Om för- och efternamn

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 10 februari 2005, 23:24

Och gamle Göstaff är säkert välbekant för er alla.

/ Probstner

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 11 februari 2005, 12:57

Men i vissa antavlor kan man läsa "efternamn" på bönder eller arrendatorer under 1700-talet och i viss mån även i slutskedet av 1600-talet.

Stefan

Stangbo · Inlägg av **Stangbo** » 11 februari 2005, 13:37

För det mesta upplevde jag bara förnamn där. Och så gårdnamnet. Det är inte lätt.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 11 februari 2005, 15:48

Vad jag har sett på Rötters anlöparforum så är det en efternamn som ännu är vanliga idag.

Stefan

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 13 mars 2005, 18:26

En liten mini-quiz... Kom på att vi ju har en viktig politiker från 1900-talet som alltid omnämns med förnamn eller för- + efternamn, i princip aldrig enbart efternamn. Nån som vet vem jag menar?

Lindir · Inlägg av **Lindir** » 13 mars 2005, 23:47

Hexmaster skrev:En liten mini-quiz... Kom på att vi ju har en viktig politiker från 1900-talet som alltid omnämns med förnamn eller för- + efternamn, i princip aldrig enbart efternamn. Nån som vet vem jag menar?

Hansson ...?

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 14 mars 2005, 07:35

Ja, om man som Per Albin (obs inget bindestreck har jag fått lära mig) har ett ovanligt förnamn och ett desto vanligare efternamn så blir det väl så, att man identifieras med det som är ovanligast.

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 16 mars 2005, 11:24

Jag kan upplysa eller tillägga att det har förekommit förändringar av namnsbruket under för- o efternamnens historia, dessutom har vissa namn försvunnit eller kommit till. Det finns alla möjliga olika varianter av namnbruket. Hexmasters miniquiz är ju lite intressant, Hansson, är ju ett relativt vanligt efternamn. Det har kommit ut publiceringar kring namnbruket i Sverige, bl a av Gudrun Utterström och Eva Brylla. Man kan också göra en genomkoll på de forum som innehåller släktdata.
Titta gärna på de länkar som jag har angivit.

Stefan

P S

Visserligen är jag ingen moderator, men passar inte denna tråd också i språkhistoria?

sibiriska tigern · Inlägg av **sibiriska tigern** » 8 maj 2005, 16:04

Kineser, japaner och koreaner använder familjenamn (efternamn) först, sedan tilltalsnamn (förnamn) sist. I Europa lär det bara vara ungrare som har kvar detta. Någon som vet mer om denna namnform? Finns det något namn på fenomenet?

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 9 maj 2005, 10:53

elof skrev:Kineser, japaner och koreaner använder familjenamn (efternamn) först, sedan tilltalsnamn (förnamn) sist. I Europa lär det bara vara ungrare som har kvar detta. Någon som vet mer om denna namnform? Finns det något namn på fenomenet?

Arabiska former av namn, så kommer efternamnet först och förnamnen sen, det vet jag från exempelvis tidningsbud som kommer där nerifrån att det sätter in folks förnamn istället för efternamnen. Jag har hört att det är vissa problem att tolka det då.

Stefan

KP-31 · Inlägg av **KP-31** » 20 september 2005, 18:14

Probstner skrev:I Sverige började efternamn användas allmänt för inte stort mer än hundra år sedan. I vissa trakter på kontinenten var de lite tidigare (t ex under absolutismens tid i Österrike, då alla fick ett efternamn). Allmänt bruk av efternamn är en direkt följd av treklövern romantik-individualism-industrialism.

/ Probstner

I (Östra-) Finland var släktnamn i allmän användning redan under medeltiden. Vid den tiden var Finland en del av Sverige alltså är ditt påstående inte helt korrekt.

mvh KP-31 (besserwisser

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 20 september 2005, 22:43

KP-31 skrev:besserwisser

Vilken sorts namn är det? Jag minns inte längre, men jag har för mig endera av namntypen "Mikkonen" eller "Ounasvuori" är riktigt gammal.

