta livet av dem som gav sig. Inte så alldeles humant, eller hur?

[SuperPalle]

alla lovordar 1900talet och dess humanism men ni får inte glömma att nittonhundratalet är ett av de för människan värsta århundradena på länge, massvält, storkrig och bombnings räder mot civila.

//palle

[Sören Norby]

"Morden är snarare ett bevis på Karl XI bisarra sjuka lust att mörda. Han var inte bättre än dagens Milosevic."

karl XI var verkligen ingen person som gillade att tortera folk för sakens skull.

det mesta av de snapphane förföljerser som skedde i skåne stod en viss herr gyllenstierna för och han var inte nådig.
men inte heller han var blodtörstg, det var snarare så attman använde då tidens mer plågsamma dödsstraff för att straffa folk, men brutala tillväga gångs sätt för att bekämpa gerilla soldater (vilket snapphanarna ofta var men ännu oftare så var de bara tjuvar och rövare som utnyttjade ofreden)
är knappast något som tillhör det förgångna.

gerrilla soldater är nämnligen sällan reguljära förband och därför räknas de inte heller som krigsfångar, detta är anledningen till att USA kan hålla Afghanska soldater fängslade i små¨stål burar på cuba.

//palle

De ni kallar för snapphanar var reguljära danska förband. Dess riktiga benämning var friskyttar och var organiserade i ca 30 st dragonkompanier, alltså ca 4000 soldater. Chef för ett sådant kompani var Kapten utsedd av Danske Kungen. Förbandens kaderorganisation utrustades och tränades i Köpenhamn. Därefter rekryterades soldater ur allmogen i Skåne. Förbandens upl var i första hand skogarna och åsarna i Göingebygden och NV Skåne samt runt Ringsjöarna. De återhämtade i fästningarna i bla Helsingborg, Landskrona, Malmö och Kristianstad. I slutet av kriget var de främst operativa i södra Skåne runt Ystad. Friskytteförbanden byggde skansar på strategiskt viktiga knutpunkter.

Visst fanns det kriminella lösdrivare som inte platsade i Friskyttekompanierna och som även plågade civilbefolkningen men dessa var mkt få. Lidandet var en gemensam nämnare för befolkningen i Skåne, Blekinge och Halland vilket enade folket mot svensken. Fil Dr Ingemar Ingers ord är målande: " Det brutala genomförandet av uniformiteten skedde genom löftesbrott, svek och överrumpling."

Tag fram Telefonkatalogen och läs under kapitel Samhällsinformation/Viktig information om din säkerhet.. Där framgår vad du skall göra om Sverige blir ockuperat. Precis samma situation som Skåningarna, Halländningarna och Blekingeborna befann sig för drygt 300 år sedan. Jag citerar:

Civila medborgare kan i händelse av ockupation bilda en väpnad motståndsrörelse och med våld bidra till att befria området. En sådan aktion är folkrättsligt skyddad förutsatt att de ingår i en organiserad motståndsrörelse som står under befäl av någon som ansvarar inför den politiska ledningen, samt
* att det finns en ansvarig ledare och ett diciplinärt system.
* att vapen bärs öppet före och under strid, samt att medlemmarna under operationer inte uppträder tillsammans med civilbefolkningen, samt
* att motståndsrörelsen följer folkrättens regler.

Sådan verksamhet bör, för att bli framgångsrik, samordnas med det militära försvarets verksamhet. Väpnat motstånd (inkl sabotage o.dyl.) som utförs av civila som inte är medlemmar i en motståndsrörelse är däremot inte tillåtet enligt folkrätten.

Friskytteförbanden uppfyllde alla de kraven ovan, även om inte Krigets lagar fanns på 1600 talet. Friskytteförbanden var inte bara en motståndsrörelse utan reguljära danska ryttarförband (dragoner). Detta finns det bevis för i bla de danska militära rullorna från tiden i Köpenhamn. Alla som påstår motsatsen har fel.

Angående krigsfångar så gäller följande:

Krigsfångar har ett folkrättsligt skydd. Till krigsfångar räknas:
1. Medlemmar av stridande parts stridskrafter, medlemmar av milisgrupper samt frivilligkårer som ingår i stridskrafterna.
2. Medlemmar av organiserad motståndsrörelse enligt ovan.
3. Medlemmar av regelrätta militära förband, som förklarat sig lyda under regering eller myndighet, som inte erkänns av den makt, i vars våld de fallit.
4. Personer som åtföljer stridskrafterna utan att direkt tillhöra dem, t ex civil besättning på militära luftfartyg, krigskorrespondenter, leverantörer, medlemmar eller enheter som sörjer för militärernas välbefinnande under förutsättning att de har identitetskort som utvisar detta.

Alltså har både du och Bush fel när det gäller definitionen av Krigsfångar.

Det du tänker på är "Krigets Banditer". Sådant patrask fanns det gott om nere på Balkan. Har själv konfronterats dem nere i Bosnien 1994. Dessa individer är kriminella som utnyttjar kriget för egen vinning. Plundrar, våldtar och mördar... Dessa saknar skydd i Krigets lagar. Den enda rättighet dessa har är att ev. bestraffning (Arkebusering...) skall föregås av en (krigs)rättegång.

Läs gärna mer om "Snapphanar" här: http://home.swipnet.se/~w-19792/snapphane.html