Quiz: Tidigmodern tid
-
- Medlem
- Inlägg: 380
- Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
- Ort: vettet
-
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 09 okt 2002 16:57
- Ort: I19
-
- Medlem
- Inlägg: 380
- Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
- Ort: vettet
"PK-poet" var ett misslyckat försök till skämt - särskilt som jag själv inte är så förtjust i begreppet PK - som skulle anspela på att Leopold ofta har uppfattats som anpasslig opportunist. Den textrad du citerar kanske också kan tolkas i den riktningen.
Ett tidigt alster av Leopold var ju t.ex. ett hyllningsode vid Gustav IV Adolfs födelse, skrivet i den bombastiska stil som brukar kallas pindarisk.
Detta till trots slöt Leopold senare upp på Kellgrens sida i försvaret av de fransk-klassiska idealen gentemot Lidner och Thorild. Med Kellgrens bistånd lyckades han bli presenterad vid hovet, och snart var han kunglig favorit och handsekreterare samt medlem av Svenska Akademien. Att han verkligen hade den smidiga förmågan att "inför den höge dåren buga" framgår kanske av att han lyckades behålla sin framskjutna position även under Reuterholm och Gustav IV Adolf liksom under Karl XIII och Karl Johan. För de unga romantikerna som trädde fram kring 1810 i kretsen kring tidningen Phosphoros - främst Lorenzo Hammarsköld och P.D.A. Atterbom - var Leopold den främsta symbolen för den hatade "gamla skolan".
Diktraden om den höge dåren är hämtad ur den långa dikten Predikarn från 1794. Här lägger Leopold fram en livsvisdom som kan sägas kombinera illusionslösheten i bibelboken Predikaren med en sorts förnumstig sörgårdsmoral:
Jag kan ställa en fråga med anknytning till diskussionen i kulturavdelningen om musik och propaganda. Ett populärt och effektivt propagandavapen i politiska maktstrider har varit visan - genom en melodi och en rimmad text kan man lätt få ett visst budskap att fastna i minnet, och det kan enkelt spridas till breda lager genom billiga skillingtryck och, förstås, genom att helt enkelt sjungas. Den enormt spridda Sinclairsvisan från 1739 som framgångsrikt manade till revanschkrig mot Ryssland är ett gott exempel på genomslagskraften i denna form av opinionsbildning.
Jag frågar nu efter en annan politisk visa från svensk frihetstid - en nidvisa, som diktades om en riksdagsman från Eksjö. Personen ifråga tillhörde mösspartiet, och visan karikerar elakt hur fånig och bondaktig denne man ter sig när han gör entré i Stockholm med sitt följe. Kanske har den skrivit just på uppdrag av hattpartiet för att förlöjliga en politisk motståndare, kanske är det bara en skämtvisa. Idag känner vi den främst som barnvisa i en något modernare tonsättning, och huvudpersonens/titelfigurens historiska existens brukar nog ganska sällan beaktas av dem som sjunger den! Vad hette personen/visan?

och så vidare. Kellgren hånade dikten i Stockholms-Posten och gjorde sedan ont värre genom att publicera Leopolds indignerade svar interfolierat med egna sarkastiska kommentarer - d.v.s. ungefär som i en forumtråd, men man får väl föreställa sig att Leopold inte fick någon rättvis möjlighet att försvara sig.Leopold skrev:Uti det djupa lugn som Vishet helgadt är,
Hvad gällt förtjusnings-skri til våra öron tränger?
Detta till trots slöt Leopold senare upp på Kellgrens sida i försvaret av de fransk-klassiska idealen gentemot Lidner och Thorild. Med Kellgrens bistånd lyckades han bli presenterad vid hovet, och snart var han kunglig favorit och handsekreterare samt medlem av Svenska Akademien. Att han verkligen hade den smidiga förmågan att "inför den höge dåren buga" framgår kanske av att han lyckades behålla sin framskjutna position även under Reuterholm och Gustav IV Adolf liksom under Karl XIII och Karl Johan. För de unga romantikerna som trädde fram kring 1810 i kretsen kring tidningen Phosphoros - främst Lorenzo Hammarsköld och P.D.A. Atterbom - var Leopold den främsta symbolen för den hatade "gamla skolan".
Diktraden om den höge dåren är hämtad ur den långa dikten Predikarn från 1794. Här lägger Leopold fram en livsvisdom som kan sägas kombinera illusionslösheten i bibelboken Predikaren med en sorts förnumstig sörgårdsmoral:
--Leopold skrev:Min son, ett sorgligt ord skall min predikan sluta.
Gifs en fullkomligt säll, bland jordens barn? Ack nej!
Åt ingen dödlig gafs att oupphörligt njuta.
Allt lider ömsevis. Hvarför? Det vet jag ej.
Det gifs ett sätt, likväl, att mildra lifvets öden:
Gör godt;, i tysthet följ det gömda qvalets fjät;
Styrk här ett krossadt mod, ryck der en dygd ur nöden;
Det gifs ett sätt, min son, att mildra sjelfva döden:
Gör godt, - och tro mitt ord: det gifs ej fler än det!
Jag kan ställa en fråga med anknytning till diskussionen i kulturavdelningen om musik och propaganda. Ett populärt och effektivt propagandavapen i politiska maktstrider har varit visan - genom en melodi och en rimmad text kan man lätt få ett visst budskap att fastna i minnet, och det kan enkelt spridas till breda lager genom billiga skillingtryck och, förstås, genom att helt enkelt sjungas. Den enormt spridda Sinclairsvisan från 1739 som framgångsrikt manade till revanschkrig mot Ryssland är ett gott exempel på genomslagskraften i denna form av opinionsbildning.
Jag frågar nu efter en annan politisk visa från svensk frihetstid - en nidvisa, som diktades om en riksdagsman från Eksjö. Personen ifråga tillhörde mösspartiet, och visan karikerar elakt hur fånig och bondaktig denne man ter sig när han gör entré i Stockholm med sitt följe. Kanske har den skrivit just på uppdrag av hattpartiet för att förlöjliga en politisk motståndare, kanske är det bara en skämtvisa. Idag känner vi den främst som barnvisa i en något modernare tonsättning, och huvudpersonens/titelfigurens historiska existens brukar nog ganska sällan beaktas av dem som sjunger den! Vad hette personen/visan?
-
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 09 okt 2002 16:57
- Ort: I19
-
- Medlem
- Inlägg: 380
- Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
- Ort: vettet
Nå, jag får väl ge en ledtråd då, men jag tycker nog att det borde gå att utan större kunskap klura ut svaret utifrån den ursprungliga frågeställningen. Det är nog enklare än man tror. I alla fall, personen i fråga hade en son, unge herr Carl Christopher, som också blir förhånad i visan men under ett förkortat smeknamn.
Borgmästarens sonsonson var för övrigt en svensk läkare som också gjort familjenamnet känt, bl.a. genom en mycket spridd bok.
Sådär, nu får ni allt sätta den!
Borgmästarens sonsonson var för övrigt en svensk läkare som också gjort familjenamnet känt, bl.a. genom en mycket spridd bok.
Sådär, nu får ni allt sätta den!