/ Probstner

a81 · Inlägg av **a81** » 26 september 2005, 20:10

Att påstå att man så sent som på 1800-talet inte hade efternamn i Sverige, är väl att ta i. I så fall har man än idag inte efternamn på Island, där patronymikon fortfaranade används i mycket stor utsträckning. Jag har hållit på med en del släktforskning och om efternamn kan sägas följande:

Fram till slutet av 1800-talet använde många bondesläkter patronymikon. Det vill säga om fadern i familjen exempelvis hette Anders Ersson, så fick sönerna efternamnet Andersson och döttrarna efternamnet Andersdotter.

Dock fanns även bondesläkter med regelrätta familjenamn, även om dessa släkter ofta hade sitt ursprung i någon ryttare, soldat, klockare, smed eller bruksarbetare. Med andra ord kunde man redan på 1700-talen (eventuellt ännu tidigare) vara bonde eller torpare och heta sådant som Hultman, Löfberg, och så vidare.

Borgare, arbetare och präster började tidigt använda familjenamn som efternamn. I fallet med borgare och arbetare var namnen liknande dem jag skrivit ovan, medan prästers namn ofta slutade på -ius eller -ander.

Soldaterna hade också efternamn som inte var patronymikon, utan ofta korta namn som Eld, Rask, Ehn, med flera. Dock var det ofta så att soldatens barn inte förde namnet vidare. En soldat vid namn Erik Eld kunde alltså få söner som använde patronymikonet Er(ik)sson. Detta kunde även variera från person till person i en syskonskara. Vissa använde namnet Eld, andra inte.

Efter ett giftemål bytte inte kvinnan efternamn, i alla fall inte om hon tillhörde bondeklassen och nedåt. Däremot fick barnen oftast efternamnet genom fadern, antingen i form av patronymikon eller faderns familjenamn. Att kvinnan byter/bytte efternamn vid giftemålet är mer eller mindre ett 1900-talspåfund i Sverige.

Jo, man hade efternamn i Sverige, även långt tillbaka i tiden. Till och med på vikingatiden användes patronymikon (jämför Leif Eriksson, som väl i och för sig var norrman/islänning). Däremot var inte regelrätta familjenamn så vanliga.

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 26 september 2005, 21:47

a81 skrev:Däremot var inte regelrätta familjenamn så vanliga.

Och det är ju i den bemärkelsen vi idag använder begreppet efternamn. Övergången från fadersnamn (patronymikon) till stabila efternamn (ofta byggda på fadersnamnen) kan i Sverige förläggas till de sista årtiondena före förra sekelskiftet. Inte i alla samhällsskikt, men hos de flesta bönder och arbetare, säkert långt över hälften av Sveriges befolkning.

/ Probstner

a81 · Inlägg av **a81** » 26 september 2005, 23:44

Hos de flesta bönder var patronymikonen dominerande ända fram till andra halvan av 1800-talet, men det var vanligt att arbetare hade släktnamn/familjenamn. Här föjer några exempel från mina anor:

Abraham Elg (ca 1694-1765)
Per Skånberg (1740-1778) - bonde, gruvdräng.
Mats Boman (1747-1798) - gruvarbetare
Anders Kastberg (1807-1874)
Lars Löfberg (1757-1805) - dagkarl

När det gäller alla de som trots allt inte hade släktnamn/familjenamn, så förstår jag givetvis att du menar "i den bemärkelsen vi idag använder begreppet efternamn", men av andra inlägg att döma, verkar en del ha trott att du menar att ingen form av efternamn förekom. Se Stefan Lundgrens och Stangbos inlägg. Kanske är det rimligare att se efternamn som det namn som står efter förnamnet och att se släktnamn/familjenamn som en delmängd av detta, alltså att förr vissa och idag (i princip) alla efternamn är släktnamn/familjenamn.

En mycket bra redogörelse för "Svenskt namnskick i gångna tider" finns på Hans Högmans hemsida:
http://www.algonet.se/~hogman/slaekt.htm

/a81

Skalman.nu Forum

Om för- och efternamn

Visst hade man efternamn, men inte så ofta familjenamn...

Re: Visst hade man efternamn, men inte så ofta familjenamn..