Snapphanars efterdyningar
En liten utvikning rörande den tidigare behandlade frågan om utskrivningar. Enligt Alf Åbergs artikel "Ödegårdarna i Skåne och deras upptagande efter kriget 1675-1679", publicerad i Karolinska förbundets årsbok 1946, skedde en utskrivning 1671. Den ska framför allt ha varit inriktad på att besätta existerande ödegårdar. Han nämner en not i Jerker Roséns "Skånska priviliegie- och reduktionsfrågor" (på s. 150), ett par passager i Skånska kommissionens protokoll, ett förslag av landshövding Leijonsköld i samma kommissions handlingar samt en skrivelse från landshövding Durell till Kungl. Maj:t den 15 juni 1671.
På sidan 160 f. återger Sixten S. ett brev från friskytteledaren Nils Tommeson Tidemand (som ju f.ö. tycks vara närmast helt okänd bortsett från detta brev). Brevet ska tydligen finnas i Nordinska samlingen i UUB, och det verkar som det skulle förtjäna en analys. Hur som helst, Sixten citerar bl.a. så här:
I Hansgaards "Af Göngernes..." finns samma brev, citerat efter S. Kjaers "Göngehövdingen Svend Poulsen". Där lyder samma fras så här:Jag lovar, ju högre officerare, desto snarare ska han få sitt nattmanspass
Enligt SAOB är "nattman" närmast detsamma som "rackare" eller allmän renhållningkarl. "Mästerman" är däremot detsamma som "bödel". Är Hansgaards återgivande korrekt så har Sixten S. onekligen satt ner straffet.der höjere officer han er, des snarere fly hannem en mestermandspas.
Här råder viss motstridighet mellan Åberg och Rosén. Rosén syftar på en utskrivning till ödegårdar beordrad den 26/11 1679. Misstänker att Åbergs artikel inte är riktigt korrekturläst. I not 1. säger han t.ex.Ben skrev:Enligt Alf Åbergs artikel "Ödegårdarna i Skåne och deras upptagande efter kriget 1675-1679", publicerad i Karolinska förbundets årsbok 1946, skedde en utskrivning 1671. Den ska framför allt ha varit inriktad på att besätta existerande ödegårdar. Han nämner en not i Jerker Roséns "Skånska priviliegie- och reduktionsfrågor" (på s. 150), ett par passager i Skånska kommissionens protokoll, ett förslag av landshövding Leijonsköld i samma kommissions handlingar samt en skrivelse från landshövding Durell till Kungl. Maj:t den 15 juni 1671.
Jo, det står december 1679, vilket ju är ett uppenbart slarvfel. Bör väl vara 1677?Så hade Karl XI i december månad 1679 låtit ödelägga bygden på en mils omkrets kring Landskrona. (Åberg, Ödegårdarna i Skåne s. 50)
När det sedan gäller rättegången mot Peder Pedersen d.y. säger Sixten S. bl.a. detta (s. 193):
De sju bönderna dödades enligt protokollet på ett helt annat ställe. Protokollet berättar anklagelsen gällt att Joen i Taxås, Måns i Dyehult, Sven i Verpesshult, Jon i Bölssnäs, Anders i Linnerhult, Jacob i Bräkenrydh, Germund i Gemön "sampt monga andra flera, som olofwandes gingo heem ifrån armén" ömkeligen dödades på "Siälmsmaneer" vid Drifwebroo (mellan Osby och Loshult).
Ett par vittnen berättade att det hela hände en söndagsförmiddag, ca kl. 10 enligt ett av dem. Medan ett par vittnen sade sig ha känt igen Peder d.y. intygade andra att han varit på ett helt annat ställe den dagen. Ett vittne påstod att Peder för honom hade erkänt att han varit på platsen, men också sagt att han inte hade haft något vapen.
Det var alltså ytterst motstridiga uppgifter som framkom. Det enda som är säkert är att det hela inte utspelades under en strid mellan 300 friskyttar/snapphanar och svenska styrkor i Osby.