-
- Medlem
- Inlägg: 380
- Blev medlem: 24 jun 2003 21:59
- Ort: vettet
Rätt så, Lindir! Alice Tegnér skrev alltså den idag kända melodin till en text som ursprungligen var en politisk nidvisa om lagman Johan Lorentz Munthe (1729-1795), borgmästare i Eksjö och stadens representant i riksdagen för mösspartiet. Han finns t.ex. avbildad här. I texten skildras vilket obeskrivligt löjligt intryck han och hans sällskap gör när de kommer indragande i Stockholm, borgmästaren ridande på sin tarvliga Brunte och sonen Carl Christopher i en billig vagn - någon sadel hade han ju inte, enligt säker källa.
Sonsonsonen var förstås Axel Munthe, känd bl.a. för sin Boken om San Michele.
Lindire encore!
Sonsonsonen var förstås Axel Munthe, känd bl.a. för sin Boken om San Michele.
Lindire encore!
-
- Medlem
- Inlägg: 2811
- Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
- Ort: Göteborg
-
- Medlem
- Inlägg: 21
- Blev medlem: 10 jan 2003 11:19
- Ort: Vuollerim
-
- Medlem
- Inlägg: 329
- Blev medlem: 24 mar 2002 00:56
- Ort: ...
Ja - han hade gjort karriär i habsburgarnas tjänst, jobbat både åt kejsaren och dennes bror. Tydligen råkade han senare i onåd och 1538 blev han istället kansler i Sverige. Den här tiden har jag för mig kallas "den tyska perioden" eftersom kungen i stor utsträckning placerade tyskar på viktiga poster och ville omforma administrationen enligt habsburgsk modell.
Conrad von Pyhy själv slutade, som så många andra av Gustav Vasas högre medarbetare, i fängelse på ytterst lösa grunder. Han hölls fängslad i Västerås fram till sin död 1557.
Conrad von Pyhy själv slutade, som så många andra av Gustav Vasas högre medarbetare, i fängelse på ytterst lösa grunder. Han hölls fängslad i Västerås fram till sin död 1557.
-
- Medlem
- Inlägg: 2811
- Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
- Ort: Göteborg
-
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 09 okt 2002 16:57
- Ort: I19
-
- Medlem
- Inlägg: 458
- Blev medlem: 23 jul 2003 13:01
- Ort: Sollentuna
Inte för att jag har med saken att göra, men jag tycker att det är Kent Johans tur att fråga. Han hade rätt först, även om Karl Bruno hade rätt mest (Om det gällde att ha mest rätt skulle jag aldrig få chansen att fråga
).
Fast det viktigaste är förstås att någon frågar överhuvudtaget, så först till kvarn-regeln är väl tillämpbar i detta fall.
Sen har jag en ordningsfråga: Gäller det fortfarande att man får "fuska" i detta quiz (dvs kolla källor, till skillnad från övriga quiz)? Personligen tycker jag att det är roligare att försöka svara utan att kolla upp frågan.

Fast det viktigaste är förstås att någon frågar överhuvudtaget, så först till kvarn-regeln är väl tillämpbar i detta fall.
Sen har jag en ordningsfråga: Gäller det fortfarande att man får "fuska" i detta quiz (dvs kolla källor, till skillnad från övriga quiz)? Personligen tycker jag att det är roligare att försöka svara utan att kolla upp frågan.
-
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mar 2002 19:38
- Ort: Rom
Rubber Duck skrev:
Ten four, Rubber Duck!
Mvh Petter
Vilket är anledningen till att jag inte svarat än.. håller med. Har haft svaren på känn då och då men inte velat fuska mig fram till rätt svar. Väntar på min tur att hugga till dock!Sen har jag en ordningsfråga: Gäller det fortfarande att man får "fuska" i detta quiz (dvs kolla källor, till skillnad från övriga quiz)? Personligen tycker jag att det är roligare att försöka svara utan att kolla upp frågan.
Ten four, Rubber Duck!
Mvh Petter