Hur formerade sig en karolinsk bataljon i strid?

[adam8123]

1. Lite olika besked om det. Inför en strid kunde antingen de fyra kompanierna slås samman till en hel bataljon med pikenare i mitten omgiven av musketerare (4 led). Eller så kunde kompanierna (6 led) strida var för sig i en linje. Som jag förstått det var det klart vanligast med det föregående formation dvs att kompanierna slogs ihop till en bataljon för att därigenom uppnå massa och kraft.

se denna sida för mer information: http://www.algonet.se/~hogman/index.htm
klicka på militaria (vänstra kolumnen), sedan indelningsverket och den...(andra rubriken), därefter kan du klicka på formeringar längst upp på sidan.

2. Fyra fanor per bataljon. Varje kompani hade en fana. Överstens kompani, livkompaniet, bar livfanan. Det betyder att i överstens bataljon återfanns det tre kompanifanor och en livfana. Livfanan var ofta vit med och försedd med riksvapnet på båda sidor. Provinsvapnet (som återfanns på kompanifanan) utan vapenfält, sättas i övre inre hörnet. Kompanifanorna skulle ha landskapets färg ofta med landskapsvapnet omgivet av en lagerkrans. Allt enligt boken "Stora Nordiska kriget 1700-1721". Så regementets fana var livfanan. Alla de fyra fanorna bars i mittten av bataljonen.

[Markus Holst]

Det var nytt för mig att landskapen hade färg. Har du information om vilken färg de olika landskapen (främst Västergötland) hade?

[Jurgen Wullenwever]

Västergötlands färg är som fältet i landskapsvapnet, svart och guld, snett delat. Landskapsvapnet kunde dock vara ett helt annat vapen, så Höglunds nämnda bok visar fanor med västgötafärger fast landskapsvapnet är Upplands eller Närkes, eftersom tremännings- och femmänningsregementen hade större utsträckning.

[adam8123]

Skrev fel: ska stå provinser istället för landskap. I nämnda bok finns fanritningar för praktiskt taget alla regementen som ingick i den karolinska armén. Rött: främst Uppland, Östgöta, närke-värmland Svart-gult: västgöta, Gult: skåne och småland. Grönt: bohuslän. Sen dom norra landskapen så som västerbotten, jämtland och dalarna: blått. Fast vet inte om man ska följa det här benhårt: tex hade viborg (Finland) en röd fana trots det inte ligger i mellersta Sverige.

[Jurgen Wullenwever]

Som jag nämnde i min förra post, så är det landskapsvapnets fält som utgör fanans färg, verkar det som, för vissa fanor, men livfanorna var vita, och en del fanor har andra färger. Det verkar ha varit ganska godtyckligt vilken färg fanan kom att ha. Enligt Höglunds böcker fanns det planer på enhetlighet bland fanorna, men det förverkligades inte helt, så de faktiska fanorna såg ut på ganska olika sätt.

[adam8123]

Jag har nu varit i kontakt med några framträdande personer inom det karolinska området.

Lars-Eric Höglund och Professor Gunnar Artéus

Angående hur en bataljon formerade sig:

Gunnar Artéus:

Var det vanligast att bataljonen stred kompani för kompani eller slogs det samman så att bataljonen stred med alla kompaniers musketerare på flyglarna och med pikenarna i mitten?
Svar: Kompani var ingen stridsformering. Stred som bataljon.

Var återfanns spelet, föraren, fänrik, de andra officerarna, underofficerare i bataljonen?
Svar: Det vet jag inte (har aldrig forskat i det). Jag tror fanorna bars i mitten, med fänriken som ordinarie fanbärare och föraren som ställföreträdande dito. Spelet gick nog bakom linjen. Här har du något att undersöka.


