Gustav Vasa

Diskussioner kring händelser under renässansen, tidig modern tid och upplysningen.
Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1374
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 29 nov 2004 19:12

En hel del av "historia" är i själva verket legender mm. Under arens lopp läser man mycket som man senare har svart att relater, alltsa uppge källa pa. Atminstone i mitt fall.

En gang läste jag att Gustav skulle ha slagit sin första fru med en hammare. det nämndes iett sadant sammanhang att det var plausiblet att han i princip dräpt henne, och att detta lilla misstag sopats under mattan, ominte annat sa för relationerna till det tyska huset Sachsen-Lauenburg.

Nu förefaller det ju som att Gustav faktiskt var ganska heltlevrad av sig, och att saväl Erik XIV (Sturemorden) som Karl IX (Linköpings blodbad) stod över lag och rätt när de blev förbannade, samt att de ofta tog i mer än som krävdes. Brodern Magnus verkar ha varit sa tokig att han ibland levde inspärrad i nan sorts lyxfängelse, vilket inte hindrade honom fran att vara hertig av Östergötland, och att skaffa ett gäng barn med flera kvinnor...Familjen tycks ha varit relativt neurotisk?

I sin relation till Margareta tycks Gustav ha varit mycket kärleksfull och en sann familjemänniska. Ett flertal brev jag läst fran hans resor visar hans behov av hennes närhet, och i själva verket toh han sa ofta det bara gick familjen med sig.

Min fraga är: har nagon annan sett denna uppgift om hammaren, eller ett pastaende att han skulle ha sagit ihjäl Katarina av Sachsen-Lauenburg?

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 09 apr 2002 10:10

Inlägg av Stefan » 30 nov 2004 11:18

Jag vill gärna komplettera att hammaren som ev. kom ifråga sannolikt inte alls var snickarverktyget utan det var då en krigshammare.

I adelskretsar var dylika egentligen krigiska föremål mycket vanliga att använda ist för en promenadkäpp.

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1374
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 02 dec 2004 16:38

Illa, för det ger lite mer trovärdighet at detta pastande.

Mitt stora problem är som sagt att jag inte längre kommer ihag var jag läste detta, och vem som framförde möjligheten till detta drottningmord.

Ingen annan som känner igen detta?

Användarvisningsbild
medundersåte
Medlem
Inlägg: 483
Blev medlem: 05 jun 2003 14:07
Ort: Vadstena

Inlägg av medundersåte » 03 dec 2004 22:14

I Ivan Svalenius biografi om kungen (från 1963) hänvisas läsaren till "traditionen" när han refererar till det förmenta hustrumordet. Svalenius medger att den koleriske kungen säkerligen var svår att leva med, men att äktenskapet varken var så olyckligt som påståtts eller, för den delen, slutade "i katastrof". Ryktet om hustrumordet skall ha varit i svang i hela Nordeuropa sedan nyårstiden 1536, men haft en väldigt fantasifull prägel. Den danske kungen Kristian III hade dessutom i ett brev till hertigen av Preussen hänvisat till sitt besök i Stockholm under vilket drottningen blivit sjuk och sängliggande till sin död. Ej heller skedde någon brytning mellan Gustav och drottning Katarinas släkt i Tyskland vilket enligt Svalenius visar att det inte sattes någon större tilltro till ryktet om hammarmordet.

Lars-Olof Larsson har i sin biografi om kungen (från 2002) till skillnad från Svalenius generellt satt en förvånansvärt hög tilltro till utsagor från Gustavs fiender. Larsson har dock i fråga om mordryktena en syn som stämmer med Svalenius. Ryktet har enligt Larsson uppstått hos Gustavs danska fiender för att svärta ner kungens rykte i Tyskland, en källa som Larsson dessutom kallar för "grumligast tänkbara". Också han hänvisar till Kristian III:s vittnesmål.

Richard Ringmars biografi om Gustav Vasa (också från 2002) tar överhuvudtaget inte upp mordryktena (iallafall inte i det korta avsnittet om kungafamiljen), utan nämner bara att Katarina dog ung. Ringmar har visserligen ett annat upplägg än de andra två lite mer traditionella biografierna, men att han inte nämner mordryktena tyder på att han inte sätter någon tilltro till dem.

/Kristofer

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1374
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Ljusterö

Inlägg av Dan Koehl » 04 dec 2004 01:16

medundersåte skrev:Ej heller skedde någon brytning mellan Gustav och drottning Katarinas släkt i Tyskland vilket enligt Svalenius visar att det inte sattes någon större tilltro till ryktet om hammarmordet.

