Quiz: Tidigmodern tid

[SuperPalle]

Vad jag vet så stämmer det, ställ en ny fråga min käre kapten.

Eder
- Palle

[Panzerfaust]

Ja, det stämmer bra. Ny fråga tack.

/Jonathan

[Kapten_Gars]

Fortsätter i nordiska 7-års krigets tecken.
1566 så förlorade Danskarna under befäl av Daniel Rantzau hela sin tross och 500-1000 man i slaget vid Brobacka.
Vad hette den svenske befälhavaren?

/Daniel

[SuperPalle]

Detta är inte riktigt mitt ämne men jag gissar på en fransman som ledde dne svenska hären i början av kriget: Charles de Mornay. Eller det kanske var Nils Sture?

Eder
- Palle

[Panzerfaust]

Charles Mornay var det väl.

*EDIT* Palle var visst före.

Din tur.

/Jonathan

[SuperPalle]

Ja, om det nu är så att jag hade rätt (annars tar jag bort detta inlägg) så är det väl dags att ställa en ny fråga?

Eftersom det där med nordiskasjuårskriget inte är mitt ämne så leder vi bort uppmärksamheten från det och istället till ett område där mina kunskaper är bra mycket större.

När min favorit skald Carl Michael Bellman gav ut sina "Fredmans epistlar" så var förordet skrivet av en annan känd skald, vilken?

Det är lite fegt att använda källor för att svara på denna fråga men om ni inte kan så kan ju jag inte förbjuda er.

Jag hade också tänkt att starta en ny vana. När man har fått svar på sin fråga så kan man själv i samband med att man bekräftar det rätta svaret berätta lite mer om ämnet så att vi höjjer nivån på diskussionerna.

Eder
- Palle

[Gutekrigaren]

SuperPalle skrev:

Jag hade också tänkt att starta en ny vana. När man har fått svar på sin fråga så kan man själv i samband med att man bekräftar det rätta svaret berätta lite mer om ämnet så att vi höjjer nivån på diskussionerna.

Lite som jag gjorde då! Men starta på du...

Mvh Petter, som verkligen haatar när andra snor äran från honom

PS. Skämt åsido, snygg idé. Väntar på att få höra om "den andra skalden". Vill inte gissa, men heller inte fuskkolla, nu. Men tror jag vet ändå... DS.

[Dilbert]

När min favorit skald Carl Michael Bellman gav ut sina "Fredmans epistlar" så var förordet skrivet av en annan känd skald, vilken?

Johan Henrik Kellgren, och det var en vacker omvärdering eftersom han tidigare föraktat och förhånat Bellmans viskonst utifrån sina egna fransk-klassicistiska ideal. Som tack dedicerade Bellman en av de sista epistlarna till Kellgren.

[SuperPalle]

Gutekrigaren: Visst kan du får äran, visst. Jag själv såg det på medeltids forumet så det var i alla fall inte min idé.

Dilbert: Visst var det Kellgren. Bellman skrev som bekand mest om fattiga människor, vilda fester, vackra damer och om lungsot och liknande. Kellgren som var av den franska skolan tyckte att Bellmans ämnen låg väldigt nära bajshumor och tanklösa fyllevisor utan finess. Kellgren ses ofta som Sveriges motsvarighet till Voltaire och i hans "Mina löjen" så fanns en diktstrof med som hånade Bellman:

Anacreon, hvar är ditt lof?
En annan röfvat har din lyra,
Som quick i fylleriets yra,
Förtjusa lärt Priapi hof;
Som lik i otuckt med Chrysipper,
Och lika rik på vittra föl,
Ur Svenska krogars Aganipper
Sin ådra fyllt med dubbelt öl:
Hans Muser sig på Spinhus nära,
Hans Gratier ligga under cur,
Och uti Platskans Jungfrubur
Han Kärleks-Gudens språk fått lära.

Bellman skrev en slags motdikt som löd såhär:

Att mina strängar spänna
Och mer på lutan slå,
Det vågar jag ej på.
En Kellgren hvässt sin penna
Mot mig i stad och hof.
Göm detta för hans öga,
Fastän det rör mig föga
Hans klander eller lof.

Senare så upptäckte dock Kellgren Bellmans storhet och dom blev goda vänner och Kellgren fick skriva inledningen till Bellmans största samlade verk: Fredmans epistlar.

Kellgren, som förövrigt var ledamot i svenska akademin, drev också igenom att Bellman skulle få det "lundbladska priset" 1792. Både Bellman och Kellgren dog 1795. Jag har letat mycket men knappt hittat n¨gra dikter av Kellgren. Jag ska leta på antikvariat men just nu är det inte aktuellt eftersom jag inte har några pengar så jag letar mest på internet. Där har jag endast gittat ovanstående strof samt en strof ur ett längre verk på en fånig "valentin-sida". Det är inte myket men det kommer här:

Den nya skapelsen eller Inbillningens värld

Du, som av skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig - och från denna dagen
jag endast dig i världen ser.

