Om för- och efternamn
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13556
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13556
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13556
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Jag kan upplysa eller tillägga att det har förekommit förändringar av namnsbruket under för- o efternamnens historia, dessutom har vissa namn försvunnit eller kommit till. Det finns alla möjliga olika varianter av namnbruket. Hexmasters miniquiz är ju lite intressant, Hansson, är ju ett relativt vanligt efternamn. Det har kommit ut publiceringar kring namnbruket i Sverige, bl a av Gudrun Utterström och Eva Brylla. Man kan också göra en genomkoll på de forum som innehåller släktdata.
Titta gärna på de länkar som jag har angivit.
Stefan
P S
Visserligen är jag ingen moderator, men passar inte denna tråd också i språkhistoria?

Titta gärna på de länkar som jag har angivit.
Stefan
P S
Visserligen är jag ingen moderator, men passar inte denna tråd också i språkhistoria?
- sibiriska tigern
- Medlem
- Inlägg: 579
- Blev medlem: 13 maj 2004, 15:56
- Ort: Lund
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13556
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Arabiska former av namn, så kommer efternamnet först och förnamnen sen, det vet jag från exempelvis tidningsbud som kommer där nerifrån att det sätter in folks förnamn istället för efternamnen. Jag har hört att det är vissa problem att tolka det då.elof skrev:Kineser, japaner och koreaner använder familjenamn (efternamn) först, sedan tilltalsnamn (förnamn) sist. I Europa lär det bara vara ungrare som har kvar detta. Någon som vet mer om denna namnform? Finns det något namn på fenomenet?
Stefan
I (Östra-) Finland var släktnamn i allmän användning redan under medeltiden. Vid den tiden var Finland en del av Sverige alltså är ditt påstående inte helt korrekt.Probstner skrev:I Sverige började efternamn användas allmänt för inte stort mer än hundra år sedan. I vissa trakter på kontinenten var de lite tidigare (t ex under absolutismens tid i Österrike, då alla fick ett efternamn). Allmänt bruk av efternamn är en direkt följd av treklövern romantik-individualism-industrialism.
/ Probstner
mvh KP-31 (besserwisser
Visst hade man efternamn, men inte så ofta familjenamn...
Att påstå att man så sent som på 1800-talet inte hade efternamn i Sverige, är väl att ta i. I så fall har man än idag inte efternamn på Island, där patronymikon fortfaranade används i mycket stor utsträckning. Jag har hållit på med en del släktforskning och om efternamn kan sägas följande:
Fram till slutet av 1800-talet använde många bondesläkter patronymikon. Det vill säga om fadern i familjen exempelvis hette Anders Ersson, så fick sönerna efternamnet Andersson och döttrarna efternamnet Andersdotter.
Dock fanns även bondesläkter med regelrätta familjenamn, även om dessa släkter ofta hade sitt ursprung i någon ryttare, soldat, klockare, smed eller bruksarbetare. Med andra ord kunde man redan på 1700-talen (eventuellt ännu tidigare) vara bonde eller torpare och heta sådant som Hultman, Löfberg, och så vidare.
Borgare, arbetare och präster började tidigt använda familjenamn som efternamn. I fallet med borgare och arbetare var namnen liknande dem jag skrivit ovan, medan prästers namn ofta slutade på -ius eller -ander.
Soldaterna hade också efternamn som inte var patronymikon, utan ofta korta namn som Eld, Rask, Ehn, med flera. Dock var det ofta så att soldatens barn inte förde namnet vidare. En soldat vid namn Erik Eld kunde alltså få söner som använde patronymikonet Er(ik)sson. Detta kunde även variera från person till person i en syskonskara. Vissa använde namnet Eld, andra inte.
Efter ett giftemål bytte inte kvinnan efternamn, i alla fall inte om hon tillhörde bondeklassen och nedåt. Däremot fick barnen oftast efternamnet genom fadern, antingen i form av patronymikon eller faderns familjenamn. Att kvinnan byter/bytte efternamn vid giftemålet är mer eller mindre ett 1900-talspåfund i Sverige.
Jo, man hade efternamn i Sverige, även långt tillbaka i tiden. Till och med på vikingatiden användes patronymikon (jämför Leif Eriksson, som väl i och för sig var norrman/islänning). Däremot var inte regelrätta familjenamn så vanliga.
Fram till slutet av 1800-talet använde många bondesläkter patronymikon. Det vill säga om fadern i familjen exempelvis hette Anders Ersson, så fick sönerna efternamnet Andersson och döttrarna efternamnet Andersdotter.
