Svensk vapenexport på 1600 talet
-
Ronald Reagan
- Medlem
- Inlägg: 15
- Blev medlem: 27 maj 2005, 11:59
- Ort: Sweden
Svensk vapenexport på 1600 talet
Svensk vapenexport på 1600 talet
Discovery har ett program om HMS Hazardous, och
det visade sig att hon hade svenska kanoner ombord.
Efter vad som sades i programmet exporterade Sverige
betydande mängder kanoner under denna tidsperiod.
Nån som vet mer om svensk vapenexport då?
De franska kanoner var tydligen kassa.
Engelsmännen stöpte om dom till kanonkulor.
Vilka länder hade vapenexport under 1600, 1700 och 1800-talet?
Och till vilka länder?
Hur kommer det sig att fransoserna skulle ha så värdelösa
kanoner att engländarna stöpte om franska kanoner till
kulor, samtidigt som Sverige exporterade kanoner gjorda
av valloner? Fransmännen borde ha tillgång till vallonkanoner. Eller...?
Discovery har ett program om HMS Hazardous, och
det visade sig att hon hade svenska kanoner ombord.
Efter vad som sades i programmet exporterade Sverige
betydande mängder kanoner under denna tidsperiod.
Nån som vet mer om svensk vapenexport då?
De franska kanoner var tydligen kassa.
Engelsmännen stöpte om dom till kanonkulor.
Vilka länder hade vapenexport under 1600, 1700 och 1800-talet?
Och till vilka länder?
Hur kommer det sig att fransoserna skulle ha så värdelösa
kanoner att engländarna stöpte om franska kanoner till
kulor, samtidigt som Sverige exporterade kanoner gjorda
av valloner? Fransmännen borde ha tillgång till vallonkanoner. Eller...?
- Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Sverige var den största exportören av järnkanoner under 1600-talet, vid den här tidpunkten så gjöt man stycket (eldröret) i antigen järn eller metall (dvs brons). järnstycken ansågs i allmänhet ha sämre kvalite och tillförlitlighet och användes främst på fästningar och till sjöss. Att gjuta bra järnstycken krävde både bra råvara och skickliga gjutare.
Den främsta orsaken till att engelsmänen smälte ner erövrade franska stycken hade öht int emed kvaltien på styckena att göra utan berodde på att de två länderna använde helt olika kalibrar under en mycket lång period. Det var enklare att smälta ner erövrade stycken och göra något annant användbart av dem än att komplicera sin ammunitions försörjning med en massa olika kalibrar.
närd et gäller vapen exporten så skall man komma ihåg att tillverkning och försäljning inte alls hängde ihop på samma sätt som de gör i dag förrän en bit in på 1700-talet. Holland var en ledande vapenexportör udner hela 1600-talet men det rörde sig i många fall inte om vapen som var tillverkade där utan holländska uppköpare köpte vapen i tex södra Tyskland, skeppade dessa längs ren till de holländska hamnar och sedan så levererades vapnen till Sverige. Många vapen var också halvfabrikat. Man köpte klingor i Passau elle rsolingne och satte sedan fästen på dessa i Franrik, Danmark eller Sverige.
Den främsta orsaken till att engelsmänen smälte ner erövrade franska stycken hade öht int emed kvaltien på styckena att göra utan berodde på att de två länderna använde helt olika kalibrar under en mycket lång period. Det var enklare att smälta ner erövrade stycken och göra något annant användbart av dem än att komplicera sin ammunitions försörjning med en massa olika kalibrar.
närd et gäller vapen exporten så skall man komma ihåg att tillverkning och försäljning inte alls hängde ihop på samma sätt som de gör i dag förrän en bit in på 1700-talet. Holland var en ledande vapenexportör udner hela 1600-talet men det rörde sig i många fall inte om vapen som var tillverkade där utan holländska uppköpare köpte vapen i tex södra Tyskland, skeppade dessa längs ren till de holländska hamnar och sedan så levererades vapnen till Sverige. Många vapen var också halvfabrikat. Man köpte klingor i Passau elle rsolingne och satte sedan fästen på dessa i Franrik, Danmark eller Sverige.
Hmm.....Kapten_Gars skrev:Den främsta orsaken till att engelsmänen smälte ner erövrade franska stycken hade öht int emed kvaltien på styckena att göra utan berodde på att de två länderna använde helt olika kalibrar under en mycket lång period. Det var enklare att smälta ner erövrade stycken och göra något annant användbart av dem än att komplicera sin ammunitions försörjning med en massa olika kalibrar.
Det där kan knappast stämma. Med tanke på hur tidsödande (läs dyrt) det var att framställa en kanon så måste det ha lönat sig tio gånger om att gjuta nya kulor till en befintlig kanon än att göra tvärt om.
