Pirater och rom.
Ja det antyddes - Hexmaster - att de femton i desperation om rommen - med sina huggare dräpte varandra - ett fylleslag till döds s.a.s. Som vi alla vet - räcker det inte med en flaska var - för en sådan 'outcome'. Men Stephensons skildring baseras på många historier 'från hans tid' om vad som förekommit på 'The Spanish Main' - som Karibiska Sjön kallades av britterna - och det lägger bara romans till alla historierna om Kapt. Morgan och Tortuga - där 'Jolly Roger' vajade från många master.
Rommen i örlogskretsar och piratkretsar kommer från traditionen att dela ut en spritranson till sjömännen oftst rom eller gin samt att piraterna gärna härjade i Karibien - där rommen tillverkade.
Plymouth Gin är RN original gin, den gin som kan köpas på gröna skylten idag är en export version, men helt enligt orginalreceptet kan idag bara köpas på officers och manskaps mässarna i Portsmouth.
Plymouth Gin är RN original gin, den gin som kan köpas på gröna skylten idag är en export version, men helt enligt orginalreceptet kan idag bara köpas på officers och manskaps mässarna i Portsmouth.
Som en liten tilleggsanekdote: Navy GIn er 100 Proof hvilket er 57% alkohol og tilsvarer eksakt den styrken spriten minimum kan ha for å søles på svartkruttet uten å ødelegge det.Psilander skrev:Rommen i örlogskretsar och piratkretsar kommer från traditionen att dela ut en spritranson till sjömännen oftst rom eller gin samt att piraterna gärna härjade i Karibien - där rommen tillverkade.
Plymouth Gin är RN original gin, den gin som kan köpas på gröna skylten idag är en export version, men helt enligt orginalreceptet kan idag bara köpas på officers och manskaps mässarna i Portsmouth.
Ok... Gammal tråd, men jag kände bara att jag var tvungen...
Kopplingen sjörövare - rom kommer sig, som många påpekat, av att romen härstammar från Karibien, ett område där en hel del sjörövare(både kapare och rena pirater) var verksamma under "sjöröveriets guldålder". Däremot är det bara i sluttampen av guldåldern som sjörövarna hinkade rom. Konsten att bränna sprit kommer nämligen inte hit tidigare. Det är en fransk präst som under sent 1600-tal tar med sig kunskapen om att bränna Congac från sina hemtrakter. En kunskap som fort omsattes i praktiken med lokala förutsättningar. Och det man använder som bas är slavarnas och maroonernas berusningsdryck. En dryck som kan beskrivas som en mäsk gjord på melass. Melass är restprodukten det som blir över av sockerrören när du fått ut det du vill för sockerproduktionen. Den är melass-mäsken destillerades och det som kom ut i andra änden är det som idag kallas rom.
Men bara för att det inte bränts sprit tidigare så betydde ju inte det att folk hade sprungit omkring i karibien och varit nyktra. Tvärt om. Öl och framför allt vin visste de flesta hur man tillverkade. Och lite tjusigare varianter skeppades över Atlanten från europa för att underhålla den lilla adel som fanns på plats.
Men sjörövarna då? Hur var det med dem? Jo, söp gjorde de. De söp helt enkelt vad de kom över. Med andra ord, för det mesta taskigt rödtjut. I sin berömda bok om sina upplevelser bland buckanjärerna har dessutom Exquemelin en ganska exakt beskrivning på hur buckanjärerna framställer jästa drycker. Resultatet skulle jag kalla banan- repektive potatismäsk. Och eftersom en hel del av den last som sjörövarna tog som priser innehöll alkohol så är det en rätt kvalificerad gissning att även den dracks upp.
Sammanfattningsvis kan sägas att sjörövarna drack allt vad de kom över, oftast olika former av mäsk och taskigt rödtjut. Och i slutet av sin guldera hinkade de även rom, dock inte i den utsträckning som göres gällande i litteraturen.
I övrigt kan väl sägas att de allra flesta seriösa historiker idag ser "Femton Gastar" som ett påhitt helt och hållet av Stevensson.
Kopplingen sjörövare - rom kommer sig, som många påpekat, av att romen härstammar från Karibien, ett område där en hel del sjörövare(både kapare och rena pirater) var verksamma under "sjöröveriets guldålder". Däremot är det bara i sluttampen av guldåldern som sjörövarna hinkade rom. Konsten att bränna sprit kommer nämligen inte hit tidigare. Det är en fransk präst som under sent 1600-tal tar med sig kunskapen om att bränna Congac från sina hemtrakter. En kunskap som fort omsattes i praktiken med lokala förutsättningar. Och det man använder som bas är slavarnas och maroonernas berusningsdryck. En dryck som kan beskrivas som en mäsk gjord på melass. Melass är restprodukten det som blir över av sockerrören när du fått ut det du vill för sockerproduktionen. Den är melass-mäsken destillerades och det som kom ut i andra änden är det som idag kallas rom.