Ryktet har enligt Larsson uppstått hos Gustavs danska fiender för att svärta ner kungens rykte i Tyskland, en källa som Larsson dessutom kallar för "grumligast tänkbara". Också han hänvisar till Kristian III:s vittnesmål.

Richard Ringmar har visserligen ett annat upplägg än de andra två lite mer traditionella biografierna, men att han inte nämner mordryktena tyder på att han inte sätter någon tilltro till dem.
/Kristofer
Det var väldigt skönt att höra att pappa Gösta inte slog ihäl sin fru. nagot som fö borde varit lätt att fastställa fran hennes kranium som väl är bevarat. Vill minnas att jag läst om Gustavs tandröta mm.

Användarvisningsbild
Widsith
Medlem
Inlägg: 1376
Blev medlem: 18 jul 2003 13:26
Ort: Uddevalla

Inlägg av Widsith » 04 dec 2004 09:23

Ur Anteckningar om svenska qvinnor från 1866:
Catharina förstod på intet sätt att uppskatta sin ädle gemåls ovanliga egenskaper. Tvärtom förbittrade hon hans lif genom sitt beständiga pjunk öfver allt hvad svenskt var och kunde alls icke foga sig efter sina nya förhållanden.
Dessutom bemötte hon sin make med uppenbar kallsinnighet, i stället att söka vinna hans kärlek, och hennes nyckfulla lynne har till efterverlden öfvergått, som ett hufvuddrag, då man vill teckna denna drottnings bild. Dertill hade hon det för en drottning och maka alldeles oförlåtliga felet, att förtala sin make, hvilket hon uppenbarligen gjorde, vid flera tillfällen, aldramest för sin bror, kronprinsen af Danmark, då han var hos henne på besök, samt äfven för grefven af Hoja, kung Gustafs egen svåger, som förut var honom tillräckligt gramse och som snart blef en uppenbar förrädare emot honom.

Catharina dog d. 23 Sept. 1535, på fjerde årsdagen af sin förmälning, och Gustafs fiender hade den nedrigheten, att beskylla honom för
att genom sitt brutala beteende hafva vållat hennes död, en beskyllning, hvaremot han dock knappt behöfver försvaras. -- Af svenska folket var hon föga sörjd och icke heller af Gustaf, som med henne varit ständigt olycklig. -- Hon bisattes i Storkyrkan i Stockholm d. 1 Oktober 1535, men
begrafdes först d. 21 Dec. 1560, på samma gång som konung Gustaf Wasa sjelf och hans andra gemål Margaretha Lejonhufvud, i Upsala domkyrka, der en praktfull grafvård är upprest i det så kallade Gustafvianska choret bakom altaret.
Det där var ju patriotiskt så det stänkte.

Följande hämtat från http://www.fortunecity.com/victorian/da ... rina1.html
I september 1535 fick Katarina kärt besök. Det var hennes svåger, Kristian III, numera kung av Danmark och gift med hennes syster Dorotea, som var på artighetsvisit i Stockholm. Under en dans med honom råkade hon snubbla. Katarina var gravid. Hon fick missfall och efter några veckor var hon död. Hon avled dagen innan hon skulle fylla 22 år, den 23 september 1535.

Genast spred sig ryktet i Sverige och bland Gustav Vasas fiender i Tyskland att han i ilskan slagit ihjäl sin drottning med en silverhammare. Ryktet gick också att Katarina skulle ha beklagat sig för Kristian om sitt förhållande till Gustav och att hon hade hemlängtan, hon sa kanske mer än hon borde. Väggarna i den gamla borgen hade öron. En tjänare hade hört, hur drottningen berättat för svågern att Gustav planerade ett "upptåg" mot honom. Vad tjänarnas skvaller ledde till är oklart, men Kristian åkte hem, något hastigt, och en vecka efter var hon död. Gustav var känd som en mycket häftig man som ofta brusade upp i våldsamma vredesutbrott. Hade Gustav inte misshandlat en skrivare med en eldgaffel? Visst var det så. Men modern läkarvetenskap har i alla fall befriat Gustav Vasa från beskyllningen att ha slagit in skallen på sin drottning. Då hennes skelett undersöktes i modern tid upptäcktes inga sådana skador på kraniet eller skelettets ben. Det hindrar inte att en modern rättsläkare känner till många andra raffinerade sätt att slå ihjäl ett offer utan att det syns fyrahundra år efteråt…
Var det inte så att såsom en parallell till attentatet mot Hitler ett antal sammansvurna försökte ta livet av kung Gösta med en hemmagjord bomb år 1536? Har årtalet något med den döda drottningen att göra?

