Skåne under Danmark och Sverige

[Martin Tunström]

Dessutom hade varit svårare för skåningar att framföra sin krav i tinget än i riksdagen, i och med språket!(som blir mindre begripligare med åren)

[Ben]

Man kan också ur skånskt perspektiv diskutera fördelarna med självstyret. Lantdagen uteslöt bönderna. Skulle de ha förblivit orepresenterade? Hur praktiskt hade det varit med en egen lag när kommunikationerna förbättrades under 1800-talet, eller ens innan? En starkt bibehållen särart i kulturellt och språkligt avseende, hur gynnsam hade den varit av samma anledning. Hade den ens varit möjlig att upprätthålla. Eller skulle man förbjudit "svensk invandring" och svensk kultur? Hade självstyret inte också bidragit till att ännu starkare vidmakthålla spänningarna mellan Sverige och Danmark med nya krig som ett ständigt hot? Maktkamper på lantdagen mellan svensksinnade och dansksinnade med inslag av mutor, hot och löften. Man måste komma ihåg att Sverige och Danmark var i krig så sent som 1813 och att det var först i mitten av 1800-talet som spänningarna släppte helt med skandinavismen. Hur skulle den svenska välfärdsstatens framväxt varit möjlig utan en stark centralisering?

En annan intressant diskussionspunkt är tanken på ett skånskt självstyrelse idag. Vad skulle det omfatta? Inte försvars- eller utrikespolitik, antar jag. En egen skånsk lag vore knappast särskilt praktisk. Språk och kultur? Skulle inflyttade svenskar och andra invandrare särbehandlas på något sätt? Undervisning på skånska i skolorna? Det finns väldigt många områden på vilka det är svårt att bedriva en sådan egen regional politik idag.

[Ljunggren]

Man kan också ur skånskt perspektiv diskutera fördelarna med självstyret. Lantdagen uteslöt bönderna. Skulle de ha förblivit orepresenterade? Hur praktiskt hade det varit med en egen lag när kommunikationerna förbättrades under 1800-talet, eller ens innan? En starkt bibehållen särart i kulturellt och språkligt avseende, hur gynnsam hade den varit av samma anledning. Hade den ens varit möjlig att upprätthålla. Eller skulle man förbjudit "svensk invandring" och svensk kultur? Hade självstyret inte också bidragit till att ännu starkare vidmakthålla spänningarna mellan Sverige och Danmark med nya krig som ett ständigt hot? Maktkamper på lantdagen mellan svensksinnade och dansksinnade med inslag av mutor, hot och löften. Man måste komma ihåg att Sverige och Danmark var i krig så sent som 1813 och att det var först i mitten av 1800-talet som spänningarna släppte helt med skandinavismen. Hur skulle den svenska välfärdsstatens framväxt varit möjlig utan en stark centralisering?

En annan intressant diskussionspunkt är tanken på ett skånskt självstyrelse idag. Vad skulle det omfatta? Inte försvars- eller utrikespolitik, antar jag. En egen skånsk lag vore knappast särskilt praktisk. Språk och kultur? Skulle inflyttade svenskar och andra invandrare särbehandlas på något sätt? Undervisning på skånska i skolorna? Det finns väldigt många områden på vilka det är svårt att bedriva en sådan egen regional politik idag.

Just i detta avsnitt behandlar du många, för mig, intressanta frågor. Tyvärr är kanske inte detta rätt forum att diskutera dessa.

[Lindir]

Stark symbolik knyter sig till denna beteckning. Sanctus (lat,) står for "helig" och Liber (lat.) för fri/frihet. Alltså "den Heliga Frihetens hög" Kanske ligger i detta uttryck en förbindelse till urgammal Skåneländsk frihetshållning.

Den symboliken har nog begränsat stöd i verkligheten. Två adjektiv kan inte stå separat på det viset ("den heliga fri" ...). Sanctus Liber betyder helt enkelt "den Heliga Boken", vilket möjligen skulle kunna vara en alternativ benämning på "den Heliga Skrift" (Bibeln), som annars normalt kallas Sancta (eller Sacra, m fl variationer) Scriptura - annars syftar Sanctus Liber ofta på de heliga böcker som används i de katolska liturgierna, t ex missalet eller evangelieboken.

Lund omtalas som metropol Daniæ.

Det finns en spridd missuppfattning att detta skulle betyda "Danmarks huvudstad". Metropolis Daniae betyder dock "Danmarks ärkebiskopssäte" ("huvudstäder" i vår bemärkelse fanns inte då, de kom dock flera hundra år senare att också ibland få benämningen metropolis, eftersom de ofta även var ärkebiskopssäten, vilket kan förklara missuppfattningen).