Men bara för att det inte bränts sprit tidigare så betydde ju inte det att folk hade sprungit omkring i karibien och varit nyktra. Tvärt om. Öl och framför allt vin visste de flesta hur man tillverkade. Och lite tjusigare varianter skeppades över Atlanten från europa för att underhålla den lilla adel som fanns på plats.
Men sjörövarna då? Hur var det med dem? Jo, söp gjorde de. De söp helt enkelt vad de kom över. Med andra ord, för det mesta taskigt rödtjut. I sin berömda bok om sina upplevelser bland buckanjärerna har dessutom Exquemelin en ganska exakt beskrivning på hur buckanjärerna framställer jästa drycker. Resultatet skulle jag kalla banan- repektive potatismäsk. Och eftersom en hel del av den last som sjörövarna tog som priser innehöll alkohol så är det en rätt kvalificerad gissning att även den dracks upp.
Sammanfattningsvis kan sägas att sjörövarna drack allt vad de kom över, oftast olika former av mäsk och taskigt rödtjut. Och i slutet av sin guldera hinkade de även rom, dock inte i den utsträckning som göres gällande i litteraturen.
I övrigt kan väl sägas att de allra flesta seriösa historiker idag ser "Femton Gastar" som ett påhitt helt och hållet av Stevensson.
Under 'sjöröveriets guldålder' - kan man kanske påpeka att de flesta piraterna nog var helnykterister. M.a.o. muslimer, från 'Barbarkusten' i Nordafrika. Det nordafrikanska sjöröveriet var mera omfattande och varade längre - än något annat ofog till sjöss. Så sent som mitten av 1800-talet var t.ex. svenska handels-skepp tvingade lösa 'Turkiskt Pass' för att inte anfallas. Barbareskstaterna levde på slavhandel, sjöröveri och utpressning - som ansågs som legitima födkrokar.
Varjag
Varjag
Njao...
Visserligen har du helt rätt(eller i alla fall till stor del) angående barbareskstaternas kapare. Men när man talar om "sjöröveriets guldålder" så talar man oftast om perioden c:a 1570 - 1721. Och man brukar begränsa sig geografiskt till de sjörövare som hade Karibien, Madagascar och Nordamerikas östkust som primärt område.
Det kan dessutom sägas som parantes att det söps rätt friskt bland delar av barbareksbesättningarna också. Det fanns en hel del europeer som så att säga bytt sida i kriget mellan den kristna och muslimska världen. Och de hade egna kvarter i bl.a. Tripoli och Saleh där alkohol inte var förbjudet. Det finns en hel del exempel på klagomål på dessa ex-kristnas vidlyftiga festande i samband med alkoholförtäring.
Det är dessutom inte helt sant att barbareskstaterna levde på kaperiet. Däremot var kaperiet en del av kriget mot kristendomen som gav en duktig extrainkomst.
Och i det här läget ska vi komma ihåg att barbareskstaternas slaveri, utpressning och kaperier inte på något sätt var ett ensidigt beteende. Europas olika makthavare, med johanniterorden i spetsen, var inte sena att använda precis samma metoder tillbaka.
Visserligen har du helt rätt(eller i alla fall till stor del) angående barbareskstaternas kapare. Men när man talar om "sjöröveriets guldålder" så talar man oftast om perioden c:a 1570 - 1721. Och man brukar begränsa sig geografiskt till de sjörövare som hade Karibien, Madagascar och Nordamerikas östkust som primärt område.
Det kan dessutom sägas som parantes att det söps rätt friskt bland delar av barbareksbesättningarna också. Det fanns en hel del europeer som så att säga bytt sida i kriget mellan den kristna och muslimska världen. Och de hade egna kvarter i bl.a. Tripoli och Saleh där alkohol inte var förbjudet. Det finns en hel del exempel på klagomål på dessa ex-kristnas vidlyftiga festande i samband med alkoholförtäring.
Det är dessutom inte helt sant att barbareskstaterna levde på kaperiet. Däremot var kaperiet en del av kriget mot kristendomen som gav en duktig extrainkomst.
Och i det här läget ska vi komma ihåg att barbareskstaternas slaveri, utpressning och kaperier inte på något sätt var ett ensidigt beteende. Europas olika makthavare, med johanniterorden i spetsen, var inte sena att använda precis samma metoder tillbaka.