Lars-Eric Höglund:
Vid strid slogs kompanierna samman till en bataljon, som du antar det, med lucka till nästa bataljon. Bataljonerna stod alltså inte tätt tryckta intill varandra, utan det skulle alltid vara lite utrymme för sidomanövrar, regementstycken, osv. Se f.ö. tavlan "Övergången av Düna". Finns i boken "The rise of modern warfare 1618-1815" av H.W.Koch. (Hongkong 1985)
Hur kompaniet formerade sig vid framryckning, till strid,m.m är lite svårt att omtala så här direkt. Karolinsk exercis är ganska omständig om man läser exercisreglementena. Lite hjälp har du i Åberg/Göranssons "Karoliner", sid. 38 (Framryckande) och sid. 156 ff.som visar lite evolutioner. Annars är grundregeln när bataljonen var formerad som jag beskriver den på sidan 22 SNK 1.
En god bild av karolinska uppställningar har du annars i Foliantupplagan av "Karl XII på slagfältet, i den speciella kartmappen.(Stor som ett hus) Den är svår att få tag på, men finns kanske på något regementsbibliotek. (Dalregements, t.ex) Där får du svar på många detaljfrågor. Bl.a var det Förarna som bar fanan i strid. Inte fänriken.

Så svaren på mina frågor ligger förhoppningsvis gömda i krigsarkivet. Den som söker skall finna.

[Jurgen Wullenwever]

Det är ju väldigt intressanta uppgifter, dessa. Jag har aldrig för min del ens tänkt i dessa banor, men när ämnet kommer upp förefaller det vara väldigt stort. Jag är förvånad över att infanterikompaniet inte var en stridsenhet. Hur förhåller sig saken i kavalleriet?

En närliggande sak är att det måste vara i det närmaste omöjligt att veta precis hur arméerna ställde upp vid ett givet tillfälle under kriget. Varje bataljon måste ha formerats ganska slumpmässigt beroende på vilka soldater som infann sig och var de befann sig när bataljonen samlades, och det är rimligtvis ingen i bataljonen som har redogjort exakt för dem, eller som ens har vetat, och då menar jag den individuelle soldatens läge, inte de olika typerna av infanterister.

[Kapten_Gars]

Bifogar en exakt bild på hur bataljonen formerades i strid, de små rutorna representerar divsionerna, "tomma" rutor är musketerare, de med prickar genadjärer och och de streckade är pikenerar divsioner. Tyvärr så framgår inte befälets och spelets exakt postion av denna skissen som är baserad på 1680 och 1701 års reglementen
Får se om jag kan hitta en skiss som anger det, jag har en dylik skiss för Gustav II Adolfs infanteriskvadron och den karolinska bataljonen är bara en modifierad version av den.

Infanterikompaniet blir stridsenhet först sedan kompanierna fått enhetlig beväpning. Innan dess så måste kompaniet bestå av två två sorters infanteri och man behövde två formationer för samordna dessa i såväl det "lilla kriget" skärmytslingar som på det stora slagfältet.

Vid kavalleriet så är skvadronen den stridande enheten, en skvadron bestod av två kavallerikompanier.

Bataljonen formerades inte fullt så slumpmässigt som du antar. Varje soldat hade sin exakta plats i ledet. Han visst var han skulle stå i sin rote (6 man), vilket korpralskap och division som roten tillhörde och i vilken flygel han skulle formera sig. Var och en av de enheterna hade sin förutbestämda plats. En fast och väl inövad organisation var nödvändig för att den karolinska bataljoen skulle kunna förflytta sig och strids på slagfältet.

Sedan så fick man anpassa sig efter rådande förhållanden så som manskapsbrist mm men det gjorde man inom ramen för den existerande organisationen.

[adam8123]

Äntligen!.Tack för det mycket intressanta svaret. Var fann du denna information? Hoppas du finner var spelet och officerarna återfanns. Var det vanligast med ett djup på 6 led eller 4? Lycka till i dina efterforskningar.

[Jurgen Wullenwever]

...
Bataljonen formerades inte fullt så slumpmässigt som du antar. Varje soldat hade sin exakta plats i ledet. Han visst var han skulle stå i sin rote (6 man), vilket korpralskap och division som roten tillhörde och i vilken flygel han skulle formera sig. Var och en av de enheterna hade sin förutbestämda plats. En fast och väl inövad organisation var nödvändig för att den karolinska bataljoen skulle kunna förflytta sig och strids på slagfältet.

Sedan så fick man anpassa sig efter rådande förhållanden så som manskapsbrist mm men det gjorde man inom ramen för den existerande organisationen.