Som tidigare nämnts säger protokollet att de 300 befann sig i Broby, inte i Osby. Det som hände vid Broby tycks dessutom inte ha varit så väldigt "upphetsande". Överste Cronhjort ska ha fått 4 skott i kläderna, några man ska ha blivit illa sårade och "monge" hästar fördärvade och dödsskjutna.han påstods ha mördat sju bönder från Stenbrohult vid en drabbning med 300 "snapphanar" i Osby
De sju bönderna dödades enligt protokollet på ett helt annat ställe. Protokollet berättar anklagelsen gällt att Joen i Taxås, Måns i Dyehult, Sven i Verpesshult, Jon i Bölssnäs, Anders i Linnerhult, Jacob i Bräkenrydh, Germund i Gemön "sampt monga andra flera, som olofwandes gingo heem ifrån armén" ömkeligen dödades på "Siälmsmaneer" vid Drifwebroo (mellan Osby och Loshult).
Ett par vittnen berättade att det hela hände en söndagsförmiddag, ca kl. 10 enligt ett av dem. Medan ett par vittnen sade sig ha känt igen Peder d.y. intygade andra att han varit på ett helt annat ställe den dagen. Ett vittne påstod att Peder för honom hade erkänt att han varit på platsen, men också sagt att han inte hade haft något vapen.
Det var alltså ytterst motstridiga uppgifter som framkom. Det enda som är säkert är att det hela inte utspelades under en strid mellan 300 friskyttar/snapphanar och svenska styrkor i Osby.
Senast redigerad av 1 Ben, redigerad totalt 10 gånger.
Jo, det finns fler fel. När Åberg på s. 51 berör Örkened säger han att "översten Nils Skytte" fick befallning att uppbränna hela socknen. Skytte var 1678 ung löjtnant, befallningen var riktad till överstelöjtnanten Gustaf Heidenfelt.Roback skrev:Här råder viss motstridighet mellan Åberg och Rosén. Rosén syftar på en utskrivning till ödegårdar beordrad den 26/11 1679. Misstänker att Åbergs artikel inte är riktigt korrekturläst. I not 1. säger han t.ex.Ben skrev:Enligt Alf Åbergs artikel "Ödegårdarna i Skåne och deras upptagande efter kriget 1675-1679", publicerad i Karolinska förbundets årsbok 1946, skedde en utskrivning 1671. Den ska framför allt ha varit inriktad på att besätta existerande ödegårdar. Han nämner en not i Jerker Roséns "Skånska priviliegie- och reduktionsfrågor" (på s. 150), ett par passager i Skånska kommissionens protokoll, ett förslag av landshövding Leijonsköld i samma kommissions handlingar samt en skrivelse från landshövding Durell till Kungl. Maj:t den 15 juni 1671.
Jo, det står december 1679, vilket ju är ett uppenbart slarvfel. Bör väl vara 1677?Så hade Karl XI i december månad 1679 låtit ödelägga bygden på en mils omkrets kring Landskrona. (Åberg, Ödegårdarna i Skåne s. 50)
En annan detalj från rättegången mot Peder d.y. gör mig betänksam. Sixten S. har tagit med själva protokollet i sin källförteckning, däremot har inte nämnt Oskar Peterssons artikel i Värendsbygder 1967. Icke desto mindre gör han, som tidigare nämnts, samma tolkningsfel ("Broby" har blivit "Osby") som Petersson. Sixten skriver vidare:
Riktigt så berättas inte historien i protokollet. Där står bl.a. "såsom Pedher Person och Måns Swänson i Höniarum, med ett parti Snaphanar kommo till Simons gård i Linås..." (Allbo häradsrätt AI:3 1670-1687, SVAR-nr D 41830). De båda herrarna ingick alltså i en större grupp. Jag är inte helt säker på att Sixten S. har använt Petersons artikel, det finns en del diskrepanser. Men hans beskrivning stämmer ännu sämre med protokollet, den källa han faktiskt anger.Han hade plundrat gårdar i Lindås och Hägdabygd tillsammans med systersonen Måns Svensson, gästgivare i Hönjarum. I Kruseböke hade de fått tag i "en hoper svin"
Det finns en annan mycket intressant passus i protokollet, speciellt om den ställs i relation till Sixten S. redogörelse. I "Sanningen om snapphanelögnen" heter det (s. 194):
Oskar Petersson citerar samma avsnitt och säger då så här (s. 53):Under rättegången berättade ett vittne att han hört "talas utom gränsen (i Skåne) att det inte blivit så många snapphanar om inte gamle Peder i Hönjarum hade rövat". (Avser Loshultskuppen.)
