Nåväl, hur har då vår ”snapphaneexpert” kommit fram till detta? Något arkiv har han som bekant aldrig satt sin fot i. Han har istället ”forskat” i Uno Röndahls ”forskning” som också nämner händelsen i ”Skåneland ur det fördolda” (s. 313-314). Där står:Severin spetsas denna dag 18 andra ”snapphanar”, däribland en trettonårig pojke som under tortyr erkänt att han varit med om att döda två svenskar” (s. 163)
Uno fortsätter efter en återgivning av domen om spetsning att:Den 15 februari kom så det ohyggliga slutet för friskyttekaptenen Hans Severin och arton andra icke namngivna så kallade ”snaphaner”. Bland dem även en pojke bara tretton år gammal, som tvingats erkänna att han varit med och skjutit eller slagit ihjäl ett par svenskar.
Uno menar att ett trettonårigt barn ”tvingats” att erkänna medan Sixten tycker sig veta att han ”torterats” samt att svenskarna dessutom spetsade barn levande.Det var det öde som drabbade de infångade skåneländerna (jo, det står ”skåneländerna”) och även den trettonårige pojken, då de mötte sina bödlar den 15 februari 1679.
Vilken är då Uno R:s källa? Jo, det är svenska ordinarie posttijdender från den 15/2 1679 som berättar följande:
Det är möjligt att Uno läst originaltidningen men mer troligt är att han hämtat uppgiften från Vigo Edvardsson som också återger notisen i tredje delen av ”snapphanekriget” (s. 196)Idag bliva nitton snapphanar avrättade vid Vanneberga, ibland vilka är kapten Söfring och en löjtnant som är Mecklenburgare (…) Ibland dessa är även en pojke vid tretton eller fjorton år som sagt sig tvenne personer ihjälslagit hava.
Inte ett ord om tvång eller tortyr. (Därmed inte sagt att sådant inte kan ha ägt rum!) Men kan det verkligen stämma att den svenska armén spetsade barn levande? Det låter oerhört grymt även med dåtida moraliska mått mätt.
En originalhandling, som Sixten och Uno under sitt påstått idoga grävande i Lunds Landsarkiv missat, pekar på att så förmodligen inte var fallet.
I generalguvernementskansliets inkomna handlingar vol. DIIIba:5 återfinns ett förhör daterat den 1 juni 1685 med vad som kallas ”tre snapphanar som rymt från Kalmar”. Bland dem återfinns en viss Per Bengtsson född i Kasteröd i Onsjö härad som berättar att han fångats in tillsammans med sin kapten Anders Persson och att flera i hans grupp steglats vid Åhus. Själv hade han suttit fången i nitton veckor på Vanneberga och dömts till tre års straffarbete. Det intressanta med förhöret är att Per uppger sig vara 20 år gammal. 1685 minus 6 år gör hans ålder till 14 år 1679.
Jag kan naturligtvis inte bevisa det men jag undrar om inte Per är identisk med den tonåring som är omnämnd i ordinarie posttijdenender.
De två övriga, varav en viss Frans Ludvigsson, född vid Marsvinsholm, som uppgav sig ha ingått i Hans Severins kompani, hade också dömts till straffarbete i tre år. Detta pekar på att man inte avrättade alla infångade friskyttar/snapphanar som Uno med flera påstår.
Tidningen är ju utgiven samma dag som avrättningarna var tänkta att äga rum. Möjligen, säger möjligen har det skett benådningar i sista stund för några av de dödsdömda.
