Söker litteratur om de tidiga slagen i 30-åriga kriget

[Kapten_Gars]

Kartan är "Atlas Ferraris" från 1777 som nyligen gavs ut på nytt. Det finns en digital version http://www.ngi.be/NL/NL1-4-2-3.shtm slagfältet ligger i ruta 97 "Gembloux"

[Kapten_Gars]

Ditt resonemang förutsätter att Manfeld & Co kom från Mellet-hållet. De kan ha kommit från Fleurus, som de ju var i och plundrade innan slaget, om jag förstår det rätt. Vägen från Fleurus norrut är dessutom större. Front mot det spanska infanteriet fick Mansfeld ändå.

Tja, det skriftliga källorna som jag har, ifrån Du Cornet till Opel, beskriver att marschen gick över Mellet. Vägen vid Fleurus vad inte användbar eftersom Cordobas upprättat en befäst ställning på höjderna mellan St. Armand och Fleurus.
Något som kom som en verklig överraskning för Mansfeld, han lade om marschen över Mellet för att kringgå den ställningen men Cordoba var så nära att den senare kunde tvinga fram en strid.

Visst fick Mansfeld front mot det spanska infantet i slutändan men min poäng var att om Cordoba grupperade sin arme i den "nya" stridställningen så hade han all möjlighet i världen att undvika ett renodlat frontalangrepp iom att Cordobas flank och rygg var oskyddade.

[Kapten_Gars]

Som jag tolkar källorna byggde Cordoba inte medvetet en vagnborg. Däremot gav vagnarna ett visst skydd men plundrades när vänstervingen kastades tillbaka av Streiffs kavalleri. Min tolkning är alltså att han sätter vagnarna där han känner sig minst svagast, och därmed längst bort från den överlägsna protestantiska vänsterflygeln under hertig Christian. Men det gick snett ändå.

Ville Cordoba skydda sina vagnar så kunde han gjort en av två saker, dels ställt upp dem samlat bakom armens center tillsammans med en vaktstyrka, det är vad armeer brukade göra. Eller så kunde han ha lämnat den kvar i befästningarna som han byggt tidigare. Stog han i den "nya" uppställningen så hade han ett tredje alternativ, han kunde enkelt ha skickat vagarna i skydd bakom Wagnelee och ån, en långt säkrare position om han först och främst ville skydda vagnarna. Du Cornet skrivet utryckligen att vagnarna var uppställda "En Haye" dvs "som en häck" något som vore ovanligt om de bara skulle stå så långt bort som möjligt. I normala fall så stod vagnarna mycket mer samlade och inte alls så utspridda. Däremot så var en uppställning "en haye" ett kännetecknade hos en vagnborg.

Att vagnarna riskeras att plundras är en risk man får ta, det är också något som kan komma att gynna den egna armen. Soldater som är upptagna med att plundra vagnar är sårbara för motanfall och medan de plundrar vagnarna så kan de egna förbanden hejda sin flykt och återsamla sig eftersom man inte är förföljda. Och vinner man slaget så brukar man kunna ta tillbaks mycket av det som gått förlorat eller kompensera det genom att plundra fiendens tross.

[Kapten_Gars]

Är en skog inte lika illa att drivas in i? Varje bakslag här leder också till att de egna vagnarna automatiskt plundras.

Det beror faktiskt på vilken sorts skog det är, svensk urskog är en sak, belgiska dungar utan vare sig sten eller undervegetation en annan. Här möter vi återigen problemet att vi inte har koll på hur slagfältet såg ut anno 1622. Snayers visare en skog bakom Cordoba men pga perspektivet så är det svårt att avgöra hur långt den verkligen sträcker sig i Snayers version av slaget.

Problemet med en bäck/å och en by är att den typen av hinder dels kan tillfoga stora skador på hästarnas ben, dels gärna leder till situationer som spär på paniken med allt vad det innebär.

Vagnarna har jag redan svamlat rätt mycket om så du slipper i nulägget mer att läsa om dem.

[Kapten_Gars]

Så till Mansfelds infanteri, det är en komplex fråga iom att vi inte har några källor som ger klara detaljer kring de formationer han och hertig Christian använde sig av. Alltså så måste vi förlita oss på en analys av de taktiska "skolor" som existerade vid den här tiden och hur utvecklingen sett ut ca 25-30 år tillbaks i tiden efter som de var under den tiden som tex Mansfeld lärde sig sitt militära värv.

Först och främst så har vi den "Spanska skolan", dynamisk, flexibel och formidabel så krävde den väl utbildade soldater och officerare dvs en stående arme. Spanska och italienska rykryter fick i allmänhet lära sig de grundläggande soldatfärdigheterna innan de skickades till kriget i Flandern. Tyska och Wallonska förband värvades på plats och deras utbildningsnivå och förmåga varierade därför rejält. Särskilt tyskarna som värvades på kort varsel av militära entrepenörer betraktades som undermåliga soldater. Den bästa & mest lättillgängliga beskrivningen av den spanska armen är som du redan vet http://usuarios.multimania.es/ao1617/tercios.html

För att kunna möta den nära nog oövervinnerliga spanska armen så utvecklare Maurits av Nassau och hans kusiner Willem Lodewijk och Johann den "Hollänska skolan". Drill och excercis blev en vital del av soldaternas vardag, en nödvändighet för kunna möta de erfarna och övade spanska soldaterna. Dessutom så började man införa nya taktiska former, när trupperna väl drillats i dessa så ändrade Maurits dem inte så att alla soldater redan från början skulle veta sin plats. Det här gjorde att holländarna kunde ställa upp snabbare i slagordning än tidigare även om man gav upp en del av den flexibilitet som fanns hos den spanska skolan. (Anpassa sina formationer efter terrängen och de taktiska behoven, man ställde upp efter vissa principer snarare än gjorde bruk av formationer som var exakt samma varje gång)

