Quiz: Tidigmodern tid

[koroshiya]

Här är en som nog inte är särskilt svår. Vi ska få se två herrar vilka krigade mot varandra i ett inbördeskrig. Resultatet av det var att den förstes familj förlorade sitt inflytande i landet.

Här är de.

krigare.PNG (279.04 KiB) Visad 220 gånger

motståndare.jpg (43.79 KiB) Visad 220 gånger

Vad hette/heter familjerna som de tillhörde?

[StefanZ]

De ser obestämbart polska ut...
Är det månne Sas och Las? Ie August den starke av Saxen, respektive Leszczynski?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Polska_in ... 80%931706)

[Royal Navy]

Den övre bilden är utan tvivel Mazepa! Kung Karls bundsförvant vid Poltava.
Vem den andre är går jag tyvärr bet på.
Men någon kanske kan. Vara lite behjälpta av mitt svar!
Kommer ingen på något så har jag en rätt bra fråga för framtiden!
Den har med de västra och östra rikshalvorna av vårt land under denna perioden.

[koroshiya]

De hör hemma i de trakterna ja, men det är ingen av de fyra nämnda herrarna.

[koroshiya]

Här är förresten en bild på Mazepa.

Portret_Mazepa.jpg (86.49 KiB) Visad 186 gånger

Den där staven med bollen på är en ledtråd om att de båda första personerna har haft samma ämbete.

[koroshiya]

Det här inbördeskriget var en av orsakerna till att Sverige invaderade landet.

[StefanZ]

Då klämmer jag till med Radziwill och Sapieha. Där Radziwills ställde sig på svenskarnas sida, medan Sapieha (med släkt) ställde sig lojalt på konungen Jan Kazimir´s sida.

Stavarna är motsvarigheten till marskalkstavar, i det här fallet Stor Hetman av Litauen... Fanns också en Fält Hetman. Och samma uppställning för Kronan, dvs Polen.

Janusz Radziwill var en mycket duktig fältherre, hade bla meriter mot Ryssland. Sapieha var OK men inte mycket mer. Men som ryktet sa, han ställde i pant sin sista hästmundering, sin sista guldknapp i sin rock för att kunna betala för en lojal armé och stötta konungen mot svensken och mot Radziwill... Så den vakanta platsen efter Janusz fick han inte i första hand för sina fältherreegenskaper, men väl för sin totala lojalitet och patriotism. Enligt Sienkiewicz i alla fall!

Det handlar om tiden vid Potop, Syndafloden, svenskarnas invasion av Polen under Karl X Gustav, ca 1660..

[koroshiya]

Den förste gubben är en Sapieha, men den andre är inte en Radziwill, och det är inte under potop, utan en annan svensk invasion.

[Markus Holst]

Inte är det väl Stanisław I Leszczyński?

[koroshiya]

Nej, precis, det är det inte heller. Leszczyński var på samma sida som Sapieha.

[koroshiya]

Det avgörande slaget i inbördeskriget stod ungefär samtidigt som slaget vid Narva.

[StefanZ]

Intressant, skeendena som inte var närmare bekanta för mig.
I slutet av 1600-talet lyckades ätten Sapieha koncentrera all statlig makt i Litauen i sina händer. Flertalet av de statliga ämbeten besattes av Sapieha´s...
Och de förvred det statliga till sitt privata.
Så en koalition av de andra magnaterna där, stödda av normalgrad-adeln, gick i öppet krig mot dem. Slaget stod 18 nov 1700 vid Olkielniki. Befäl över adelshären förde Michal Servacy Wisniowiecki. (Gissningsvis en släkting till den store Jarema Wisniowiecki, som gjorde sig så känd under Chmielnickis kosack-uppror).
Jag gissar att den andra målningen framställer denne Wisniowiecki, speciellt som han blev utnämnd till storhetman av Litauen ett par år senare - och därmed kunde låta sig avporträtteras med en lämplig marskalkstav.

