Tidernas störste svensk (före 1814)

[G:son]

Vad är det exakt som gör en erövring av mark till en "Stor" gärning?
Ur ett Utilitaristiskt perspektiv - Blev världen bättre för att skåningarna blev Svenskar?
Ur ett värdemoralistiskt perspektiv - Var det moraliskt rätt och riktigt att utvidga Sverige? Fanns det ett egenvärde i det?

Är det inte att göra det onödigt svårt, att börja filosofera alltför mycket? Jag tycker att Jurgen Wullenwever hade några bra defintioner på stordåd (i den traditionella, icke politiskt korrekta meningen) tidigare i tråden:

- Vem slog ihjäl flest personer?
- Vem rövade de största skatterna?
- Vem gav upphov till flest sägner och sånger?
- Vem härjade vidast och bredast?
- Vems verk levde kvar längst efter personens bortgång?

Gustav II Adolf. Katolikerna i Tyskland skrämmer fortfarande sina barn med; "äter du inte upp din soppa, så kommer svenskarna och tar dig".

/G:son

[Jokke]

Vad är det exakt som gör en erövring av mark till en "Stor" gärning?
Ur ett Utilitaristiskt perspektiv - Blev världen bättre för att skåningarna blev Svenskar?
Ur ett värdemoralistiskt perspektiv - Var det moraliskt rätt och riktigt att utvidga Sverige? Fanns det ett egenvärde i det?

Är det inte att göra det onödigt svårt, att börja filosofera alltför mycket? Jag tycker att Jurgen Wullenwever hade några bra definitioner på stordåd (i den traditionella, icke politiskt korrekta meningen) tidigare i tråden:

- Vem slog ihjäl flest personer?
- Vem rövade de största skatterna?
- Vem gav upphov till flest sägner och sånger?
- Vem härjade vidast och bredast?
- Vems verk levde kvar längst efter personens bortgång?

Gustav II Adolf. Katolikerna i Tyskland skrämmer fortfarande sina barn med; "äter du inte upp din soppa, så kommer svenskarna och tar dig".

/G:son

Tycker inte alls det är onödigt svårt filosoferande, snarare tvärtom, viktig att diskutera och motivera dessa skoningslösa hyllningar till massmördare. Undrar också varför dessa definitioner på stordåd skulle vara bra? Jag ser inget "stort" i att Gustav II Adolf lyckades döda massor av personer eller härjade vidast och bredast, men du som gör det kanske kan förklara det för mig.

[G:son]

Tycker inte alls det är onödigt svårt filosoferande, snarare tvärtom, viktig att diskutera och motivera dessa skoningslösa hyllningar till massmördare. Undrar också varför dessa definitioner på stordåd skulle vara bra? Jag ser inget "stort" i att Gustav II Adolf lyckades döda massor av personer eller härjade vidast och bredast, men du som gör det kanske kan förklara det för mig.

Det handlar väl knappast om någon hyllning, det handlar om, att t.ex. just Gustav II Adolfs minne lever fortfarande tack vare det hans arméer uträttade på slagfälten. Definitionerna uppfattade jag som åtminstone delvis humoristiska, men det kan ju vara bra att ha ett diskussionsunderlag. Ett sådant här "val" kan aldrig bli riktigt meningsfullt eller objektivt, men inte ser jag poängen i att diskvalificera krigarkonungarna bara för att vi idag tycker hjärtligt illa om krig.

/G:son

[Fredrik Andersson]

Inget talar för att erövring likaställs med storhet. Men sett ur dåtidens perspektiv så ser saker och ting annorlunda ut än med våra ögon. En person som betraktas som "stor" i dag skulle kanske inte alls ha uppmärksammats på samma sätt förr. Andra egenskaper var mått på storhet då.

[Jokke]

Tycker inte alls det är onödigt svårt filosoferande, snarare tvärtom, viktig att diskutera och motivera dessa skoningslösa hyllningar till massmördare. Undrar också varför dessa definitioner på stordåd skulle vara bra? Jag ser inget "stort" i att Gustav II Adolf lyckades döda massor av personer eller härjade vidast och bredast, men du som gör det kanske kan förklara det för mig.

Det handlar väl knappast om någon hyllning, det handlar om, att t.ex. just Gustav II Adolfs minne lever fortfarande tack vare det hans arméer uträttade på slagfälten. Definitionerna uppfattade jag som åtminstone delvis humoristiska, men det kan ju vara bra att ha ett diskussionsunderlag. Ett sådant här "val" kan aldrig bli riktigt meningsfullt eller objektivt, men inte ser jag poängen i att diskvalificera krigarkonungarna bara för att vi idag tycker hjärtligt illa om krig.

