Religionskrig?
Religionskrig?
Jag har en inlämningsuppgift där jag ska problematisera begreppet religionskrig (krigen under 1600-t som Sverige var med i) och skriva lite om vad de krigade om. Var det så att det handlade om erövringar, makt och handel istället för religion?
- medundersåte
- Medlem
- Inlägg: 517
- Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
- Ort: Vadstena
Du säger alltså att religionen var själva huvudmotivet? Jag har fått uppfattningen att det är lite tvärtom, att det var erövringar och makt som det egentliga motivet och att religionen var nästan som ett svepskäl?medundersåte skrev:Begreppet behöver onekligen problematiseras. Jag tror inte att det helt går att skilja de religiösa motiven från exempelvis politiska och ekonomiska motiv. Religionen var dock huvudmotivet i denna konfessionaliseringens epok, så jag tycker inte man kan säga att det bara var fernissa.
/Kristofer
Btw är det någon som kan rekommendera någon bok eller avhandling på nätet som berör detta lite mer ingående?
- medundersåte
- Medlem
- Inlägg: 517
- Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
- Ort: Vadstena
Den religiösa världsbilden hade ett väldigt starkt grepp om dåtidens människor och påverkade därför deras handlingar. Religionen användes förvisso i krigspropagandan, men kan inte av den anledningen betraktas som ett svepskäl utan snarare ett bevis på att religionsargumentet var giltigt för att motivera krigföringen.Passivea skrev:Du säger alltså att religionen var själva huvudmotivet? Jag har fått uppfattningen att det är lite tvärtom, att det var erövringar och makt som det egentliga motivet och att religionen var nästan som ett svepskäl?
Btw är det någon som kan rekommendera någon bok eller avhandling på nätet som berör detta lite mer ingående?
Jag har tyvärr inga jättebra litteraturtips just nu. En del intressanta resonemang finns dock i Tusen år i Europa Band 3 1600-1800 av Marie-Louise Rodén och Dick Harrison samt i Sveriges kyrkohistoria 4. Enhetskyrkans tid av Ingun Montgomery.
/Kristofer
Det har varit populärt på 1900-talet att bortförklara religionskrigen som endast maskerande en bitter kamp om handel och politik. Fast de motiven hör snarare till 1900-talet än till 1600-talet. Och detta tycker jag att man måste tänka på. 1600-talets idévärld var en helt annan.Passivea skrev:Du säger alltså att religionen var själva huvudmotivet? Jag har fått uppfattningen att det är lite tvärtom, att det var erövringar och makt som det egentliga motivet och att religionen var nästan som ett svepskäl?medundersåte skrev:Begreppet behöver onekligen problematiseras. Jag tror inte att det helt går att skilja de religiösa motiven från exempelvis politiska och ekonomiska motiv. Religionen var dock huvudmotivet i denna konfessionaliseringens epok, så jag tycker inte man kan säga att det bara var fernissa.
/Kristofer
Btw är det någon som kan rekommendera någon bok eller avhandling på nätet som berör detta lite mer ingående?
Å andra sidan finns det, åtminstone i det svenska ingripandet i 30-åriga kriget, förmodligen andra motiv. T.ex. att utnyttja Danmarks svaghet för att stärka Sveriges inflytande på kontinenten. Sverige angrep också Danmark, ett protestantiskt rike, på 1640-talet. Sverige var också allierat med det katolska Frankrike, så det gick uppenbarligen bra att både alliera sig över religionsgränserna och bekriga sina trosfränder...
medundersåte skrev:Den religiösa världsbilden hade ett väldigt starkt grepp om dåtidens människor och påverkade därför deras handlingar. Religionen användes förvisso i krigspropagandan, men kan inte av den anledningen betraktas som ett svepskäl utan snarare ett bevis på att religionsargumentet var giltigt för att motivera krigföringen.Passivea skrev:Du säger alltså att religionen var själva huvudmotivet? Jag har fått uppfattningen att det är lite tvärtom, att det var erövringar och makt som det egentliga motivet och att religionen var nästan som ett svepskäl?