[koroshiya]

Jag ger rätt för det, även om det inte Wisniowiecki. Den andre mannen är Grzegorz Antoni Ogiński. I äldre svenska böcker kallas han ofta greve Oginski, och sedan mest bara Oginski. Han var ett tag storhetman över Litauen, liksom den förste mannen, Jan Kazimierz Sapieha också hade varit. Förmodligen är staven med bollen på deras ämbetsstav. Oginski var en annan av Sapiehas motståndare och var också med i samma slag som du skrev om. Wisniowiecki var förresten också storhetman under ett antal år.

Vad som är så förundrande utifrån svenska mått mätt är att Polen-Litauen var ett land där kungen uppenbarligen kunde starta sitt eget privatkrig, och där olika adelsmän kunde ha flera tusen välutbildade soldater.

Hur som helst, som ett resultat av striderna sökte familjen Sapieha svensk hjälp, och den 19 årige Karl XII var snar till att skicka iväg ryttarförband som skulle skydda de gods som familjen Sapieha ägde.

Flera gamla polsk-litauiska adelsfamiljer lever än i dag, men vad de lever för liv vet jag inte. Man får väl förmoda att de inte längre har milsvida gods och tusentals soldater

Din fråga, StefanZ.

[Royal Navy]

Ja där ser man. Jag har alltid uppfattat den övre bilden som Matzepa också.
Helt klart har jag haft fel. Men så har aldrig Polsk historia varit min styrka.
Så alltid lär man sig något nytt.
Tack för den informativa lektionen, Koroshiya!

[StefanZ]

Din fråga, StefanZ.

Tack!

Temat för den här frågan är den tidens fästningar. Hur de kunde se ut, och hur de antagligen inte såg ut.

Vi knyter an till författaren Henryk Sienkiewicz, nämnd i frågan ovan och som skrev mycket om tidsperioden. Duktig amatörhistoriker och var en mästare i att utnyttja kända historiska fakta i sin berättelsetråd. MEN han kunde ha fel ibland, fel som avslöjar att egentligen fattade han inte sammanhanget.
Tyvärr, såvitt jag vet finns inga bra översättningar, iaf inte till svenskan, så man förlorar det mesta av musten och lokalfärgen...
Men vi som kan originalspråket, vi njuter för fullt....
Det finns dock acceptabla filmatiseringar.


Fästningen Zamosc, den tidens Polens starkaste fästning. När kriget började gå trögt för Karl X Gustaf ca 1657, bestämde han sig för att ta fästningen Zamosc i sin besittning, för att få en kraftig fästpunkt i landet.
En betydande armé skickades fram.
Den polske kungen skickade som förstärkning till fästningens besättning en fänika dragoner. Inte för att det behövdes, för magnaten och slottsherren hade tillräckligt med egna välövade trupper. Men på det viset kunde gruppen av bokens huvudpersoner få vara med om Zamosc belägring...
Dessutom var det kanske ett sätt att bidra till slottsherrens lojalitet??

Ok. Narratorn berättar att fästningen Zamosc byggdes av ättens store förfader och tillika slottsherrens farfar, som lejde skickliga italienska fästningsbyggare.
Fråga 1. Vad vet vi härmed om fästningen Zamosc och dess egenskaper samt dess utseende??

Så anländer våra hjältar till Zamosc, välkomnas av slottsherren, MEN så meddelar man att Svensken syns närma sig.
De våra skyndar ilar upp på fästningens murar, ställer sig högst upp bakom värnen men med fritt synfält.
Mästerfäktaren dragonöversten Wolodyjowski anmärker: man ser dem så bra här uppifrån, att det går att räkna dem med fingret en och en...
Varpå den gamle volontären Zagloba säger överlägset: hör ni, ungdomar. En gammal praktiker som jag behöver inte räkna dem. Jag ser hur många dem är med ett par ögonkast.
De är 10 tusen rytteri och 8 tusen infanteri, oräknad artilleri och träng... Och har jag missat en enda menig knekt, lovar jag att äta upp min hatt!

Strålande och mustigt berättat. Man ryser av vällust som läsare! Men.

Fråga 2. Vad säger det (kanske) om Sienkiewicz och hans kännedom om fästningen Zamosc?

- antalet män stämmer säkert, för han har säkerligen läst på i arkiven...