Det är onekligen avsevärd skillnad på "hade rövat" och "varit". Som tidigare noterats framställdes det 1684 inte några anklagelser mot vare sig Peder d.ä. eller Peder d.y. att de skulle ha tagit plåtar i Loshult. Vad står det då i häradsrättens protokoll? Jo, jag tycker faktiskt att det står så här:det intet så många snapphanar blivit om icke gamle Peder i Hönjarum varit.
Det förefaller alltså mig som Petersson har läst rätt och hans tolkning är ju också mer logisk. Att Peder d.ä. skulle ha rövat pengar i Loshult påstås inte ens vid kommissionens förhör 1684, däremot nämns där att P. skulle ha manat till trohet mot danska kronan efter Kristianstads fall och deltagit i en beskickning till den danske kungen. Peder d.ä.:s "varande" har alltså spelat en roll därför att han agerat uppviglare. Om han inte hade "wäret" skulle det heller inte ha uppviglats lika mycket.... vittnar att han hafer hört talas uthom gränsen dhet inthet så monga snaphanar hade blefwit, dher icke gamble Pedher i Höniarum /: dhenne Peeders fadher./ hade wäret...
En liten detalj rörande herrarna Pedersens pardonsbrev är att Allbo häradsrätts protokoll säger att Johan Gyllenstiernas "Special perdons breef" utfärdades den 10 januari 1678 (inte från Stockholm, som Petersson säger - det står "Anno"). Då var Karl XI i Trolle-Ljungby. Johan Gyllenstierna vistades i slutet av januari i Halmstad (Wahlberg, E., "Studier rörande Johan Gyllenstiernas"..., s. 217 f.) Vilken väg han hade tagit dit är jag inte riktigt klar över, men intressant är att G. i brev den 27 och 30 januari instruerade Karl XI att resa till Halmstad via Broby, Osby, Visseltofta, Hallaryds prästgård, Markaryd etc. Gyllenstierna ska i dessa brev ha betonat vikten av att kungen åtföljdes av en stark eskort. Vilken väg Karl XI slutligen tog framgår inte riktigt, i sina almanacksanteckningar nämner han bara Hallaryd. Det gick i alla fall undan, kungen bröt upp från Ljungby tidigt på morgonen den 1 februari och var framme i Halmstad ett dygn senare. Måhända passerade Karl XI faktiskt Hönjarum.
I Edvardssons "Loshultskuppen 1676" är pardonsbrevet för Peder d.ä. återgivet på s. 150. Också det är utfärdat den 10 januari 1678, från högkvarteret i Trolle-Ljungby
I Edvardssons "Loshultskuppen 1676" är pardonsbrevet för Peder d.ä. återgivet på s. 150. Också det är utfärdat den 10 januari 1678, från högkvarteret i Trolle-Ljungby
Uno Röndahl är skeptisk till svenska uppgifter om de egna förlusterna i samband med strider i Vittsjö och Broby i februari 1612. Svenskarna ville enligt Uno ”bagatellisera” dessa. (Vilket jag också tror att de ville). Uno R. vet dock var sanningen står att finna:
En inte helt oväsentlig detalj i sammanhanget är att Uno Röndahl påstår sig ha läst Penti Renvalls ”Den moderna historieforskningens principer” (1965). Enligt litteraturlistan i ”Utan förskoning” s. 366.
