Stolt över stormaktstiden

Aphid · Inlägg av **Aphid** » 27 november 2003, 12:27

Det är väl bra att Sverige var en stormakt, annars kanske skåne, blekinge, halland m.m varit danska idag. Och det hade ju inte varit nån höjdare.

Panzerschreck · Inlägg av **Panzerschreck** » 27 november 2003, 12:41

Lite ironisk när folk säger att vi bör vara stolta över vår historia

typ 700år krig haha, nämen jag är väl rätt stolt på ett sätt antar jag, men vi har ju inte varit helgon direkt.

Aphid · Inlägg av **Aphid** » 27 november 2003, 12:45

Under 1600-talet kom Sverige att spela en mer aktiv och dominerande rill i Europas liv än någonsin vare sig förr eller senare. Sverige blev en stormakt i flera bemärkelser:

1. utrikespolitiskt och militärt en aggressiv kraft som kom att påverka folk och nationer långt utanför Sveriges traditionella gränser

2. ekonmiskt ett land att räkna med

3. administrativt i utveckling på ett sätt som gjorde den svenska förvaltningen påfallande modern i vissa avseenden och jämnbördig med andra europeiska länders.

Källa: Sveriges historia 1521-1809 Stormaktsdröm och småstatsrealitet
Göran Behre Lars-Olof Larsson Eva Österberg.

Panzerschreck · Inlägg av **Panzerschreck** » 27 november 2003, 12:54

Jocke. skrev:Man blir lite tårögd när man läser om 4 000 stolta Karoliner som går mot 20 000 ryssar i Poltava. Soldaten bredvid dem dör men de bara går vidare. Kanoner dundrar och de fortsätter att gå. Till slut springer de som är kvar av dem fram mot 20 000 välutrustade ryssar och mejas ner. Det gör mig stolt.

hmm det var väl ca 10000 karoliner och ca 30000 ryssar

källa Alf Åberg och Göte Göranssons "Karoliner"

medundersåte · Inlägg av **medundersåte** » 27 november 2003, 15:49

Panzershreck skrev:
Jocke. skrev:Man blir lite tårögd när man läser om 4 000 stolta Karoliner som går mot 20 000 ryssar i Poltava. Soldaten bredvid dem dör men de bara går vidare. Kanoner dundrar och de fortsätter att gå. Till slut springer de som är kvar av dem fram mot 20 000 välutrustade ryssar och mejas ner. Det gör mig stolt.
hmm det var väl ca 10000 karoliner och ca 30000 ryssar

källa Alf Åberg och Göte Göranssons "Karoliner"

Jocke. syftar nog här på infanteristriden i slutet av slaget; jag har för mig att Peter Englund nämner siffrorna 4000 mot 20000 i Poltava. Englund är dock betydligt torrare i sina kommentarer och hänvisar främst till brist på alternativ och psykologiska faktorer som orsak till att svenskarna trots allt gick till anfall mot övermakten. Om det sedan är något som jag blir stolt av vet jag inte riktigt, men händelsen ger ändå en känsla som i brist på annat skulle kunna betecknas som stolthet.

/Kristofer

Panzerschreck · Inlägg av **Panzerschreck** » 27 november 2003, 16:08

ååååååh fan va dum jag är!!!!! förlåt Jocke jag trodde du menade Narva! inte Poltava, ber hemsk mycke om ursäkt

Armfeldt · Inlägg av **Armfeldt** » 27 november 2003, 21:17

Jocke. skrev:Man blir lite tårögd när man läser om 4 000 stolta Karoliner som går mot 20 000 ryssar i Poltava. Soldaten bredvid dem dör men de bara går vidare. Kanoner dundrar och de fortsätter att gå. Till slut springer de som är kvar av dem fram mot 20 000 välutrustade ryssar och mejas ner. Det gör mig stolt.

Är det något som är sorgligt så är det Verner von Heidenstams sista kapitel i sin novellsamling Karolinerna. En garanterat tårframkallande novell om man hyser patriotisk stolthet över Sverige Jag började nästan grina i öppna floder.

myom · Inlägg av **myom** » 27 januari 2004, 11:11

Aphid skrev:Det är väl bra att Sverige var en stormakt, annars kanske skåne, blekinge, halland m.m varit danska idag. Och det hade ju inte varit nån höjdare.