Btw är det någon som kan rekommendera någon bok eller avhandling på nätet som berör detta lite mer ingående?
Jag har tyvärr inga jättebra litteraturtips just nu. En del intressanta resonemang finns dock i Tusen år i Europa Band 3 1600-1800 av Marie-Louise Rodén och Dick Harrison samt i Sveriges kyrkohistoria 4. Enhetskyrkans tid av Ingun Montgomery.
/Kristofer
Tackar tackar *antecknar titlarna*
Okej, ja det kan ju förklara varför jag har fått den uppfattningen om det nu är den populära inställningen till saken. Så religion var alltså huvudmotivet i det som kallas för religionskrig? Men om det nu också fanns en dold agenda med det hela såtillvida att det också fanns politiska motiv, är det då inte fel att använda en term som religionskrig? Varför ha en sådan term ö h t om det inte enbart handlar om religion? Krig är väl ofta mer komplexa än så att det bara finns en orsak och om det finsn flera orsaker så kan man väl bara rätt och slätt använda ordet krig?CRS skrev: Det har varit populärt på 1900-talet att bortförklara religionskrigen som endast maskerande en bitter kamp om handel och politik. Fast de motiven hör snarare till 1900-talet än till 1600-talet. Och detta tycker jag att man måste tänka på. 1600-talets idévärld var en helt annan.
Å andra sidan finns det, åtminstone i det svenska ingripandet i 30-åriga kriget, förmodligen andra motiv. T.ex. att utnyttja Danmarks svaghet för att stärka Sveriges inflytande på kontinenten. Sverige angrep också Danmark, ett protestantiskt rike, på 1640-talet. Sverige var också allierat med det katolska Frankrike, så det gick uppenbarligen bra att både alliera sig över religionsgränserna och bekriga sina trosfränder...
- medundersåte
- Medlem
- Inlägg: 517
- Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
- Ort: Vadstena
Det går naturligtvis att ifrågasätta termen religionskrig, krig har alltid flera orsaker så religion har väl aldrig varit den enda krigsorsaken. De olika motiven kunde vara ganska hårt sammantvinnade som i konflikten mellan Sverige och Polen där religiösa och dynastiska motiv blandades tillsammans med kampen om Baltikum. Vid en jämförelse mellan krigen på 1500- och 1600-talet och senare tiders krig så är religionen betydligt viktigare som krigsmotiv i de förstnämnda. Därför kan det vara intressant att använda begreppet religionskrig, helt nödvändigt är det dock inte.Passivea skrev:Okej, ja det kan ju förklara varför jag har fått den uppfattningen om det nu är den populära inställningen till saken. Så religion var alltså huvudmotivet i det som kallas för religionskrig? Men om det nu också fanns en dold agenda med det hela såtillvida att det också fanns politiska motiv, är det då inte fel att använda en term som religionskrig? Varför ha en sådan term ö h t om det inte enbart handlar om religion? Krig är väl ofta mer komplexa än så att det bara finns en orsak och om det finsn flera orsaker så kan man väl bara rätt och slätt använda ordet krig?
/Kristofer
medundersåte skrev: Det går naturligtvis att ifrågasätta termen religionskrig, krig har alltid flera orsaker så religion har väl aldrig varit den enda krigsorsaken. De olika motiven kunde vara ganska hårt sammantvinnade som i konflikten mellan Sverige och Polen där religiösa och dynastiska motiv blandades tillsammans med kampen om Baltikum. Vid en jämförelse mellan krigen på 1500- och 1600-talet och senare tiders krig så är religionen betydligt viktigare som krigsmotiv i de förstnämnda. Därför kan det vara intressant att använda begreppet religionskrig, helt nödvändigt är det dock inte.
/Kristofer
Kriget i Nordirland då? Det benämns väl också som ett religionskrig om något? Fast det har jag i och för sig läst att det är helt fel med termen religionskrig där då det handlade om etnicitet snarare än religion.
