Quiz: Tidigmodern tid

Diskussioner kring händelser under renässansen, tidig modern tid och upplysningen.
Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 20 sep 2003 14:52

Lenngren?

Dilbert
Medlem
Inlägg: 380
Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
Ort: vettet

Inlägg av Dilbert » 21 sep 2003 11:52

Carl Gustaf Leopold - hovskalden och sin tids "PK-poet" framom andra. :) F.ö. ännu en som Kellgren bråkade med, åtminstone i ungdomen!

Användarvisningsbild
SuperPalle
Medlem
Inlägg: 1532
Blev medlem: 09 okt 2002 16:57
Ort: I19

Inlägg av SuperPalle » 21 sep 2003 18:19

Kellgren bårkade väl med dom flesta? Ja, Leopold är det. Senare adlad till Af Leopold. Vad menar du med "PK-poet"?

Jag har tyvärr dåligt med Leopold dikter. Är det någon som vet var man kan hitta? Din tur Dilbert.

Eder
- Palle

Dilbert
Medlem
Inlägg: 380
Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
Ort: vettet

Inlägg av Dilbert » 21 sep 2003 19:52

"PK-poet" var ett misslyckat försök till skämt - särskilt som jag själv inte är så förtjust i begreppet PK - som skulle anspela på att Leopold ofta har uppfattats som anpasslig opportunist. Den textrad du citerar kanske också kan tolkas i den riktningen. :) Ett tidigt alster av Leopold var ju t.ex. ett hyllningsode vid Gustav IV Adolfs födelse, skrivet i den bombastiska stil som brukar kallas pindarisk.
Leopold skrev:Uti det djupa lugn som Vishet helgadt är,
Hvad gällt förtjusnings-skri til våra öron tränger?
och så vidare. Kellgren hånade dikten i Stockholms-Posten och gjorde sedan ont värre genom att publicera Leopolds indignerade svar interfolierat med egna sarkastiska kommentarer - d.v.s. ungefär som i en forumtråd, men man får väl föreställa sig att Leopold inte fick någon rättvis möjlighet att försvara sig.

Detta till trots slöt Leopold senare upp på Kellgrens sida i försvaret av de fransk-klassiska idealen gentemot Lidner och Thorild. Med Kellgrens bistånd lyckades han bli presenterad vid hovet, och snart var han kunglig favorit och handsekreterare samt medlem av Svenska Akademien. Att han verkligen hade den smidiga förmågan att "inför den höge dåren buga" framgår kanske av att han lyckades behålla sin framskjutna position även under Reuterholm och Gustav IV Adolf liksom under Karl XIII och Karl Johan. För de unga romantikerna som trädde fram kring 1810 i kretsen kring tidningen Phosphoros - främst Lorenzo Hammarsköld och P.D.A. Atterbom - var Leopold den främsta symbolen för den hatade "gamla skolan".

Diktraden om den höge dåren är hämtad ur den långa dikten Predikarn från 1794. Här lägger Leopold fram en livsvisdom som kan sägas kombinera illusionslösheten i bibelboken Predikaren med en sorts förnumstig sörgårdsmoral:
Leopold skrev:Min son, ett sorgligt ord skall min predikan sluta.
Gifs en fullkomligt säll, bland jordens barn? Ack nej!
Åt ingen dödlig gafs att oupphörligt njuta.
Allt lider ömsevis. Hvarför? Det vet jag ej.

Det gifs ett sätt, likväl, att mildra lifvets öden:
Gör godt;, i tysthet följ det gömda qvalets fjät;
Styrk här ett krossadt mod, ryck der en dygd ur nöden;
Det gifs ett sätt, min son, att mildra sjelfva döden:
Gör godt, - och tro mitt ord: det gifs ej fler än det!
--
Jag kan ställa en fråga med anknytning till diskussionen i kulturavdelningen om musik och propaganda. Ett populärt och effektivt propagandavapen i politiska maktstrider har varit visan - genom en melodi och en rimmad text kan man lätt få ett visst budskap att fastna i minnet, och det kan enkelt spridas till breda lager genom billiga skillingtryck och, förstås, genom att helt enkelt sjungas. Den enormt spridda Sinclairsvisan från 1739 som framgångsrikt manade till revanschkrig mot Ryssland är ett gott exempel på genomslagskraften i denna form av opinionsbildning.

Jag frågar nu efter en annan politisk visa från svensk frihetstid - en nidvisa, som diktades om en riksdagsman från Eksjö. Personen ifråga tillhörde mösspartiet, och visan karikerar elakt hur fånig och bondaktig denne man ter sig när han gör entré i Stockholm med sitt följe. Kanske har den skrivit just på uppdrag av hattpartiet för att förlöjliga en politisk motståndare, kanske är det bara en skämtvisa. Idag känner vi den främst som barnvisa i en något modernare tonsättning, och huvudpersonens/titelfigurens historiska existens brukar nog ganska sällan beaktas av dem som sjunger den! Vad hette personen/visan?

Användarvisningsbild
SuperPalle
Medlem
Inlägg: 1532
Blev medlem: 09 okt 2002 16:57
Ort: I19

Inlägg av SuperPalle » 22 sep 2003 21:38

Det verkar inte som om någon är man nog till att svara på din fråga. Jag själv vet inte men du får gärna berätta för nyfiken är jag. Möjligt att jag kommer att säga "jaha!" när jag ser svaret.