Renvall diskuterar i boken bland annat vikten av källkritik. Särskilt viktigt är närhets, beroende och tendenskriterierna. Kriterier som konfronterade med berättelserna om förlusterna i Vittsjö/Broby 1612 är förödande för både danska och svenska utsagor.
Tydligen har inte Renvall satt några djupare avtryck i ”forskaren” Uno Röndahls medvetande.
PS: Jag har för mig att Ben redan nämnt något av detta i samband med Sixtens skildring av samma händelse. Så detta inlägg är väl delvis en repris?. DS
Problemet är bara att Ingel Wadén, som för övrigt var av manligt kön, påpekar att dessa uppgifter är andrahandsberättelser förmodligen tillkomna i propagandasyfte. (Berättande källor till Calmarkrigets historia” (1936 s. 173ff)Kanske kan vi komma närmare sanningen genom de danska källorna (...) Det är möjligt att vi kan se verkligheten i den här tvisten i Ingel Vadéns (...) där hon ur en dansk källa "opgiver 1,500 faldne + henved 400 drunknede". En annan dansk källa talar om "1.411 faldne foruden dem, som drunknede” (Skåneland ur det fördolda s. 105)
En inte helt oväsentlig detalj i sammanhanget är att Uno Röndahl påstår sig ha läst Penti Renvalls ”Den moderna historieforskningens principer” (1965). Enligt litteraturlistan i ”Utan förskoning” s. 366.
Renvall diskuterar i boken bland annat vikten av källkritik. Särskilt viktigt är närhets, beroende och tendenskriterierna. Kriterier som konfronterade med berättelserna om förlusterna i Vittsjö/Broby 1612 är förödande för både danska och svenska utsagor.
Tydligen har inte Renvall satt några djupare avtryck i ”forskaren” Uno Röndahls medvetande.
PS: Jag har för mig att Ben redan nämnt något av detta i samband med Sixtens skildring av samma händelse. Så detta inlägg är väl delvis en repris?. DS
Intressant är också en notering i samband med rättegången mot de s.k. "Ugleherarna" 1684 (Edvardsson, V., "Snapphanekriget 1675-1679", del I, s. 105). En av bröderna, Uggle-Per, åberopade ett pardonsbrev han fått av Johan Gyllenstierna i Broby den 22 januari 1678.
Apropå dessa "Ugleherar" så skiver Sixten S. (s. 190):
Apropå dessa "Ugleherar" så skiver Sixten S. (s. 190):
Det kan måhända vara riktigt, men vid rättegången 1684 anklagades Uggle-Per för att redan vid allhelgonatid 1676 ha skjutit ihjäl ryttaren Erik Staffansson.Deras hem brändes troligen 1677 av Grov-Jans trupper som straff för att de inte undertecknade trohetsförsäkran.
Jag tror vi har haft ämnet upp tidigare, i varje fall delvis. Sixten S. berör samma historia på s. 11 f. Sophie Ulfstands brev är åtminstone delvis en kombination av två olika relationer, en som säger att överfallet ägde rum vid Osby och en som säger att det skedde vid Vittsjö. P.g.a. att hon kombinerat ihop dem har det blivit två olika överfall, fast det i själva verket bara var ett enda. Till och med det moderna herdaminnet har fallit i gropen och berättar om en strid vid Osby.Roback skrev:Uno Röndahl är skeptisk till svenska uppgifter om de egna förlusterna i samband med strider i Vittsjö och Broby i februari 1612. Svenskarna ville enligt Uno ”bagatellisera” dessa. (Vilket jag också tror att de ville). Uno R. vet dock var sanningen står att finna:
Problemet är bara att Ingel Wadén, som för övrigt var av manligt kön, påpekar att dessa uppgifter är andrahandsberättelser förmodligen tillkomna i propagandasyfte. (Berättande källor till Calmarkrigets historia” (1936 s. 173ff)Kanske kan vi komma närmare sanningen genom de danska källorna (...) Det är möjligt att vi kan se verkligheten i den här tvisten i Ingel Vadéns (...) där hon ur en dansk källa "opgiver 1,500 faldne + henved 400 drunknede". En annan dansk källa talar om "1.411 faldne foruden dem, som drunknede” (Skåneland ur det fördolda s. 105)
En inte helt oväsentlig detalj i sammanhanget är att Uno Röndahl påstår sig ha läst Penti Renvalls ”Den moderna historieforskningens principer” (1965). Enligt litteraturlistan i ”Utan förskoning” s. 366.