- medundersåte
- Medlem
- Inlägg: 517
- Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
- Ort: Vadstena
Konflikten i Nordirland har förvisso religion som en orsak, men frågan är om inte nationalism i detta fallet är viktigare. Krig under senare tider har naturligtvis också haft religion som orsak, dock ej i lika hög grad som under konfessionaliseringen på 1500- och 1600-talen.Passivea skrev:medundersåte skrev: Det går naturligtvis att ifrågasätta termen religionskrig, krig har alltid flera orsaker så religion har väl aldrig varit den enda krigsorsaken. De olika motiven kunde vara ganska hårt sammantvinnade som i konflikten mellan Sverige och Polen där religiösa och dynastiska motiv blandades tillsammans med kampen om Baltikum. Vid en jämförelse mellan krigen på 1500- och 1600-talet och senare tiders krig så är religionen betydligt viktigare som krigsmotiv i de förstnämnda. Därför kan det vara intressant att använda begreppet religionskrig, helt nödvändigt är det dock inte.
/Kristofer
Kriget i Nordirland då? Det benämns väl också som ett religionskrig om något? Fast det har jag i och för sig läst att det är helt fel med termen religionskrig där då det handlade om etnicitet snarare än religion.
/Kristofer
Man får se det som att svenskarna, om vi nu talar om 30-åriga kriget, kombinerade religiösa och "världsliga" motiv i sin aggressiva utrikespolitik. Sedan har du helt rätt: krig är komplexa. 30-åriga kriget är ju egentligen en lång rad krig och konflikter som i efterhand har fått en översiktlig samlingsbenämning.Passivea skrev:Okej, ja det kan ju förklara varför jag har fått den uppfattningen om det nu är den populära inställningen till saken. Så religion var alltså huvudmotivet i det som kallas för religionskrig? Men om det nu också fanns en dold agenda med det hela såtillvida att det också fanns politiska motiv, är det då inte fel att använda en term som religionskrig? Varför ha en sådan term ö h t om det inte enbart handlar om religion? Krig är väl ofta mer komplexa än så att det bara finns en orsak och om det finsn flera orsaker så kan man väl bara rätt och slätt använda ordet krig?CRS skrev: Det har varit populärt på 1900-talet att bortförklara religionskrigen som endast maskerande en bitter kamp om handel och politik. Fast de motiven hör snarare till 1900-talet än till 1600-talet. Och detta tycker jag att man måste tänka på. 1600-talets idévärld var en helt annan.
Å andra sidan finns det, åtminstone i det svenska ingripandet i 30-åriga kriget, förmodligen andra motiv. T.ex. att utnyttja Danmarks svaghet för att stärka Sveriges inflytande på kontinenten. Sverige angrep också Danmark, ett protestantiskt rike, på 1640-talet. Sverige var också allierat med det katolska Frankrike, så det gick uppenbarligen bra att både alliera sig över religionsgränserna och bekriga sina trosfränder...
Sedan tror jag inte att motiven varken åt det ena eller det andra hållet var särskilt dolda. Svenskarna gjorde väl knappast någon hemlighet av att de var intresserade av att etablera sig som en stormakt på den europeiska kontinenten. Sen är det också så, att i fallet med Sverige och 30-åriga kriget, så kan man se att erövringarna som man gjorde i Tyskland, Pommern och Bremen, var ett sätt att förskansa sig mandat i den tyska riksdagen och därmed ha ett ord med i spelet för att fortsätta garantera protestantismens existens i Nordeuropa. Den garantin kom man att använda långt in i 1700-talet.
Ett annat argument för att inträdet i 30-åriga kriget inte bara var politiskt motiverat är ju att det för Sverige innebar en given fara. Man öppnade en ny front. Det var inte så "smart".
Men till viss det så handlade det om själva motsättningarna mellan katoliker och protestanter över hela Europa t ex att påven skulle ha makt över alla katolska länder vilket ju av somliga kungar kan anses vedervärdigt. Även småsaker som bikt, kanonisering (helgonförklarande) samt seder att t ex bevara berömda personers lik till beskådan i kyrkor anses märkligt av protestanter samtidigt som habsburgs kejsare ville se ett religiöst enat Tyskland