Eder
- Palle

Dilbert
Medlem
Inlägg: 380
Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
Ort: vettet

Inlägg av Dilbert » 22 sep 2003 22:14

Nå, jag får väl ge en ledtråd då, men jag tycker nog att det borde gå att utan större kunskap klura ut svaret utifrån den ursprungliga frågeställningen. Det är nog enklare än man tror. I alla fall, personen i fråga hade en son, unge herr Carl Christopher, som också blir förhånad i visan men under ett förkortat smeknamn.

Borgmästarens sonsonson var för övrigt en svensk läkare som också gjort familjenamnet känt, bl.a. genom en mycket spridd bok.

Sådär, nu får ni allt sätta den! :)

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 22 sep 2003 22:26

Borgmästar Munthe

Dilbert
Medlem
Inlägg: 380
Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
Ort: vettet

Inlägg av Dilbert » 22 sep 2003 22:38

Rätt så, Lindir! Alice Tegnér skrev alltså den idag kända melodin till en text som ursprungligen var en politisk nidvisa om lagman Johan Lorentz Munthe (1729-1795), borgmästare i Eksjö och stadens representant i riksdagen för mösspartiet. Han finns t.ex. avbildad här. I texten skildras vilket obeskrivligt löjligt intryck han och hans sällskap gör när de kommer indragande i Stockholm, borgmästaren ridande på sin tarvliga Brunte och sonen Carl Christopher i en billig vagn - någon sadel hade han ju inte, enligt säker källa.

Sonsonsonen var förstås Axel Munthe, känd bl.a. för sin Boken om San Michele.

Lindire encore!

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 22 sep 2003 22:54

Jag vänder på frågan en aning, så får ni formulera er i stället. :wink:

Vem var Conrad von Pyhy?

Användarvisningsbild
Kent III Johan
Medlem
Inlägg: 21
Blev medlem: 10 jan 2003 11:19
Ort: Vuollerim

Inlägg av Kent III Johan » 23 sep 2003 11:12

Lindir skrev:Vem var Conrad von Pyhy?
Han var väl rådgivare till Gustaf Vasa, har jag rätt?

Karl Bruno
Medlem
Inlägg: 329
Blev medlem: 24 mar 2002 00:56
Ort: ...

Inlägg av Karl Bruno » 23 sep 2003 13:53

Ja - han hade gjort karriär i habsburgarnas tjänst, jobbat både åt kejsaren och dennes bror. Tydligen råkade han senare i onåd och 1538 blev han istället kansler i Sverige. Den här tiden har jag för mig kallas "den tyska perioden" eftersom kungen i stor utsträckning placerade tyskar på viktiga poster och ville omforma administrationen enligt habsburgsk modell.

Conrad von Pyhy själv slutade, som så många andra av Gustav Vasas högre medarbetare, i fängelse på ytterst lösa grunder. Han hölls fängslad i Västerås fram till sin död 1557.

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 23 sep 2003 20:45

Ni har alldeles rätt. Möjligen är det något vagt uttryckt att bara kalla honom "rådgivare". Eftersom jag gärna ville se ordet "kansler" är jag därför böjd att ge bollen till Karl Bruno, trots att Kent III Johan var först. Någon som vill protestera ...?

Användarvisningsbild
SuperPalle
Medlem
Inlägg: 1532
Blev medlem: 09 okt 2002 16:57
Ort: I19

Inlägg av SuperPalle » 23 sep 2003 20:55

Kent III Johan är ny. Ge grabben en välkomst present för fan!
Fast å andra sidan så har Karl Bruno förtjänat det också. Gör som du vill.

Eder
- Palle

Användarvisningsbild
Rubber Duck
Medlem
Inlägg: 458
Blev medlem: 23 jul 2003 13:01
Ort: Sollentuna

Inlägg av Rubber Duck » 24 sep 2003 09:13

Inte för att jag har med saken att göra, men jag tycker att det är Kent Johans tur att fråga. Han hade rätt först, även om Karl Bruno hade rätt mest (Om det gällde att ha mest rätt skulle jag aldrig få chansen att fråga :| ).

Fast det viktigaste är förstås att någon frågar överhuvudtaget, så först till kvarn-regeln är väl tillämpbar i detta fall.

Sen har jag en ordningsfråga: Gäller det fortfarande att man får "fuska" i detta quiz (dvs kolla källor, till skillnad från övriga quiz)? Personligen tycker jag att det är roligare att försöka svara utan att kolla upp frågan.

Gutekrigaren
Medlem
Inlägg: 4120
Blev medlem: 23 mar 2002 19:38
Ort: Rom

Inlägg av Gutekrigaren » 24 sep 2003 09:36

Rubber Duck skrev:
Sen har jag en ordningsfråga: Gäller det fortfarande att man får "fuska" i detta quiz (dvs kolla källor, till skillnad från övriga quiz)? Personligen tycker jag att det är roligare att försöka svara utan att kolla upp frågan.
Vilket är anledningen till att jag inte svarat än.. håller med. Har haft svaren på känn då och då men inte velat fuska mig fram till rätt svar. Väntar på min tur att hugga till dock!

Ten four, Rubber Duck!

Mvh Petter