Dock fanns även bondesläkter med regelrätta familjenamn, även om dessa släkter ofta hade sitt ursprung i någon ryttare, soldat, klockare, smed eller bruksarbetare. Med andra ord kunde man redan på 1700-talen (eventuellt ännu tidigare) vara bonde eller torpare och heta sådant som Hultman, Löfberg, och så vidare.
Borgare, arbetare och präster började tidigt använda familjenamn som efternamn. I fallet med borgare och arbetare var namnen liknande dem jag skrivit ovan, medan prästers namn ofta slutade på -ius eller -ander.
Soldaterna hade också efternamn som inte var patronymikon, utan ofta korta namn som Eld, Rask, Ehn, med flera. Dock var det ofta så att soldatens barn inte förde namnet vidare. En soldat vid namn Erik Eld kunde alltså få söner som använde patronymikonet Er(ik)sson. Detta kunde även variera från person till person i en syskonskara. Vissa använde namnet Eld, andra inte.
Efter ett giftemål bytte inte kvinnan efternamn, i alla fall inte om hon tillhörde bondeklassen och nedåt. Däremot fick barnen oftast efternamnet genom fadern, antingen i form av patronymikon eller faderns familjenamn. Att kvinnan byter/bytte efternamn vid giftemålet är mer eller mindre ett 1900-talspåfund i Sverige.
Jo, man hade efternamn i Sverige, även långt tillbaka i tiden. Till och med på vikingatiden användes patronymikon (jämför Leif Eriksson, som väl i och för sig var norrman/islänning). Däremot var inte regelrätta familjenamn så vanliga.
Senast redigerad av 1 a81, redigerad totalt 26 gånger.
Re: Visst hade man efternamn, men inte så ofta familjenamn..
Och det är ju i den bemärkelsen vi idag använder begreppet efternamn. Övergången från fadersnamn (patronymikon) till stabila efternamn (ofta byggda på fadersnamnen) kan i Sverige förläggas till de sista årtiondena före förra sekelskiftet. Inte i alla samhällsskikt, men hos de flesta bönder och arbetare, säkert långt över hälften av Sveriges befolkning.a81 skrev:Däremot var inte regelrätta familjenamn så vanliga.
/ Probstner
Hos de flesta bönder var patronymikonen dominerande ända fram till andra halvan av 1800-talet, men det var vanligt att arbetare hade släktnamn/familjenamn. Här föjer några exempel från mina anor:
Abraham Elg (ca 1694-1765)
Per Skånberg (1740-1778) - bonde, gruvdräng.
Mats Boman (1747-1798) - gruvarbetare
Anders Kastberg (1807-1874)
Lars Löfberg (1757-1805) - dagkarl
När det gäller alla de som trots allt inte hade släktnamn/familjenamn, så förstår jag givetvis att du menar "i den bemärkelsen vi idag använder begreppet efternamn", men av andra inlägg att döma, verkar en del ha trott att du menar att ingen form av efternamn förekom. Se Stefan Lundgrens och Stangbos inlägg. Kanske är det rimligare att se efternamn som det namn som står efter förnamnet och att se släktnamn/familjenamn som en delmängd av detta, alltså att förr vissa och idag (i princip) alla efternamn är släktnamn/familjenamn.
En mycket bra redogörelse för "Svenskt namnskick i gångna tider" finns på Hans Högmans hemsida:
http://www.algonet.se/~hogman/slaekt.htm
/a81
Abraham Elg (ca 1694-1765)
Per Skånberg (1740-1778) - bonde, gruvdräng.
Mats Boman (1747-1798) - gruvarbetare
Anders Kastberg (1807-1874)
Lars Löfberg (1757-1805) - dagkarl
När det gäller alla de som trots allt inte hade släktnamn/familjenamn, så förstår jag givetvis att du menar "i den bemärkelsen vi idag använder begreppet efternamn", men av andra inlägg att döma, verkar en del ha trott att du menar att ingen form av efternamn förekom. Se Stefan Lundgrens och Stangbos inlägg. Kanske är det rimligare att se efternamn som det namn som står efter förnamnet och att se släktnamn/familjenamn som en delmängd av detta, alltså att förr vissa och idag (i princip) alla efternamn är släktnamn/familjenamn.
En mycket bra redogörelse för "Svenskt namnskick i gångna tider" finns på Hans Högmans hemsida:
http://www.algonet.se/~hogman/slaekt.htm
/a81
Senast redigerad av 2 a81, redigerad totalt 26 gång.