Tänk vilket otroligt jobb det måste ha varit att framställa en ny kanon.
Tillverka en kärna.
Packa gjutflaskorna.
Passa ihop flaskorna med kärnan.
Stöpa.
Rensa.
Borra loppet (bara det måste ju ha tagit veckovis).
I varje steg kunde något gå fel och då var det bara att börja om - utan att ha fått betalt.
Har för mig att kassasioner av färdiga gevärspipor låg på så där en 20% vid Husqvarna. Tänk då hur många som slängdes under resans gång.
Om det är sant att engelsmännen smälte ner franska kanoner så måste det, i min mening, ha haft andra orsaker än rent ekonomiska.
- Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
- SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
Fast standardiseringen vid den här tiden var ju inte vad den senare blev, och tillverkades det verkligen så specifika kalibrar?Kapten_Gars skrev:Det hanlar nte bara om tillverkningen utan om logistiken ute i fält, ju färre olika typer av ammuntion du behöver försörja dina skepp, fästningar och armeer med desto bättre. Då går det inte att ha pjäser av ca 12-15 olika kalibrar.
Jag menar, 6, 12, 24, och 48 pundskanoner verkar ha varit på ett ungefär vad alla andra länder använde, eller använde just fransmännen något speciellt? Jag betivlar det, men vet inget exakt.
- Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Problemet är att varje land hade sina egna definitioner av vikterna, en österrikiskt 24-pundspjäs sköt en en kula som vägde 26,66 Sachiska pund dvs en 24-punds kula gjuten i Österrike skulle inte passa i en sachsisk 24-pundare.
Fransmänen använde ett system som kallades för "Six calibres de France"
Canon: 34-pundare
Grande coulevrine: 15-pundare
Coulverine batarde: 7 pundare
Coulverine moyenne: 2-pundare
Faucon: 1-pundare
Fauconneau 14-lodare
Den engelska systmet var en variant på det komplexa tyska systemet och innehöll 10 olika pjäser med kalibrar från 3/4-pund till 63-pund. Bara för att vara jobbiga så var det så att britternas Demi-Cannon, en pjäs som i utlandet var en 24-pundare i själva verket var en 27-pundare. Osv.
Spanjorer och holländare, följt av svenskarna var de första att standardisera sig till ett litet antal kalibrar, enligt det system du nämner. Holländaren höll sig till 3 kalibrar (48,24,12) medans svenskarna ersatte 6-pundaren med en 3-pundig regementskanon. Dock så innebara kostnaderna med att ersatta ett helt rikes artilleri att dessa förenklingar utfördes främst hos fältartilleriet, på fästningar och till sjöss kunde man hitta en större blandning av pjästyper, även sådan som "avskaffats".
Fransmänen använde ett system som kallades för "Six calibres de France"
Canon: 34-pundare
Grande coulevrine: 15-pundare
Coulverine batarde: 7 pundare
Coulverine moyenne: 2-pundare
Faucon: 1-pundare
Fauconneau 14-lodare
Den engelska systmet var en variant på det komplexa tyska systemet och innehöll 10 olika pjäser med kalibrar från 3/4-pund till 63-pund. Bara för att vara jobbiga så var det så att britternas Demi-Cannon, en pjäs som i utlandet var en 24-pundare i själva verket var en 27-pundare. Osv.
Spanjorer och holländare, följt av svenskarna var de första att standardisera sig till ett litet antal kalibrar, enligt det system du nämner. Holländaren höll sig till 3 kalibrar (48,24,12) medans svenskarna ersatte 6-pundaren med en 3-pundig regementskanon. Dock så innebara kostnaderna med att ersatta ett helt rikes artilleri att dessa förenklingar utfördes främst hos fältartilleriet, på fästningar och till sjöss kunde man hitta en större blandning av pjästyper, även sådan som "avskaffats".
Jag kan omöjligt tro på att engelsmännen smälte ner erövrade kanoner av den anledningen att de hade annan kaliber än de egna pjäserna. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var de resurser som måste tas i anspråk för att stöpa och borra en ny kanon så stora att det med lätthet måste ha lönat sig att tillverka nya kulor för en befintlig kanon. Dessutom hade det varit en baggis att samla alla franska kanoner av en viss kaliber på ett ställe, förslagsvis ett fort eller en fästning. Om det är sant att engelsmännen gjöt just kulor av de erövrade franska kanonerna så antyder det ju också att det var stålkvallieten som fransmännen hade problem med. Om engelsmännen ansett att de franska pjäserna var av fullgod kvaliet, men att kalibern var fel, skulle de troligen ha gjutit nya kanoner av dem (eller i de fall det var görligt borrat upp dem).