Nu var de flesta soldater indelade i regementen som baserades på landskap och län och varje kompani hade sin egen fana, oftast med landskapsvapnet på, även om dessa under 1700-talet fick en mindre framträdande roll på fanorna. De var säkert medvetna om att de räknades som svenskar allihop, men det är nog svårt att reda ut hur vanliga soldater såg på sig själva och andra. Att de såg sig som svenskar i motsats till exempelvis ryssar behöver inte heller utesluta att östgötar såg sig som ett annat "folk" än smålänningar. Gemensam kung och religion var säkerligen det viktigaste som förenade de svenska soldaterna. Så hade det varit åtminstone sedan medeltiden, även om det ibland var instabilt med unionskungar eller avsaknad av kungar samt övergång från hedendom till kristendom och sedan reformationen. Arvriket och de religiösa fundamentallagarna som därför infördes var säkert viktiga när individer oavsett samhällsposition bildade sig en kollektiv identitet.Djinghis Khan skrev:Och jag är övertygad om motsatsen - att knektarna faktiskt såg sig som svenskar och kände att de slogs för Sverige. Det var just i armén som hälsingar, smålänningar, västgötar, dalkarlar, nylänningar m.fl. faktiskt samlades och arbetade för en gemensam sak - under svenska fanor.
Finns det förresten verkligen belägg för att man förr hade en landskapsidentitet? Det brukar ofta hävdas att "vanligt folk" före nationalismen skulle ha känt samhörighet med landskapet, men jag tvivlar. Landskapen var knappast vare sig politiska eller kulturella enheter, och en bonde från Norra Vedbo härad i Småland skulle förmodligen ha känt igen sig mer i östgötarna från närbelägna Ydre snarare än med landskapsmännen i södra Värend. Jag skulle tvärtom säga att landskapen är ännu mer diffusa och "konstgjorda" regioner än själva riket
Det yngre indelningsverket brukar sägas ha godkänts av de enskilda landskapen (det fanns väl även exempel på att man tackade nej) och det utsågs även lagmän till lagsagorna, biskopar till biskopsdömena och landshövdingar till landshövdingedömena. Den regionala identiteten manifesterade sig alltså på en rad olika sätt som säkert påverkade folk. Att gradera konstgjordheten i regioner är vanskligt. Både nationsidentiteten och landskapsidentiteten förändrades i samma riktning under nationalismens 1800-tal och jag håller med om att det senare inte är någon sorts rest från urminnes tider.