Första strofen av 24.

Om ni vill läsa mer om Kellgrens person så hittar ni det här: http://www.bellman.net/kretsen.html#kellgren

Eder
- Palle

[Dilbert]

Ja, och en annan lustig detalj i förhållandet mellan den Kellgren som var förespråkare för fransk-klassicismens litterära ideal och den mer vildvuxne Bellman är att Bellman dedicerade just sin epistel nr 80, Liksom en Herdinna, "Til. Kongl. Secreteraren Kellgren". Detta var alltså vid den tid då Bellman och Kellgren blivit goda vänner, och Bellman försökte anpassa sig lite grann efter de fransk-klassiska idealen i fråga om elegans och god smak.

Den store smakdomaren inom fransk-klassicismen hette Boileau, och i sin L'Art Poétique skriver han ungefär följande:

Liksom en herdinna den skönaste festdag inte belastar sitt huvud med ståtliga rubiner och ej förenar diamanternas glans med guldet, utan plockar på en angränsande äng sina vackraste prydnader; sådan, älsklig i sitt utseende, men ödmjuk i sin stil, bör en smakfull idyll lysa utan prål.

Poängen är alltså att diktaren inte bör överlasta sin dikt med en massa retoriska stilmedel (som i barockdiktningen) utan nöja sig med en enkel och smakfull stil, liksom en herdinna gör när hon pryder sig med några enkla blommor. Och det är ju denna text som Bellman parodierar i sin epistelinledning:

Liksom en Herdinna, högtids klädd,
Vid Källan en Juni dag,
Hopletar ur gräsets rosiga bädd
Sin prydnad och små behag.
Och ej bland Väpling, Hägg och Siren,
Inblandar Pärlors strimmande sken,
Innom den krants i blommors val,
Hon flätar med lekande qval.

Så fortsätter det också en bra bit igenom episteln, då Bellman målar upp en smakfull och elegant pastoral i enlighet med Boileaus och Kellgrens ideal. Men i de två sista stroferna bryter han (förstås) denna stämning, och låter sina figurer uppföra sig ungefär som de brukar:

Nu började Tumlarn gå ikring,
Och Mollberg han damp af stoln;
Vår Nymph med sin arm och blixtrande ring,
Slog Tallstrunten ut på kjoln.
Herdinnan trumf i bordet hon slog,
Och kjorteln öfver axlarna drog;
Och Mor på Torpet, utan krus,
Måst borga vårt Herrskap sitt rus.

På backen mot luckan Hästen gul
Upreser sin man i sky;
Så Korg och Blankarder, Skenor och Hjul
Med lossnade skrufvar fly.
I eldad brunst han trängtar sin kos,
Och frustar med en gnäggande nos.
Men Ulla, kullstjelpt som en Fru,
Med Mollberg hon snarkar ännu.

Man kan undra vad Kellgren egentligen tyckte om att få denna epistel tillägnad sig och sina litterära ideal!

[Dilbert]

Jag skall väl komma med en ny fråga, och kan även här anknyta till Kellgren. I dikten Man äger ej snille för det man är galen förhånar Kellgren bl.a. en annan mycket känd 1700-tals-svensk, med orden

Men fast man någon gång i Solen fläckar såg,
Blir Månen likafullt, med sina fläckar, Måne.
Fast Newton sjelf en dag i Andefeber låg,
Blir • • • ändå helt rätt och slätt - en fåne.

Ledtråd: Personen ifråga var son till en biskop och psalmdiktare vars namn starkt förknippas med den svenska psalmboken från 1695, men deras efternamn var inte helt identiska i de former de har gått till eftervärlden.

Vem syftar Kellgren på? (Extrapoäng för pappans, biskopens, namn.)

[SuperPalle]

Oj, Oj ,Oj. Levde personen under den gustavianska eran? Jag vet att Bengt Lidner på något sätt var släkt med något krykligt men jag inte om det var en biskop och jag tror inte heller att denna man är känd för psalmer med tanke på att han levde såsom Bellman diktade.

Eder
- Palle

[Dilbert]

Oj, Oj ,Oj. Levde personen under den gustavianska eran? Jag vet att Bengt Lidner på något sätt var släkt med något krykligt men jag inte om det var en biskop och jag tror inte heller att denna man är känd för psalmer med tanke på att han levde såsom Bellman diktade.

Nej, under frihetstiden. Och det är alltså pappa biskopen som är känd för sina psalmer, inte den person som jag primärt frågade efter (och som Kellgren syftar på). Förlåt om jag uttryckte mig otydligt.

Den här personen är mycket mer berömd än Bengt Lidner - en Google-sökning på hans namn ger ca 104.000 träffar.

[Rubber Duck]

Emanuel Swedenborg!?

Hans far hette Svedberg, men jag kan inte förnamnet.

[HJ]

Carl von Linné är min gissning. Han var ju vetenskapsman men inte lika "stor" som Newton. Hans far var präst hade jag för mig.


/Håkan