Renvall diskuterar i boken bland annat vikten av källkritik. Särskilt viktigt är närhets, beroende och tendenskriterierna. Kriterier som konfronterade med berättelserna om förlusterna i Vittsjö/Broby 1612 är förödande för både danska och svenska utsagor.
Tydligen har inte Renvall satt några djupare avtryck i ”forskaren” Uno Röndahls medvetande.
PS: Jag har för mig att Ben redan nämnt något av detta i samband med Sixtens skildring av samma händelse. Så detta inlägg är väl delvis en repris?. DS
"Ugleherarna" är f.ö. ett intressant exempel. Ugle-Per hade i januari 1678 fått pardonsbrev, men likväl fortsatt med "snapphaneri". Han anklagades för att under våren det året uppträtt tillsammans med Caspar Dufvas grupp (Edvardsson I, s. 106 ff.) och då bland annat plundrat hos Nils i Norraryd och Jöns Trulsson i Övraryd (båda Glimåkra socken). Caspar Dufva ledde Villands härads friskyttekompani (Fabricius III, s. 239 f.)
Ugle-Per nekade först till att ha deltagit i plundringar efter att han fått pardonsbrev, men tvingades sedan medge att snapphanarna hade övertalat honom att följa med och sedan tydligen även hotat honom för att han skulle följa dem. Om inte annat så antyder ju detta att "rekryteringen" till dessa friskyttekompanier kunde gå på relativt lösa boliner och att friskyttarna redan så tidigt som på våren 1678 kunde stå i ett rätt spänt förhållande till lokalbefolkningen i de områden de opererade.
Ugle-Per nekade först till att ha deltagit i plundringar efter att han fått pardonsbrev, men tvingades sedan medge att snapphanarna hade övertalat honom att följa med och sedan tydligen även hotat honom för att han skulle följa dem. Om inte annat så antyder ju detta att "rekryteringen" till dessa friskyttekompanier kunde gå på relativt lösa boliner och att friskyttarna redan så tidigt som på våren 1678 kunde stå i ett rätt spänt förhållande till lokalbefolkningen i de områden de opererade.
På sidan 207 gör Sixten S. ett utfall mot skolböcker:
Som den här tråden har visat är det fler än läroboksförfattarna som bygger på "föregångarnas texter" och slarvar med källkritiken. Stenarna viner i glashuset.Efterkommande författare har kopierat och plagierat föregångarnas texter, utan källkritik, och därför har ingen förändring skett förrän under senare delen av 1900-talet, 300 år efter skånska kriget.
Ett litet tillägg när det gäller Loshultskuppen. I "Fältmarskalken Rutger von Aschebergs journal och korrespondens till år 1680" (s. 147) återges ett brev från Karl XI till Ascheberg, daterat Fjälkestad den 30 september 1677. I brevet anmodas Ascheberg att låta gripa två bönder;
I Edvardssons "Loshultskuppen 1676" nämns (s. 78) Per Niclasson. Han medgav i förhören 1684 att han tagit ett stycke av kungens tält, men detta hade sedan en dansk ryttare lagt beslag på och fört till major Reventlow på Sandby gård.Im gleichen werdet Ihr bey Eurem durchmarche in Wester Emmetschlöf 2 bauren, nemblich Per Jönson undt Per Niclassson, worauf Einer in selbem dorf Hans Eskilson bekennet, dass sie dass geldt fur unserrer garde vergangen jahr bey Loshult haben gehelfen wegnehmen, vergreiffen lassen, damit sie daruber können examiniret werden.