Voltaire säger ungefär så här: Karl XII, som aldrig i hela sitt liv hade hört hört ljudet av muskötkulor, frågade generalmajor Stuart som befann sig intill honom vad det var för ett litet visslande ljud som han kunde höra runt öronen.
Vilket självklart är rena dumheterna, Karl XII hade hört skjutande sedan var riktigt liten. Vid sju års ålder hade han deltagit i sin första vargjakt och vid åtta sköt han sin första hjort. Han hade också fått militär undervisning och deltagit i övningar vid sin fars sida.
Karl XII som soldat
Någon som vet om det är sant eller en skröna det som hände tidigt på eftermiddagen under slaget vid Poltava. Kungens bår var sönderskjuten och han behövde en häst och hittade en sårad officer vid namn Hiertta som var på väg ur striden. Kungen säger då "Hiertta ger mig hästen" och några soldater får dra ner den sårade på marken och lägger honom mot en stenmur och kungen tar hästen och rider bort.
Kan detta stämma?? Borde det inte driva runt tusentals hästar efter ett så stort slag??
Den dagens bästa kommentar måste förövrigt ha varit när general Rehnsköld red upp till kungen och sa "Nådige Herre, det går galit, det går galit, infanteriet löper bort" och kungen svarar förvånat "infanteriet löper, har de inte order att fäkta". Snacka om att ha koll på läget
Kan detta stämma?? Borde det inte driva runt tusentals hästar efter ett så stort slag??
Den dagens bästa kommentar måste förövrigt ha varit när general Rehnsköld red upp till kungen och sa "Nådige Herre, det går galit, det går galit, infanteriet löper bort" och kungen svarar förvånat "infanteriet löper, har de inte order att fäkta". Snacka om att ha koll på läget
maal skrev:Någon som vet om det är sant eller en skröna det som hände tidigt på eftermiddagen under slaget vid Poltava. Kungens bår var sönderskjuten och han behövde en häst och hittade en sårad officer vid namn Hiertta som var på väg ur striden. Kungen säger då "Hiertta ger mig hästen" och några soldater får dra ner den sårade på marken och lägger honom mot en stenmur och kungen tar hästen och rider bort.
Kan detta stämma?? Borde det inte driva runt tusentals hästar efter ett så stort slag??
Den dagens bästa kommentar måste förövrigt ha varit när general Rehnsköld red upp till kungen och sa "Nådige Herre, det går galit, det går galit, infanteriet löper bort" och kungen svarar förvånat "infanteriet löper, har de inte order att fäkta". Snacka om att ha koll på läget
På den första frågan kan man väl möjligen svara att kungen var illa sårad i ena foten och det var dessutom rätt så bråttom. Ingen hade kanske tid att försöka fånga en lösspringande häst?
När det gäller replikväxlingen kanske man kan fundera över varifrån den uppgiften kommer. Antagligen inte från Rehnschiöld och antagligen inte från Karl XII. Sedan var väl ingen van vid att se löpande svenskt infanteri...
-
Rellik.Laires
- Medlem
- Inlägg: 30
- Blev medlem: 12 juni 2002, 03:08
- Ort: Skövde
I den här historien kanske man bör nämna att den svårt sårade Johan Gjertta senare räddades av hans bröder Adam och Christian.Någon som vet om det är sant eller en skröna det som hände tidigt på eftermiddagen under slaget vid Poltava. Kungens bår var sönderskjuten och han behövde en häst och hittade en sårad officer vid namn Hiertta som var på väg ur striden. Kungen säger då "Hiertta ger mig hästen" och några soldater får dra ner den sårade på marken och lägger honom mot en stenmur och kungen tar hästen och rider bort.
Johan och hans bröder adlades ett halvår efter slaget. I sköldebrevet stod det skrivet
"uti slaget vid Poltava givit ett märkvärdigt prov av en trogen och redelig undersåtare,i det han, då Vår häst blev skjuten,strax steg av sin,och Oss den samma gav,uti ett tillfälle,där han varken kunde få någon annan,eller finna någon undanflykt,utan således av idel kärlek för Oss,dess liv fienden frimodigt till spillo gav"
Källa Poltava av Peter Englund kap 22
Jag vill rekommendera Frans G. Bengtsson bok Karl XII:s levnad för den som vill ha roande heroiserad läsning om Karl XII.
Jag får intrycket av att Karl XII var en energisk befälhavare, någon Lasse i ledet
var han definitivt inte. Som uppfödd som konung så hade han inte den mentaliteten.
Kalabaliken i Bender ger (åtminstone enligt Bengt Liljeqvists beskrivning) bilden av
en envis och energisk befälhavare. Exempelvis när de är instängda i Kungshuset med
turkiska trupper utanför, så ger han order åt soldaterna, samtidigt som han rådfrågar
dem, om de anser att man bör retirera t.ex. Andra, som t.ex. Olof P. Berg ger en
mer negativ bild, men Berg är ju också väldigt (överdrivet) kritisk.
Men det är klart, han var för envis för att anses vara en bra befälhavare, hela
kalabaliken skulle ju i första hand kunnat undvikas helt om han inte vore så envis.
_____________________________________________
Eftersom jag är ny här så känner jag att en presentation vore på sin plats, vem
jag är och vad jag tror och tycker kan utläsas bl.a. här:
http://www.forumhuset.net/forum/search. ... =mustamato
var han definitivt inte. Som uppfödd som konung så hade han inte den mentaliteten.
Kalabaliken i Bender ger (åtminstone enligt Bengt Liljeqvists beskrivning) bilden av
en envis och energisk befälhavare. Exempelvis när de är instängda i Kungshuset med
turkiska trupper utanför, så ger han order åt soldaterna, samtidigt som han rådfrågar
dem, om de anser att man bör retirera t.ex. Andra, som t.ex. Olof P. Berg ger en
mer negativ bild, men Berg är ju också väldigt (överdrivet) kritisk.
Men det är klart, han var för envis för att anses vara en bra befälhavare, hela
kalabaliken skulle ju i första hand kunnat undvikas helt om han inte vore så envis.
_____________________________________________
Eftersom jag är ny här så känner jag att en presentation vore på sin plats, vem
jag är och vad jag tror och tycker kan utläsas bl.a. här:
http://www.forumhuset.net/forum/search. ... =mustamato