[neelsen]

En annan intressant diskussionspunkt är tanken på ett skånskt självstyrelse idag. Vad skulle det omfatta? Inte försvars- eller utrikespolitik, antar jag. En egen skånsk lag vore knappast särskilt praktisk. Språk och kultur? Skulle inflyttade svenskar och andra invandrare särbehandlas på något sätt? Undervisning på skånska i skolorna? Det finns väldigt många områden på vilka det är svårt att bedriva en sådan egen regional politik idag.

Det går ju i alla världens federala stater. Tyskland är en möjlig modell. Där har delstaterna förstås egna delstatsförfattningar och egna lagar. Komplett självstyre för delstaten när det gäller kultur och utbildning. Delat styre med staten när det gäller skattefrågor, sociala frågor och arbetsmarknadslagstiftning. Detsamma gäller infrastruktur. Det där kan man alltid diskutera, precis som man historiskt gjort när federala stater och stater med autonoma regioner växt fram.

Men att återuppväcka skånska lagen tror jag inte på. Kanske kan man av nostalgiska skäl plocka in vissa nyckelformuleringar, t ex den om att skåningar inte accepterar orätt i sitt eget land.

[neelsen]

Det skåneländska befrielsekriget. Hur allmän var resningen utanför skogsbygden?

Det förekom mycket sällan att skånska bönder gick man ur huse, under det Skånska kriget, och stred mot svenskarna. De få fall som förekom var alla i början av kriget. Att det som Ljunggren påstår skulle vara fråga om ett befrielsekrig från skåningarnas sida, är helt gripet ur luften och har inge faktiskt bakgrund (han har heller inte visat några källor som tyder på det). Snapphanarnas krig var ett socialt betingat krig i norra Skåne mellan de jordlösa skogsmännen och jordägande bönderna, vilka senare sökte skydd hos svenskarna.

Kulturhistorikern Jonny Ambrius skriver tvärtom i Skånelands historia i fickformat 1997, s 42: "För att få ett grepp om hur stort motståndet mot svenskarna var i Skåneland under denna tid, kan man jämföra med motståndsrörelsen i Danmark under andra världskriget. Denna engagerade 2 % av befolkningen och i de skånska landskapen var under skånska kriget 1675 - 79 hela 6 % av en befolkning på ca 300 000 människor involverade i motståndskampen mot de objudna gästerna."

[Ben]

Men bland de som verkligen vill ha ett skånskt självstyre - har inte ribban satts mycket högre än så? Är det t.ex. inte tal om skåningar som ett minoritetsfolk?

Och efter att ha varit en landsdel vilken som helst i 300 år, skulle det inte vara ganska underligt att genomföra någon slags självstyrelsereform idag? I Tyskland har man ändå en historisk tradition med olika delstater sedan väldigt lång tid tillbaka. USA växte fram på det sättet. I Sverige har vi däremot haft en stark centralmakt och litet lokalt självstyre åtminstone sedan 1500-talet.

[Ben]

"För att få ett grepp om hur stort motståndet mot svenskarna var i Skåneland under denna tid, kan man jämföra med motståndsrörelsen i Danmark under andra världskriget. Denna engagerade 2 % av befolkningen och i de skånska landskapen var under skånska kriget 1675 - 79 hela 6 % av en befolkning på ca 300 000 människor involverade i motståndskampen mot de objudna gästerna."

En skillnad är möjligen att 1675-79 pågick ett öppet krig mellan svenskar och danskar i Skåne. Där dessutom danskarna hade en hel del framgångar. Därför var det förmodligen mer lockande att göra gemensam sak med dem. Tyskarna hade total militär kontroll över Danmark, vilket gjorde motståndet mycket svårare och mera riskabelt.

[Ben]

6 % kan väl heller inte sägas vara någon allmän folkresning? Och dessutom undrar jag hur han räknat fram siffran. Är det de där 20 000 flyktingarna som spökar igen?

[neelsen]

Men bland de som verkligen vill ha ett skånskt självstyre - har inte ribban satts mycket högre än så? Är det t.ex. inte tal om skåningar som ett minoritetsfolk?

Nej, det behöver det inte vara. För idag finns andra skäl till självstyre. Hela Europa regionaliseras och regioner överallt ifrån ser sig själva som oberoende ekonomiska aktörer, skaffar sig kontor i Bryssel för att bevaka sina intressen etc. Dessutom har Öresundssamarbetet lett till att också tunga politiker börjat nämna (men inte sällan avvisa) fördelarna med egna lagar. T ex: "Särskilda Skåneregler och lagar är en möjlighet. Man måste vara öppen för det.", Näringsminister Björn Rosengren i Helsingborgs Dagblad 1998-11-06. (Sedan tog han väl närmast tillbaka detta.)