Kunde detta medföra problem att göra en armé stridsduglig vid förhållanden med stort manfall där bataljonernas soldater var utspridda eller oordnade? Om det skulle ha förelegat en situation med spillror från flera bataljoner där ingen bataljon ensam var slagkraftig, var det då lätt eller svårt att på order omedelbart foga samman dessa till en stridsduglig enhet? Det borde ha varit enkelt eftersom alla visste sin normala plats och uppgift, men förelåg några hinder för att göra så, kanske regler om att bataljoner och regementen inte fick upplösas och reorganiseras utan godkännande från högre ort? Det var förenat med dödsstraff att olovandes byta regemente eller kompani eller överge sin fana, men gäller det även en tillfällig stridsformation som den jag nämner ovan? Var den karolinska hären flexibel eller inte i fråga om sådant? Sakerna kanske aldrig ställdes på sin spets, och om bataljoner var så illa åtgångna betraktades nog slaget som förlorat. Hände det att en armé som lidit svåra förluster lät omorganisera sig med befintlig personal och plocka samman folk från olika regementen till nya fullvärdiga förband, eller var man tvungen att se varje regemente som en egen styrka som måste förstärkas utifrån? [Det här har nog gått litet vid sidan av ämnet.]

[Ben]

Nu har jag visserligen inte studerat det här ämnet, men på någon av de tidiga bilderna stod det en del befäl framför musketerarna. Det kan knappast ha varit en hälsosam plats att stå på när den egna salvan kom bakifrån, så man får väl förmoda någon slags anpassning till detta.

Det finns en hel del skisser i Kungl. Svea Livgardes historia, del IV, s. 162 ff.

[Ben]

Hände det att en armé som lidit svåra förluster lät omorganisera sig med befintlig personal och plocka samman folk från olika regementen till nya fullvärdiga förband, eller var man tvungen att se varje regemente som en egen styrka som måste förstärkas utifrån? [Det här har nog gått litet vid sidan av ämnet.]

Vissa svårt åtgångna förband ur Lewenhaupts armé stacks in under regementen vid huvudarmén. Helsinge regemente fördes till Dalregementet, exempelvis. För detta, se t.ex. Robert Petres dagbok.

[adam8123]

Får se om jag kan hitta en skiss som anger det, jag har en dylik skiss för Gustav II Adolfs infanteriskvadron och den karolinska bataljonen är bara en modifierad version av den.

Skulle vara hemskt tacksam om du kunde publicera den skiss du har för Gustav II Adolfs infanteriskvadron, och om du funnit någon mer information angående spelets och officerarnas position i den skjutande bataljonen får du gärna lägga fram den.

Tack på förhand

[adam8123]

Gjort ändringar i mitt tidigare förslag på hur en skjutande bataljon formerade sig efter de synpunkter och fakta jag erhållit i forumet. Placerat åtta grenadjärer framför bataljonchefen som en personlig livvakt. Officerarna framför musketerarna står ute på flyglarna eller i mitten av bataljonen. Spelet vet jag inte om det gick bakom bataljonen (underst) eller mellan tredje eller fjärde ledet (överst). Vet heller inte om det var samlat i mitten eller mer utspritt i bataljonen.

Blått: musketerare
Skuggat: grenadjärer
Gult: pikenare
Guld: officerare
Grått: underofficerare

Väntar med spänning på om Kapten_Gars luskat fram nått mer i ämnet

[adam812]

Jag har nu fått uppkopierat ett ex av Karl XII infanteri reglemente från 1701. I det avslöjas mycket hur den karolinska armén stred och hur både ett kompani och en bataljon formerade sig vid strid.

Enligt reglementet bestod ett kompani av fölljande vid ståndsordning:

- 2 kaptener (en äldre och en yngre)
- 2 löjtnanter (en äldre och en yngre)
- 2 fänrikar (en äldre och en yngre)
- 8 underofficerare (2 fältväblar, 2 sergeanter, 2 förare, 1 furir, 1 rustmästare)
- 2 trumslagare och 1 pipare

Totalt: Överofficerare: 6 Underofficerare: 8 Spel: 3 Korpraler: 6 Meniga: 144


Jag kommer under närmaste veckorna presentera mer information ju mer jag läser i reglementet.