Den mest okända av de taktiska skolorna vid den här tiden är den "Tyska skolan", faktum är att många historiker inte ens verkar vara medvetna om att den existerade. Men Johann von Nassau-Siegens texter gör helt klart att tyskarnas krigskonst skiljde sig både från den spanska och holländska, något som också framgår tydligt när man tittar på de äldre tyska militära handböcker som publicerades under 1500-talet, de sk "Kriegsbücher".
Den tyska skolan präglades av det faktum att det inte fanns några stående armeer i tyska riket. Förbanden sattes uppvid behov av militära entrepenörer vilket innebar att utbildningsnivån hos trupp & befäl varierade våldsamt. Under långvariga krig så kunde överstarna bygga upp en effektiv kader av befäl och soldater vilket gjorde tex de regementen som sattes upp av Georg von Frundsberg och hans kollegor till formidabla stridande förband. Andra förband sakande både utbildning och sammanhållning och föll raskt samman i strid som tex landsknektarna i huguenoternas tjänst i slaget vid Dreux 1562.
Även om tyskarna var medveten om principerna som låg till grund för den "spanska skolans" framgångar så hade man ofta inte resurserna som krävdes för att tillämpa dem. Därför så valde man enklare och mer inflexibla formationer vilket innebar att den ”tyska skolan” var efterbliven och ineffektiv vid slutet av 1500-talet.

Ca. 1600 så var det tyska infanteriets grundläggande enhet en massiv regementsfyrkant om 3000 man (10 kompanier) Man ställde upp i 100 rotar och med 30 leds djup.
http://i269.photobucket.com/albums/jj72 ... 1600_4.jpg
Både i storlek och djup så skiljde man sig rejält från samtida holländska förband, vid Nieuport 1600 så använde holländarna sig av 10 led djupa bataljoner på ca 500 man medan spanjorernas skvadroner var på runt 1000 man och stod uppställda 12 led djupt. (Iom att de holländska bataljonerna grupperades och stred parvis i nära samverkan så var det i princip ingen större skillnad)

Både katolska och protestantiska befähavare insåg att det fanns ett stort behov av reformer hos de tyska trupperna, det är ett mycket intressant faktum att man varför sig rekomenderade i princip samma lösning. Att regementets 3000 man i strid skulle delas upp på 3 bataljoner om 1000 man.
Giorgio Bastas bataljoner: http://i269.photobucket.com/albums/jj72 ... ild005.jpg
Johann von Nassau-Siegens bataljoner http://i269.photobucket.com/albums/jj72 ... 1600_3.jpg (nedre halvan)
Precis som i den holländska armen så föredrog man i båda förslagen ett fast djup på förbanden för att förenkla soldatutbildningen och göra förbanden mer lättanvända.

Så hur stort genomslag hade de här föreslagna reformerna? Det är en fråga som inte har något enkelt och entydigt svar pga källbristen men det bevis som ändå ger oss en viss uppfattning om hur spridda de var.
I Johann von Nassau-Siegens kvarlåtenskap finns en detaljerad skiss över den franska armen vid Julich 1610
http://i269.photobucket.com/albums/jj72 ... 1610_3.jpg
(De "randiga" förbanden som oftast har små fanor är kavalleri och jag kommer inte att diskutera dem)
Den visar hur den franska armens är en blandning av fransk, spansk och holländsk taktik.
Längst till vänster så har vi två franska infanteriregementen, de är uppställda i spanska skvadroner med mangas i varje hörn. Djupet på förbanden är 10 led. Därefter så kommer en förhållandevis massiv fyrkant av schweitzare, man har relativt få skyttar och förbandets djup är 25 led. Sedan kommer två regementen från Lothringen så står uppställda i bataljoner som klart och tydligt är baserade på den som föreslogs av Johann von Nassau-Siegen. Till sist har vi ännu ett oindentiferat regemente där varken namn eller djup går att utläsa tydligt. Är den skvadronen verkligen djupare än de andra som står uppställda på spanskt maner eller är det bara skrivaren som haft otur med pennan igen? (Som synes så är det en rejält bläckplump på skissen)

Man ser tydligt att idealet med mindre förband som är uppställda på ett begränsat antal led har haft ett betydande genomslag. Det är iofs inget man skall vara allt för förvånade över, redan 1522 så föredrog författaren till "Trewer Rath" en formation som var 3 gånger så vid som djup. Hos spanjorerna så förordar Valdes 1571 breda formationer för att det ökande antalet skyttar skall komma till sin rätt och Valdes var allt annat än ensam om den åsikten. De holländska bataljoneras reducerade djup var alltså i sig inget revolutionärt brott med den gamla krigskonsten utan snarare en del av en redan pågående evolution av krigskonsten.

(Fortsättning följer)

[Hollich]

Återupplivar ämnet.

En fråga om Fleurus: Krüssmans nya bok om Mansfeld säger att hertig Christian förde befäl över den protestantiska högervingen vid Fleurus, inte vänstervingen som alla andra källor säger. Anledningen skall vara att hertigen på grund av sin rang aldrig hade accepterat att inte få leda den mer hedervärda högervingen.

Åsikter om det? Är det sannolikt?

[Hollich]

Bland annat med hjälp av svar på frågor i denna tråd gör jag och en person till nu ett spel på temat det tidiga trettioåriga kriget:

Saints in Armor, krigsspel på taktisk nivå: http://www.gmtgames.com/p-350-saints-in-armor.aspx