Användarvisningsbild
a81
Medlem
Inlägg: 2239
Blev medlem: 14 jun 2005 15:31
Ort: Uppsala

Inlägg av a81 » 26 sep 2005 19:28

Gustav Vasa hade givetvis både sina fördelar och nackdelar. Han var sannerligen en kulturdeformator. Sverige hade under senmedeltiden varit ett relativt välutvecklat kulturellt sett, med kloster, Nordens äldsta universitet i Uppsala, den gigantiska domkyrkan i Uppsala, och så vidare. Däremot satt Sverige fast i en union med danskarna, som väl i praktiken styrde Sverige. Detta bröt Gustav Vasa och det har troligen haft stor betydelsen för Sveriges vidare utveckling. Vi slapp till exempel livegenskap.

En del hävdar faktiskt att man kan se paralleller mellan Gustav Vasas styre och det socialdemokratiska maktinnehavet under 1900-talet. Gustav Vasa rev våra kloster, socialdemokraterna rev våra städer. I båda fallen ökade avståndet mellan Sverige och resten av Europa. På den positiva sidan finns, både när det gäller Gustav Vasa och socialdemokraterna, en ekonomisk tillväxt och en social utjämning i samhället. Jämförelsen håller givetvis inte perfekt, men jag kan hålla med om att det finns paralleller.

Självklart var inte Gustav Vasa ateist. Ateismen fanns helt enkelt inte, i alla fall inte i västvärlden vid den här tiden. Att påstå att Gustav Vasa var ateist är som att påstå att Platon var kristen. :)

Nick
Provmedlem
Inlägg: 1
Blev medlem: 15 okt 2015 20:50
Ort: Sverige

Re: Gustav Vasa

Inlägg av Nick » 15 okt 2015 22:25

Jag jämför Gustav med Trujillo som mördades år 1961 i Dominikanska Republiken efter att ta varit diktator i drygt trettio år, oerhört klurig, känslosam. Gustav älskade musik och hade ofta spelmän hos sig. Försökte någon förråda honom var dödsdomen så gott som given. Gustavs sätt, envishet, att ta sig tillbaka från Lübeck till Småland - till sjöss -, förmåga att till slut övertala folk att stöda honom och att slå tillbaka Kristian är bevis på hans monumentala ledaregenskaper. Det sägs att Gustav var helt ointresserad av religion. Likväl var hans motto att all makt härrör från gud. Hans reduktion av den katolska kyrkans förmögenhet och makt, vilket pågick under lång lång tid med en lång rad av politiska beslut, visar att han inte var gudfruktig och hans åkallan av en gud kan ses som politiskt motiverat och självklart nödvändig i tiden.

Med hjälp av sina publicister, "skrivare", kunde han förstärka bilden av sig själv som en folkets tjänare. Landsfaderbilden, förakt för mänskligt liv, uppbyggandet av en personlig enorm förmögenhet - Gustav var en veritabel diktator helt i stil med Trujillo och precis som denne älskade han sitt land och sitt folk över allt annat. Han var en sann svensk, besjälad av att bygga upp och förvalta en viktig del av norra Europa. Hans pappa var nyligen mördad när Gustav seglade hem från Lübeck. Personligen ser jag Gustav som en pragmatisk agnostiker som åkallar gudar i politiskt syfte. Det stämmer med uppgiften om hans misstänksamhet, hat mot präster. Han insåg att all makt härrör från en hårdhänt men lyhörd kung, inte från gud. Kom också ihåg att Gustav fann det oundgängligen nödvändigt att betala tillbaka Lübeck för deras hjälp att krossa den danska hären. M.a.o., Gustav var en klarsynt kapitalist långt innan det ordet var uppfunnet och förstod beroendet av internationell handel. Boktryckarkonsten var ny och Gustav förstod självfallet dess politiska betydelse när han beordrade Brask att stänga sitt tryckeri där denne hade tryckt fientliga blad. Det var inte tal om tryckfrihet och man undrar vid vilket vite ordern gavs eller om tryckeriet sonika blev slaget i spillror av Gustavs anhängare.

Tack Gustav för ditt temperament, din list och din ambition.

Kan vi dra några slutsatser för dagens misslyckade länder? Ja, diktatorn kommer först, inte de politiska institutionerna, men det måste vara en diktator av Gustavs kaliber. Sådana är sällsynta.