/G:son

Det är väl just en hyllning det handlar om. Att utse "landets störste och mest hedervärda medborgare genom tiderna" kan i alla fall jag inte tolka på något annat sätt. Sen håller jag inte med dig ang. krigarkungar. För med dina preferenser borde Hitler vinna överlägset i Tyskland istället för Konrad Adenauer.

[G:son]

Det är väl just en hyllning det handlar om. Att utse "landets störste och mest hedervärda medborgare genom tiderna" kan i alla fall jag inte tolka på något annat sätt. Sen håller jag inte med dig ang. krigarkungar. För med dina preferenser borde Hitler vinna överlägset i Tyskland istället för Konrad Adenauer.

Nja, det handlar ju om ett känsloval trots allt, och då sätter folk sakerna i ett historiskt sammanhang automatiskt. I fallet Tyskland skulle jag inte välja Adenauer, även om han var en stor statsman. Jag skulle inte välja Hitler heller, det är ju uppenbart att hans illdåd överskuggar hans eventuella storhet. Jag skulle kanske välja Bismarck eller Fredrik den Store.

/G:son

[millgard]

Och jag skulle välja Johann Sebastian Bach.

[Fredrik Andersson]

Om vi ser bortom det krigiska och med våra ögon den mordiska sysslan att slå ihjäl folk på slagfälten så kan ju storhet också definieras genom t ex rikedom. I det fallet bör ju Bo Jonsson Grip hamna högt upp. Inte ens Kamprad äger 2/3 av rikets gårdar och slott. Inte heller är Finland hans privata egendom. Men Bosse, han kunde han..

[von Adler]

Jag skulle vilja slå ett slag för Anders Chydenius. Synd att han fick så lite inflytande, men instrumental för skriverierna om korruptionen och mössornas maktövertagande, stark förkämpe för tryckfriheten, ekonomiskt och administrativt långt före sin tid - skrev i princip samma sak som Adam Smith fast ett antal år tidigare.

[SuperPalle]

Jag skulle vilja slå ett slag för Anders Chydenius. Synd att han fick så lite inflytande, men instrumental för skriverierna om korruptionen och mössornas maktövertagande, stark förkämpe för tryckfriheten, ekonomiskt och administrativt långt före sin tid - skrev i princip samma sak som Adam Smith fast ett antal år tidigare.

Har aldrig hört om honom faktiskt.

Jag tror knappast man ska göra misstaget att tro att erövringar och krig var det som gav ryktbarhet under 1600talet (tex). Det är nog snarare så att det är det som får genomslag idag, då vi läser politisk historia, de andra perspektiven fördunklas. Det är i alla fall vad jag tror...

Bellman är min personliga favorit tror jag, men det är väldigt subjektivt. Han förmedlar en känsla av medmänsklighet som jag inte tycker kan mäta sig med något annat, annars har vi ju ett par gubbar: Polhelm, Swedenborg, Celsius och Linné. Eller ett par statsmän; Arvid Horn (kompromissmästare), Axel Oxenstierna och Karl XI.

[von Adler]

Chydenius beskrivs faktiskt riktigt bra på svenska wikipedia, för den som vill ha en översiktsbild och veta var de kan läsa vidare:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Chydenius

En intellektuell mångkonstnär, okorrumperad frihetlig politiker och författare - det är sådana människor vi ska vara stolta över i vår historia också.

[Jurgen Wullenwever]

Bellman är min personliga favorit tror jag, men det är väldigt subjektivt. Han förmedlar en känsla av medmänsklighet som jag inte tycker kan mäta sig med något annat, ...

Jag läste just på wikipedia att Carl Michael Bellman faktiskt var den ursprunglige "tysken, norsken och Bellman"-Bellman. När jag var liten trodde jag att det var så, men kom sedermera underfund med att det nog var orimligt, och så händer detta! Min värld är i spillror. Ack!

De tidigaste Bellmanhistorierna handlade om skalden Carl Michael Bellman själv och började troligen berättas redan under dennes livstid. De inriktade sig ofta på att skildra Bellmans improvisationsförmåga eller påstådda respektlöshet mot överheten. Gustav III förekommer ofta som biperson i dessa anekdoter ibland tillsammans med eller ersatt av någon hovman.

Antikens greker sägs ha ansett att den störste bland dem var Homeros, så hans namn gavs inte som dopnamn. Har vi några andra svenska diktare att tävla om storheten (fast vem vill tävla med Bellman i en Bellmanhistoria "svensken och svenskan och Bellman ... ").