Danskarna kunde gott ha behållt Skåne.

myom · Inlägg av **myom** » 27 januari 2004, 11:18

Det här är bland det sorgligaste jag läst. Spolingar som masturberar över påhittade historier om svenska bönder som tvingats slåss i fjärran land för andras ekonomiska vinning eller maktbegär. Att sedan hänga upp sig vid några enstaka slag som vanns, och en epok då Sverige/Finland gjorde landhugg i Baltikum och ställde till med fanstyg i ett försvagat Europa är än mer tragiskt.

Krig är ett helvete för alla, dock inte för vaskrar trehundra år efteråt som försöker finna bekräftelse i nationalromantik.

Fläsket · Inlägg av **Fläsket** » 27 januari 2004, 13:06

Jag är nöjd med att massa människor givit mig intressant historia att läsa, men jag är annars av åsikten att krig är som religion:

Det skall inte utövas eller upplevas. Det skall bara läsas om i spännande böcker eller göras underhållande film av.

Eftersom Stormaktstiden har givit upphov till just spännande böcker (men mig veterligt ingen bra film) så är jag inte missnöjd med att Sverige varit en stormakt.

Fundin · Inlägg av **Fundin** » 18 februari 2004, 12:56

det kan egentligen räknas som Imperialism. Jag har snackat med några Amerikanare och dom är väldigt stolta över sitt USA.
Dom kallar sig Patrioter men egentligen så är dom Nationalister, dom säger också att ett land inte klarar sig utan nationalister.
Jag skulle själv klara mig utmärkt utan Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Bert Karlsson etc.
Sen så är Amerikanarna väldigt Anti-Islam vilket börjar bli lite spooky.
...ehm jag kanske gick ifrån ämnet där lite grann.

Löwe · Inlägg av **Löwe** » 18 februari 2004, 17:18

Bert Karlsson är väl snarare populist än nationalist? Plus lite ful och lönnfet.

Prozac · Inlägg av **Prozac** » 25 april 2004, 22:38

Klart man ska få känna sig lite stolt över sitt land utan att man hänfaller till nån krigsdyrkan eller nationalistorganisation.
Och för att citera den på det här forumet så omtyckta Herman Lindqvist: "Sveriges gränser hade inte varit en meter lika med dagens gränser om vi inte haft krigarkungar som Gustav II Adolf och Karl XII".
Skulle vi bara sitta still och titta på när landets olika fiender ville anfalla oss?
Och varför ska vi skämmas över vår stormaktstid, alla länder har ju haft nån form av uppsving genom historien och andra kommer få det i framtiden. Jag tycker i alla fall vi kan vara stolta över att vi lyckades bygga upp ett så stort välde med inte alltid de bästa förrutsättningarna.

Nu kommer jag säkert bli hackad på som tusan av alla er farbröder

Halifírien · Inlägg av **Halifírien** » 26 april 2004, 23:12

Jag håller med ovanstående. De flesta av Sveriges krig har varit i försvarssyfte, och även om många svenskar givetvis begått illdåd i krigstid (vilka har väl ite det) så kan man ju inte döma ut en hel epok, och visst kan man känna sig stolt över den enskilde soldatens mod eller behälhavarens skicklighet från en tid som är svunnen.

Vi i Sverige har inte sett röken av krig på nästan 200 år, men ändå sitter folk här och gnäller om att de skäms över deras förfäder som betalade med sina liv för att hålla ryssen och andra borta från Sveriges gränser.
Jag vet att det är en extremt förenklad historiesyn jag framställer, men jag orkar inte hålla ett långt föredrag just nu.

Det mod som karolinerna uppvisade vid Poltava är jag säker på att mycket få svenskar skulle ha kurage att upprepa idag.
Man kan ju fråga sig, hur stolta kommer egentligen framtidens svenskar om, säg, 300 år känna sig över oss politiskt korrekta halvkommunister från millennieskiftet?

Gutekrigaren · Inlägg av **Gutekrigaren** » 26 april 2004, 23:17

Halifírien skrev:Man kan ju fråga sig, hur stolta kommer egentligen framtidens svenskar om, säg, 300 år känna sig över oss politiskt korrekta halvkommunister från millennieskiftet?

Ja de skulle säkert vara mycket stoltare över ett gäng kvinnomisshandlande, miljöförstörande rasister och homofober som bedriver krig...

För det verkar ju vara motsatsen till politiskt korrekt...

/Petter