Och efter att ha varit en landsdel vilken som helst i 300 år, skulle det inte vara ganska underligt att genomföra någon slags självstyrelsereform idag? I Tyskland har man ändå en historisk tradition med olika delstater sedan väldigt lång tid tillbaka. USA växte fram på det sättet. I Sverige har vi däremot haft en stark centralmakt och litet lokalt självstyre åtminstone sedan 1500-talet.

Vi har ju redan genomfört någon slags självstyrelsereform med försöksverksamheten Region Skåne. Det är detta modesta självstyre som skulle kunna vara utgångspunkten. Visst har Sverige en centralmaktstradition. Det har Frankrike också. Ändå svänger man nu i Frankrike och ger Korsika självstyre (som också tidiger varit en landsdel vilken som helst). I fallet Sverige tror jag behovet till regionalisering egentligen funnits i århundraden. Nu med Regionernas Europa och - i fallet Skåne - Öresundsregionen blir behovet så mycket tydligare. Där jag skiljer mig från flera andra är att jag anser att man kan förena det med lite mer romantiska skäl för självstyre (men den biten får inte gå överstyr!).

Min slutsats: historisk självstyretradition är inte en nödvändighet för att genomföra självstyret idag i en modernare variant och anpassad till dagens krav.

[Martin Tunström]

Komplett självstyre för delstaten när det gäller kultur och utbildning.

Kultur!!! Vad jag ser frirar vi nästan likadant som i resten av sverige(Midsommar, julafton, 1 maj, Påsk, osv.) förutom mårtengås(tveksam om resten av landet gör det???).

Delat styre med staten när det gäller skattefrågor, sociala frågor och arbetsmarknadslagstiftning.

Som det redan görs!
Det är dom skånska kommunerna som bestämmer hur mycket skatten ska vara i sina kommuner, detsamma gäller hur mycket skatt lanstinget(skåne län) ska ta ut. Sociala frågor är bland dom bästa i världen(läs dom nordiska länderna + nya zeeland och austarlien), arbetsmarknadslagstiftningen är även den bland den bästa i världen, förutom probelmet vilket land man ska betala skatt, i landet man jobbar och använder offentliga sektor eller i landet man bor i(ett problem vi har i skåne)!

[Ben]

Skiljer inte sig inte Korsika och Skåne åt i graden av skiljaktlighet från "moderlandet"? Men visst, självstyrelse går väl att ha. Frågan är bara vilka områden som det ska omfatta? Och hur långt den ska sträcka sig. På något sätt måste väl den skånska "särarten" komma fram för att den ska vara motiverad och meningsfull? Skånskundervisning i skolorna?

[Ben]

Som Anno skriver - inom en rad områden har vi i Sverige redan en form av självstyrelse genom kommuner och landsting. För att en skånsk självstyrelse ska innehålla något måste den väl antingen röra andra frågor eller ta över en del av det som ingår i den kommunala självstyrelsen. Kulturfrågor? Hur stora skillnader är det mellan Skåne och resten av Sverige? Utbildning? Ska den skånska "lantdagen", om man så får kalla den, sopa undan den svenska lagstiftningen eller "stjäla" något från kommunerna? Det måste bli väldigt svårt att konstruera en modell som på samma gång är relativt lik resten av Sverige och samtidigt särpräglat skånsk.

[Ben]

Vi börjar förstås slira en smula från 1600-talet, men finns det någon/några självstyrelseförespråkare som formulerat ett konkret program för vad ett skånskt självstyre rent praktiskt skulle innehålla? Jag förmodar att man tänker sig att Skåne, Halland och Blekinge ska ingå i regionen?

[neelsen]

Tja, jag tänker inte gå in i debatt om hur olikt Skåne egentligen är på olika områden (inte är det som Korsika, det håller jag självklart med om). För mig är inte självstyre på kultur- och utbildningsområdet i första hand önskvärt som (1) en anpassning till unika förhållanden (även om det också är en faktor), utan är också en (2) demokratifråga (närhetsaspekten) och (3) leder till regional mångfald när olika politiska institutioner parallellt tillåts leta efter egna lösningar (vilket ger möjlighet till jämförelser).

Visst finns det ett kommunalt självstyre (som regeringen plockar bort bit för bit idag, läs http://w1.sydsvenskan.se//Article.jsp?version=95541). Men det finns också en väldigt detaljerad central lagstiftning i t ex arbetsmarknadsfrågor och skattefrågor (det gäller minsann inte bara skattenivåer). Skåne kan inte göra lokala anpassningar till dansk lagstiftning, vilket skulle hjälpt Öresundsintegrationen och troligen gett tillväxt. En allmän regionalisering (federalisering) eller ett specifikt skånskt självstyre innebär att man tar över viss lagstiftning från riksdagen, inte från kommunerna (inte i första hand i alla fall).

Men nu börjar vi lämna historieämnet helt och hållet. Vi borde nog hålla där.